VÄXJÖ UNIVERSITETInstitutionen för samhällsvetenskap

Vilket synsätt styr EU:s flyktingpolitik?

G3-uppsats i statsvetenskapHT 2008

Maria NybergHandledare: Lennart Bergfeldt

Abstract

People in refuge face states with a dilemma. This dilemma consists of a wish (or obligation)

to help those who need a refuge, and at the same time consider domestic issues such as

financial costs and security problems. Thus, there are two perspectives which are important to

consider when refugee policies are made. The aim of this paper is to see which perspective

the EU had when making their migration policies. The question asked is: which perspective is

behind the making of European refugee policy?

The theories realism and idealism are used to describe the conflicts in the making of

European refugee policies. The method used is called qualitative text analyses in which you

take out the most relevant information in the different parts of a text.

The results showed that it has been difficult for the European states to agree on a common

European migration law. The agreements that have been made have made it more difficult for

refugees to enter the European Union, that is, a protective politics have been made. This leads

to the conclusion that EU: s refugee policies at large have been formed from a realist

perspective to protect the interests of the national states.

Key words: European refugee politics, realism and idealism, Geneva Convention,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING.......................................................................................................................11.1 Tidigare forskning ........................................................................................................11.2 Problemområde.............................................................................................................51.3 Syfte och frågeställning ................................................................................................51.4 Disposition ...................................................................................................................5

2 TEORI.................................................................................................................................62.1 Definition av begrepp ...................................................................................................62.2 Idealism och Realism....................................................................................................82.2.1 Idealism .....................................................................................................................82.2.2 Realism....................................................................................................................102.2.3 Sammanfattning.......................................................................................................11

3 METOD OCH MATERIAL ..............................................................................................123.1 Studiens genomförande...............................................................................................123.2 Val av metod ..............................................................................................................123.3 Att tolka texter och objektivitet ...................................................................................143.4 Material ......................................................................................................................143.5 Begränsningar.............................................................................................................16

4 EMPIRI.............................................................................................................................174.1 Beskrivning av EU:s flyktingpolitik ............................................................................174.2 Kritik mot EU:s flyktingpolitik ...................................................................................21

5 ANALYS ..........................................................................................................................245.1 Vilket synsätt styr utformning av EU:s flyktingpolitik?...............................................24

6 SLUTDISKUSSION .........................................................................................................27

REFERENSER.....................................................................................................................29Nätkällor ..............................................................................................................................31

1

1 INLEDNING

Flyktingpolitik faller inom det bredare ämnet migration1 som är laddat för EU: s

medlemsstater eftersom det handlar om staternas rätt att bestämma vem eller vilka som ska få

tillträde till dess territorium. Av olika anledningar vill alla länder försäkra sig om att de kan

kontrollera vilka som kommer in i landet. Eftersom fri rörelse av EU:s medborgare är en av

grundstenarna i samarbetet inom EU har de europeiska medlemsstaterna gradvis ändå förlorat

kontrollen över sina gränser.

För att ta bort EU:s inre gränser har det ansetts viktigt att utforma en gemensam

migrationspolitik för att kontrollera de yttre gränserna bättre. Då avtalen rörande EU:s

flyktingpolitik började arbetas fram ledde detta till en intensiv debatt i media under 1990-talet

och framåt. Olika NGO:s 2 som till exempel UNHCR3 och Röda korset kritiserade avtalen och

hävdade att politiken stred emot Genèvekonventionen4. Denna konvention har alla EU:s

medlemsländer skrivit under och syftar till att tillvarata flyktingars rättigheter.

Medias artiklar om hur barn och vuxna skickas tillbaka till länder där deras liv hotas är ofta

upprörande och berör många läsare. Vissa journalister och NGO:s hävdar att det ”nya

Europa” med allt starkare medel utestänger människor från de fattiga delarna av världen och

att flyktingpolitiken inte följer Genèvekonventionen. Detta har bland annat lett till att

uttrycket ”fästning Europa” skapats som flitigt använts i media då EU:s flyktingpolitik

diskuterats. Det är ur denna kritik mot EU:s flyktingpolitik som min uppsats fått sin början.

1.1 Tidigare forskning

En förutsättning för att kunna kontrollera migrationen var uppkomsten av den ”absoluta

staten”. Ishtiaq Ahmed, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, skriver att det

var under denna period (1500-talet) som stater började skydda sina nationella intressen på ett

mer bestämt sätt mot främlingar (Ahmed 1997: 159 – 160). Under andra hälften av 1800-talet,

öppnade tanken om frihandel även gränserna för invandring. Ahmed skriver att 1800-talets

liberala idé om migration var att den skulle vara fri och inte regleras av staten. Därför fanns

1 Definition av begreppet migration ges i teori avsnittet.2 NGO är en engelsk förkortning för Non-Governmental Organisations. På svenska betyder det enskilda organisationer. UNHCR, Röda Korset och Amnesty International räknas till dessa. 3 UNHCR är FN:s Flyktingkommisarie och arbetar för att tillvarata flyktingarsrättigheter fastställda i bland annat Genèvekonventionen4 Genèvekonventionen är det avtal som skrevs under av bland annat de Europeiska staterna efter andra världskriget för att ge flyktingar vissa rättigheter.

2

det fram till år 1914 nästan ingen restriktion mot resande in till Europa. Detta sågs länge som

den ”normala perioden” då varken krig eller ekonomiska katastrofer tvingade stater att

skydda inrikesmarknaden (Ahmed 1997: 160). Den s.k. ”normala perioden” kom att förändras

efter första världskriget. Då började man begära pass vid resande och ytterligare restriktioner

blev snart integrerade i det lagliga systemet om invandring och främlingskontroll (Ahmed

1997: 160).

Efter andra världskriget förde den förbättrade ekonomin med sig den moderna välfärdsstaten i

Västeuropa. Detta ledde till att arbetskraft behövdes i de avancerade ekonomierna i nordväst.

På 1960-talet rekryterades därför utländska arbetare från södra Europa. Denna

arbetskraftsinvandring tolererades av staten och den hjälpte även till med den i vissa fall

(Ahmed 1997: 160).

Strikta kontrollsystem infördes inte förrän slutet av 1980-talet när stora skaror av asylsökande

plötsligt började komma. Flyktingarna kom från krig och inbördeskrig i Mellanöstern, Iran

och Irak samt i andra delar av Asien och i Afrika. Det kalla krigets slut ledde till en ny

flyktingvåg från Öst, speciellt till det forna Västtyskland (Ahmed 1997: 160).

Trots fler restriktiva regler har en dramatisk ökning av människor som söker flyktingstatus

skett sedan mitten av 1970-talet. Runt 150 miljoner människor har åtminstone under en tid

sökt flyktingstatus utanför sitt ursprungsland (Ahmed 1997: 171).

Restriktiv flyktingpolitik

Att EU:s flyktingpolitik blivit mer restriktiv har fler forskare konstaterat. Statsvetaren Nils

Öberg skriver till exempel i sin doktorsavhandling från 1994 hur flyktingpolitiken i de fyra

EU länderna Sverige, Frankrike, Storbritannien och Tyskland gått från en nästan fri migration

till strikta regler och så gott som stängda gränser: ”Samtliga fyra länder som beskrivits har

övergått från system av fri invandring till dagens utbyggda kontrollsystem, vilka dessutom

tillämpas alltmer restriktivt. Hänsynen till det egna landets invånare och deras intressen har

blivit ett mer framträdande inslag i ländernas invandringspolitiska överväganden” (Öberg

1994: 123). Andra som också konstaterat att flyktingpolitiken blivit mer restriktiv är bland

annat Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet, som skriver i New Asylum

Countries? Migration Control and Refugee Protection in an Enlarged European Union

3

(2000) att den europeiska flyktingpolitiken främst handlar om kontroll och inte om mänskliga

rättigheter (Noll 2000: 137). Sandra Lavenex, professor i statsvetenskap vid University of

Lucerne, skriver liknande i The Europeanisation of Refugee Policies: Between Human Rights

and Internal Security (2001) om hur EU verkar prioritera statens suveränitet istället för

flyktingars rättigheter. Journalisterna Jeremy Harding (2001) och Sanna Vestin (2002 och

2006) anser också att EU:s flyktingpolitik i praktiken handlar om hur flyktingar och

invandrare kan stängas ute för att bevara staternas säkerhet och ekonomi snarare än hur

flyktingars rättigheter kan tillvaratas bättre.

Anledningar till restriktioner av invandring

Diskussionerna om flyktingpolitiken som EU:s medlemsstater för handlar, enligt Hans E.

Andersson, fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, om att hantera antalet

asylsökande och antalet personer som får stanna (Andersson 2003: 58). Utan tvivel är det

också ett stort antal asylsökande och det kan bli överväldigande för enskilda stater att ta hand

om alla. Förespråkarna för en restriktiv invandringspolitik motiverar ofta sin ståndpunkt just

genom att hävda att invandring utgjort ett hot mot andra viktiga välfärdspolitiska mål (Öberg

1994: 123-124). Öberg (1994) anser att den mer restriktiva synen på invandring till stor del

beror på välfärdssamhällets uppbyggnad i västvärlden. Att låta alla som vill invandra få

invandra skulle leda till sådana åtaganden att möjligheten för välfärdsstaterna att behålla de

befintliga invånarnas levnadsstandard riskerar att undergrävas (Öberg 1994: 13).

Ett annat argument för restriktiv migration är att stora strömmar av invandrare inte lätt kan

integreras i det mottagande landet och därmed kan landets hela existens hotas. Även en liten

men växande grupp invandrare kan oroa politiker, regeringar och sektioner hos den inhemska

befolkningen på grund av de förväntade kulturella och sociala implikationerna (Ahmed 1997:

160). Samuel P Huntington, professor i statsvetenskap vid Harvard University, skriver i ”The

clash of civilizations” (2002) att muslimer (från icke-västerländska kulturer) anses vara ett hot

mot den stabila västerländska civilisationen. I efterkrigsperioden migrerade många muslimer

till västvärlden. Deras närvaro har hanterats av vissa politiska grenar med orolighet och ibland

med fientlighet (Huntington 2002: 209). Storskalig invandring från tredje världen till

västvärlden anses därmed även medföra säkerhetsproblem. Extrema islamister i Europa och i

USA har tyvärr också gjort att mångas farhågor besannats. Enligt Ahmed vill därför länder

med gränser mot muslimska länder förbättra deras kontrollsystem (Ahmed 1997:166).

4

Internationellt samarbete

Eftersom en enskild stat inte ensamt kan hjälpa alla de människor som har behov av skydd

behövs ett internationellt samarbete. Internationellt samarbete och internationella avtal är

numera mycket vanliga vilket lett till att det blivit svårare för stater att agera som de vill.

Internationellt samarbete och ömsesidigt beroendet blir inom många områden allt starkare.

Held och McGrew (2002) hävdar att staternas självstyre undergrävs när det blir allt svårare

för regeringarna att driva sin egen inrikespolitik utan att samarbeta med andra aktörer,

politiska och ekonomiska (Held 2002: 36-37). Held (2002) och McGrew (2002) anser vidare

att det har skett en viktig förändring i den internationella rättens omfattning och innehåll.

1900-talets olika typer av internationell rätt, alltifrån sådan som reglerar krigföring till dem

som gäller brott mot mänskliga rättigheter, har tillsammans blivit inslag i vad man kan se som

en framväxande ”kosmopolitisk rätt”, som avgränsar de enskilda staternas politiska makt

(Held 2002:33).

I Janina Dacyls doktorsavhandling från 1992 står dock att nästan alla länder i västvärlden

gjort mer restriktiva tolkningar av FN:s flyktingkonvention5 medan FN:s General Församling

de senaste åren snarare har tolkat rätten till asyl till fördel för flyktingen. Dacyl hävdar dock

att tolkningen har skett mer i moraliska snarare än lagliga termer (Dacyl 1992: 59-60). Dr.

Magdalena Bexells, vid Lunds universitet, skriver att det inom folkrätten finns regler som lätt

kommer i konflikt med varandra och därför avgör internationella politiska maktförhållanden

hur folkrätten tolkas och tillämpas (Bexell 2001:47).

Sammanfattning

Tidigare forskning har först och främst konstaterat att flykting- och invandringspolitik sett

olika ut under olika tidsepoker. Ibland har länderna i Europa öppnat gränserna för t.ex.

arbetskraft medan staten under andra tider haft strikta regler för invandring. Därtill

konstateras även att flyktingpolitiken inom EU blivit mer restriktiv och anledningarna till

detta sägs vara flera. Det handlar bland annat om ekonomi (länderna kan vara rädda att få en

försämrad ekonomi och vara ovilliga att dela med sig av den välfärd medborgarna i landet

byggt upp), säkerhetsproblem (extrema muslimska grupper som uppfattas som hot mot

västvärlden) och integreringssvårigheter.

5 Genèvekonventionen med dess tilläggs protokoll.

5

Dessa anledningar gör att enskilda stater har svårt att släppa rätten att bestämma vilka som

ska tillåtas komma in på deras territorium. Samtidigt behövs samarbete mellan stater för att

kunna hantera de ökade flyktingströmmarna. Goda internationella relationer blir allt viktigare

för enskilda stater och alltfler internationella avtal sluts. Ett avtal som i dessa sammanhang är

viktigt är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Att inte följa detta avtal (och andra

internationella avtal) anses innebära skam för staten och kan äventyra internationella

relationer.

1.2 Problemområde

Presentationen av tidigare forskning har visat att människor på flykt ställer stater inför ett

dilemma. Detta dilemma består i en önskan (eller skyldighet) att å ena sidan vilja hjälpa de

som är på flykt, och att å andra sidan tvingas ta hänsyn till inrikesproblem som ekonomiska

kostnader, integrering och säkerhetsproblem.

Det är detta dilemma som har intresserat mig och som leder fram till uppsatsens syfte och

frågeställning. Det finns nämligen två konkurrerande synsätt om vad som är viktigt att

prioritera när flyktingpolitik formas. Att prioritera ekonomi och säkerhet är ett synsätt som

kan sägas grunda sig i realism och motsatsen till denna syn är att prioritera flyktingars

rättigheter (nedskriva i Genèvekonventionen) vilket grundar sig i idealism6.

1.3 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att belysa olika synsätt på EU:s gemensamma flyktingpolitik. Frågan

jag ställer är således ”vilket synsätt har fått råda då den gemensamma flyktingpolitiken i EU

utformats?”.

1.4 Disposition

Efter denna inledning följer ett teoriavsnitt där vissa begrepp och teorierna realism och

idealism förklaras. I metodavsnittet som följer därpå redovisas mina metodval. I resultatdelen

(eller empirin) kommer jag att redogöra för vad som framkommit i litteraturen kring EU:s

flyktingpolitik. Därefter görs en analys där jag diskuterar hur mina resultat kan tolkas och

förstås, d v s hur EU:s flyktingpolitik kan förstås utifrån perspektiven idealism och realism.

Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion.

6 Dessa två synsätt kommer att förklaras närmare i teoridelen.

6

2 TEORI

Närmast kommer vissa begrepp att beskrivas som är centrala i uppsatsen och ofta

förekommande.

2.1 Definition av begrepp

Först och främst diskuteras ofta begreppet migration i uppsatsen. Migration handlar kortfattat

om förflyttning av ett flertal individer från en plats till en annan. Migrera betyder alltså att

man flyttar. Liknande begrepp (som dock inte används i uppsatsen) är emigrera och

immigrera. Emigrera betyder att man utvandrar medan immigrera betyder att man invandrar.

Personer som emigrerar kan antingen vara invandrare eller flyktingar. En person som söker

uppehållstillstånd och anger sig vara i behov av internationellt skydd benämns flykting. Med

asyl avses uppehållstillstånd som beviljas för att en utländsk person är flykting. Ett

uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under en viss tid

(tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).

Med flyktingpolitik menas den politik som handlar om asylsökande och personer i behov av

internationellt skydd. Den rättsliga utgångspunkten för såväl EU:s som medlemsstaternas

politik inom detta område utgörs av FN:s flyktingkonvention från 1951, den så kallade

Genèvekonventionen. En flykting är enligt denna konvention ”en person som befinner sig

utanför det land, som denne är medborgare i, därför att personen känner välgrundad fruktan

för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på

grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd”.7

En invandrare är, till skillnad från en flykting, en person som söker uppehållstillstånd för att

förenas med sin familj som befinner sig i landet eller för att arbeta i mottagarlandet eller

liknande. Invandringspolitiken skiljer sig från flyktingpolitik på så vis att invandrare kommer

till ett land frivilligt medan en flykting reser till ett annat land för att hon/han inte längre kan

stanna i sitt hemland utav rädsla för sitt liv. Däremot följs politiken ofta åt, så att de lagar som

försvårar för invandrare att immigrera även försvårar för flyktingar.

7 Se t.ex. UNHCR: s hemsida www.unhcr.se

7

Invandringspolitik kan (som tidigare kortfattat diskuterats) antingen vara kontrollerad eller fri.

Med en kontrollerad politik menas ett regelsystem som i princip inte tillåter människor att

invandra som de vill, utan som sätter upp olika lagar, regler och restriktioner för att

kontrollera och begränsa både invandringens former och omfattning. Invandringspolitik är

alltså detsamma som att ett mottagarland förbehåller sig rätten att själv bestämma i vilken

omfattning och under vilka former invandring får förekomma (Öberg 1994: 22). Med fri

invandringspolitik menas ett system som ställer upp få eller inga hinder alls för invandring.

Den som vill invandra tillåts göra detta mer eller mindre villkorslöst. Mottagarlandet anser sig

inte ha anledning eller rätt att lägga sig i hur många eller vilka invandrare som vill komma

(Öberg 1994: 22).

Genèvekonventionen och mänskliga rättigheter nämns flera gånger i denna uppsats. Redan

under tidigt 1900-tal började NF (Nationernas förbund), föregångaren till FN, arbeta med att

utveckla internationell rätt, konventioner och riktlinjer till skydd av flyktingar. Men det var

inte förrän andra världskriget som flyktingproblematiken uppmärksammades. Europas länder

stängde då sina gränser mot de judar som Tyskland försökte göra sig av med vilket medförde

fasansfulla konsekvenser (Öberg 1994: 12). Sverige var bland de första länderna att kräva

visering av judar innan de fick tillåtelse att resa till Sverige. Detta resulterade i att FN:s

konvention om flyktingars rättigheter undertecknades 1951, likaså FN:s konvention om

mänskliga rättigheter (Öberg 1994: 12).

Den första konventionen, Genèvekonventionen, var begränsat till att handla om skydd åt

europeiska flyktingar. På grund av detta utvidgades konventionen 1967 med det så kallade

New York protokollet, så att människor på flykt världen över omfattas av den.

Genèvekonventionen representerar tillsammans med New York-protokollet den främsta

källan till internationell flyktinglag (UNHCR:s hemsida, Januari 2008).

Genèvekonventionen fastslår att alla länder har ett visst ansvar gentemot svaga och utsatta

människor på flykt, oavsett vilka de är. Konvention definierar flyktingbegreppet och

flyktingars rättigheter, bland annat religions- och rörelsefrihet, rätten att arbeta, att få

utbildning samt att kunna få resetillstånd. Konventionen understryker också en flyktings

skyldigheter gentemot värdlandet. Av avgörande betydelse i konventionen är att flyktingar

inte får skickas tillbaka till ett land där de fruktar förföljelse (UNHCR:s hemsida, Januari

2008). FN-konventionen är bindande för de länder som skrivit under den vilket innebär att de

8

förbinder sig att ta emot politiska flyktingar. FN:s flyktingkommissarie UNHCR har till

uppgift att se till att konventionen följs (UNHCR:s hemsida, Januari 2008).

2.2 Idealism och Realism

Det är de två teorierna idealism och realism som i analysen kommer att användas för att tolka

den beskrivning jag gör av EU:s flyktingpolitik och kritiken mot den. Teorikapitlet är

uppdelat i två delar för att synliggöra de två olika perspektiven. Den första delen handlar om

idealism och det är ur denna tanke om ”hur det bör vara” som utgör en av grunderna för

flyktingpolitiken. Den andra delen av teorin handlar om realism där fokus ligger på staters rätt

att bestämma över sitt territorium. Denna rättighet anses enligt realister överlägsen flyktingars

rättigheter att bli insläppta på ett visst territorium.

2.2.1 Idealism

Idealism är en riktning inom politisk filosofi. Kända filosofer med denna inriktning genom

tiderna är t.ex. Platon8, Kant9 och Hegel10. Rent generellt handlar idealismen om en tro på och

strävan efter (höga) ideal. Idealismen har hämtat sin inspiration ur liberalismens demokratiska

och etiska traditioner. Den betonar starkt de etiska principernas betydelse i byggandet av

internationella relationer. Den amerikanske presidenten Woodrow Wilson var dess förste

företrädare men även de amerikanska liberaler som utformade FN-stadgan verkade i denna

tradition (Appelqvist 2005: 56-57). Liberaler anser att politik måste styras för det

gemensamma bästa. När det gäller liberalismens synsätt på Internationella Relationer kan

man urskilja tre olika perspektiv: liberal internationalism11, idealister och liberala

institutionalister12 (Appelqvist 2005: 56).

8 Platon (427-347 f.kr.) var grekisk filosof och lärjunge till Sokrates. Han ansåg att ”det godas idé” är överordnat allt annat och kämpade emot relativism och nihilism inom moral- och samhällsdebatten (Nationalencyklopedins Internettjänst 2008). 9 Immanuel Kant (1724-1804) var tysk filosof och skrev bl.a. om etik och kunskapsteori. Han grundade den kritiska filosofin och ansåg bl.a. att all vår kunskap föreligger i form av omdömen (Nationalencyklopedins Internettjänst 2008).10 Friedrisch Hegel (1770-1831) var tysk filosof och utformade den dialektiska metoden. Hegels politiska teoris grund är de mänskliga fri- och rättigheterna (Nationalencyklopedins Internettjänst 2008). 11 Liberal internationalism är en utrikespolitisk doktrin som anser att liberala stater ska gå in i andra suveräna stater för att förverkliga vissa politiska objektiv. Woodrow Wilson, USA:s 28e president var liberal internationalist. Han försökte få fred i Europa under Första världskriget genom förhandlingar utan att lyckas. Gick då in i kriget för att slåss för demokrati och liberalism. Wilson's idealistiska internationalism, då USA går in i världsarenan för att slåss för liberala värderingar, har varit en mycket kontroversiell poistion i USA:s utrikespolitik. 12 Liberala institutionalister anser att det internationella systemet, med de rätta faktorerna, erbjuder möjligheter för samarbete och interaktion. Ett exempel på lyckad integration i Europa är Europeiska Unionen.

9

Från ett idealistiskt perspektiv är det individen som är den centrala delen i det internationella

systemet. Meningen med staten är inte eftersträvandet av specifika nationella intressen utan

att främja universella värderingar. I The Idea for a Universal History with a Cosmopolitan

Purpose föreslår Kant en central makt som ansvarar över att fastställa och verkställa lagen

ovanför staterna. Det skulle hindra olika oberoende överhögheter från att manipulera

individers rättigheter och möjliggöra skyddandet av universiella normer (Lavenex 2001: 13-

14).

Kant antar principen om “universell gästvänlighet” mot främlingar på någon annans

territorium eftersom “ingen från början har mer rätt än någon annan att ockupera någon del av

jorden” (Lavenex 2001: 15). Kant medger att ingen främling har rätt att bosätta sig i ett annat

land men de har rätt att bli bemötta med gästvänlighet och bör aldrig bli utkastade eller

skickade till platser där deras liv är hotade (Lavenex 2001:15).

Enligt idealismen är flyktingar personer vars fundamentala rättigheter har tagits ifrån dem och

som är i behov av skydd. Kränkningar av mänskliga rättigheter i detta perspektiv handlar inte

om statssuveränitet utan det är en gemensam angelägenhet och vi har ett gemensamt ansvar

att skydda de mänskliga rättigheterna i ett internationellt samhälle. Eftersom mänskliga

rättigheter är gemensamma för alla människor oavsett deras medlemskap till ett visst land,

kultur eller grupp, är deras skydd en gemensam skyldighet och en förutsättning för fred

(Lavenex 2001: 15).

Från detta perspektiv är individens rättigheter överlägset några politiska hänsynstaganden

gällande nationella intressen: deras skydd måste vara okränkbart. En gräns till denna

skyldighet är enbart tänkbar ifall antalet flyktingar är av sådana proportioner att det hotar att

kränka andra individers fundamentala rättigheter i landet (Lavenex 2001: 16).

FN har med det internationella samfundet gett flyktingar vissa rättigheter i

Genévekonventionen. Flyktingars rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna som är

en grundsten i flyktingpolitiken. Appelqvist (2005) skriver att idén med skapandet av

Nationernas Förbund var att åstadkomma fred genom laglighet och förnuft. Dessa tankar

vilade på den idealistiskt präglade liberalismen. Efter andra världskriget förstärktes den

liberala kritiken av nationell maktpolitik. NF ansågs inte ha lyckats skapa varaktig fred och

skapandet av Förenta Nationerna kom ur den liberala förnyelsen inom USA (a.a. Sid.17).

10

2.2.2 Realism

Realismen stammar ur konservatismen och betonar ”realpolitik” framför idealistiska mål

inom internationella relationer. Realisterna anser att statens främsta syfte är att främja och

försvara de nationella intressena. I detta perspektiv anses statens främsta uppgift gentemot

sina medborgare vara att säkra sin överlevnad och på den internationella arenan betonas staten

som central aktör (och därmed inte internationella organisationer som är viktiga inom

idealismen) (Appelqvist 2005: 53).

När de moderna staterna växte fram i Västeuropa och dess koloniala områden under 1700-

och 1800-talen blev begreppet suveränitet en central del i denna utveckling. Med

suveräniteten restes speciella anspråk på att vara den rättmätiga utövaren av politisk makt

över ett avgränsat rike, det vill säga att ha rätt till exklusiv makt över ett territorium med

bestämda gränser (Held 2002: 22). Staten uppfattas som ett redskap för att garantera nationell

och internationell ordning genom utövandet av nationell makt (Held 2002: 26 -28).

Realismens tre grundteser är, att ”staten är central aktör”, ”i anarki måste var och en skydda

sig själv” och ”främsta plikten är att säkra sin överlevnad, välfärd” (Appelqvist 2005: 53).

De flesta stater brukar också försvara sin suveränitet, sin rätt att styra, sin självständighet samt

sin frihet att välja lämpliga former av politisk, ekonomisk och social utveckling (Held 2002:

26).

Appelqvist hävdar att realister, likt idealister, efter andra världskrigets slut fick argument för

sina teorier. Idealisterna menade att det internationella samarbetet måste stärkas för att bättre

kunna skydda utsatta människor. Realisterna hade en mer pessimistiskt färgad syn på det

internationella samarbetets möjligheter. Det kalla krigets uppdelning i två mot varandra

stående ideologiska block ansågs visa på att nationernas behov av säkerhet var betydligt

starkare än deras möjligheter till samarbete (Appelqvist 2005: 17).

Staters primära upppgift anses vara att bistå sina medborgare med en viss grad av skydd och

säkerhet. För att skydda statens resurser, de ekonomiska, sociala, politiska och fysiska bör

t.ex. inflödet av nya medlemmar begränsas. Det realistiska perspektivet är att samhällets

säkerhet och överlevnad är viktigast och därför kan restriktioner mot flyktingar och

invandrare rättfärdigas.

11

Realismen förnekar även att det existerar några universella mänskliga rättigheter och därmed

skiljer sig inte en flykting åt från frivilliga migranter. Att flyktingar kan ha fått deras

grundläggande rättigheter bortagna är upp till varje enskilt land att avgöra och är inte en

universell rättighet. Från en realists perspektiv underminerar okontrollerad migration inte bara

en stats auktoritet över sitt territorium, men det hotar även dess sociala, ekonomiska och

politiska samhällsstruktur. Därmed kan stora skalor av flykting strömmar allvarligt påverka

relationerna mellan länder som människor flyr ifrån och de som tar emot dessa människor

samt vara ett hot mot fred (Lavenex 2001:13).

2.2.3 Sammanfattning

Från det idealistiska perspektivet handlar flyktingar om individer som har rättigheter som är

överlägset politiska nationella intressen. Utifrån realismens perspektiv är det är upp till varje

land att avgöra om flyktingar ska få komma in och söka skydd i det nya landet, det är en fråga

om statssuveränitet. Det idealistiska antagandet om att det existerar en universell moralisk

ordning, utmanar därmed realismens föreställning om en stats suveränitet och oberoende.

12

3 METOD OCH MATERIAL

3.1 Studiens genomförande

Syftet med uppsatsen är att belysa två motstridiga perspektiv på flyktingpolitiken genom att

undersöka vilket av dessa två synsätt som legat till grund för formandet av EU:s gemensamma

flyktingpolitik. Frågan jag ställt är vilken världssyn EU:s flyktingpolitik grundar sig på?

För att få svar på min fråga har jag valt att utgå från andra forskares undersökningar. Att utgå

ifrån andras undersökningar gör att man kan samla ihop flera olika synpunkter och resultat

och därmed möjliggöra en jämförelse av dessa.

Jag har främst använt mig av litteratur kring EU:s flyktingpolitik och mänskliga rättigheter

men jag har även studerat olika forskningsrapporter, artiklar i tidsskrifter och annan litteratur

som behandlat ämnet. Annan information har inhämtats från olika organisationers samt

myndigheters hemsidor som t.ex. UNHCR, EU och Migrationsverket.

I min studie har jag utgått från två teoretiska synsätt, idealism och realism, för att beskriva

och synliggöra motsättningar i EU:s flyktingpolitik och Genèvekonventionen. Jag har valt

dessa teoretiska perspektiv eftersom jag anser att de kan förklara olikheterna i den politik som

förs och kritiken mot denna. Uppsatsen ämnar således jämföra teori med ”empiriskt” (hur

verkligheten ser ut) material som hämtats från litteraturen.

3.2 Val av metod

Inom vetenskapen brukar man skilja mellan kvalitativa studier och kvantitativa studier. Den

kvantitativa metoden har sitt ursprung i den naturvetenskapliga forskningen. Vid kvantitativ

forskning handlar det ofta om att hitta belägg för ett påstående genom att mäta eller observera

(på ett strukturerat sätt) för att hitta mönster eller regelbundenhet som kan ge säkra resultat

som kan generaliseras. Ofta handlar denna metod om att göra enkätundersökningar eller

observationer. Metoden kritiseras ibland för att resultaten är för generella och ytliga.

Kvalitativa studier har sitt ursprung i humanvetenskaplig forskning och svarar på frågor som

vad och hur. Metoder som används är s.k. djupintervjuer, öppna intervjuer, ostrukturerade

observationer. Kritik mot denna metod handlar om mätningarnas reliabilitet samt antalet

13

undersökningspersoner (Stukát, 2005: 32). Vid användning av kvalitativ metod är man ofta

intresserad av egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen.

Jag har valt att använda mig av ett kvalitativt undersökningssätt eftersom jag inte fokuserar på

statistik, eller andra mätbara enheter. Jag är mer intresserad av hur EU:s flyktingpolitik

utvecklats och dess framträdande drag och egenskaper.

Kvalitativ forskning har ingen standard metod utan det finns flera olika alternativa metoder

(se ovan). Den forskningsmetod jag valt att använda kallas i Metodpraktikan (2007) för

kvalitativ textanalys. Esiasson m fl (2003) skriver att kvalitativ textanalys är en av de

vanligaste metoderna inom samhällsvetenskapen. Metoden innebär att man tar fram det

väsentliga i textens olika delar genom noggrann läsning när det gäller helhet och kontexten.

En textstudie skiljer sig från en empirisk studie för att frågorna ställs till texten/litteraturen

istället för till exempel människor eller laboratorieprover. Texten används som ett hjälpmedel

för att upptäcka förhållanden inom samhällslivet (Esaiasson 2007:239). Eftersom denna studie

avsåg att få en översiktig bild av Genèvekonventionen och EU:s flyktingpolitik har jag valt att

använda den metoden.

Bergström och Boréus (2005) skriver att det inom textanalys finns fem olika inriktningar:

innehållsanalys, argumentationsanalys, idé- och ideologianalys, lingvistisk textanalys samt

diskursanalys (Bergström och Boréus, 2005:19-20). Innehållsanalys är en kvantitativ

textanalys och den metoden lämpar sig bättre för sifferanalys och baseras på jämförbara och

likvärdiga uppgifter. Vid argumentationsanalys undersöks textens retorik, d v s vilka

argument författarna framhåller och på vilket sätt dessa uttrycks? Lingvistisk textanalys

fokuserar på själva språket, d v s textens meningsuppbyggnad och ordval som används.

Diskursanalys används t ex för att undersöka hur skapandet av olika föreställningar i en

diskurs går till. Idé- och ideologianalys som är den metod som har närmast anknytning till

min undersökning handlar om att undersöka vilka idéer och ideologier som förekommer i

texter som t.ex. partiprogram, policydokument, utredningar eller i en samhällsdebatt som ju

min uppsats utgått från.

14

3.3 Att tolka texter och objektivitet

Hermeneutik betyder ”läran om läsning och tolkning”. Tolkning av texter är en del av

textanalysens process. Oavsett vilken typ av ovanstående textanalysinriktning som används

måste texten i sig tolkas men inriktningarna påverkar hur texten ska tolkas.

Att behandla frågor om objektivitet kan vara svårt. Utgångspunkten är oftast att vara objektiv

vid undersökningar men det går inte att komma ifrån att alla alltid har en viss förförståelse av

hur vi uppfattar världen runt omkring oss. Min utgångspunkt är därför att det inte är möjligt

att förhålla sig helt objektiv till verkligheten då vår tolkning av världen formas av den kontext

vi befinner oss i. Total objektivitet är därför svår (eller till och med omöjlig) att uppnå.

Därtill är det också viktigt att poängtera att ämnet migration är laddat och att det är svårt att

förhålla sig objektivt till det. Därmed inte sagt att uppsatsen inte strävar efter objektivitet.

Genom att använda sig av två motstridiga (och lika viktiga) synsätt som båda har sina för- och

nackdelar hoppas jag kunna uppnå en hög grad av objektivitet. Att också ha vetskapen, genom

de olika forskningsresultat jag använt mig av i empirin, att flyktingkonventionen kan tolkas

olika och att vissa internationella regler kommer i konflikt med varandra, stödjer också

uppsatsens intention att förhålla sig objektiv. Jag ämnar inte heller komma fram till ett ja-

eller nej svar om huruvida det ena perspektivet är bättre än det andra, utan jag kommer

istället, med utgångspunkt i de valda teorierna, analysera utgångspunkten i EU:s

flyktingpolitik.

3.4 Material

Uppsatsen utgår från olika forskares undersökningar som behandlar ämnet flyktingar i EU.

Jag har även använt mig av journalister och olika organisationers samt myndigheters

hemsidor som t.ex. UNHCR, EU och Migrationsverket. Detta för att få information direkt

från de som arbetar med frågor om flyktingpolitiken i EU samt om Genèvekonventionen. För

att hitta litteratur, forskningsrapporter och artiklar som passade valde jag att söka via

referenser i aktuella böcker men även genom sökning i databaser och bibliotekskataloger.

Bland annat har jag använt den nationella katalogen LIBRIS men även lokala kataloger som

HIGGINS (Gävle Högskolas bibliotekskatalog) och andra databaser som biblioteken erbjuder.

Sökord har bl.a. varit: EU, Flyktingar, Flyktingpolitik, Fästning Europa, Mänskliga

rättigheter, Genèvekonventionen, Internationell Migration. Sökning har också skett på

15

engelska med sökord som: Refugee Policies, Human Rights, International Migration, Genèva

Convention.

Vad jag märkte vid mina sökningar var att det fanns många böcker som behandlar det större

ämnet migration och mänskliga rättigheter men det var svårare att finna litteratur som snävare

behandlar ämnet migration i EU samt Genèvekonventionen eller mänskliga rättigheter. Jag

utgick därför utifrån den enstaka literatur jag först hittade och använde mig av bokens

referenslitteratur för att söka vidare.

Med litteraturen jag använt mig av har jag försökt ge en så heltäckande bild som möjligt av

EU:s flyktingpolitik. En stor del av mitt arbete utgår från Sandra Lavenex studie The

Europeanisation of Refugee Policies: Between Human Rights and Internal Security (2001).

Lavenex är assisternade professor i Internationella Relationer och Europeisk Integration vid

universitet i Bern, Switzerland. Hennes undersökningar handlar bland annat om europeisk och

internationell migrations politik. Lavenex diskuterar problemen med internationell migration

och beskriver dilemmat politiker har vad gäller att tillvarata flyktingars rättigheter utan att

landets säkerhet äventyras.

Sanna Vestin är en journalist och informatör i flyktingfrågor som skrivit två böcker om

flyktingars situation i EU. I böckerna beskriver Vestin villkoren för människor på flykt genom

personliga intervjuer och fallbeskrivningar. Vestin förklarar även de lagparagrafer och EU-

regler som enligt Vestin leder till att flyktingar blir behandlade nedvärderande. Vestin vill

visa vilka konsekvenser regeringsbeslut får för flyktingar och böckerna är värderingsladdade

eftersom hon tydligt tar ställning för att hon anser att politiken är snedvriden. Däremot talar

hon inte närmare om problemen med stora flyktingströmmar etc. Hennes böcker har dock

varit intresseranta att ta del av då hon har stor insikt i vardagen för många flyktingar.

Resten av min litteratur är skribenter som forskat kring flyktingpolitik och dessa finner jag

tillförlitliga. Jag har inte upplevt att de tar direkt ställning för om Europas flyktingpolitik är

”rätt” eller ”fel” utan litteraturen handlar mer om dilemman med migration och ökade

flyktingströmmar.

16

3.5 Begränsningar

Det är naturligtvis svårt att genom en enklare studie undersöka ett så omfattande och

komplext politikerområde som flyktingfrågan som utvecklats över lång tid och med många

organisationer, politiker och andra där många expertkompetenser är inblandade. Jag har utgått

från ett idealistiskt och ett realistiskt perspektiv i min uppsats kring hur EU:s flyktingpolitik

har utvecklats men jag inser att uppsatsen därmed inte blir heltäckande och att det behövs fler

perspektiv. Till exempel hade jag kunnat ha med andra (och fler) aktörer, berörda personer

och organisationer från olika länder, där man också behöver använda andra

undersökningsmetoder för att få en djupare insikt. Det finns därtill andra teorier som jag hade

kunnat använda mig av vilket hade gjort att flyktingpolitiken studerats från en annan vinkel.

Uppsatsen hade blivit helt annorlunda och min frågeställning hade fått ändrats.

Mitt val av teorierna realism och idealism (trots att de kanske kan anses som förlegade i vissa

avseenden) gjordes då jag anser att de fortfarande bäst förklarar de motstridiga synsätt som

finns om flyktingpolitik. Dessa motstridiga teorier visar också på att EU:s stater befinner sig i

ett dilemma vad gäller hur de ska utforma flyktingpolitiken. Detta dilemma anser jag är

viktigt att diskutera då vi annars i t.ex. media eller av politiker ofta bara hör en sida av

flyktingpolitiken åt gången. Man diskuterar alltså antingen problem med för hög invandring

(eller för många flyktingar), ekonomiska följder, säkerhetsproblem eller så diskuteras vissa

fall som anses mer ömmande än andra och orimligheten i den flyktingpolitik som förs.

Jag är medveten om att de tolkningar jag gör också är förbundna med de perspektiv som jag

har på flyktingpolitik och mänskliga rättigheter. Därtill har jag valt att i stor utsträckning

förlita mig på andras tolkningar av EU:s avtal. Detsamma gäller i viss mån även

Genèveavtalet. Detta kan självklart vara begränsande då jag, om jag studerat avtalen själv,

eventuellt hade kunnat upptäcka andra delar i avtalen som t.ex. kunnat strida mot

Genèveavtalen. Detta hade dock varit alltför tidskrävande.

En annan begränsning med uppsatsen är att det har skrivits relativt lite om EU:s

flyktingpolitik och framförallt om de delar som kritiserats. Jag hade därför då jag började

skriva uppsatsen svårt att få tag på relevant och aktuellt material.

17

4 EMPIRI

Närmast kommer jag att presentera EU:s flyktingpolitik med hjälp av de avtal som slutits

mellan medlemsländerna. Flykting- och invandringspolitiken har behandlats i

Dublinkonventionen, Amsterdamfördraget och Schengensamarbetet. Samarbetet innefattar

bland annat avskaffandet av gränskontroller, samordning av visumregler samt flykting- och

migrationspolitik.

4.1 Beskrivning av EU:s flyktingpolitik

Vid stats- och regeringskonferensen i Tammerfors år 1999 slog man fast att ett gemensamt

asylsystem skulle skapas inom Europa. Ett gemensamt sätt att bedriva asylpolitik skulle

utvecklas med en gemensam definition av vem som kan betraktas vara en flykting, hur detta

skulle avgöras och hur mottagandet av flyktingar skulle gå till etc. Det gemensamma

asylsystemet skulle grundas på en fullständig och absolut tillämpning av flyktingars

rättigheter så som de slås fast enligt internationell lag. Europeiska rådet angav därför fyra

huvuddelar i en gemensam EU-politik i dessa frågor. Två av delarna är: ”hantering av

migrationsströmmar” och ”skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem” (Andersson

2003: 25). Stats- och regeringscheferna menade att ”[p]å längre sikt bör

gemenskapsbestämmelserna leda till ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för

dem som beviljas asyl, som är giltig i hela Europa.” (Andersson 2003: 25-26).

Samarbetet i dessa frågor har dock utvecklats långsamt. Tankarna har funnits sedan 1970-talet

men inte blivit riktigt aktuella förrän mitten av 1980-talet. Den europeiska ambitionen att

samarbeta inom området för migrations- och asylpolitik började framförallt genom den så

kallade Enhetsakten13 (1986). År 1986 fastställde medlemsstaterna målet att skapa ett område

utan interna gränser. Detta skulle innebära fri rörlighet för människor, varor och tjänster inom

EG. Kontroller av personer vid de inre gränserna skulle alltså försvinna.

Samarbetet mellan medlemsstaterna var problematiskt då många medlemsländer ville ha kvar

de nationella kontrollerna. Dels av rädsla för att förlora statssuveränitet och kontroll över

gränserna och dels av rädsla för att tredjelandsmedborgare14 skulle utnyttja borttagandet av

de inre gränderna. Man var rädd för att ett gränsfritt Europa skulle möjliggöra för asylsökande

13 Enhetsakten var en reform som trädde i kraft 1987. Den var viktig för etablerandet av den fria rörligheten för tjänster, varor, kapital och tjänster inom EG (EU-upplysningens hemsida 2007-06-26).14 Tredjelandsmedborgare är personer som inte är medborgare i EU/EES länder eller i Schweiz (EU-upplysningens hemsida 2007-06-26)

18

likväl som andra oönskade migranter, så som illegala invandrare, narkotikalangare, kriminella

och terrorister att kunna flytta fritt mellan en stat till en annan och kunna söka asyl i flera

länder samtidigt. Staterna var rädda att ett gränsfritt Europa skulle bidra ytterligare till

överbelastning i inrikes asyl procedurerna (Lavenex 2001: 99).

Flyktingar och invandrare blev en säkerhetsfråga som diskuterades inom och utanför EG-

samarbetet. EU parlamentets rådgivare Barbara Melis, skriver att svårigheterna att komma

överens inom EG ledde till samarbeten som Trevi-gruppen (1975), AD-HOC Group on

Immigration (1986)15, Schengenavtalet16 (1985) och gruppen för ”Fri rörlighet för

personer”17 (1988) (Melis, 2001: 11-12). Andrew Geddes, professor i statsvetenskap vid

University of Sheffield, skriver att varken Europadomstolen18 eller Europaparlamentet19 hade

något att säga till om vad gällde dessa samarbeten (Geddes, 2003: 132).

Schengensamarbetet

Svårigheterna att avveckla gränskontrollerna inom ramarna för EG-samarbetet ledde till att

fem medlemsstater20 påbörjade det så kallade Schengensamarbetet. Trots att dessa fem stater

hade ett gemensamt mål att ta bort de inre gränskontrollerna, så var avtalet svårt att

förverkliga. Det tog fem år innan staterna kom överens och skrev under avtalet (detta skedde

1985) och sedan tog det ytterligare fem år innan Schengenkonventionen började tillämpas

(Andersson 2003: 19-20). Borttagandet av gränskontrollerna 1995 mellan de undertecknande

länderna kompenserades bland annat av polissamarbete, rättsligt samarbete, harmoniserad

viseringspolitik samt enhetliga yttre gränskontroller (Andersson 2003: 20).

Schengensamarbetet var från början en mellanstatlig överenskommelse mellan fem

medlemsstater och innebar därför inte någon egentlig harmonisering på unionsnivå (Lavenex

2001: 86). Men 1999, när Amsterdamfördraget trädde i kraft, blev Schengensamarbetet en del

15 Ad Hoc Gruppen, en grupp av ministrar med ansvar för invandringsfrågor från de olika medlemsländerna arbetade bland annat med asyl, de yttre gränserna och deporteringar.16 Schengensamarbetet är ett samarbete inom EU innebärande gemensam gränskontroll.17 Gruppen för ”fri rörlighet för personer” var förknippat med EG:s institutioner och de rapporterade till Europeiska Rådet om sitt arbete. De hade som mål att förena den fria rörligheten, som enhetsakten bestämt införa, med den interna säkerheten (Geddes, 2003: 132). 18 Europadomstolen (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna) består av en domare från varje nation som blivit medlem i Europarådet. Deras uppgift består i att bedöma oklarheter, tvister och påstådda brott mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950. Ses också som en högre instans än de nationella, och kan därför pröva ärenden som enskilda nationella domstolar redan prövat.19 Europaparlamentet består av folkvalda ledamöter som representerar EU:s medborgare.20 Tyskland, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Frankrike

19

av EU och styrs nu av EU:s regler. Frank Düvell, Dr. Phil i samhällskunskap vid Universitetet

i Bremen, skriver att många länder varit tvungna att ändra i sin grundlagstiftning för att den

skulle överensstämma med EU: s lagstiftning (Düvell, 2006: 26-27). Tidigare var det den

nationella politiken och besluten i de olika medlemsländerna som gällde. 22 av EU:s

medlemsländer har numera anslutit sig till Schengensamarbetet medan Bulgarien, Cypern,

Irland, Rumänien och Storbritannien valt att inte delta.

Den svarta och vita listan

Det är sannolikt att det är samarbetet kring viseringspolitiken som har betytt mest för

flyktingpolitiken. Anledningen är att om en person inte får inresetillstånd till ett territorium,

så kan personen inte heller ansöka om asyl (Andersson 2003: 20). Under 1990-talet har

systemet med visumtvång slagit igenom och EU-länderna har numera en gemensam lista över

130 länder vars medborgare måste ha visum för att resa in i EU-området. Det finns idag två

gemensamma listor på länder vars medborgare måste och inte måste inneha ett visum för att

resa in i unionen. På den så kallade ”svarta listan” finns cirka 135 länder vars medborgare

måste ansöka om visum. På den så kallade ”vita listan” finns ungefär 43 (Andersson 2003:

48).

Det finns tre övergripande orsaker till att ett land hamnar på den svarta listan. Den första

handlar om risken för illegal immigration. Medlemsländerna vill se till att ett utfärdande av

visum inte innebär att personen i fråga beslutar sig för att stanna, som immigrant eller som

asylsökande. Länder som många flyktingar kommer från, som kanske har inbördeskrig eller

fattigdom, placeras på den svarta listan på grund av risken för illegal immigration. Det andra

skälet är risk för brottslighet om visum utfärdas. Unionens medlemsstater betraktar att risken

är högre för invånare från vissa länder att begå brott än invånarna från andra länder. Det tredje

skälet för ett land att hamna på den svarta listan rör internationella förhållanden, det vill säga

unionens relation med ett land eller en region. På den svarta listan återfinns i stort sett alla

afrikanska och alla muslimska länder och på den vita återfinns länder med liknande

västerländska traditioner så som Canada, Nya Zeeland och Hong Kong (Andersson 2003: 48-

49).

Säkra länder

För att underlätta snabbehandling har EU gjort en lista på säkra länder. Det rör sig alltså om

länder där personer inte förväntas vara i behov av asyl. EU-resolutionerna om återsändande av

20

personer till ”säkert land” och som därmed uppfattas ha uppenbart ogrundad asylansökan,

antogs 1992. Regler om att man kan avvisas tillbaka till ett ”säkert ursprungsland”, ”första

asylland”21 eller ”säkert tredje land22”, finns i alla EU-länder även om de kan vara lite olika

utformade. Säkra är länderna i sin tur om de ratificerat Genèvekonventionen, om de tillhör

unionen eller om de i allmänhet kan betraktas som säkra (Vestin 2002).

Kontroll och registrering

Det polisiära samarbetet förbättrades i och med skapandet av Schengen Information System

(SIS), 1990. SIS är en gemensam databas för medlemsländerna och migrationsverket skriver

på sin hemsida att tanken är att den fria rörligheten inte ska gynna den internationella

brottsligheten (www.migrationsverket.se). SIS är ett hjälpmedel för spaning och efterlysning

som bland annat får användas av polisen och tullen vid gränskontrollerna23. I SIS får varje

medlemsland registrera efterlysta personer eller föremål. Länderna kan också registrera

personer som de inte vill ska få resa in i Schengenområdet. En orsak till registreringen kan

vara att personen begått grova brott. En annan orsak kan vara att personen av- eller utvisats

med förbud att resa in igen under en viss tid (Vestin, 2002).

Dublinkonventionen

Ett av medlemsstaternas första och viktigaste instrument som berörde flyktingar var den så

kallade Dublinkonventionen. Det tog sju år innan den 1997 trädde i kraft. 2003 blev

konventionen sedvanlig gemenskapsrätt (Andersson 2003: 22). Konventionen anger kriterier

för vilken av de deltagande staterna som är ansvariga för att pröva en asylansökan. Det

handlar om att en asylansökan ska prövas i det land som den sökande först reste in i eller har

viss anknytning till. Detta land måste återta den sökande om han eller hon har rest vidare till

ett annat medlemsland. Asylutredning och bedömning av ansökan görs utifrån respektive

lands lagar (www.migrationsverket.se).

Syftet med ”första asylland” är att undvika att en asylsökande inte får sin ansökan behandlad

utan en stat ska vara ansvarig. Det skulle annars kunna bli så att den asylsökande blir skickad

21 Första asylland betyder att en asylsökande inte har rätt att välja asylland utan ska söka asyl i det första trygga land som han eller hon kommer till. Om en asylsökande som kommer till Sverige har varit i ett annat EU-land innan så skickas hon/han tillbaka till det landet om han/hon varit där först (www.migrationsverket.se). 22 Säkert tredje land, är nationalstater som de europeiska medlemsländerna av en eller flera anledningar betraktar som ”säkra”.23 Trots borttagandet av de inre gränserna får polisen alltså fortsätta utföra kontroller på personer vid gränsernaså länge kontrollerna inte enbart utförs där för då finns risken att de ersätter vanliga gränskontroller.

21

från land till land utan att något av dem tar på sig ansvaret för prövningen. EU vill också

förhindra att asylansökande söker asyl i flera länder samtidigt (www.migrationsverket.se och

Andersson 2003: 21-22).

En gemensam politik förs även i frågan om att staterna skall harmoniser de ekonomiska

påföljderna för dem som till EU transporterar personer utan korrekta resehandlingar

(Andersson 2003: 48-49). År 2001 förbands medlemsstaterna att ta ut böter av t.ex. flygbolag

som tillät resande till EU utan korrekt dokumentation (d v s visering).

4.2 Kritik mot EU:s flyktingpolitik

Det har förts fram en lång rad argument och kritik mot avtalen i EU:s flyktingpolitik. Som

utgångspunkt har kritiken haft den internationella flyktinglagen genom Genèvekonventionen.

När EU:s flyktingpolitik utformats har bland andra UNHCR kommit med kritik mot att vissa

avtal och konventioner ansetts strida mot Genèvekonventionen som EU:s medlemsländer

också skrivit under. Genèvekonventionen och kritiker mot EU:s flyktingpolitik kan sägas ha

ett idealistiskt perspektiv på flyktingpolitiken och jag kommer därför närmast beskriva delar

av flyktingpolitiken som anses gå emot Genèvekonventionen. Därtill kommer jag även att

visa på delar som visar på att det inte alltid är säkert att flyktingpolitiken faktiskt strider mot

Genèvekonventionen.

Kritik mot säkra länder

EU har bestämmelser om att vissa länder utanför EU kan betraktas som ”säkra”, det vill säga

att inga flyktingar kan väntas komma därifrån. Eftersom alla unionens länder betraktas som

”säkra” betraktas en asylansökan från en medborgare från en nationalstat kring unionen eller

från länder inom unionen som ogrundad och får ett direkt avslag. UNHCR menar dock att

inga länder per definition kan betraktas som säkra för alla människor. Ett land kan inte

betraktas som säkert endast på grund av att det ratificerat Genèvekonventionen eller är

medlem eller blivande medlem av den europeiska unionen. Sådana regler anser UNHCR inte

utesluter brott mot de mänskliga rättigheterna. Ingen asylsökande bör därför kunna avvisas till

annat land innan den fått sina skäl prövade individuellt (UNHCR: s hemsida, Januari, 2008).

Kay Hailbronner, professor i internationell och europeisk lag vid universitetet i Konstanz,

skriver att UNHCR ursprungligen var emot ”säkra länderkonceptet” men att de ändrade åsikt

22

genom att acceptera användandet av säkra länder under särskilda omständigheter

(Hailbronner, 2000). Förutsättningarna är dock att adekvata steg har tagits innan den

asylsökande återvänder till sitt land. Det vill säga att landet kan anses vara säker på grund av

noggrann och rättvis undersökning av kriterier som bestämmer vad som är ett säkert land och

att alltid hänsyn tas till ett enskilt falls speciella omständigheter (Hailbronner, 2000).

Kritik mot första asyllandsprincipen

Så tidigt som 1946 ville FN ha ett internationellt samarbete och solidaritet i hanteringen av

flyktingproblem. Om en stat finner det svårt att ge asyl, ska andra stater begrunda, i en anda

av internationell solidaritet, den bästa lösningen för att lätta den statens börda (UNHCR:s

hemsida). Möjligheten till att dela bördan är centralt i den normativa strukturen i

internationell flyktinglag och nämns även regelbundet i Europarådets texter. I de fall där ett

land plötsligt får ett massivt antal flyktingssökande ska andra stater i en anda av ”rättvist

delande av bördan” hjälpa till (Lavenex 2001).

EU:s medlemsstater har dock beslutat att en asylansökan ska prövas i det land som den

sökande först reste in i24. Flera anser att denna regel sätter stor börda på de länder som har en

yttre gräns i unionen och som likt Spanien och Grekland får ta emot många asylsökande

(Lavenex, 2001). Lavenex menar att det strider mot tanken om solidaritet mellan staterna

genom att bestämma att vissa länder är ansvariga för asylansökan.

Rättigheten att söka asyl i ett annat land om de blir förföljda i sitt hemland gäller enligt FN:s

konvention oavsett hur individen tagit sig dit (Artikel 14 i FN:s allmänna deklaration om de

mänskliga rättigheterna). UNHCR anser alltså att den som är på väg till ett visst land får lov

att göra kort uppehåll i annat land på vägen, till exempel av transporttekniska skäl (Vestin,

2002). Därmed skulle principen om ”Första asylland” strida mot FN:s konvention. Lavenex

(2001) menar också att Genèvekonventionen binder varje individuell stat att ge skydd och att

det är ett betydande steg från ett traditionellt skyddssystem för flyktingar att hänvisa dem till

en annan stat (Lavenex, 2001).

Ett annat problem med ”första asyllandsprincipen” är att asylsökande kan få avslag i ett land

men få uppehållstillstånd i ett annat eftersom alla länder inom EU har olika regler för vem

24 I Dublinkonventionen.

23

som kan få asyl. Ett avslag på en asylansökan gäller ändå överallt. Om de då bara får pröva

sitt fall i ett land anser Lavenex (2001) att asylrätten inom EU i praktiken sätts ur spel.

Flyktingkonventionen säger dock ingenting om själva asylprocessen. Varje enskild stat

bestämmer själv hur den processen ska utformas (UNHCR: s hemsida 2008).

Kritik av visumtvång

Visumtvång har införts för ett stort antal länder och de flesta länder accepterar bara

asylsökande på plats. Asylansökan kan alltså inte göras på ambassad eller konsulat i det egna

landet. Eftersom visum för asylsökande eller potentiella asylsökande inte brukar beviljas har

visumtvånget blivit ett stort hinder mot asylsökande (Vestin, 2002).

Det finns egentligen ingen rättighet att invandra eller flytta in i ett annat land enligt

internationell lag. Med andra ord, det finns ingen automatisk rättighet att inträda vilket land

som man själv behagar. Internationell lag erkänner därmed en stats rätt att kontrollera

förflyttningar av människor mellan gränser. Det är en del av statssuveräniteten (Ahmed

1997:164). Det anses dock vara en mänsklig rättighet att migrera inom staten och utvandra

från en stat (Deklarationen om de mänskliga rättigheterna Artikel 13-1 och 13-2).

Kritik av kriminalisering av illegal invandring

Transportöransvar infördes av Schengenländerna och år 2001 förbands medlemsstaterna att ta

ut böter av transportörbolag, t.ex. flygbolag, om de lät passagerare med ombord som inte hade

rätt att komma in i landet. Enligt Vestin blir en illegal inresa och illegal närvaro i landet innan

asylmyndigheter uppsöks betraktat som bevis för att asylansökan är ogrundad (Vestin 2002).

Vestin (2002) beskriver den oskrivna lagen för asylsökande som ett ”moment 22”. En person

som inte får visum på laglig väg till ett land och inte heller kan söka asyl från sitt hemland

kan om personen ändå lyckas ta sig hit, avvisas på grund av fusk (Vestin, 2002).

Enligt FN: s flyktingkonvention krävs dock vare sig äkta identitets- eller resehandlingar för

att ha rätt att söka asyl. En flykting kan av förklarliga skäl ha svårt att få fram just dessa

handlingar (UNHCR:s hemsida Januari 2008). Flyktingar får alltså inte kriminaliseras för att

de rest illegalt.

24

5 ANALYS

Uppsatsens inledning diskuterade tidigare forskning som visat att flyktingar ställer stater inför

ett dilemma då det finns konkurrerande synsätt om vad som är viktigt att prioritera när

flyktingpolitik formas. De två synsätt jag valt att titta närmare på var realism och idealism

vilka presenterades närmare i uppsatsens teoridel. Syftet med uppsatsen var att undersöka

vilket av dessa två synsätt som legat till grund för formandet av EU:s gemensamma

flyktingpolitik. Närmast kommer jag att försöka analysera EU:s flyktingpolitik utifrån de två

perspektiven.

5.1 Vilket synsätt styr utformning av EU:s flyktingpolitik?

I uppsatsens beskrivning av EU: s flyktingpolitik går det att identifiera både ett realistiskt och

ett idealistiskt perspektiv. Det idealistiska perspektivet i EU:s flyktingpolitik består framför

allt av att EU: s medlemsländer faktiskt har skrivit under att de ska följa Genèvekonventionen

och hjälpa flyktingar och ta emot asylsökande. Genèvekonventionen och FN kan sägas ha

uppstått på grund av idealismen, det vill säga att det fanns tankar om att det finns vissa

universella värderingar och att det är viktigt att se till att dessa följs. Kant som är en av

företrädarna till idealismen ansåg bland annat att meningen med staten inte är att eftersträva

specifika nationella intressen utan att främja universella värderingar.

Inom FN bildades UNHCR för att kontrollera att Genèvekonventionen följdes och därmed

skydda flyktingars rättigheter. UNHCR har dock inte befogenhet att ”tvinga” stater att agera

på ett visst sätt. UNHCR kan påpeka att vissa stater inte rättar sig efter konventionen men

statssuveräniteten har ansetts vara viktigare. Genèvekonventionen reglerar främst flyktingars

status och handlar inte heller om de beslutande procedurerna. Dessa är fortfarande de

suveräna staternas privilegium. Min tolkning är att detta är påverkat av ett realistiskt synsätt

även inom FN, där efterlevandet av mänskliga rättigheter fortsätter vara upp till den enskilda

staten att leva efter och att staternas suveränitet är viktigare att ta hänsyn till än de mänskliga

rättigheterna.

FN förespråkar dock rätten för flyktingar att söka asyl i vilket land som helst genom

Genèvekonventionen, vilket därmed representerar ett idealistiskt perspektiv. Det är även de

idealistiska värderingar som förts fram i Genèvekonventionen som möjliggör för individer att

söka sig till ett annat land för att få skydd.

25

EU: s flyktingpolitik har dock kommit att präglas av realistiska perspektiv som begränsar

flyktingars möjlighet och därmed rätt att söka asyl i Europa, eftersom det numera bland annat

krävs viseringar från nästan alla länder. Detta realistiska perspektiv förespråkas av de som

hävdar att statsuveränitet är viktigast och som anser att staten har en skyldighet gentemot sina

egna medborgare att skydda nationens intressen. Det andra perspektivet (idealismen) hänvisar

istället till flyktingars rätt att söka asyl i andra länder. Min tolkning är att EU har låtit de

nationella intressena styra denna del av flyktingpolitikens utformning främst. Hade EU istället

haft ett mer idealistiskt perspektiv vid utformningen hade flyktingarnas rättigheter främst få

styra politiken.

EU verkar ändå ha en ambition om att utforma flyktingpolitiken efter ett mer idealistiskt

perspektiv. Vid mötet i Tammerfors 1999 slog till exempel Europeiska rådet fast att det

gemensamma asylsystemet skulle grundas på en fullständig och absolut tillämpning av

flyktingars rättigheter så som de slås fast enligt internationell lag.

Trots att EU: s stater har skrivit under Genèvekonventionen och andra lagar införts som

handlar om hur de mänskliga rättigheterna bättre kan garanteras inom EU, har EU: s

flyktingpolitik handlat främst om rättigheter för människorna inom Unionen. Man har t.ex.

arbetat för att få bättre asylprocedurer, vilket kan tyda på ett idealistiskt perspektiv, men

samtidigt har samarbetet inom EU gjort det svårare för flyktingar att ta sig till EU på ett legalt

sätt och därmed få en möjlighet att söka asyl, vilket tyder mer på ett realistiskt perspektiv.

Visumtvånget och sanktioner mot transportbolag som fraktar människor utan rätt

dokumentation har skapat hinder för att på normala vägar söka asyl i länder i Europa. Denna

typ av flyktingpolitik kan sägas ha präglats av ett restriktivt eller realistiskt synsätt. Att

skydda de yttre gränserna och skapa balans inom unionen har ansetts som viktigare än att

säkerställa att flyktingar utifrån kan söka asyl inom unionen vilket hade tytt på ett idealistiskt

synsätt då man i så fall varit mer intresserad av att tillvarata individers rättighet till skydd.

Det är dock viktigt att påpeka att det egentligen inte finns någon rättighet att invandra eller

flytta in i ett annat land enligt internationell lag. Även i internationell lag erkänns en stats rätt

att kontrollera vilka som flyttar in i territoriet. Därför finns det även ett tydligt realistiskt

perspektiv i internationell lag där statssuveräniteten är högt värderad. Att utvandra från en stat

26

anses däremot vara en mänsklig rättighet. Därmed blir det upp till flyktingar att försöka

komma till en stat som är beredd att ta emot dem.

Dublinkonventionen har dock gjort det svårare för flyktingar att göra just detta. Genom

Dublinkonventionen får inte flyktingar längre söka asyl i det land de önskar utan de måste

söka asyl i det land de först rest in till. Att ett land hänvisar flyktingar till en annan stat anses

gå emot Genèvekonventionens tanke att varje individuell stat är bunden att ge flyktingar

skydd. Att EU:s stater på detta sätt bestämmer vilket land den asylsökande ”tillhör” visar på

att statssuveräniteten inom EU är viktig. Denna del av EU:s flyktingpolitik tyder därmed på

ett realistiskt perspektiv.

”Första landsprincipen” kan göra att vissa stater får ett mycket stort antal asylansökningar.

Det beror mycket på hur landets gränser ser ut. FN har alltid haft en tanke om solidaritet och

samarbete i hanteringen av flyktingproblem så att en stat inte ska behöva bli ”överbelastad”.

Om en stat finner det svårt att ge asyl, kanske på grund av snabbt ökade flyktingströmmar, ska

alltså andra stater försöka att hjälpa den utsatta staten. ”Första land” principen går tvärtemot

detta och har även ur denna synvinkel ett realistiskt inslag eftersom internationellt samarbete

här bortprioriteras. Europarådet nämner dock solidaritetsprincipen i sina texter men i

realiteten har en annan politik utformats.

Genom de striktare flyktingreglerna och avsikten att försvåra för människohandeln avser EU

att sänka kriminaliteten i området. En bättre gränskontroll mot tredje världen anses öka

tryggheten inom EU genom bland annat bekämpning av brott, terrorism och människohandel.

Detta är viktiga realistiska värden och dessa framhålls i flyktingpolitiken.

Enligt realisterna är det nationella intressen som ska styra och ett viktigt nationellt intresse är

ländernas ekonomi. Att öppna upp gränserna mellan välfärdsstaterna inom EU menar man

förbättrar ländernas ekonomier. Både produkter och människor kan lättare röra sig mellan de

inre gränserna vilket ansetts vara positivt för ekonomin. Samtidigt har detta medfört att

migrationskontrollen skärpts så att färre ska få komma in i unionen. Att dela med sig av

välfärden har inte varit aktuellt utan istället har den protektionistiska ekonomisynen som råder

gjort att man försökt skydda landets ekonomi på olika vis. Hindren som sattes upp för

arbetskraftsinvandring till EU gjorde även att det blev svårare för flyktingar att ta sig till EU.

27

6 SLUTDISKUSSION

Jag har genom min studie fått en inblick i vilka idéer som ligger till grund för EU:s

flyktingpolitik i stort. Detta är givetvis en relativt ytlig betraktelse utifrån två i förväg

bestämda perspektiv. För att få en fördjupad kunskap kring utformningen av politiken krävs

en mer ingående historisk studie av dokument och beslut som föregått utvecklingen inom EU.

Flyktingpolitik handlar om att ta ställning till olika normer och värderingar. Studien har visat

att EU:s flyktingpolitik till stora delar utformats utifrån ett realistiskt perspektiv för att skydda

ländernas intressen. EU:s flyktingpolitik karaktäriseras av en spänning mellan två motstridiga

synsätt, å ena sidan anses de mänskliga rättigheterna vara viktiga och å andra sidan har den

interna säkerheten inom unionen ansetts vara viktig. Att främst prioritera de mänskliga

rättigheterna är att ha ett idealistiskt förhållningssätt medan realister främst skulle prioritera

den interna säkerheten och därmed kontrollen av gränserna.

I analysen har framkommit att de idealistiska inslagen i EU:s flyktingpolitik kan anses vara få

även om EU för diskussioner om att värna de mänskliga rättigheterna och att dessa rättigheter

är särskilt viktiga inom unionen. Från ett realistiskt perspektiv är det viktigare att värna om

och skydda den egna staten eller i det här fallet, unionens intressen, framför någon slags

global eller universell rättvisetanke som idealister helst värnar om.

Olika synsätt verkar alltså komma i konflikt med varandra i EU:s flyktingpolitik men det

betyder egentligen inte att EU:s flyktingpolitik strider mot Genèvekonventionen som många

kritiker hävdar. Det dilemma som finns i EU:s flyktingpolitik kan även sägas finnas i

Genèvekonventionen.

De generella principerna om internationellt flyktingskydd kretsar också bland annat kring

kontroll och rättigheter. Dels handlar det om förhållandet mellan humanitet och suveränitet i

närmandet mot flyktingar och dels handlar det om föreställningar om internationellt

samarbete och solidaritet i förhållandet mellan stater25.

Upprättandet av den internationella flyktingregimen karaktäriseras av svårigheten att förena

den humanitära grunden av flyktinglagen med den generella principen om nationell

25 Staters legitimitet ifrågasätts inte utan de anses vara suveräna och därmed ha rätt att bestämma över sitt territorium.

28

suveränintet. Den internationella rätten till asyl är till exempel formulerad som rätten för en

stat att ge asyl, i motsats till en rätt för individen. Det är alltså inte en rättighet för en person

att få asyl. Denna realistiska princip ser alltså hellre till staters intressen än till individers. Den

internationella flyktinglagen har därför också drag från både ett realistiskt och ett idealistiskt

perspektiv.

Eftersom Genèvekonventionen delar uppfattningen om betydelsen av statssuveräniteten går

det inte heller att på ett enkelt sätt konstatera att Genèvekonventionen är helt idealistisk i sin

utformning. Ett tydligt realistiskt perspektiv finns i EU:s flyktingpolitik men det gör det även

i Genèvekonventionen (som anses vara det idealistiska inslaget i flyktingpolitiken). En stat

anses även där alltid ha rätt att kontrollera gränserna till dess territorium. Syftet med

uppsatsen har i och för sig inte varit att undersöka huruvida EU:s flyktingpolitik strider mot

Genèvekonventionen men det är en intressant diskussion och lätt att falla in på.

Ett förslag till framtida studier kanske kan vara att se huruvida EU:s flyktingpolitik främjar,

försvagar eller ändrar normerna för de mänskliga rättigheterna inom internationell

flyktingpolitik. En annan intressant diskussion hade kunnat föras om eller hur värden som

solidaritet och mänskliga rättigheter alltid är överlägsna värden som ökad trygghet, bättre

ekonomi etc.

29

REFERENSER

Ahmed, Ishtiaq (1997) ”Exit, Voice and Citizenship”. International Migration, Immobility

and Development. Multidisciplinary Perspectives. Ed. Thomas Hammar.1997. Berg. Oxford.

New York. 159-186.

Andersson, Hans E. (2003) Flyktingpolitiken i framtidens EU, nr 5, Stockholm:, Svenska

insittutet för europolitiska studier (SIEPS). Rapporten finns tillgänglig på www.sieps.su.se

Appelqvist, Örjan. (2005) Perspektiv. En introduktion till Internationella Relationer i

ekonomisk-historisk belysning.. HB Plantago Media. Stockholm

Bexell, Magdalena (2001) ”Globalisering, internationell politik och humanitära normer”. Red.

Christer Jönsson. Politik i globaliseringens tid. Studentlitteratur. Lund

Boréus, Kristina och Bergström, Göran (red.) (2005). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Studentlitteratur. Lund

Dacyl, Janina Wiktoria. (1992) Between compassion and realpolitik: in search of a general

model of the responses of recipient countries to large-scale refugee flows with reference to

the South-East Asian refugee crisis. Statsvetenskapliga institutionen: Stockholm.

Düvell, Franck (red.) (2006) Illegal immigration in Europe, Beyond control? Basingstoke:

NewYork: Palgrave MacMillan

Eliasson, Rosmari. (1995) Forskningsetik och perspektivval. Studentlitteratur. Lund

Esaiasson, Peter m.fl., (2002) Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och

marknad. Stockholm: Norstedts juridik

Geddes Andrew. (2000) Immigration and European Integration – Towards Fortress Europe?.

University Press Manchester

Hailbronner, Kay (2000) Immigration and Asylum Law and Policy of the European Union

(Immigration & Asylum Law & Policy in Europe). Brill

Harding, Jeremy (2001) De ovälkomna - flyktingar vid den rike mannens port. Wahlström &

Widstrand

30

Held, David & McGrew, Anthony (2002) Den omstridda globaliseringen. Daidalos AB.

Uddevalla 2003.

Huntington, Saumel P. (2002) The clash of civilizations?. The Free Press. London.

Lavenex, Sandra (2001). The Europeanisation of Refugee Policies – Between Human Rights

and Internal Security, Ashgate Aldershot

Melis, Barbara (2001). Negotiating Europe’s Immigration Frontiers. The Hague: Klüwer Law

Interntional.

Noll, Gregor (2002). “The Central Link: Germany, Poland and the Czech Republic”. Byrne,

Noll & Vedted-Hansen (red.) (2002). New Asylum Countries? Migration Control and Refugee

Protection in an Enlarged European Union (s 29-99). The Hague: Kluwer Law International

Norström, Eva. (1994) ”I väntan på asyl: retorik och praktik i svensk flyktingpolitik”.

Sassen S. (2000) Gäster och Främlingar. Daidalos AB Göteborg

Sahlberg, Lillemor (1994) Ny i Sverige nr 05. En tidning från Invandrarverket. Norrköping:

Statens invandrarverk

Staples, Helen (1999). The Legal Status of Third Country Nationals Resident in the European

Union. The Hague: Kluwer Law International

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:

Studentlitteratur AB

Vestin, Sanna (2002). Flyktingboken – Från Duvemåla till Fort Europa, Ordfront Stockholm

Vestin, Sanna (2006). Flyktingfällan. Ordfront Stockholm

Öberg, Nils (1994). Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? Om moraliska dilemman i

välfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik. Almqvist & Wiksell International.

Stockholm.

31

Nätkällor

Amnesty International: http://www.amnesty-eu.org

EU-upplysningen: http://www.eu-upplysningen.se/

Migrationsverket: http://www.migrationsverket.se

Nationalencyklopedins Internettjänst: http://www.ne.seUNHCR: http://www.unhcr.com