SWEA Colosseum 1

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

COLOSSEUM

SWEANr 2 Årgång 21, november 2014

Lär dig virka

SWEA ArtLäs på distansSWEAmiddagMEMA i Bonn

2 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 3

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMInnehåll

SWEA International, Inc Styrelse: E post Ordförande Margaret Sikkens Ahlquist president@swea.org Vice ordförande Ann-Marie Gustafson vicepresident@swea.orgGrundare Agneta Nilsson founder@swea.orgReg.ordf. VAME Annette Åsberg vame@swea.org Reg.ordf. MAME Barbo Westin mame@swea.orgReg.ordf. OAME Margaretha Talerman oame@swea.orgReg.ordf. VEMA Kersti Winblad von Walter vema@swea.orgReg.ordf. MEMA Ann Winstanley mema@swea.orgReg.ordf. OEMA Ingrid Westin oema@swea.orgReg.ordf. Asien Marita Löfdahl asien@swea.org Övriga Befattningar:

Sekreterare Johanna Fagerlund secretary@swea.orgSkattmästare Johanna Carlander Davis treasurer@swea.orgFd ordförande Åsa-Lena Lööf pastpresident@swea.orgJuridisk rådgivare Gita Paterson office@swea.orgFondförvaltare Kerstin Eriksson-Splawn fundmanager@swea.orgAdministrativ chef Katri Olander Serenius adminchef@swea.org Administrativ assistent Susanna Olander office@swea.orgWebbredaktör Anna Orsini webmaster@swea.orgRedaktör Swea-Nytt Ginga Sewerin-Olsson sweanytt@swea.org Margaretta Simpson sweanytt@swea.orgRedaktör Forum Elsa Maréchal editor@swea.orgAnnonsansvarig: Katri Olander Serenius advertising@swea.org SWEA Lokalavdelningar:

REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME)

Arizona Suzanne Southard arizona@swea.orgHawaii Linda Karlsson hawaii@swea.orgLas Vegas Marita Kingman lasvegas@swea.orgLos Angeles Birgitta Lauren losangeles@swea.orgOrange County Annie Andersson orangecounty@swea.orgSan Diego Annica Backlund sandiego@swea.orgSan Francisco Inger Skogström sanfrancisco@swea.orgSanta Barbara Mia Gordon santabarbara@swea.orgSeattle Ia Dübois seattle@swea.orgVancouver Alexandra Andersson Roos vancouver@swea.org

REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME)

Austin Maria Spratt austin@swea.orgChicago Ulla-Britt Gerber chicago@swea.orgDallas Pernille Nordström dallas@swea.orgDenver Marie Adams denver@swea.orgFlorida, South Angelica Rosas florida@swea.orgHouston Ulrika Lasson houston@swea.orgMichigan Lena Fransén-Dean michigan@swea.orgMinnesota Åsa Dahlberg Schmit minnesota@swea.orgNew Orleans Cecilia Kjellgren neworleans@swea.orgToronto Birgitta Sigfridsson-Harquail toronto@swea.org

REGION ÖSTRA AMERIKAS (OAME)

Atlanta Anna Lundblad atlanta@swea.orgBoston Margaretta Simpson boston@swea.orgNew Jersey Kerstin Malmström newjersey@swea.orgNew York Lisa E. Laskaridis Sarmiento newyork@swea.orgNorth Carolina Madelene Trolle northcarolina@swea.orgPhiladelphia Gunilla Westin philadelphia@swea.orgVirginia Beach Anette Johnson virginiabeach@swea.orgWashington DC Cecilia Browning washingtondc@swea.org

REGION VÄSTRA EMA (VEMA)

Barcelona Anna Krossling barcelona@swea.orgCosta Blanca Gunilla Westerlund costablanca@swea.orgGöteborg Åsa Norlin goteborg@swea.orgHolland Eva Kars holland@swea.orgIrland Maria Pettersson irland@swea.orgLissabon Ulla Baginha Wiberg lissabon@swea.orgLondon Rigmor Rutlin london@swea.org Mallorca Isabella Öjner mallorca@swea.orgMarbella Christa Alfredsson marbella@swea.orgOslo Camilla Olsson oslo@swea.orgSouth Africa Karin Smith southafrica@swea.orgTelemark Sofia Herbertsson telemark@swea.org

REGION MELLERSTA EMA (MEMA)

Belgium Victoria Geiborg belgium@swea.orgBerlin Gunilla Lager-Ebkes berlin@swea.orgFrankfurt/Heidelberg Anita Kasper frankfurt@swea.orgIsrael Ulla Sterner israel@swea.orgKöln/Bonn Mariana Jäder Näslund kolnbonn@swea.orgLuxemburg Eva Gram Toft luxemburg@swea.orgMalmö Solveig Anelli malmo@swea.orgMilano Agneta Casimirs Rizzi milano@swea.orgParis Ann-Sofie Cleverstam-Wikström paris@swea.orgRimini Desiree Forni Ascari rimini@swea.org Rivieran Eva Oscarsson rivieran@swea.orgRom Margot Milani Björck rom@swea.orgTunisien Marie Jonasson tunisien@swea.orgÖrestad Siv Arvelid orestad@swea.org

REGION ÖSTRA EMA (OEMA)

Athens Helene Bankefors Palaghias athens@swea.orgBudapest Karin Gjendal budapest@swea.orgDubai Sandra Almén dubai@swea.orgGenève Malin Miller geneve@swea.orgIstanbul Jessica Lundgren istanbul@swea.orgMoskva Cecilia Wettstam moskva@swea.orgMünchen Anna Nejdling Ekman munchen@swea.orgStockholm Cecilia Westman stockholm@swea.orgVästerås Pia Edstam vasteras@swea.orgWien Emelie Laurin wien@swea.orgZürich Paula Fernström zurich@swea.org

REGION ASIEN

Bangkok Maria Mellbom bangkok@swea.orgBeijing Anna Centerman beijing@swea.orgHong Kong Ingela Aldrin hongkong@swea.orgJapan Agneta Melin japan@swea.orgKuala Lumpur Jessica Luther-Froiland kualalumpur@swea.orgMelbourne Jennifer Grahn melbourne@swea.orgPerth Catarina Hansson perth@swea.orgSeoul Hedvig Lunden-Welden seoul@swea.orgSingapore Maggan Kullberg Stampe singapore@swea.org

SWEA International Inc, P.O. Box 4128

Fort Lauderdale, FL 33338 USA

office@swea.org, www.swea.org

November 2013

SWEA i korthet

SWEA är en global ideell förening för svenskor och

svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta

utomlands. Genom att samla Sweor kring vårt gemen-

samma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir

SWEA både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar

över hela världen. SWEA ger stöd vid utflyttning och

återkomst till Sverige. SWEA stödjer olika projekt med

svensk anknytning samt utbildning genom stipendier.

SWEA har ungefär 7 500 medlemmar i 73 avdelningar i

33 länder.

Föreningen grundades av Agneta Nilsson i Los Angeles

1979. Ordförande är Margaret Sikkens Ahlquist.

För ytterligare information se: www.swea.org

6 11

14

20

34

32

Innehåll5 Ordföranden har ordet

6 ProgrampunktBokbytardagSillunchNätverksmiddag på La Cacuracha Besök på Henri Cartier-Bresson utställning

9 Nya Sweor

10 ProgrampunktSWEA-middag i Stockholm

11 Programpunkt

SWEA MEMA i Bonn

14 Programpunkt Vistelse i Sverige

17 Programpunkt SWEA Art

20 Sverige främjande Di Donato - Hela världens skola

23 Svenskor i världenErica Törnlöw vår fina grafiker20 års jubileum för ÅSK Lise-Lott Lybeck-ErixssonBrev från Flen

25 En pratstund Ylva Gabrielsson

27 Att läsa på distans

28 En riktigt bra pedagog

30 Nya SWEA-böcker hösten 2014

31 Hur man virkar mormorsrutor

32 Mitt smultronställe Riva del sole

34 Recept

4 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 5

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMRedaktionen Ordföranden har ordet

Hej Swea!Det är dags för ett nytt nummer av vår fina tidning Colosseum! I detta nummer får vi lära oss att virka, får lite tips till glögg minglet från Eva Andrè på Blå Kongo. Vi får senaste nytt från MEMA mötet i Bonn och från Stockholmsmiddagen. Tillsammans med Marianne Kinn besöker vi en mycket speciell skola här i Rom som tack vare sin mångkulturella natur låter barnen uppleva nationella traditioner från de land som är representerade i skolan, denna gång är det dags för svensk midsommar, snacka om Sverigefrämjande! Ann Marie Kellander tar oss med till Riva del Sole, en svensk semester anläggning från 50-talet och så får vi en sedvanlig rapport från vårt egna bibliotek av vår bibliotekarie Ann-Charlotte Welin-Bignami.

Vi får äntligen lära känna vår grafiker, Erica Törnlöw som sedan många år ställer upp och sätter vår tidning. Tänk, det gör hon bara för att hjälpa oss i SWEA Rom så att vi kan fortsätta att ge ut Colosseum två gånger om året. Vår ordförande Margot Milani Björck rapporterar från MEMA i Bonn att många avdelningar lagt ner sina tidningar för att det blivit så dyrt och att det är svårt att få folk att engagera sig och skriva artiklar. Så ett stort rungande Tack! från alla våra SWEA medlemmar här i Rom till dig Erica. Och tack till alla ni som skickar in bidrag, för ju fler vi blir som lyfter pennan desto bättre blir vår tidning.

Speciellt glad är jag för Monica Iverbos Brev från Flen, när jag läser hör jag hennes röst berätta hur det är att flytta tillbaka hem igen efter ett halvt liv i Italien.

Så provsmaka Evas Glögg och luta er tillbaka i soffan och njut av senaste Colosseum!

Maria Enqvist,

redaktör

Ni går väl in på hemsidan

som uppdateras hela tiden

med nyheter som bilder från

programpunkter, annonser,

anslagstavlan och mycket,

mycket mer.

www.swea.org/rom

Vi finns på Facebook!

SWEA Rom - ett sätt att

hålla sig uppdaterad!

STYRELSE SWEA ROM

Ordförande:Margot Milani Björck

Vice ordförandemedlemsansvarig:Linda Lindkvist

Sektererare:Margareta Gyllenstierna Webansvarig:Elin Wedlund

Programansvarig:Ylva GabrielssonHelena HesselAnnika Widén

Kassör:Annika Andersson

Vice kassör:Anna Maria Berglund

Produktansvarig:Annika Krautkrämer

Redaktör:Maria Enqvist

S W E A C O L O S S E U MSwea Colosseum ges ut två gånger om året av SWEA - Swedish Woman´s Educational Association International - Rome Chapter

Manusstopp Nr 2 Årgång 21: 7 november 2014

Ansvarig utgivare:Margot Milani Björckswearom@gmail.com

Redaktion:Maria Enqvist,Margot Milani Björck

Layout:Erica Törnlöwetorn@ziggo.nl

Tryck:Tipografia De Biasi, Roma

Omslag: Maria Enqvist SWEA Rom info: swea_rom@yahoo.itwww.swea.org/rom

Välkommen till höst/vinternumret av Colosseum; vår fina tidning som visar den mångfald vi har här i SWEA Rom både vad gäller de aktiviteter vi gör tillsammans samt vad enskilda Sweor har för sig i sin vardag i Italien. Vi har mycket att vara stolta över och att vi är en väl fungerande förening visar sig inte minst i mötet med andra lokalföreningar.

Jag, vår kassör Annika Andersson och Christina Hallmert, numera ordförande för vår Swea region MEMA, var i slutet av oktober på SWEA MEMA regionens arbetsmöte i Bonn och vi fick mycket positiva kommentarer över hur vi arbetar här i Rom och över den sammanhållning vi har. Under två intensiva dagar fick vi höra om hur de andra avdelningarna inom vår region arbetar och hur vi har mycket att lära av varandra. Det framgick också att det goda samarbete vi har i Rom med Svenska Institutet, Svenska kyrkan, Skolföreningen, Ambassaden och IKEA är något som inte alls är självklart i andra delar av världen.

Under Bonn-mötets första dag nåddes vi dock av nyheten att Svenska Institutet i Rom skulle bli av med sina stadsbidrag och vi står nu som alltid i nära förbindelse med dem och har uttryckt vårt fulla stöd i deras kamp för att ha möjlighet att fortsätta med sitt viktiga arbete. I nuläget verkar det som om förslaget kanske kommer att tas tillbaka och vi håller verkligen tummarna för att så blir fallet. Den otroligt viktiga mötesplats för forskare, studenter och kulturarbetare som Institutet skapar måste bevaras!

Swea är också en mötesplats både för oss som kvinnor i Rom och runt om i världen. Detta sker i mötet varandra på våra aktiviteter men också med samhället runt omkring oss när vi tar med oss och visar upp vårt svenska arv. Här på hemmaplan berättar Marianne Kinn om hur det går till när en hel skola får kontakt med våra svenska traditioner. Hemifrån Sverige berättar Monika Iverbo om hur det är möta det svenska samhället igen efter många år som boende i Italien.

Vår stipendiat Gabriella Pezzella har i detta nummer skrivit om sin vistelse i Sverige. En vistelse som kom till tack vare oss Rom Sweor och som vi ska känna oss riktigt stolta över. En av de viktigaste delarna i SWEAs verksamhet är ju just att dela ut stipendier till personer som verkar för bevarandet av det svenska språket och svensk kultur och Gabriella är ett ypperligt exempel på en sådan person tycker jag! Tänk att denna unga kvinna från Neapel, varifrån melodin till vår Luciasång kommer, fick uppleva sitt livs första Luciatåg i Malmö tack vare dig och mig. Det är väl en härlig tanke att ta med sig in i julhelgen!

Jag önskar dig en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Kram,

Margot

Kära Sweor!

6 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 7

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMProgrampunkt Programpunkt

Text och foto: Margot Milani Björck

Sillunch

Lördagen den 7:e juni samlades vi tjugotvå Sweor hemma hos Anna Maria för att avnjuta den årliga sillunchen. God sill från IKEA Anagnina tillsammans med lax- och räkrullader, färskpotatis, ägg, gräddfil, pajer och sallad smakade utsökt i sommarvärmen och vi fick en fin stund tillsammans innan vi alla tog SWEA-sommarlov.

KräftskivanSkaldjur skall man äta under månader som har ett R i namnet brukar man säga. Vi trodde först at vi skulle kunna få till ett datum i september men det blev först den 3:e oktober som SWEA-hösten startade med kräftskiva. Nåväl…den som väntar på något gott….! Vi hade kalaset på Lukasgården den här gången och det visade sig vara en ypperlig plats, bra lokal för middagen och tillgänglig för alla, på vilken vi hoppas kunna ha även framtida kräftskivor. Över trettio var vi och både några Svennar och en Swea från Perth, Australien fanns bland gästerna. Ett stort tack till IKEA Anagnina som sponsrar oss med kräftorna och ett stort tack till svenska kyrkan i Rom för att vi kunde vara på Lukasgården.

Text och foto: Margot Milani Björck

Hej alla Bokälskare!

Det här är en aktivitet för er, och det kommer att bli fler möjligheter under våren som kommer.Vi träffades på Maria Enqvists terass i Prati klockan 19 för en aperitivo och för att byta böcker med varandra.Vi var 13 stycken som slöt upp och det blev en lyckad kväll. Det var aningen kallt och blåsigt, men vi tog fram lite extra filtar till de som frös.Så leta igenom era bokhyllor hemma så att ni vet vilka böcker ni kan ta med er till nästa bokbytarträff!

Bokbytarkväll

8 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 9

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMProgrampunkt xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxProgrampunkt

Den 23 oktober träffades 8 sweor på den mexikanska restaurangen La Cucaracha i Prati! Vi hade en mycket trevlig kväll och åt fantastiskt goda fajitas, nachos och burritos!

Nätverksmiddag på La Cucaracha

Trots varning om oväder och regn var vi 9 sweor som träffades för att se Henri Cartier-Bressons fotoutställning på Ara Pacis. Efter utställningen gick vi till  restaurang Gusto för en härlig aperitivo.Utställningen på Ara Pacis täcker hela hans yrkeskarriär, över 500 verk visas, inklusive fotografier, teckningar, målningar, filmer och  manuskript. Denna samling av både kända och mindre kända verk ger en mycket bra bild av denna fantastiska fotograf och hans arbete.

Henri Cartier-Bresson föddes den 22 augusti 1908 (1908-2004) i Chanteloup-en-Brie, Frankrike.  Hans intresse för fotografi  började tidigt.  Han har haft ett avgörande inflytande på kreativ dokumentärfotografi och anses vara fotojournalistikens fader och en av 1900-talets största och viktigaste fotografer. 1947 grundade han tillsammans med Robert Capa, David Seymour m.fl. den berömda fotoagenturen Magnum. Han belönades med Hasselbladspriset 1982.

Utställningen pågår fram till den 25 januari 2015. Missa inte den!

Henri Cartier-Bresson

Vem är du? Gennet Edler, lågstadielärare, gift med Per (präst) och mamma till två pojkar (30 och 28 år i Stockholm) och en dotter (26 år i Göteborg).

Vad gör du? Jag jobbar nu som assistent med pedagogisk inriktning i Svenska kyrkan i Rom sedan april.

Varför just Rom (eller staden där du bor), Italien? Per och jag har tidigare arbetat för Svenska kyrkan södra Thailand och när de här tjänsterna utlystes, kunde vi inte låta bli att söka. Utlandstjänst lockade igen trots att vi bara varit hemma i knappt tre år. Och Rom kändes jättespännande!

Varifrån kommer du? Jag har bott hela min skoltid i Nässjö men föddes i Etiopien och bodde där mina första sex år eftersom mina föräldrar jobbade där.

Ditt smultronställe? Vår stuga på Öland är mitt smultronställe. Älskar de tidiga morgonpromenaderna utmed havet och all himmel man ser där med tanke på de djupa smålandsskogarna jag annars var van vid.

Hej!Jag är Sophie Touzin-Andrews (31 år) och är halv svensk och halv fransk. Jag har precis anlänt från London fem veckor sedan där jag har bott i över 10 år. Jag har nästan alltid bott utomlands förutom när jag var bebis. Vi kommer från Vallda Sandö, södra Göteborg. Jag har bott i Storbritannien, Frankrike, Schweiz, Australien och Canada.När jag var yngre jobbade jag med human resources, sedan gick jag tillbaks till universitetet i London och läste medicin. Jag har jobbat två år som junior läkare i London. Jag vill specialisera inom barn psychiatrie men det får nog vänta lite ända till jag pratar italienska eller åker tillbaks till England.  Jag har flyttat hit med min man Danny som jobbar på Engelska ambassaden i Rom. Vi bor nära San Giovanni. På dagarna lär jag mej italienska och att känna Rom. Jag väntar vårat första barn i mars 2015, så det är rätt så mycket bebis planering på gång!Jag har inte så många smultronställe än, men jag letar och vill gärna ha tips! Jag har hittat ett underbart glass ställe nära porta Pia - gelateria la romana (via XX settembre). Därifrån kommer mitt foto!

Nya Sweor

10 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 11

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMAnnonst

Text och foto: Christina Hallmert

Programpunkt

Text och foto : Margot Milani Björck

En liten introduktion till vad Sverigemiddagen är för er som inte riktigt vet. Det är ett årligt arrangemang under sommarhalvåret för vilket SWEAs Sverigeavdelningar turas om att vara värd.Programmet påminner vanligtsvis om alla andra SWEAs träffar: mingel första kvällen, festmiddag, utflykter osv. Alla Sweor i världen är välkomna att anmäla sig och vara med på dessa trevliga sammankomster. Årets Svenska Kvinna koras alltid på Sverigemiddagen och i år även två av SWEA Internationas tre stipendiater

I år var det SWEA Stockholms tur att vara värd och Sverigemiddagen var förlagd till torsdagen den 12 juni på Grand Hôtel i Saltsjöbaden.Miljön var sagolik vid vattnet och trots en och annan regnskur var stämningen hög i foajén på hotellet som invigdes 1893 av Oscar II. Hela 160 Sweor från hela värden fick bubbel och snittar innan vi slussades in i salen där stipendiaterna skulle presenteras.SWEAs beskyddarinna Prinsessan

Christina, fru Magnusson gav kvällen en kunglig glans medan vi lyssnade på de duktiga stipendiaterna.Först ut var David Persson, doktorand vid CERAPS institutet vid universitet i Lille, som tilldelades Litteraturstipendiet för sin avhandling: ”Utopier i verkligheten: skapandet av ett nytt samhälle och en ny människa i det svenska folkhemmet 1932-1986”.Efter David var det dags för Emma Lundgren Jörum, stadsvetare på Uppsala universitet. Hon mottog det Interkulturella stipendiet för sin fältstudie i irakiska Kurdistan bland återvändare från Sverige med syftet att kartlägga normöverföring, demokratisering och skapandet av interkulturella band mellan ursprungslandet och Sverige.

Efter denna mycket fascinerande redogörelse, fick vi träffa Årets Svenska Kvinna, operasångerskan Nina Stemme!Hon gjorde ett väldigt trevligt och spontant framförande där hon berättade hur hon kommit in, av

nästan en slump, på operabanan och hur hon tagit sig fram genom de största operahusen i världen, där hon i dag är en odiskutabel etoile.

Undertecknad ska förresten gå och lyssna på Nina på La Scala i maj, då hon har huvudrollen i Turandot!

Efter prisutelningen och fotografering med SWEAs grundare Agneta Nilsson, Internationella ordförande Margaret Sikkens Ahlquist och Prinsessan Christina, fru Magnusson, gick vi till bords och blev serverade en trerätters middag med svenska förtecken.Under middagen fick Christina Nilsson, ordförande i SWEA Malmö, överta den svenska fanan som på Nationaldagen överlämnats till SWEA under högtidliga former på Skansen av H.M Konungen. Det är nämligen SWEA Malmös tur nästa gång att vara värd för Sverigemiddagen. Den kommer att hållas i Malmö i mitten på augusti 2015 och då hoppas jag naturligtvis att vi blir ett gäng från SWEA Rom som ses.

I juni i år var jag hemma i Stockholm av två orsaker. Dels för att fira min farmor som fyllde 90 år. Och dels för att delta i Sverigemiddagen och utdelningen av två av SWEAs stipendier och presentationen av Årets Svenska Kvinna!

Så härligt att vara hemma i juni bland studenter och syrener! för sina Sweor och vi fick med oss flera bra idéer hem. Vi hade förmånen att ha vår internationella ordförande Margaret Sikkens Ahlquist närvarande under hela fredagen och hon gav oss många fina synpunkter och inblickar i SWEA Internationals arbete. Christina Hallmert gjorde också ett fantastiskt jobb med att hålla i mötet samt bidraga till en positiv stämning på mötena. Karin Parés från SWEA Paris är vår skattmästare i MEMA och hon redogjorde för vår ekonomi vilken är god men skulle behövas bättras

på ytterligare. Vi talade om att vi ska försöka skapa en MEMA produkt som vi kan ha med och sälja på nästa års världsmöte i Arizona och en projektgrupp för detta tillsattes.

I vår region ingår två hemvändarföreningar, Malmö och Örestad, och vi talade en hel del om hur deras medlemmar och arbete skiljer sig från de avdelningar som ligger i utlandet. Vi försökte dock att fokusera på vad vi har gemensamt och hur vi trots olikheter alla kan fungera under SWEA paraplyet. Malmö kommer att vara värd för Sverigemiddagen 2015 och den kommer att äga rum 12-13:e augusti. Både Malmös ordförande Christina Nilsson och Margaret Sikkens Ahlquist berättade om att denna middag kommer att vara något utöver det vanliga men hur vi än lirkade och bad ville de inte avslöja några detaljer för oss. Vi får helt enkelt vänta och se!

En fråga som ofta kommer upp på internationella och regionsmöten är: ”Vart går pengarna som vi betalar in till SWEA international?”. Margaret uppmanade oss alla om att använda internsidorna på webben i större

Årets MEMA-möte var ett arbetsmöte och varje avdelning skulle representeras av sin ordförande samt, om avdelningen ansåg det givande, ytterligare en styrelsemedlem. Då MEMAs skattmästare skulle komma till mötet beslutade SWEA Roms styrelse att även vår kassör Annika Andersson skulle åka med på mötet.

Torsdagen den 23:e oktober åkte jag, Annika och Christina Hallmert, som ju numera är vår regionsordförande, till ett höstligt Bonn där två dagar av intensiva möten väntade. MEMA förkortningen står för Mellersta Europa, Mellanöstern och Afrika och i vår region ingår Belgien, Berlin, Frankfurt, Israel, Köln/Bonn, Luxemburg, Malmö, Milano, Paris, Rimini, Rivieran, Rom, Tunisien och Örestad. Ordförandena från Paris och Tunisien var tyvärr inte med men Paris representerades av deras medlemsansvarige.

Under fredags förmiddagen hade vi vårt förmöte och där fick att vardera regionsordförande presentera sig och sin avdelning. Det var spännande att få hör om alla de olika aktiviteter som de andra avdelningarna har

SWEA MEMA-möte i Bonn

Här kommer min redogörelse för mitt första regionsmöte som Ordförande i SWEA Rom. Många tankar och idéer skapade det och framförallt blir bilden av hur vi ingår i ett större nätverk ännu starkare när man får möjligheten att vara med och träffa sina ”Swea kollegor”.

Margaret och Chrstina

Hela gruppen

SWEA-middag i Stockholm

Programpunkt

12 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 13

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

utsträckning då alla information finns utlagd där. SWEA International har kostnader för de två anställda vi har och även tidningen Forum är en stor utgiftspost. Swea Roms kassör Annika Andersson kommer att under hösten och vintern att sammanställa informationen som finns och presentera den på vårt årsmötet i Rom så att vi alla känner att vi vet vart en så pass stor del av den årsavgift vi betalar går och att det faktiskt inte finns några svarta hål eller konstiga poster där pengar försvinner. Margaret påtalade även vikten i att vi som medlemmar i SWEA vet vilka stora summor det är som vi delar ut i stipendier varje år. Om man slår ut det totala beloppet på varje enskild SWEA medlem handlar det om ungefär 27 USD vilket betyder att vi delar ut över 200 000 USD per år!

SWEA Art är en grupp inom SWEA som vi inte har haft så mycket kontakt med i SWEA Rom och det samma gäller SWEA professional. Vi kommer i styrelsen att jobba med att få ut kunskap om dessa under hösten och vintern.

Vi talade en hel del om hur de olika avdelningarna använder sociala medier. Alla har ju hemsidan under

SWEA och flera använder precis som vi även Facebook för att informera om aktiviteter samt lägga upp foton etc. I vår egen SWEA Rom Facebook grupp är mer än 60% faktiskt inte betalande medlemmar och där har vi en stor utmaning framför oss att se till att dessa faktiskt blir medlemmar i SWEA. Erfarenheten från andra avdelningar var liknande vår egen och en del av dem hade infört regler om att man på bara kunde ha tillgång till avdelningens Facebook sida under ett års tid. Hade man inte blivit betalande SWEA medlem efter det togs man bort från Facebook sidan.

Flera avdelningar kämpar med att kunna fortsätta att ge ut en tidning. Det är både svårt att hitta skribenter samt att få ihop annonser för en finansiering av tryckerikostnader och distribution. I Tyskland har de fyra avdelningarna gått samman vad avser tidning och ger numera ut en SWEA Tyskland. Då Rimini inte längre har en tidning och Milano har problem med sin uttrycktes från dessa båda avdelningars sida ett önskemål om att vi återigen skall se över möjligheten att skapa en SWEA Italien tidning. Det finns naturligtvis både för- och nackdelar relaterade till oss i Rom med en gemensam tidning så detta är något vi får diskutera

mycket innan vi fattar några beslut.

Efter en hel dag i möten bar det sedan iväg in till centrala Bonn där vi fick en fin stadspromenad med Köln-Bonn Swean Inger Schuberth som guidade oss genom stadens gator och sevärdheter. Kvällen avslutades med god middag på en restaurang vid Rhenfloden där det traditionsenligt fanns ett lotteri med fina vinster. Kvällens underhållning var en bestod av sång från en kvintett ur den tyska

kören ”De Tokiga Trollen” som bara sjunger svenska sånger på svenska!

På lördagsförmiddagen hade vi vårt årsmöte och då vi hade förberett det noga kunde det genomföras snabbt och effektivt. Vi var klara vid lunchtid och efter att ha blivit bjudna på hemlagad soppa var det dags för flera av oss att återvända hem. De Sweor som stannade kvar ytterligare en natt åkte på utflykt till Köln på lördagseftermiddagen och

rapporterna därifrån sade oss att även det blev en minnesvärd dag.

Köln-Bonn Sweorna hade verkligen organiserat ett bra möte och vi kände oss alla varmt omhändertagna. Stort tack till dem och alla andra som deltog och jag vet att vi alla åkte hem med motivation och positiva idéer i bagaget.

Mötet

MEMA styrelsenStadsvandring

Årsmöet

Programpunkt Programpunkt

14 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 15

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMEn pratstund En pratstund

Jag tänkte skriva om den här tiden genom att analysera sånger för att jag tror att den Svenska Musikrörelsen – eller Proggen – har fortfarande mycket att berätta till de yngre generationer och även till de som inte bor i Sverige. Jag har valt Hoola Bandoola och några av deras sånger därför att de uttrycker på ett enkelt och tydligt sätt tanker och idealer ur rörelserna från Sextio- och Sjuttiotalet.Stipendiet gav mig möjligheten att tillbringa en forskningsvistelse under ungefär två månader. För min forskning, har jag valt två städer: Göteborg och Malmö. Den första staden har jag valt för logis skuld, därför att jag kunde hitta en boplats även om jag fanns i Italien. Malmö var en obligatorisk etapp: det har varit staden där bandet växte

och är fortfarande boplats för alla medlemmar. Min forskning har jag anordnat i tre faser. Den första fasen bestod av att forska om teoriska grunden till musikrörelsen, genom att söka nyttiga texter i biblioteken. Den andra fasen har jag fortsatt i Malmö med intervjuar till alla medlemmar

och andra personer som var viktiga till rörelsen. När jag har kommit tillbaka till Italien, kunde jag fokusera på att skriva uppsatsen själv: den här är den tredje fasen.28 Oktober 2013 har jag landat i Sverige för första gången i mitt liv. Ett ganska positivt intryck av landet

fick jag: personer var varma mot mig och hjälpte gärna, även om språket blev ett förhinder under första dagar. Min lägenhet låg i Lunden, framför Östra Kyrkogården. Det kunde låta ganska omysigt att bo med utsikt över kyrkogården, men jag ändrade mig snabbt: jag kunde även se Bagaregården kvartetet och, på morgonen, väckte soluppgången mig genom att lysa i mitt sovrum.Den första delen av förskningen har jag tillbringat i bibliotek: första biblioteken jag har besökt var Härlanda-Örgryte biblioteket, där det fanns också ett kulturhus som hette Kåken, därför det byggdes ur ett fängelse: ett ställe som ett fängelse som blir ett ställe för kultur har en stor kulturell betydelse och uttrycker också viktig kulturen är, tror jag.Jag har forskat inte i ett bibliotek bara: varje gång det behövdes en bok som fanns någon annanstans, så reste jag till ett annat bibliotek, och genom det kunde jag också lära känna andra delar av staden. Den enda stora bibliotek jag inte har besökt är Stadsbiblioteket i Götaplatsen: tyvärr var det stängd på grund av renoveringsarbete. Under första fasen hade jag tillgång till massor av böcker som berättade om Musikrörelsen,

historia i Sverige under Sextio- och Sjuttiotalet, med mera. I början skrämmas jag av att läsa varje bok på svenska, men efter första läsningen så försvann rädslan. Genom att lära och att samla nyttig information kunde jag då skriva första kapitlet av uppsatsen: Musikrörelsens utvecklingsprocess och Bandets själva historia. På fritiden kunde jag glömma forskningen och gå runt omkring staden. Jag tillbringade min tid också på Språkcafé, ett café där man kunde sitta och prata på ett främmande språk.Sista veckan i Göteborg var ju kaotiskt. Dag efter dag letade jag efter en boplats i Malmö. Det syndes omöjligt. Till slut hittade jag en pensionerad kvinna som bodde i Holma och hade ett rum att hyra hos henne. Jag kan säga att jag vågade mycket att hyra ett rum utan att se det... men allt gick bra! Eva – så hette kvinnan – har varit mycket söt och snäll mot mig. Jag kände mig hemma varje sekund jag tillbringade i stan. Nu hör vi av oss minst en gång i månad, och varje gång ställer hon frågan: ”När ska du igen till Malmö?”Jag reste till Malmö 28de November 2013.

Andra dagen jag var i Malmö kunde jag träffa Håkan Skytte igen på Stadsteatern. Vi redan hört av oss genom mail: det var han som hjälpte mig att anordna möten med andra medlemmar ur bandet. Han tog hand om mig under hela vistelsen i Malmö. På Malmö Stadsteatern spelade Mikael Wiehe... och jag fick en biljett till konserten! Vi besökte först Mikael bakom scenen och sen satte vi oss och väntade på att det skulle börja. Det var ganska roligt att jag kände till alla sånger!Jag också tillbringade min forsking i bibliotek, men andra intervjuer gjorde jag under vistelse. Det är ovanligt att en beundrare har möjligheten att träffa den som man beundrar... men den här möjligheten hade jag, för jag fick inbjudan till middag med flera medlemmar. Där kunde jag träffa Peter Clemmedson första gången. En mysigt och trevlig kväll där varje medlem har berättat om upplevelser under den här tiden. Med Håkan har jag också åkt till Österlen: Peter bjöd mig och de andra till lunch hos honom, i en liten sommastuga som låg i Österlen, bredvid havet. Ett mysigt hus möblerat på svenska sättet. Det fanns också en annan journalist, Emil Sandgren

Jag är Gabriella Pezzella och jag fick SWEA Rom stipendiet 2013 för en forskning om Sverige och ungdomsuppror under Sextio- och Sjuttiotalet genom analysen och översättning av Hoola Bandoola Bands texter.

Utsikten, från min lägenhet i Göteborg Middag med bandet och andra

Wiehes konsert med Håkan på scenen, en lite överraskning för publiken när Håkan kom på scenen och spelade ”Keops Pyramid” tillsammans med Mikael

Vistelse i Sverige

ProgrampunktProgrampunkt

16 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 17

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMVestalerna i Rom En pratstund

av Ystads Allehanda, som kom och intervjuade oss. Och sen satte vi och hade lunch tillsammans, medan Muffe berättade med stort engagemang om Sverige under Sextio- och Sjuttiotalet, om rörelsen, och mera.Jag träffade också en annan journalist, Suzanne Frieberg från Sydsvenskan, som var nyfiken på att berätta för läsarna om min forskning och min vistelse i Malmö och Göteborg.Tyvärr har jag inte träffat Arne Franck: han kunde inte delta i träff därför att han var mycket upptagen.Håkan presenterade till mig andra viktiga människor för Musikrörelsen: bland dem fanns Lasse Hejll, som gjorde affischer för rörelsen. Han berättade lite om hur farligt det var att arbeta som konstnär under tiden på grund av granskning av budskapen i konst. Mötet anordnades på Blå Båten, en båt-restaurang, medan Peter repeterade med bandet och Håkan snackade med andra kolleger. Vad mysigt det var!Min vistelse i Malmö har varit kul: språket var inte svårt att begripa – det var kanske för att jag tränade min hörsel med Hoola Bandoola Bands musik, så att det skånska uttalet låter inte mer så konstigt – och jag kunde märka att staden är starkt multikulturell.Det var andra fasen av forskningen: intervjuer och möten. Alla har varit så snälla mot mig och var också nyfikna om varför en så ung italiensk tjej var

intresserad i rörelsen. Alla hade något att berätta.

Min svenska äventyr fortsatte på så sätt, till den 17:e December. Det är kanske bättre att inte berätta om chocken när jag kom tillbaka till Italien….Den tredje fasen har fortsatt till April 2014: jag var färdig med slutuppsatsen. Jag analyserade då sånger och rörelser och skrev en uppsats som förklarade hur och varför flera rörelser byggdes i Sverige i ett musikaliskt perspektiv. Vistelsen i Sverige är den viktigaste erfarenheten jag har haft under hela mitt liv. Jag träffade många intressanta människor – inte bara

medlemmar ur Bandet, men också flera personer som jag fortfarande hör av. Stipendiet har varit en viktig hjälp för mig. Att kunna stanna i Sverige under en lång tid utan stipendiet var helt omöjligt för mig, men tack vare det kunde jag förverkliga en dröm: att lära känna till landet jag beundrade under min studietid. En stor chans inte bara på ett akademiskt sätt, som gav mig möjligheten att utföra ett mycket intressant arbete. Utan även på ett personligt sätt: jag erkänner att idéen om att bo ensam under två månader i ett främmande land var ganska skrämmande. Men när jag var i Sverige förändrade mina känslor: om jag kan våga säga det, det kändes hemma.

Luciatåget: första gången att jag ser hur man firar Sankta Lucia i Sverige, jag var där med Håkan, på S:t Paulikyrka i Malmö.

Gruppbild, det var jag, två svenska vänner (bakom), och andra italienska vänner som var i Göteborg i semester. Vi var på Liseberg och vi frågade till någon om han eller hon kunde ta en bild med min kamera. Jag ville spara ett minne av ögonblicket. Resultatet är inte... perfekt.

Sverige främjande

I ett klassrum i den lilla staden Torredembarra, söder om Barcelona, flödar septembersolen in genom fönsterrutorna och det bubblar av skratt. Plastskynken och breda pappersrullar ligger utspridda på golvet. Där finns också penslar, färgburkar, staflier och 24 intensivt skapande kvinnor från SWEA Art. Just idag har de provat på ”action painting” Dynamiska färgstarka penselstreck täcker de stora arken som ligger och torkar på golvet.

I slutet av september hölls för tredje gången en SWEA Art workshopen i staden. Denna gång var temat ”Abstrakt Expressionism”. Tre lärare, Christina Månesköld, den spanske bildlären Jordi Roig Morera och jag själv undervisade och varvade teori och praktik på temat samtidigt som det fanns rikligt med tid för individuellt arbete. En viktig person i sammanhanget var också Swean, Maina Novara, som bor på plats och stod för mycket av organisationen runt själva undervisningen.Denna kurs som hålls varannat år som ett kulturutbyte mellan staden och de ditresta konstnärerna i SWEA Art. Workshopen avslutas med en utställning med de verk som skapats under veckan. I det medeltida slottet, som numera är stadens rådhus, kläs 700-hundraåriga kalkväggarna med vår sprudlande kreativitet, kvällen innan vernissaget.

Torredembarras kulturansvarige gjorde för tredje gången en festlig invigning av utställningen som sen kunde ses av stadens invånare under

två dagar innan konstnärerna flög tillbaka hem med sina nya konstverk och kunskaper i bagaget.

Hollywood!

Tankar om utbyte mellan konstnärer inom SWEA fick jag för första gången i Hollywood Ballroom i Los Angeles. Jag tror att var 1994. Där mitt på det gigantiska dansgolvet hade Agneta Nilsson organserat en svensk julmarknad. Genom en annons i FORUM några månader tidigare hade hon också bjudit in o konstnärer

Programpunkt

SWEA Art en blommande internationell intressegrupp

”Det räcker med att ha lust att skapa för att vara med i SWEA Art”

Text och foto: Gabriella Legillon

att deltaga. På min knastrande telefonlinje från Milano, där jag då bodde, ringde jag till Agneta och anmälde mig. Som bildlärare i Svenska skolan i Arese, konstnär och ganska nybliven mamma ville jag, efter amning och blöjbytning, resa och ägna mig åt mitt eget skapande. Inte hade jag anat hur mycket energi och planering som behövdes för måla nya tavlor, ordna med transport och sen att lämna hus, två småbarn och jobbet just innan jul! Väl på plats i Los Angeles var det naturligvis värt allt besvär!

Birgitta Lindqvist, Setareh Korkchi, Lena Gensollen, Annika Baudry och Gabriella Legillon

18 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 19

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMI Hollywood träffade jag de många andra SWEA konstnärerna som deltog i konstmarknaden. Vi satt på balkongen,en halv trappa upp i Hollywood Ballroom och såg ut över ett hav av människor som vilt handlade papparkakor och svenska tomtar mellan uppträdandanden av svenska Hollywoodstjärnor. Inte var det många under dagen som tog de få trappstegen upp för att titta på konst, men desto mer tid hade vi att knyta kontakter och berätta om våra livsöden och konstnärsskap för varandra. Dagarna efter hade vi också inspirerande samtal om konst och konstnärer i SWEA med Agneta Nilsson.

Ordförandeskap och grupputställningar på Irland

Ett par år senare flyttade vår familj till Irland där jag blev ordförande i SWEA. Jag fick resa och träffa nya Sweor runt om i världen, bland annat i Seattle, Rom och London. Vid varje tillfälle försökte jag att hitta och träffa utövande konstnärer bland Sweorna på plats. Med dem jag träffade under dessa resor pratade vi om hur detta yrke var lätt att anpassa till flyttar men samtidigt var man väldigt isolerad när man kom till ett nytt land. Gallerikontakter man hade byggt upp under flera år lämnade man ofta efter sig tillsammans med konstnärer och konströrelser man lärt känna på plats. De flesta konstnärer kan omöjligt skapa i ett vakum. Många behöver leva sig in i ett nytt lands dagliga rytm, ljus och historia för att kunna uttrycka sig och inte minst knyta kontakter till andra konstnärer. I Dublin började jag arbeta med andra nordiska konstnärer, både män och kvinnor, och vi organsierade utställningar tillsammans. Genom detta fick jag lära mig att organisera kollektiva utställningar.

Paris, konstens stad

Âr 2001 gick flyttlasset tillbaka till Paris, min ”hemstad” där jag hade

bott, utbildat och gift mig innan min man började arbeta utomlands. Jag kom gensast med i SWEAs styrelse och när det bestämdes att Paris skulle organisera Regionsmötet, RM 2002, så tänkte jag att nu slår vi slag i saken och gör en internationell utställning för Sweas konstnärer, i konstens stad, Paris!

Med hjälp av flera, bland annat Anitha Glimstedt som tidigare organiserat en utställning med SWEAs Parisboende konstnärer och speciellt med stöd av vår dåvarande ordförande Monica

Hallworth blev utställningen av. Den pampiga byggnaden, Rådhuset i fjärde arrondissemanget, precis bakom ”Hôtel de Ville” i hjärtat av Paris blev vår utställningslokal.34 konstnärer, de flesta från Europa flög in med sina kosntverk och utställningen öppnades av svenske ambassadören omgiven av en stor samling Sweor och inbjudna gäster.

Dagen efter vernissaget hade jag reserverat det då svenskägda ”Café des Lettres” i St Germain des Près för ett konstnärsmöte. Där började

de första samtalen om hur vi skulle kunna organisera ett nätverk mellan konstnärerna i de olika SWEA avdelningarna. Flera av de medverkande konstnärerna brann för denna idée, bland annat Christina Måneskiöld.

Vi Parisboende Sweor fortsatte att skapa tillsammans efter RM och ganska snart hade Christina Måneskiöld startat en grupp i Bryssel och vi kunde ha vår första utställning tillsammans på slottet i Waterloo, i utkanten av Bryssel.Paris ordförande, Monika Hallworth, hade under tiden hjälpt till med att få namnet SWEA Art inregestrerat hos SWEA International.

Första workshopen

Christina organiserade två år senare SWEA Arts första internationella workshop på Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Därmed började ett arbete med utbildning och kurser i SWEA Arts regi.

Vid detta tillfälle frågade jag Christina om hon ville vara ”ordförande”, dvs sammankallande, för SWEA Art International. Hon accepterade och har sedan med mycket energi, professionalism och självständighet organiserat utställningar och workshops under ett tiotal år. På så sätt har det skapats tillfällen för att konstnärer träffas, lära mer och ställa ut tillsammans runt om i Europa. SWEA Art är altså inte speciellt ett nätverk för professionella konstnärer utan ett utbyte på alla nivåer mellan kvinnor som skapar eller vill börja skapa.

Kurserna leds av eller lärare från skolor, som Gerlesborgsskolan, eller SWEA Art konstnärer som vill dela med sig av sina kunskaper. En medsysters blick eller ord i gruppen betyder ofta mycket och i förtroendet till varandra finns en frihet att hitta nya personliga uttryckssätt.Efter det att de första grupperna bildats i Bryssel och Paris har sedan

flera år Göteborg och Stockholm de största och aktivaste SWEA Art grupperna. Nya grupper bildas och andra grupper växer på flera ställen i Europa.

Parisgruppen

I Paris har vi skapat på olika teman sedan 10 år tillbaka och haft ungefär en gemensam utställning per år. I början av året väljer vi gemensamt ett tema som intresserar alla. Vi träffas sedan regelbundet varje månad. Antingen gör vi praktiska skapande övingar på temat, eller bara utbyter erfarenheter om arbetet vi gjort hemma under den gångana månaden.

Alla gruppens medlemmar har gjort stora framsteg under dessa år. Flera har blivit professionella konstnärer och har genom gruppens arbete och utställningar blivit inspirerade till att söka egna personliga utställningar.Inom Parisgruppen finns många olika utryckssätt. På våra uställningar kan

SWEA Art SWEA Art

”I Paris har vi skapat på olika teman sedan 10 år tillbaka”

det blandas fotografi, installationer, målning, teckning eller collage. Vår nyaste medlem gör konstbroderier. Vi är också stolta över vår bokbindare, Annika Baudry, som vunnit flera internationella priser. Ett mycket givande samarbete har vi också med författarinnan Birgitta Lindqvist som är en del av gruppen.

Just i dagarna haft en utställning på Montmartre på temat ”Ljus och skugga”.

Framtiden

Det internationella samarbetet är baserat på workshops och utställningar. Den viktiga grunden till nätverket är en ny levande hemsida. Den har skapats av Eva Dillner från SWEA Art i Göteborg. Genom denna kan grupperna hålla kontakt och inspireras av varandra.Där kan där se och läsa om de konstnärer som är medlemmar (alla har ine hunnit skriva in sig ännu) och

se vad som hänt i de olika grupperna. Man får också information om kommande kurser och utställningar.

På något sätt kommer SWEA Art att vara med på MEMA mötet i Arizona i oktober 2015 och hoppas att det ska bli en inspiration till att skapa fler grupper och ett utbyte mellan konstnärerna i USA.Vi hoppas på många nya initiativ och idéer för framtida möten!

Se hemsidan under intressegrupper på SWEAs internationella hemsida.

Gabriella Legillon är uppväxt i Göteborg, bor i Paris och är utbildad på Ecole des Arts Décoratifs i Paris. Hon arbetar som målande och fotograferande konstnär. Hon ger kurser och arbetar som bildterapeut i ”progressiv bildterapi”.www.gala-hagelberg-legillon.comgalalegillon@hotmail.com

Tre medlemmar från SWEA Art Paris under utställningen ”Ljus och skugga” som hölls i den histo-riska teaterskolan ”Cours Florents” lokaler på Monmartre 6-9 november: författaren Birgitta Lindqvist, konstnären Gabriella Legillon och bokbindaren Annika Baudry. Dom står framför ett gemensamt verk där Annika har gjort en konstinbindning av Birgittas nyskrivna novell ”Ljus och skugga” med illustrationer av Gabriella.

20 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 21

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

Hela världens skolaI Roms mest mångkulturella område Esquilino nära Piazza Vittorio, på Via Bixio, ligger den statliga skolan Di Donato, som erbjuder Scuola Materna (förskola), Scuola Elementare (lågstadium) och Scuola Media (mellanstadium). Hit åker barn även långt i från andra stadsdelar för att de och deras föräldrar vill att de går i en skola full med barn från hela världen. Drygt hälften av alla barn har två utländska föräldrar och cirka 40 nationer finns representerade i skolan. De länder som är mest förekommande, förutom Italien, är Bangladesh, Filippinerna, Kina, Marocco och Etiopien. Det finns även många barn som har en eller två europeiska föräldrar. Det verkar inte förekomma så mycket mobbning i skolan, förmodligen därför att alla barnen när så olika varandra.

Det finns en mycket stark och aktiv föräldrarförening, Associazione Genitori Scuola Di Donato (AGSDD), som startades år 2003. Föräldrarna började med att rusta upp skolans källare, som inte användes och var fylld med gamla möbler och skräp sedan flera år tillbaka. AGSDD har nu mer än 100 aktiva medlemmar som arbetar frivilligt med att driva och förvalta källarlokalerna, de två skolgårdarna och gymnatiksalen där olika sport- och fritidsaktiviteter äger rum för barn och även vuxna efter skolan. Exempel på olika aktiviteter som skolan erbjuder för barn är ludoteca och doposcuola (fritidshem) med läxhjälp, fotboll, basket, capoeira, möjlighet att lära sig att spela ett instrument, kung-fu, karate, breakdance, teater, rullskridskor, dans, syamerikansk

dans, artistisk gymanstik, indisk dans, körsång, engelska, arabiska, italienska och möjlighet att fira barnens födelsedagar. För de vuxna finns följande aktiviter: folkdans, afrikansk dans, indisk dans, akvarellmålning, kinesiska, fitness dans, capoeira, gymnastik, zumba, körsång, avslappningsövningar, basket, volleyboll och cricket.

Alla aktiviteter är gratis eller kan utnyttjas till en minimal kostnad. I lokalerna som drivs av AGSDD anordnas även regelbundet fester, ceremonier och möten mellan de utländska befolkningsgrupperna i området, interkulturella konferenser med utbildningsteman samt många pedagogiska utställningar och föreställningar av olika slag. I föreningen ingår också Esquilinos

Sverige främjandeSverige främjande

ungdomsorkester och flera olika körer som har gjort framträdanden på P.zza Vittorio och i Chiesa dei Santi Marcellino e Pietro al Laterano. På somrarna finns även ett Centro Estivo (fritidshem) för barnen till ett överkomligt pris och det håller öppet under nästan hela sommarlovet. Personalen anordnar ibland utflykter till muséer och till havet när det blir för varmt.

Flera gånger varje år är det aktiviteter på lördagar och söndagar med olika sporter för barnen, loppmarknad, stånd med mat från hela världen som tillagats av de olika folkslagen, försäljning av biologiskt odlade grönsaker, fester på kvällen med mat och diskotek för barnen. Skolgården hålls öppen på kvällar och på helger, så att barnen alltid har någonstans där de kan leka och sporta utan att de finns bilar i närheten. Varje år sedan den 6 maj 2006 anordnar AGSDD en speciell temadag ”En barnvänlig stad”. Den återkommande basketturneringen är tillägnad ett barn

som gick på skolan, Mark Christian Matibag, som dog i en trafikolycka 2005. Under denna dag bjuds det på sportaktiviteter, uppträdanden och tal med åtanken ”att kunna spela och utöva sport i säkerhet”.

En fredag varje månad anordnas cykelparader ”Bike to School” som utgår från olika platser i kvarteret och som sedan strålar samman i skolan. Detta är en politisk manifestation för att visa politiker och bilister att barnen borde ha möjlighet att cykla till skolan, utan att behöva vara rädda för trafiken. I den sista paraden deltog även Roms borgmästare Ignazio Marino. För ett par år sedn anordnades en demonstration vid Campidoglio för att skolans gymnastiksal skulle renoveras och kunna tas i bruk igen. Ofta kommer det TV-team och filmar i skolan, då Di Donato ofta visas fram som en föredomlig skola i nyheterna. Många andra skolor runt om i Italien har tagit kontakt med föräldrarföreningen för att starta upp en liknande verksamhet.

När Regione Lazios president Nicola Zingaretti skulle propagera för att barn som föds i Italien med utländska föräldrar automatiskt ska få italienskt medborgarskap, valde han att göra det på Di Donatos skolgård under ett möte angående denna aktuella fråga.

ASGDD anordnar ofta interkulturella evenemang även utanför skolans lokaler. Sedan december 2004 är ASGDD också ansvariga för Polo Intermundia I Municipio, som är en verksamhet som stöds av Roms komun och som syftar till kulturella utbyten mellan invånarna i Roms ”Primo Municipio (Roms innerstad)”. Genom sitt ihärdiga arbete har föreningen blivit en referenspunkt för det offentliga livet i Esquilino-kvarteret och man samarbetar med offentliga och privata organisationer samt institutioner i strävan att bygga en barnvänligare stad. I samarbete med Progetto Mediazione Sociale har AGSDD skapat ett professionellt team med psykologiskt och pedagogiskt stöd för barnen på skolan oche deras

22 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 23

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMfamiljer samt kulturell och språklig medling. Föreningens huvudsakliga idé är att verklig kulturell integration, långt bortom alla retoriska slogans, kan uppnås genom omvärdering och omkvalificering av kvarteret och av gemensamma utrymmen genom arbete som utförs av dess medborgare, oavsett ursprung.

Fredagen den 9 maj i år restes en midsommarstång på skolgården. Denna händelse ingick i ett projekt med tema Europa som eleverna i Scuola Elementare deltagit i under vårterminen. Varje år väljs ett land eller en världsdel. Projektet avslutas med en dans- coh sånguppvisning på skolgården, där varje klass bidrar med ett inslag. Alla föräldrar med europeisk nationalitet blev i år tillfrågade att undervisa i sitt barns respektive klass i sitt modersmål, om sitt land och dess traditioner. Jag lärde barnen i min sons klass det svenska alfabetet med å, ä och ö, svenska ord och enklare fraser, Sveriges geografi och svenska lekar. Jag trodde att de skulle vara måttligt intresserade, men till min stora förvåning var de mycket intresserade och de ställde en massa frågor.

När de hade lärt sig lite svenska började vi att öva inför uppvisningen för föräldrarna på skolgården. Jag lärde dem att sjunga ”Små grodorna”, ”Tre små gummor”, ”Räven raskar över isen” och ”Morsgrisar”. Jag fick även öva med parallellklassen, där det fanns en helsvensk elev. Det blev många turer till skolan under våren och vi övade på skolgården också. Bland barnen fanns det några stycken som inte varit i Italien någon längre tid och inte ens lärt sig italienska ännu. Lärarinnan i min sons klass ville även att enbart hennes klass skulle göra ett dans- och sånguppträdande till en ABBA-låt. Jag föreslog ”Mamma Mia”, som jag tänkte att de flesta föräldrar skulle känna igen. En pappa i klassen gjorde koreografin som de fick öva på varje dag i nästan en månad.

Jag hade för länge sedan redan fantiserat om att bygga en midsommarstång på skolgården, efter att ha sett vad de filipinska

föräldrarna byggt på den filipinska temadagen två år tidigare. Nu hade jag äntligen fått min chans. Jag använde att basketmål på hjul och monterade ned själva plattan med korgen. Tillsammans med några andra mammor klädde jag stången med löv som vi hämtat i en övergiven park. Sedan stack vi in blommor gjorda av silkes- och crepepapper som barnen gjort i ordning i förväg. Vi dekorerade även med gula och blå band runt stången. Till ringarna använde vi två stora gymnastikplastringar, som jag hittade i en kinesisk ”casalinghe” affär. Tillsammans med en superlång tysk mamma rullade vi ut stången på skolgården, när det var vår tur.

Midsommardansen gick jättebra. Alla barnen hade klätt sig i finkläder, inte minst Taha från Bangladesh som tagit på sig sin finaste sammetsfestklänning, och många hade en blomsterkrans i håret. De flesta sjöng glatt med i texterna och de utförde dansen i två ringar runt stången perfekt.

Sedan var det dags för ”Mamma Mia”. Jag mindes mitt eget ABBA framträdande för mer än 40 år sedan, då jag var Agneta och mimade till ”Waterloo”. Detta nummer var en överraskning för föräldrarna, då barnen hade fått lova att inte berätta i förväg om sin dansföreställing. Barnen dansade och sjöng som om de aldrig hade gjort annat. Flera föräldrar blev uppriktigt förvånade att deras barn kunde dansa så bra. De fick absolut mest applåder av alla nummer under hela uppvisningen. Jag förstod att de flesta italienare trodde att ”Mamma Mia” var en engelsk låt med engelska artister. Men Marcellos fröken berättade i mikrofon efteråt att musiken är svensk, så att alla verkligen skulle få veta det.

Det kommer fortfarande fram föräldrar till mig och sjunger ”Små grodorna” och berättar att deras barn övade jättemycket på att sjunga på svenska hemma i våras.

Hej,

Det är jag som gör layouten till SWEA Rom. Jag heter Erica Törnlöw och är född och uppvuxen i Stockholm men bor sedan 24 år i Holland. Anledningen var att jag träffade en holländare på företaget jag jobbade och bestämde mig för att börja ett nytt liv utanför Sveriges gränser. I Stockholm jobbade jag på en reklambyrå men här i Holland började jag min nya karriär på IKEA På Jobbet. Det blev tre roliga och lärorika år men sedan var jag tillbaka i reklamvärlden. Jag höll på med detta tills för tre år sedan då jag sa upp mig. Nu kallar jag mig passionär och njuter av livet. Jag tränar Pilates tre gånger i veckan, går långpromenader med hunden och jag arbetar som volontär på Tassenmuseum (väskmuseum) i Amsterdam. Jag är samtidigt öppen för nya utmaningar. Att göra layout har jag lärt mig själv med hjälp av min man och mycket övning.Jag trivs i Holland men mitt smultronställe är nog huset vi hyr i Skåne. Att varje morgon ta en lång hundpromenad på  stranden och bara vara är mycket värt när man bor i ett land ungefär lika stort som Småland men med 17 miljoner människor, 7 miljoner bilar och miljontals cyklar.

I år är det 20 år sedan Lise-Lotte Lybeck Erixon blev utsedd av SWEA International till Årets Svenska kvinna, elle ÅSKa, som Lise-Lotte föredrar att kalla det. Exempel på andra ÅSKor är bland annat drottning Silvia, Tina Nordström och Kjerstin Dellert, så Lise-Lotte är i gott sällskap. Men Lise-Lotte är inte bara ÅSKa, hon är också hedersmedlem i SWEA Rom och dessutom grundare av SWEA Roms bibliotek, dit hon kontinuerligt bidrar med böcker som framförallt handlar om svenskars erfarenheter i Italien.

Jag råkade på Lise-Lotte för första gången på SWEA Roms jubileumsmiddag, där hon naturligtvis var med, och jag fascinerades av hennes livfulla berättelse om hur hon såg till att både införskaffa ett porträtt av drottning Christina och dessutom se till att det fraktades ner av självaste kungaparet för att installeras i palazzo Corsini, där drottning Christina bodde. Inget tycks omöjligt för denna företagssamma kvinna!

När jag senare tillbringade semestern i Malmö, och dessutom körde förbi

Lise-Lottes hus två gånger om dagen, bestämde jag mig för att ringa upp och höra om jag kunde få komma och hälsa på. Jodå, jag blev mottagen med öppna armar och italienskt flaggviftande i Lise-Lottes radhus med utsikt över Öresundsbron strax utanför Malmö. Det blev ett intressant samtal i Lise-Lottes vackra trädgård, bara avbrutet då och då av ett vilt sprejande på närgångna vispingar (skånska för getingar), och av barnvaktens oroliga SMS om när jag egentligen tänkte komma hem.

Lise-Lottes hem är – förutom fullt av böcker – fyllt av klenoder som alla har en historia och en anledning till att ha hittat hem just till henne. Nästa gång jag hälsar på ser jag fram emot att få höra om dem, och jag får nog se till att förbereda barnvakten på att det kommer att ta en stund.

Ur SWEA-arkivet: 1994 valdes Lise-Lotte Lybeck-Erixon till Årets Kvinna vid Sverigemiddagen i Malmö för hennes insatser att internationellt förstärka Sveriges bild genom att införskaffa och placera Justus van Egmonts (1601-1674) porträtt av Drottning Christina på Palazzo Corsini i Rom som gåva av Drottning Christinas stiftelse och Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond.Många Sweor minns henne som en fantastisk guide när vi besökte Palazzo Corsini vid ISM i Rom 1999. Lise-Lotte har också deltagit vid flera Sverigemiddagar, senast vid middagen i Stockholm år 2000 när hennes projekt med ´Stinas Särkar’ delvis med SWEA Los Angeles hjälp, presenterades på Livrustkammaren i Stockholm.

Sverige främjande Svenskor i världen

24 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 25

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMTänkvärt

Hej kära Sweor!

Efter 48 år, nästan ett halvt sekel(!), är jag nu tillbaka till Sverige, till Flen, en gång en viktig järnvägsknut. Numera susar de flesta tågen bara förbi. Flen, i hjärtat av Sörmland, staden mellan sjöarna, omgiven av en underbar natur som nu i september börjar få sina praktfulla höstfärger. Nära till skogen där jag varje morgon går en promenad med hunden på de otaliga promenadvägar som finns. Harar och rådjur möter vi ofta och ekorrarna skuttar omkring i ekarna utanför vardagsrummet. Det lugna tempot är kanske det jag uppskattar mest, även årstidernas. I en liten småstad som Flen där alla känner alla, hälsar man när man möts och kanske byter några ord. Immigrationsverket har ett uppsamlingscentrum i Flen och det sätter en trevlig färg på stadsvimlet.Det var inget lätt beslut att flytta tillbaka, varken praktiskt eller känslomässigt. Det blev ett måste när arbetssvårigheterna blev ett faktum i Italien för min dotters familj. Radhuset blev för stort för mig ensam och mäklare kontaktades för försäljning. Ingen lätt sak i dagen läge. Min dotter pratade knagglig svenska, min svärson ingen alls, så det blev naturligt att jag skulle med , åtminstone en tid, för att hjälpa dem. När min bror kunde erbjuda arbete i sin markjobbsnfirma i Flen var det bara att tacksamt acceptera även om det är utomhusjobb som han inte var van vid. Lyckligtvis är han öppen för nya erfarenheter och trivs bra med sina arbetskamrater som är svenskar och bosnier. Det var lätt att hitta bostad och relativt billigt, åtminstone om man jämför med städer som t.ex. Strängnäs som nog jag hade haft i åtanke. Flen blev det praktiska valet där allt finns nära till hands. Dagiset ligger tvärs över gården, en Montessoriskola turligt nog för barnbarnen. Lekplats på gården som alla hyreshus har och barnavårdscentralen på samma gata. Till och med veterinären ligger nära till hands om hunden skulle få problem. Utöver mataffärer finns det inte mycket mer än frisörer och en skomakare där man också kan lämna in kemtvätt. Urdyrt! Stora affärskedjor ligger i Katrineholm 2mil längre bort eller i Eskilstuna. Kulturellt får man anpassa sig till det lilla utbudet som finns med en biograf, musik i kyrkorna och de få konserter som anordnas i gymnasiets aula. Biblioteket är en glädjekälla förstås. Stockholm ligger en timmes tågresa bort och där finns ju allt man kan önska sig. Det har varit en del anpassningsproblem i början även för mig som det tog lång tid för innan personnumret aktiverades och utan det   kommer man inte långt i Sverige. Det mesta är datoriserat nu för tiden som bankärenden och tågbiljetter t.ex. Dator är ett måste och mobiltelefon likaså. Att jag när jag för 48 år sedan kom till Italien för att se mig om i världen arbetande som sjuksköterska, skulle bli kvar så länge, hade jag nog aldrig tänkt mig. Inte heller att jag skulle gifta mig med en italienare och bli bosatt i Rom. Det har varit givande år i en fantastisk stad i ett land som jag lärt mig älska. Har under åren fått många vänner som jag nu saknar, inte minst genom SWEA. Kommer hur som helst att resa tillbaka alltibland för jag har ju en dotter kvar i Rom och två barnbarn. Att jag också har en son med två barn i Geneve gör att jag reser en hel del och det har alltid fascinerat mig. Att vara en närvarande “ nonna” är viktigt.   Kommer att vara med på svenska kyrkans julbasar i Rom ( har svårt att hålla mig borta) och då hoppas jag kunna träffa er alla.

Hjärtliga hälsningar,

Monica

Text: Maria Enqvist

Pytt i panna var dagens lunch på Blå Kongo när jag träffade Ylva Gabrielsson där för att samtala med henne om hennes liv och om hennes arbete. Om att vara en av nyckelpersonerna på Sveriges ambassad i Rom, den svenska regeringens “förlängda arm” här i staden och det komplexa arbete som varje dag utförs där. Det har varit extra mycket att göra för all ambassadpersonal i höst efter regeringsskiftet i Sverige, för att lära känna och förstå den nya regeringen och ministrarna. Ylva påpekar att vi har det bra i Sverige eftersom våra

grundvärderingar är väl förankrade hos de flesta partierna, det är inte som i Amerika där huvuden rullar var gång regeringen byts ut.

Ylva har arbetat nästan hela sitt vuxna liv inom utrikesförvaltningen. Efter Stockholms Universitets sekreterarskola jobbade hon två år på ambassaden i Tel Aviv som sekreterare, sedan fortsatte hon att studera till personalvetare och strax efter att Ylva var klar med studierna, fanns en vikariat på UD:s personalavdelning, hon fick jobbet och blev sedan kvar där.

Efter fem år i Stockholm testades hon om hon passade för utlandstjänstgöring och blev tillfrågad om att ta ett vikariat i Lagos, en av de tuffaste posteringarna i världen. På frågan om vilket varit det värsta stället Ylva varit på blir svaret Lagos, därför att människolivet inte har något värde där. I Lagos såg Ylva för första gången ett lik, det bara låg där slängt vid vägkanten.

Efter fem månader i Lagos åker Ylva hem och går en intern fortbildning och blir sk generalist inom administration, konsulära frågor och Sverigefrämjande. Som diplomat har hon hittills varit i Caracas, Buenos Aires, Dar es Salaam, Beirut, Lissabon, Belgrad och nu i Rom.

Vistelsen i Rom går mot sitt slut och efter nästa sommar är det dags att flytta på nytt. Ylva är administrativ chef, men även chef för ambassadens konsulära avdelning liksom för migrationsverksamheten. Roms ambassad hamnar i en ovanlig situation nästa höst då sex av de sju diplomaterna byts ut samtidigt. Bland dessa även vår ambassadör Ruth Jacoby.Ylva tycker att Ruth Jacoby är en mycket duglig företrädare för Sverige i Italien och tycker att det är mycket positivt i ett land som Italien att ambassadören är kvinna, som dessutom talar flytande italienska. En av ambassadens viktiga uppgifter är att ge Sverige ett ansikte lokalt, att främja Sverige utanför landets gränser och att på det sättet i slutändan skapa fler jobbtillfällen i Sverige. Speciallister på detta är Business Sweden i Milano, de marknadsför svenskt näringsliv i Italien. Ambassaden samarbetar nära med Business Sweden liksom med VisitSweden, Assosvezia (Svensk-Italienska handelskammaren i Milano) och med svenska företag i Sverigefrämjandet.

Ambassaden jobbar också med att lobba för svenska värderingar

En pratstund med Ylva GabrielssonSvenskor i världen En pratstund

26 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 27

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMoch intressen, i både EU frågor gentemot Italien och i FN organen FAO IFAD och WFP. På ambassaden arbetar en representant för landsbygdsdepartementet som företräder det departementet i FAO och en UD-tjänsteman som företräder UD i IFAD och WFP. En avgörande arbetsuppgift för ambassaden är också att föra dialog med italienska företrädare inom utrikes- och säkerhetspolitik framför allt inom EU.

Det märks att Ylva brinner för sitt jobb, hon tycker att det är viktigt att öka förståelsen för vad ambassaden faktiskt gör för Sverige och för svenska medborgare. En del människor verkar tro att det mest rör sig om att ordna cocktailpartyn och mingla konstaterar Ylva .Ambassadens medarbetare samlar in och analyserar mängder av information om Italiens inrikes och utrikes politik och blir på så sätt ett Sveriges öra här i Italien vilket är viktigt framförallt i EU-frågor. För att kunna åstadkomma detta krävs att diplomaterna har bra nätverk av olika slag i Italien.

Ambassadens roll växlar naturligtvis från land till land. Under tiden i Dar es Salaam, fascinerades Ylva av hur viktig ambassadens roll är för att hålla dialogen öppen och även kunna vara kritisk mot den rådande regimen. I Caracas i början av nittiotalet gjorde Chavez ett kuppförsök som sedan slogs ner av regeringsstyrkorna men Ylva minns några dramatiska dagar då Chavez flög in på en liten central flygplats i Caracas, stödd av delar av armèn. Plötsligt var staden full av tanks och prickskyttar på taken. Chavez lyckades ju sedermera att som folkvald bli president i landet men då hade Ylva rest vidare.

Som ansvarig i Ambassadens migrationverksamheten i Italien har Ylva aldrig tidigare sett dess like, med 80 000 asylsökande i år är Sverige på andra plats efter Tyskland som destination för denna flyktingström. De flesta är från Eritrea, Syrien eller Somalia. En gång i Sverige är det kommunerna som får ta över, det är deras roll att hitta platser åt de asylsökande, just nu sitter 20 000

färdigutredda flyktingar och väntar på att bli emottagna av en svensk kommun.Svaret på vilket ställe Ylva trivts bäst på blir kanske Italien? I alla fall har Ylva hittat sitt smultronställe här. I Pigna en medeltidsstad inte långt ifrån San Remo, tipsad av en dansk väninna, hittade Ylva för några år sedan ett underbart hus som hon tillsammans md sin bror och svägerska köpte och nu omsorgsfullt renoverat. Huset ligger centralt i byn och är ett klassiskt medeltids hus i fyra våningar, med de fyra rummen staplade på varandra. Om det är någon som vill hyra, så är det bara att kontakta Ylva.

I Ambassaden uppgifter ingår också att bistå svenska medborgare i nödsituationer. Det går att få hjälp dygnet runt alla dagar på året.Ylva berättar om Costa Concordias grundstötning, då blev hon uppringd av UD, en tidig morgon, för att ta reda på om de fem svenskar som befann sig ombord var oskadda. Circa fem

timmar senare kunde hon tala om för UD att de alla var på fastlandet och mådde efter omständigheterna väl. Ylva hade då genom italienska räddningstjänsten och Costa Concordias egna personal fått kontakt med de svenskar som fanns ombord, hon framhåller att den italienska räddningstjänsten fungerat bra. En intressant siffra är att det kommer drygt 500 000 svenskar till Italien varje, och siffran stiger stadigt, så det blir gott om påringingar om borttappade plånböcker och resehandlingar från svenskar runt om i Italien. Ambassaden konsulära arbete styrs av svensk lag och motto är “hjälp till självhjälp”. Till den myndighetsutövande delen av ambassadens verksamhet hör också att utfärda bla pass (både provisoriska och ordinarie pass) och nulla osta vid giftermål. Man kan också vända sig till ambassaden för att få ett så kallat levnadsintyg för att kunna

”En av Ambassandes främsta uppgifter är att ge Sverige ett ansikte lokalt, att främja Sverige utanför landets gränser”

hämta ut sin pension. Information om Ambassadens alla funktioner finns utförligt beskrivna på hemsidan, det är ofta det bästa sättet att skaffa information och hjälp, till och med om det som rör den italienska byråkratin. Under ambassaden lyder också 15 konsulat, från Bari i söder till Torino i norr, där svenska medborgare också kan få viss hjälp och service. Det kan vara bra att veta att alla svenskar som bor tillfälligt eller permanent i Italien kan anmäla sig till ambassaden för att på så sätt finnas med i ambassadens krisberedskaps-planering.   Sedan några månader anmäler man sig direkt på ambassadens hemsida men man måste varje år förnya sin anmälan annars tas man bort från listan.

Ylva beskriver sig själv som en nyfiken och utåtriktad person vilka är egenskaper som är viktiga när man är i utlandstjänst, det och att vara flexibel. Speciellt i ett land som Italien där nyckfullhet och oreda råder. Sen

berättar hon lyriskt om ett reseminne från Dhaka, om en resa längs Ghanges bilod. I två dagar gled hon fram längs denna stora flod och kunde kika ut över detta gytter av liv och människor men kunde samtidigt vara osynlig, ingen lade för en gångs skull märke till denna långa blonda kvinna, hon kunde bara vara med och iakta utan att själv bli observerad. Ett annat minne är från en resa i Venezuela. En guldvaskarresa tillsammans med en lokal reskamrat men det hinner vi inte prata färdigt om. Min pytt i panna är nästan kall men fortfarande underbart god med den härliga rödbetssalladen till. Så härligt svenskt det känns här hos Eva på Blå Kongo, och så festligt att se alla de italienska gästerna som glada provar på detta opretentiösa kök. Det är något speciellt att känna sig så där lite lagom hemma, tryggt och mysigt.

Tänk ändå vilken tur man har haft, att vara svensk!

En pratstund

På 90-talet läste jag till civilekonom på Göteborgs Universitet, Handelshögskolan. Vi hade föreläsningar i stora hörsalar, flera hundra studenter samtidigt, men en professor, docent eller forskare som stod längst fram i salen och redogjorde för sitt ämne. Ibland hade vi föreläsningar i mindre grupp och i vissa delmoment fanns grupparbeten med som en del av examinationen. Tusentals sidor kurslitteratur skulle dessutom läsas in. Som avslutning på en delkurs tenterade vi i stora skrivsalar: fem-timmars tentor där man hade med sig matsäck och där tentamensvakter patrullerade genom gångarna för att kontrollera att inga otillåtna hjälpmedel användes eller att samarbete skedde. Så höll jag på under fyra års tid: företagsekonomi, nationalekonomi, service management, marknadsföring, juridik, statistik, ekonomisk historia…..tentades alla av en efter en. Uppsatser skrev jag också, det måste man, och min c-uppsats om IKEAs nya etablering i Italien (då fanns bara fyra varuhus i norra Italien) är faktiskt riktigt rolig att läsa än idag.

Efter flera år i arbetslivet började ett nytt studentäventyr år 2011 då jag återigen blev student på Göteborgs Universitet. Men den här gången skulle jag inte sitta på föreläsningar i hörsalar eller tentera i skrivsalar, istället skulle jag komma att sitta hemma vid datorn med hörlurar och översätta antik grekiska och latin med mina kursare, skriva långa hemtentor om hellenistiska kungaskulpturer, göra inlägg i gruppdiskussioner på Universitetets läroplattform om det grekiska symposiet och skriva uppsats om den romerska ammans roll i samhället. Jag hade blivit distansstudent! Fyra år senare är jag nu snart klar med min Magisterexamen med Antikens kultur och samhällsliv som huvudämne. Latin, antik grekiska och pedagogik ingår också samt två terminslånga uppsatser.

Men hur fungerar det då? Distansundervisning är ett växande fenomen och bara under vårterminen 2015 kan man på svenska universitet läsa 2612 olika kurser! Om man läser på mitt hemmauniversitet i Göteborg kan man välja mellan så olika ämnen som fornkyrkoslaviska, franska, historia, japanska eller latin för att bara nämna en bråkdel. Är du mer lockad av att vara lundastudent? Då kanske arabiska, bokhistoria, juridik, kinesiska eller nationalekonomi kan locka? Eller är det så att Uppsala ligger dig varmare om hjärtat? Inga problem! Allmän musiklära, beteende medicin, bibelvetenskap, rysk idéhistoria eller varför inte en grundkurs i vindkraft är bara något av allt det som finns i deras kursutbud.

Ansökan sker på internet och man loggar in på hemsidan: antagning.se

Väl inne på sidan skapar man sin egen logg in och sedan kan man börja söka utbildning. Under sökalternativ kryssar men sedan för ”visa bara distansundervisning” och då kommer hela listan med möjliga kurser upp. Sedan är det bara att låta sig inspireras av alla roliga kurser och kryssa för de man vill söka in på. När valen är klara rangordnar man dem efter vilken man helst vill komma in på och sedan går man till anmälan och konfirmerar sitt val. Lätt som en plätt!

BILD 1

När man väl är antagen till en kurs har respektive Universitet en läroplattform på internet där man loggar in och kursinformation, dokument, diskussionsgrupper, tentamen etc finns. Det kanske låter krångligt med det är faktiskt lättförklarligt och hjälpfunktioner finns om man får problem. Anmälan till vårterminen 2015 är stängd men vissa kurser kan fortfarande vara sökbara med sen antagning. Annars är det hösten 2015 som gäller och då brukar man ha fram till och med 15:e april på sig att ansöka. Antagningsbesked kommer via email och kurslitteratur går att beställa från tex svenska Bokus som levererar fram till dörren i Italien!

Trots att jag nu snart är klar med min andra universitetsexamen blir lusten att fortsätta läsa ännu mer bara större och större! Den här terminen läser jag grundkursen i Historia och förkovrar mig i vikingatid, nordens kristnade, digerdöden och nordiska kungasläkten. Och jag har redan anmält mig till vårens kurs i ”Göteborg och Västerhavets kulturarv”! Vad ska du läsa?

Text och foto: Margot Milani Björck

Svenska Universitetsstudier på distans

28 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 29

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMTänkvärt

Jag har gjort många fynd på Tradera under årens gång. Gamla vykort från vårt sommarparadis, servisdelar från 50-talet och allt mellan himmel och jord. Mitt allra största fynd måste dock vara ett fotografi som jag snubblade över när jag lade in sökordet Malma, en liten by mellan Nossebro och Vara, för att se om det fanns några gamla vykort från platsen där min mamma växte upp. Inga vykort kom upp på träfflistan men dock ett gammalt fotografi. Jag vill minnas att det kostade mig en tia men för mig är det ovärderligt.

Lärarinnan på klassfotot är min mormor Margit. Mormor föddes 1902 och jag tror att kortet är från slutet av 20-talet eller början av 30-talet. Hon sitter mitt bland sina fina 29 elever och det är så vackert. Till skillnad från många andra skolfoton jag sett från denna tid noterar jag att det är flera av barnen som ler på bilden. Det gör mig glad och får mig att fundera vidare på hur det kan ha varit att vara elev till min mormor.

Om vi ser på svarta tavlan bakom klassen kan vi se hur kartan över Västergötland hänger framme. Är det så att barnen håller på att läsa om sitt eget landskap i geografi och historia? Berättar mormor om domkyrkan i Skara där hennes yngsta dotter några 40 år senare ska gifta sig med min pappa? Eller berättar hon om alla fornminnen som finns i landskapet? Jag som kände min mormor väl är säker på att hon berättar om allt spännande men även låter barnen vara aktiva i sitt berättande och sitt forskande. Ber hon dem ta med små flinta stenar och spjutspetsar som barnens föräldrar ständigt hittar på åkermarken de odlar när hon pratar om stenåldersperioden i Västergötland? Det tror jag med all säkerhet. Vad jag också är säker på är att hon själv har några extra fornminnen i katederlådan till de lite mer trasiga barnen på bilden som kanske inte har med sig något eget hemifrån den fattiga torparstugan. Det var viktigt för mormor att alla skulle känna sig delaktiga. Framförallt ur ett medmänskligt perspektiv men säkert även för att hon visste att det skulle bli en bättre känsla för hela klassen om alla barn kände sig sedda. Min mormor var en riktigt bra pedagog.

Det kan också vara så att klassen inte alls håller på med studier av Västergötland just då fotografiet tas utan att mormor och barnen valt att hänga fram den för att visa var de själva här hemma. Den är en viktig och fin sak at känna stolthet över den plats man lever på tror jag och så vet jag att

Text och foto: Margot Milani Björck

En riktigt bra pedagog även mormor kände. Kanske ville hon markera det för de barnen som senare i livet skulle komma att leva på andra ställen i och utanför landet: detta var ditt hem, här finns dina rötter, din barndom susar här som Fröding skriver i dikten.

Bredvid kartan har mormor skrivit och ritat på svarta tavlan. ”Hans och Greta” står det och vi ser pepparkakshuset, de stora träden i skogen, några flugsvampar och så Hans och Greta tätt intill varandra. Av nyanserna i det svartvita fotografiet kan vi ändå se att mormor har använt färgkritor. Barnen har säker både fått höra mormor läsa sagan samt själva få öva på att läsa den högt för hela klassen. Jag tror att de har fått göra egna teckningar för att illustrera sagan också, det tyckte mormor mycket om och vi gjorde ofta egna böcker tillsammans hon och jag.

På det vackra skåpet står en vas med gröna kvistar. Alltid levande blommor. Estetiken är viktig för vårt välmående och det gäller naturligtvis även för

barnen och deras lärandemiljö. Mormor visste det. Hon var en riktigt bra pedagog.Jag undrar vad mormor hade tyckt om den skola vi har i dag. Tanken på 29 barn i samma klass med bara en enda lärarinna som undervisa i alla ämnen, i mormors fall även i pojkslöjd, känns säkert helt främmande för de som arbetar i svenska skolan i dag. Ändå fungerade det. Och det fungerade bra för jag vet att det gick bra för mormors elever. De lärde sig läsa, skriva och räkna. De lärde sig om naturen, historia, geografi, rita, sjunga, spela, springa, slöjda, skapa, forska…….skratta. Kanske är en av de stora skillnaderna mellan dem och dagens skolbarn att de levde i en tid då skolan hade ett högt värde i samhället. Föräldrar och barn visste på ett annat sätt uppskatta den fantastiska gåva en fri skolgång är.

Vetskapen att en utbildning ger möjlighet till utveckling och i förlängningen ett kanske även bättre liv skapar ett bättre klimat för lärande tror jag. När man hemifrån får med sig att skolan är viktig har man en helt annan inställning till skolan och lärarna än om man får med sig negativa omdömen om de samma.Men det handlar också om pedagogen i klassrummet. Att personen i fråga brinner för sitt yrke och tycker att det är roligt att vara med barnen och att se de växa. Komma med nya idéer och läsa av vad den specifika klassen behöver och hur den fungerar. Och att sedan vara beredd att anpassa sig efter det.

Hem, skola, samhälle, barn, pedagoger: det är många som ska arbeta tillsammans i samma riktning för att vår skola ska vara riktigt bra och vi ska få se leende barn och lärare på skolfoton.

Min mormor Margit. En fantastisk pedagog och den allra bästa mormor.

30 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 31

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

Kära Romsweor,

Fem nya böcker, nu är vi uppe i 447 stycken, och en DVD (nu 6 stycken) med en svensk film, (det senare önskar jag vi fick mer av), på bio i Rom är ju de svenska filmerna i allmänhet dubbade till italienska, vilket något förtar nöjet. De som inte såg den mycket intressanta och upprörande filmen ”Call girl” då den visades i original både av SWEA och även på Lukasgården kan alltså låna hem den nu.I somras såg jag tillsammans med vår välgörarinna Lise-Lotte Lybeck-Erixon (tack Lise-Lotte för nyförvärven) en fin utställning om mäktiga slottsfruar på det imponerande renässansslottet Skarhult i Skåne, ett rum för varje sekel från 1500-talet fram till 1900-talets hushållsskola. I boken beskrivs många spännande kvinnoöden.”Ännu en bok om drottning Christina” säger ni väl...men Peterson gör historien levande och har faktiskt grävt fram nyheter (åtminstone för mig), som Kalabaliken i Hamburg och episoden med Berninis yngre bror som begick en våldtäkt i Peterskyrkan (!) och undgick dödsstraff tack vare drottningen.Viktor Rydberg är kanske mest känd för Tomten, Gläns över sjö och strand, och Singoalla. Men under en lång vistelse i Rom 1874 inspirerades han till sina berömda kejsarporträtt, särskilt det om Nero har hyllats, och fortfarande så aktuella att en nyutgåva med modernare språk och kommentarer publicerades 2010. Till sist, för oss alla som gillar deckare tar Carina Burman oss till Rom bland skandinaver i mitten av 1800-talet, lustiga paralleler kan dras av oss Romsweor. Och ännu en Homandeckare har vi också fått, alltid ett säkert kort.

Eran bibliotekarie Ann-Charlotte Welin-Bignami

De senaste tillskotten till vårt Sweabibliotek har skänkts av Lise-Lotte Lybeck Erixon, bibliotekets upphovsman (upphovskvinna ska vi kanske säga) och välgörarinna, med undantag av Anna Zillis bok, som jag skaffade då den presenterades på Svenska Institutet. Ni som var närvarande då kommer väl ihåg det dramatiska och bitvis dråpliga framförandet av sånger från drottning Christinas hov. Vi har också en bok om en annan sida av drottningen, hennes intresse för alkemi, kanske inte bara vetenskapligt, hon var ju ofta i penningknipa. Mer om drottningen i den innehållsrika katalogen från den fina Kristina utställningen på Livrustkammaren förra året, en riktig guldgruva, Vatikanen hade lånat ut många dyrbara manuskript från hennes samling, och där var många fina textilier och konstverk.Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet. Så hette Gustav Vasas fem döttrar. De har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att läsa om. Man får en god inblick i en prinsessas liv under 1500-talet, ett liv fyllt av politik, maktkamper, intriger, godsdrift, äktenskapsproblem och ekonomiska svårigheter. Till sist kan jag inte upphöra att förvånas över Jan Mårtensons otroliga produktivitet, inte bara en rolig deckare varje år, utan förra året även det praktfulla verket om Tessinska palatset, och nu en stor bok om Linde, som red ensam till Rom på tjugotalet. En av hennes många bravader. Vilken kvinna! Lise-Lotte kände henne personligen.Som alltid önskar jag er alla välkomna hem till mig att prata böcker och låna.

Er bibliotekarie, Ann-Charlotte Welin-Bignami

Nya Sweaböcker hösten 2014Tänkvärt

Alla har väl någon gång haft eller åtminstone sett en filt gjord av mormorsrutor. De var moderna framför allt på 70-talet. Att virka mormorsrutor är ett bra sätt att ta tillvara på alla gamla restgarner. Man kan använda bomullsgarn eller ullgarn (även uppblandat med akryl). Av rutorna kan man även göra en sjal, en väska, en kudde eller en tröja.

Varv ett

Gör 5 luftmaskor som binds ihop till en ring med en smygmaska.

Sedan virkar du 1 stolpgrupp, 3 luftmaskor, 1 stolpgrupp......3 luftmaskor, 1 stolpgrupp och 3 luftmaskor. Bind samman det första varvet med en smygmaska. Nu är det dags att byta färg (om man vill). Klipp

Gör nu 3 stolpar på ringen. Den första stolpen av de tre är egentligen ingen riktig stolpe utan 3 luftmaskor. Hämta tråden till andra öglan i stolparna genom tomrummet i ringens mitt, inte genom luftmaskorna som man egentligen ska när man gör stolpar (detta för att mormorsrutan ska bli snyggare). Vill du slippa fästa trådar när mormorsrutan är klar kan du låta garntåten från luftmaskkedjans början få följa med in under stolparna.Virka 3 luftmaskor. Dessa bildar hörn mellan stolpgrupperna på det första varvet.

Text och foto: Marianne Kinn

Hur man virkar mormorsrutor

Burman, Carina ”Vit som marmor: ett romerskt mysterium”, Stockholm, Bonnier, 2006. – 340 s.

Marcimain, Mikael ”Call girl”[film på DVD], Stockholm, Nordisk Film, 2012. – 133 min.

Mårtenson, Jan ”Tsarens guld: en Homandeckare”, Stockholm, Wahlström & Widstrand, 1994 (nyutg. 2006). – 372 s.

Peterson, Erik ”Drottning utan land: Kristina i Rom”, Stockholm, Natur & Kultur, 2013. – 263 s. Rydberg, Viktor ”Romerska kejsare i marmor”, Göteborg, Mimer, 2010. – 206 s.

Schwerin, Alexandra von ”Den dolda kvinnomakten: 500 år på Skarhults slott”, Stockholm, Atlantis, 2014. – 192 s.

av tråden och dra i maskan så att öglan blir en lös tråd istället. Om du har låtit den första garntåten löpa med under stolparna kan man nog betrakta den som fäst nu och klippa av den helt.

Varv två

Nu är det dags att börja med en ny färg (om man vill). För att den nya tråden ska fästa sig i början brukar jag göra en smygmaska. Man börjar med att dra in den nya tråden mellan de två sista stolparna i en stolpgrupp så det blir en ögla. Sedan hämtar man tråd i hörn-hålrummet som skapats av luftmaskorna och drar den igenom öglan. Det blir lättare att fortsätta med den nya tråden när den sitter fast.

precis som på förra varvet. Om du byter färg eller vill avsluta mormorsrutan: Klipp av tråden och dra i maskan med virknålen tills det bara är en trådstump kvar. Denna kan man sedan fästa – eller virka in i arbetet på kommande varv.

Varv tre

Nu är det dags att börja med en ny färg igen (om man vill). Gör som på förra varvet och fäst den nya tråden med en ögla mellan de två sista stolparna innan hörnet och en smygmaska i hörn-hålrummet skapat av 3 luftmaskor efter varandra.

Sedan börjar du det andra varvet med en stolpgrupp (alltså 3 stolpar) och därefter 3 luftmaskor, precis som du gjorde på första varvet. Nästa steg är att göra ytterligare en stolpgrupp i samma hålrum som du gjorde den första stolpgruppen. Sedan är första hörnet på andra varvet färdigt. Sedan virkar du 1 luftmaska. På kvadratens sidor gör man bara 1 luftmaska mellan stolpgrupperna. Det är bara i hörnen som man gör 3 luftmaskor mellan stolpgrupperna. Sedan fortsätter du och gör ett till hörn, precis som du just gjort, alltså 1 stolpgrupp, 3 luftmaskor och ytterligare 1 stolpgrupp i samma hål.

När du gjort hela varvet är det dags att binda ihop det. Detta gäller oavsett om du tänker byta färg eller fortsätta med den du har. Glöm inte den enkla luftmaskan! Sedan binder du ihop med en smygmaska,

Sedan är det bara att fortsätta, 3 stolpar och sedan 3 luftmaskor. 3 stolpar till, i samma hål som de förra 3. Man får inte glömma luftmaskan som ska vara mellan stolpgrupperna på sidorna. Det är bara i hörnen som man gör 3 luftmaskor på en gång.

Virka varvet runt och bind sedan ihop med en smygmaska.

Om man vill ha kvar färgen i ett varv till, gör man det med hjälp av smygmaskor. Man slutar ju lite före hörnet på ett varv, men det är enklast att börja i ett hörn. Därför ”smyger” man sig fram till hörnet med smygmaskor för att kunna börja där man brukar. När man väl smugit sig fram till rätt ställe att börja på så är det bara att sätta igång med 3 stolpar, 3 luftmaskor, 3 stolpar, 1 luftmaska, 3 stolpar, osv…Och när varvet är färdigt binder man ihop det. Då får man välja mellan att fortsätta med samma färg, ta en ny färg, eller kanske sluta virka för att man tycker att mormorsrutan är färdig.

32 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 33

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

Text och foto: Ann Marie Killander

Mitt smultronställe

Redan innan jag kom till Italien hade jag hört talas om en semesteranläggning på den italienska kusten som svenska fackföreningarna byggde på 50-talet. Och som bara fick användas av fackanslutna. Det var därför anledning till en enorm förvåning när jag någon gång på 80-talet åkte till närmaste svenska konsulat för att rösta. Det närmaste för mej var på Riva del Sole i Castiglione della Pescaia. Jag väntade mej inget särskilt, för mej var det bara en nödvändighet att ta mej dit, närmaste vallokal från mitt lantställe i Toskana. Men oooh vad jag jag blev paff när jag kom till Riva del Sole. Det var inte alls vad jag väntat mej. Snarast tvärtom!!!

Det är otroligt men faktiskt så att i Italien finns en – ja faktiskt två- stora svensk ägda storslagna semesterbyar, gjorda av och för svenskar men nu sedan ett bra tag öppna för hela världen och världen kommer dit också för platserna är otroligt vackra, välskötta och välrenomerade på många ställen inte minst för att de förenar kvalitet med mycket korrekta priser.

På den toskanska kusten ungefär mittemellan Rom och Pisa ligger en by som heter Castiglione della Pescaia. Den heter så för att det enda folk gjorde där var att fiska ända tills en viss Vanek, född i Tjeckoslovaken men då svensk medborgare och med

svensk fru och dotter satte igång byggande av en semesterby för RESO. För 50 år sedan var anläggningen klar och femtio års jubileet firades med att döpa en gata i Castiglione till Via Vanek.

Riva del Sole är rätt speciellt och på senare år har man gjort stora ansträngningar för att fiffa upp inredning och det har man verkligen lyckats med. Allt är imponerande!!!! Där finns rum i alla tänkbara hotellklasser, våningar och hus, restuarant, SPA, swimmingpooler för barn och vuxna, varma eller salta, kalla eller bubblande och en vidsträckt strand med ljuvligt badvatten. Och även om anläggningen är stor så är naturen ännu större, doftande enorma pinjeträd, vackra promenader, parkeringsplatser som är lite utspridda så att man slipper intrycket av en stor parkeringsplats. (För det är ju aldrig kul att se en stor parkeringsplats, det verkar mera avskräckande än lockande tycker jag.)

Mitt smultronställe - Riva del Sole

En pratstundMitt smultronställe

Den relativt nytillsatte chefen Carlo Castelli har trots sin blott 49 år en vidsträckt erfarenhet av hotell ledning i olika delar av världen och arbetar ihop med en kvick och kunnig personal. Några är svenskor, många är italienskor. I Castiglione della Pescaia har många många svenskor stannat och bosatt sig fast de kanske kommit till Italien för att studera språk, läsa arkeologi, jobba för flygbolag, hoppas på att bli teater skådespelare, vara barnflicka kanske haft en mamma eller annan anhöring som var svensk. Och sedan blivit kvar för kärleks skull. Det bor faktiskt 45 svenskar i kommunen Castiglione della Pescaia.

På Riva arbetar 175 personer under säsongen, 145.000 gäster kunde dom ta emot i fjol. Alla svenskar som bor i provinsen Grosseto -denna stad med järnvägslinje ligger 22 km från kusten inåt landet- var inbjudna på en svenskarnas dag i juni. Helt fantastiskt att få uppleva denna svenska stolthet som många av dagens svenskar kanske inte ens känner till, men SWEOR från hela världen får 15 procents rabatt om de kommer dit.

Man flyger till Pisa eller Rom, tågar mot Grosseto och kan bli hämtad där av Riva del Sole, om man inte har egen bil. Men det kanske man vill ha för att se sig omkring i denna fantastiska del av Toskana, där natur, historia, skönhet, godis mat, vinodlingar och supergod olivolja aldrig upphör att fascinera. Jag är själv såååå glad att jag under många år haft möjlighet att njuta av denna del av Italien, där jag haft ett lanthus med vingård och olivlundar men som sagt aldrig med tanke på att sticka till Riva del Sole förrän jag behövde göra det av röstskäl. Maremma heter denna del av Toskanas sedan etruskernas tid.

PS Jag frågade Carlo Castelli om dom hade några kändisar bland sina kunder och det sa han att dom hade flera stycken, men när jag bad att få några namn svarade han att det tyckte han inte vore rätt att tala om av privacy skäl. Så är det och vi kan väl inte annat än beundra såväl chefens finkänslighet som ställets attraktionskraft.

34 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM

SWEA Colosseum 35

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUMRecept

GlöggmingelRecept Marigrazia Greco

Rödkålsgattò med salsiccia 800 gr kokt potatis200 gr salsiccia (kan bytas ut mot bacon eller fläsk)2 små rödkålshuvud1 selleristjälk, 1 rödlök, 1 morot finhackade100 gr taleggio ost skär i bitar100 gr smör dela i bitar 2 ägg 1 sked kummin frön

Sätt på ugnen 200°

Ta av skinnert på salsiccian och fräs den i småbitar i stekpanna, tillsätt ett halvt glas vin och låt ånga av. Låt svalna på en tallrik. I samma stekpanna fräs sedan den fint strimlade rödkålen i två skedar olio extra vergine tillsammans med den hackade sellerin, moroten och löken. När den är mjuk blanda i salsiccian.Mosa den kokta potatisen och blanda i osten, smöret (spara några klickar smör), äggen, och kumminfröna så att du får en jämn smet.Smöra och bröa en bakform (helst kransformad)Bred ut ett första lager av potatis smeten varva med rödkålen. Nytt lager med potatis sedan kålenAvsluta med potatissmet.Lägg några klickar smör på sista lagret potatis och grädda sedan mitt i ungnen i 30/40 minLåt svalna och ta sedan ur formen.

Recept från Eva Andrè på Blå Kongo

GlöggEn liter fylligt rött vinnågra bitar pomeransnågra bitar torkad ingefäraeller 5 cm färsk ingefära4 kryddnejlikoren bit kanel1 stjärnanis

Pomeransskal (arancio amaro) och torkad ingefära hittar man i erboristerian.Jag lägger alla kryddor i vinet minst ett dygn och under uppvärmningen tillsätter jag så mycketsocker som jag tycker behövs. Ca 2 dl brukar det bli. Sist av allt, precis innan jag serverar tillsätterjag 1 dl mörk rhum och så mandel och russin förstås.

Pepparkaks grissini med gorgonzola krämTips som jag snott från Allt om mat. Går hem hos italienare också. De är festliga till glöggminglet,superlätta att göra och allt kan förberedas flera dagar innan.En sats pepparkaksdeg från Ikea om man inte gör en egen.

Man rullar ca 1 cm breda rullar som skärs i ca 10 cm långa grissinis. De gräddas tills de fått fin färg,någon minut längre än vanliga tunna pepparkakor. Låt svallna.

2 dl grekisk yogurt1 dl mascarpone1 dl stark gorgonzola

Viktigt att det är tjock grekisk yogurt och stark gorgonzola. Mixa o servera.

Köttbulle mackor brukar också gå hem. Man kan ju göra små snibbar av det bröd man föredrar. Jag brukar alltid baka fullkorns baguetter och skära dem i små mackor.Receptet är super lätt.

25 g jäst1 tsk salt0,5 liter 37 gradigt vattenoch ca 1 kg mjöl

Blå Kongos rödbetssallad att göra köttbulle mackor på. Vi serverar den till vår pytt i panna men den funkar till lite allt möjligt. Den är god och syrlig och livar upp tallrikar och smörgåsar med sin fina färg.

1 kokta rödbetor1 medelstor rödlök1 grönt äpple

De ska skäras i små små bitaroch blandas med:2 dl grekisk yoghurt1 dl mayonässalt och lite peppar

Detta receptet kommer från Jenny Svensson på matresa.nu

Grönkålsfräs

ca 1,5 liter grönkål i strimlor. 1 stor morot. olivolja extra jungfru 50g smör, 1 dl vatten. 2 msk balsamvinäger Salt & peppar

1 oskalat rött äpple skuret i små kuber. Smält smör och olivolja i en stor stekpanna. Lägg i grönkålen och låt den fräsa i 5- 8 minuter. Slå på vatten och balsamvinägern och låt allt sjuda till kålen är mjuk. Smaka av med salt och peppar.Lägg i äppelkuberna och blanda väl. Servera!

Här kommer lite inspiration för att förnya kålen,

röd som grön på julbordetGod Jul!

36 SWEA Colosseum

xxxxxxxxxxx

COLOSSEUM Autonoleggio con conducente

Rent a Car with driver

di Piero Assogna Via Garlasco, 131 – 00166 Roma

Cell 347 607 42 89 – Tel/Fax 06 309 0021 Email digangi.massimo@gmail.com

We offer Mercedes cars with driver to and from Rome Airport of

Fiumicino and Ciampino. The best quality we can offer our customers is punctuality and courtesy

Tariffe/Rates 7AM-10PM:

1-4 pers Euro 45,00 4-6 pers Euro 60,00 6-8 pers Euro 70,00

10PM-12PM supplemento/surcharge 20% 12PM-5AM supplemento/surcharge 30% 5AM-7AM supplemento/surcharge 20%

FIXED PRICE FOR ALL THE AIRPORTS OF ROME

We also provide private car and taxi service to suite all your

transportation needs including sightseeing and private tours of Rome. Please contact us for any further information

Autonoleggio con conducente/Rent a Car with driver di Piero Assogna

Via Garlasco, 131 – 00166 Roma Cell 347 607 42 89 – Tel/Fax 06 309 0021 - Email digangi.massimo@gmail.com