Yttrandefrihet i Turkiet utifrån

artikel 301

Författare: Hanna Larsdotter

Handledare: Lena Karlbrink

Malmö Högskola

MR 61-90, vårterminen 2009

i

The purpose of my thesis is to analyze and discuss the compatibility of the criminal code of

Turkey with article 10 of the European Convention of Human Rights and the Fundamental

Freedoms. I have chosen to focus on article 301 of the Turkish Criminal Code. Article 301 is

used to suppress freedom of expression in Turkey and can result in a two year prison term. To

be able to establish if article 301 is a violation of article 10 I need to understand how Turkey

interprets article 10. I have used a number of court cases from the European Court of Human

Rights to be able to understand how the states interpret article 10. I have chosen legal method,

and the Vienna Convention on the Law of Treaties is my interpretation tool.

Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftnings tillämplighet med

artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Jag har valt att fokusera på artikel 301 i den turkiska brottsbalken.

Artikel 301 används för att hindra yttrandefriheten i Turkiet och kan ge upp till 2 år i fängelse.

För att komma fram till om artikel 301 är en kränkning av artikel 10 behöver jag förstå hur

Turkiet tolkar artikel 10. För att förstå detta har jag använt mig av ett antal domstolsfall från

den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Jag har valt att använda mig av

juridisk metod för att komma fram till resultatet och Wienkonventionen om traktaträtt är mitt

tolkningsverktyg.

ii

Innehållsförteckning

1. INTRODUKTION 1

1.1. MITT ÄMNESVAL 1

1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 1

1.2.1. SYFTET MED UPPSATSEN 1

1.2.2. FRÅGESTÄLLNING 2

1.3. AVGRÄNSNING 2

1.4. DISPOSITION 2

1.5. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR 3

1.6. MATERIAL 3

2. METOD OCH TEORI 5

2.1. INLEDNING 5

2.2. METOD 5

2.3. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT 6

2.3.1. WIENKONVENTIONEN OM TRAKTATRÄTT 7

ARTIKEL 31- ALLMÄN REGEL OM TOLKNING 7

ARTIKEL 32 - SUPPLEMENTÄRA TOLKNINGSMEDEL 7

ARTIKEL 33 - TOLKNING AV TRAKTATER SOM BESTYRKTS PÅ TVÅ ELLER FLERA SPRÅK 8

2.3.2. KONVENTIONSTOLKNING 8

3. TURKIETS HISTORIA 10

3.1 INLEDNING 10

3.2. DE FÖRSTA TURKARNA OCH OMORGANISATIONEN 10

3.2.1. TANZIMAT 10

3.3. TURKISK NATIONALISM 11

3.4. FÖRSTA VÄRLDSKRIGET 12

3.4.1. REPUBLIKENS BEGYNNELSE 12

3.4.2. BEFOLKNINGSUTBYTET 13

3.4.3. KURDERNA 13

3.5. DEN TURKISKA REPUBLIKEN 13

3.6. STATSKUPPERNA 14

iii

3.7. TURKIET EFTER DEN SISTA STATSKUPPEN 15

4. YTTRANDEFRIHET 16

4.1. INLEDNING 16

4.2. YTTRANDEFRIHET I SVERIGE 16

4.3. YTTRANDEFRIHET INTERNATIONELLT 17

4.4. UNDANTAG FÖR YTTRANDEFRIHET 17

5. ARTIKEL 301 18

5.1. INLEDNING 18

5.2. BAKGRUND 18

5.3. ARTIKEL 301 19

5.3.1. I 2005-ÅRS BROTTSBALK 19

5.3.2. I 2008-ÅRS LAGSTIFTNING 20

5.4. EN JÄMFÖRELSE AV DE TVÅ LAGTEXTERNA 20

5.5. ÅTAL UNDER ARTIKEL 301– IGÅR OCH IDAG 21

5.6. DEBATTEN KRING ARTIKELN 22

5.6.1. INOM EU 22

5.6.2. INOM MEDIA 22

5.6.3. BLAND NGO:S 23

6. ECHR OCH DOMSTOLEN 25

6.1. INLEDNING 25

6.2. ARTIKEL 10 I ECHR 25

6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10 25

6.3.1. MARGIN OF APPRECIATION 26

6.4. STATISTIK FRÅN DOMSTOLEN 29

6.5. DOMSTOLSFALLEN 30

6.5.1. HALIS V. TURKEY 30

6.5.2. MARAŞLI V. TURKEY 31

6.5.3. İ.A. V. TURKEY 32

6.5.4. GRIGORIADES V. GREECE 33

6.5.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY 34

iv

7. DISKUSSION AV ANALYSEN 37

7.1. INLEDNING 37

7.2. TOLKNING AV ARTIKEL 10 I ECHR 38

7.2.1. HALIS V. TURKEY 38

7.2.2. MARAŞLI V. TURKEY 39

7.2.3. İ.A. V. TURKEY 40

7.2.4. GRIGORIADES V. GREECE 42

7.2.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY 43

8. SLUTSATS ARTIKEL 301 47

LITTERATURLISTA 49

ANTOLOGIER 49

BÖCKER 49

TIDSKRIFTSARTIKLAR 50

TIDNINGSARTIKLAR FRÅN INTERNET 50

HEMSIDOR 50

PRIMÄRKÄLLOR 52

1

1. INTRODUKTION

1.1. MITT ÄMNESVAL

Jag har studerat en termin vid Sabancı universitetet i Istanbul. Under den terminen väcktes

mitt intresse för turkisk politik och samhälle och för landets medlemsprocess in till EU.

Det som fick mig intresserad av att studera det turkiska rättssystemet var mordet på den

turkisk-armeniska författaren Hrant Dink i Istanbul i januari 2007, åtalen och förföljelserna av

författare, journalister, akademiker, poeter etc. Jag har fokuserat på artikel 301 i den turkiska

brottsbalken.

1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

1.2.1. SYFTET MED UPPSATSEN

Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftning med fokus på artikel

301 i den turkiska brottsbalken samt dess tillämplighet och förenlighet med artikel 10 i

Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna1.

Artikel 10 beskriver vilken grad av yttrandefrihet som befolkningen i fördragsstaterna har och

på vilket sätt staten har rätt att inskränka den. Artikel 301 används i Turkiet för att hindra

yttrandefriheten och offentlig kränkning av turkiskheten, republiken, nationalförsamlingen,

statliga rättsväsenden samt militär- och säkerhetsstrukturer kan ge upp till två år i fängelse. Ett

exempel på offentlig kränkning av turkiskheten är uttalanden om huruvida de mellan 800 000

till 1 500 000 dödsfallen i samband med utvisningen av armenier under det Osmanska rikets

sista år, ska definieras som folkmord eller inte.

EU och NGO:s såsom Amnesty International och Human Rights Watch sätter stor press på

Turkiet och kräver att landet ska slopa lagen. Jag vill veta om detta är försvarbart då stater har

en bred margin of appreciation2 vad gäller yttrandefriheten genom artikel 10(2) i ECHR.

1 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

kommer hädanefter benämnas som ECHR. 2 Margin of appreciation kommer förklarar och diskuteras mer ingående i kapitel 6.

2

1.2.2. FRÅGESTÄLLNING

• Hur tolkar Turkiet artikel 10 i ECHR vid åtal under artikel 301 i den turkiska

brottsbalken?

• Är artikel 301 i den turkiska brottsbalken kompatibel med artikel 10 i ECHR?

• Vilka typer av yttrandefrihetskränkningar kan Turkiet göra enligt artikel 10 i ECHR?

1.3. AVGRÄNSNING

• Jag har valt att analysera yttrandefriheten utifrån ett europeiskt perspektiv baserat på

Turkiets eventuella medlemskap i EU. Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen

har en dömande makt, vilket FN saknar. Domstolens organ är dessutom starkt

kontrollerande. Det är just denna skillnad och detta förhållande som fått mig

intresserad av ämnet.

• I historiekapitlet ger jag endast en kort bakgrund till republikens bildande utifrån

händelser i historien som har lett fram till skapandet av artikel 301.

1.4. DISPOSITION

I kapitel 2 redogör jag för min valda metod och uppsatsens teoretiska förhållningssätt.

I kapitel 3 gör jag en kort skildring av Turkiets historia. Jag har valt att placera historiekapitlet

i början av uppsatsen för att tidigt ge läsaren en inblick i på vilket sätt Turkiets historia kan ha

påverkat tillkomsten av artikel 301.

I kaptitel 4 diskuterar jag kortfattat yttrandefriheten i Sverige och bland internationella organ.

I kapitel 5 presenterar jag förhistorien till artikel 301, lagens definition och hur lagen används

idag. Jag avslutar kapitlet med att redogöra för debatten som omger artikel 301 inom EU,

media och bland NGO:s.

3

I kapitel 6 redogör jag för definitionen av artikel 10 i ECHR, hur artikeln tolkas av domstolen

och förklarar begreppet margin of appreciation. Till sist redogör jag för domstolens statistik

och de domstolsfall jag valt.

I kapitel 7 diskuterar jag analysen utifrån uppsatsens teoretiska förhållningssätt och min valda

metod. Slutligen ger jag en kort slutsats av uppsatsens arbete i kapitel 8.

1.5. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR

ECHR- Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

VCLT- Wienkonventionen om traktaträtt

Domstolen- den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen)

Sökande- den person som skickat in en anmälan om kränkning till den europeiska domstolen

för mänskliga rättigheter

1.6. MATERIAL

Primärlitteratur är den turkiska brottsbalken, ECHR, VCLT, rapporter från Amnesty

International och EU-kommissionen samt rättsfall från Europeiska mänskliga

rättighetsdomstolen.

Sekundärlitteratur är historieböcker, encyklopedier, textböcker om ECHR och VCLT samt

hemsidor som jag finner tillförlitliga.

I historiekapitlet har jag använt mig av följande källor som jag finner trovärdiga:

• Andrew Mango, författare till The Modern History of a Solid Country i antologin The

EU and Turkey a Glittering Prize or a Milestone som är referenslitteratur till min

uppsats. Han har tidigare varit chef för sydeuropeiska och franska språkservicen på

BBC World Service, medlem i mellanöstern institutet i London, Paris, Ankara och

Israel. Han har skrivit ett antal böcker om Turkiet, bland annat The Turks Today och

en biografi om Atatürk.

4

• Professor Roderick H. Davidson, författare till Turkey a Short History som är

referenslitteratur till min uppsats. Han har tidigare arbetat som professor på George

Washington universitetet och har undervisat på universiteten Princeton, Harvard och

John Hopkins i USA. Davidson har även skrivit böcker om Osmanska riket och

Mellanöstern.

• Professor Erik J. Zürcher, medförfattare till Turkey a Short History är professor i

Osmanska rikets nutida historia på Amsterdam universitetet, Universiteit van

Amsterdam.

• Nationalencyklopedin.

Referenslitteratur till lagstiftningskapitlet är Amnesty Internationals översättning av artikel

301 från turkiska till engelska i 2005-års brottsbalk. Jag har varit i kontakt med

pressekreterare Elisabeth Löfgren på Amnesty Sverige som har bekräftat att översättningen är

korrekt. I översättningen av 2008-års artikel 301 har jag använt mig av en artikel som är

skriven av Bülent Algans för German Law Journal. Bülent Algan är forskningsassistent vid

juridiska fakulteten på Ankara universitetet Ankara Üniversitesi.

Ulf Linderfalk, redaktör och författare till Folkrätten i ett nötskal som är referenslitteratur till

min uppsats. Han är folkrättsjurist och universitetslektor på Juridiska institutionen vid Lunds

universitet.

5

2. METOD OCH TEORI

2.1. INLEDNING

Detta kapitel beskriver min valda metod och uppsatsens teoretiska förhållningssätt. Uppsatsen har

juridisk metod som utgångspunkt.

2.2. METOD

Jag har valt att använda juridisk metod i mitt uppsatsskrivande. Jag har börjat med att

identifiera det juridiska problemet, därefter identifierat en lämplig lagregel och tolkat denna,

och avslutat med att argumentera för en lösning på det juridiska problemet.

Det juridiska problemet har jag identifierat i syfte och frågeställning i kapitel 1.2. och kan

sammanfattas med att jag undrar om artikel 301 i den turkiska brottsbalken är kompatibel med

artikel 10 i ECHR. Bland annat EU och NGO:s kräver att Turkiet avskaffar artikel 301 och

jag undrar om detta är försvarbart då margin of appreciation kan tolkas brett när det gäller

kränkning av yttrandefriheten. Den lämpliga lagregeln som används i uppsatsen är artikel 10 i

ECHR.

För att bättre förstå domstolens och Turkiets tolkning av artikel 10 använder jag mig av ett

antal rättsfall från den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen och ett antal författares

åsikter om domstolens tolkning av artikel 10. Mitt juridiska verktyg i lösningen av det

juridiska problemet, är artiklarna 31-33 i Wienkonventionen om traktaträtt och Ulf

Linderfalks bok Folkrätten i ett nötskal.

Då jag använder mig av Wienkonventionen om traktaträtt som tolkningsverktyg blir

tolkningsmetoden ett integrerat tillvägagångssätt mellan objektiv- subjektiv- och teleologisk

tolkning, med vikt på objektiv tolkning. Objektiv tolkning utgår från själva konventionstexten

och förklarar den sedvanliga betydelsen av konventionsorden. Subjektiv tolkning betyder att

6

tolkning utgår från staternas intentioner med konventionen. Teleologisk tolkning innebär att

man tolkar lagtexten utifrån konventionens ändamål och syfte.3

I artikel 31(1) av Wienkonventionen om traktaträtt hittar man den teleologiska tolkningen

som enbart används till klargöra den vardagliga formuleringen av konventionstexten. Om den

objektiva tolkningen leder till tvetydig eller otydlig betydelse får man använda sig av en

subjektivtolkningsmetod, dvs. titta på staternas intentioner med konventionstexten.4

Jag inriktar mig på rättsfall från den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen som belyser

brott mot nationell säkerhet och kränkningar som skulle kunna vara nödvändiga i ett

demokratiskt samhälle, i enlighet med artikel 10(2) i ECHR.

2.3. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT

Juridiken bygger inte på teorier enligt Håkan Hydén5. Istället utgår juridiken från ett givet

regelsystem och använder det valda regelsystemet som utgångspunkt för hur samhället ska förstås.

Det är rättsreglerna inom juridiken som ersätter teorin inom samhällsvetenskapen. Den juridiska

kunskapen handlar främst om förståelse av vad rättsreglerna innebär och hur de bör tolkas. När

samhällsvetenskapen använder sig av teorier för att lösa ett problem tillhandahåller juridiken

metoder för att tolka ett rättsystems innehåll.6

Nedan följer de artiklar i Wienkonventionen som jag använder i min analys av staternas och

domstolens tolkningar av artikel 10. För att förklara hur en traktat ska tolkas utifrån

Wienkonventionen använder jag mig av Folkrätten i ett nötskal.7

3 Wallace, Rebecca, M. M (2005), International Law (London: Sweet & Maxwell) s. 263f +

föreläsningsanteckningar, 2005-03-03. 4 Ibid. 5 Hydén, Håkan (2001), Rättsregler En introduktion till juridiken, (Lund: Studentlitteratur) 6 Ibid, s. 11. 7 Linderfalk, Ulf (2006), “Tolkningen av traktater” i Ulf Linderfalk (red.) Folkrätten i ett nötskal

(Studentlitteratur: Lund, 2006) .

7

2.3.1. WIENKONVENTIONEN OM TRAKTATRÄTT

ARTIKEL 31- ALLMÄN REGEL OM TOLKNING8

1. En traktat skall tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av

traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens

ändamål och syfte.

2. I sammanhanget ingår vid tolkningen av en traktat, förutom texten inklusive dess

preambel och bilagor,

a) överenskommelser rörande traktaten som träffats mellan alla parter i

samband med traktatens ingående;

b) dokument som upprättats av en eller flera parter i samband med traktatens

ingående och godtagits av de andra parterna som dokument sammanhörande

med traktaten.

3. Utöver sammanhanget skall hänsyn tagas till

a) efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning

eller tillämpningen av dess bestämmelser;

b) efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet

mellan parterna om traktatens tolkning;

c) relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan

parterna.

4. Ett uttryck skall tilläggas en speciell mening, om det fastställts att detta var

parternas avsikt.

ARTIKEL 32 - SUPPLEMENTÄRA TOLKNINGSMEDEL

Supplementära tolkningsmedel, inbegripet förarbetena till traktaten och

omständigheterna vid dess ingående, kan anlitas för att få bekräftelse på den

mening som framkommer vid tillämpningen av artikel 31 eller för att fastställa

meningen, när en tolkning enligt artikel 31 a) icke undanröjer dess tvetydighet

eller oklarhet; eller b) leder till ett resultat som uppenbarligen är orimligt eller

oförnuftigt.

8Konventionssamling i mänskliga rättigheter och humanitär rätt (Stockholm: Nordstedts juridik, 2004, 2:a uppl.).

8

ARTIKEL 33 - TOLKNING AV TRAKTATER SOM BESTYRKTS PÅ TVÅ

ELLER FLERA SPRÅK

1. När en traktat har bestyrkts på två eller flera språk, äger texten lika vitsord på

vart och ett av dessa språk, såvida icke traktaten föreskriver eller parterna är

överens om att en bestämd text skall ha företräde i händelse av skiljaktigheter.

2. En version av traktaten på annat språk än det eller dem på vilka texten bestyrkts

skall betraktas som en bestyrkt text endast om traktaten föreskriver det eller

parterna är överens därom.

3. Traktatens uttryck förutsätts ha samma mening i varje bestyrkt text.

4. När en jämförelse av de bestyrkta texterna uppenbarar en skillnad i meningen

som ej bortfaller vid tillämpningen av artiklarna 31 och 32, skall den mening

antagas, som med beaktande av traktatens ändamål och syfte bäst

sammanjämkar texterna, utom när en bestämd text har företräde enligt mom. l.

2.3.2. KONVENTIONSTOLKNING

Den enda gången vi behöver tolka en text är när vi inte förstår den, menar Ulf Linderfalk.

Tolkningen betyder ”klarläggandet av en traktattext som är oklar”. Följande två

tolkningsregler kan användas9:

• En tolkningsprocess ska inledas, när den traktattext är oklar, och bara när en

traktattext är oklar. En tolkningsprocess får inte inledas, när en traktattext inte är

oklar.

• En tolkningsprocess ska avslutas, när den traktattext man tolkar blivit klar, och

bara när den blivit klar. En tolkningsprocess får inte avslutas, så länge den

traktattext man tolkar fortfarande är oklar. 10

VCLT innehåller tolkningsmedel som kan kategoriseras som grundläggande och

supplementära. Grundläggande tolkningsmedel är de som man kan använda med hänvisning

till artikel 31(1) konventionellt språkbruk; (2) sammanhanget och (3) traktatens ändamål och

9 Linderfalk (2006), s. 81. 10 Ibid s. 82.

9

syfte. Supplementära tolkningsmedel är de tolkningsmedel som man kan använda med

hänvisning till artikel 32; förarbetena och omständigheterna.11

Wienkonventionen förklarar också under vilka speciella förutsättningar de olika

tolkningsmedlen ska användas och i vilken ordning. Linderfalk förklarar det genom följande

diagram12:

Kon-

ventionellt

språkbruk

sammanhanget

+

ändamål och syfte

suppl. tolkningsmedel

Tolkningsmedlen ska användas i turordning, från triangelns topp. De två horisontella linjerna

i triangeln anger en presumtion som kan förklaras enligt följande: om en person med hjälp av

ett tolkningsmedel tolkar en traktat och har kommit fram till en mening som är klar då ska

denna mening anses som korrekt. Tolkningsprocessen kan därför avbrytas.13

Konventionellt språkbruk innebär att en traktat ska tolkas i överensstämmelse med den gängse

meningen av traktatens uttryck. Gängse mening betyder konventionellt språkbruk och innebär

såväl vardagligt språk som fackspråk. En traktat ska också tolkas utifrån sitt ändamål och

syfte, dessa kan endast användas tillsammans med konventionellt språkbruk och används som

ett komplement om det konventionella språkbruket är vagt. 14

11 Linderfalk (2006), s 82f. 12 Ibid, s. 83. 13 Ibid, s. 83f. 14 Linderfalk (2006), s. 84.

Diagram 1

10

3. TURKIETS HISTORIA

3.1 INLEDNING

I detta kapitel ger jag en kort historisk beskrivning av övergången till den turkiska republiken;

från de första turkarna, det Osmanska riket och fram till dagens Turkiet. Kapitlets syfte är att

få läsaren att förstå framkomsten av Turkiets artikel 301.

3.2. DE FÖRSTA TURKARNA OCH OMORGANISATIONEN

På sitt erövringståg västerut anlände seljuqerna år 1071 till främre Asien. Efter slaget vid

Manzikert intog de stora delar av Bysantinska riket och vid slutet av 1100-talet hade de bosatt

sig i så stora skaror att hela halvön blev känd i Europa som Turkiet. Hundra år senare

deklarerade en krigsherre vid namn Osman självstyre i halvöns nordvästra hörn. Detta blev

inledningen till det Osmanska riket, vilket under kommande århundraden spelade en viktig

roll i europeisk politik.15

3.2.1. TANZIMAT

Under 1800-talet genomfördes en omorganisation av hela det Osmanska riket som kom att

kallas Tanzimat. Omorganisationen medförde att europeisk kultur, framförallt fransk,

etablerades mer permanent i det turkiska samhället.16 Denna period är den mest ifrågasatta

och omdiskuterade i Turkiets historia och ledarna kritiserades starkt av de unga turkiska

intellektuella. Moderna turkiska historiker kategoriserar den som ytlig och drastisk, men trots

kritiken har den också blivit lovordad som en tid då nya idéer och institutioner skapades.

Författaren Roderick H. Davidson menar att imperiet inte hade något annat val än att

västernisera sig om det skulle överleva i den moderna världen.17

15 Mango, Andrew, “The Modern History of a Solid Country”, i The EU and Turkey a Glittering Prize or a

Millstone, editor Lake, Michael (The Federal Trust for Education and Research, London, 2005) s. 15 +

Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/333270?i_whole_article=true>, (2009-08-18). 16 Mango (2005), s. 15. 17 Davidson, Roderic H (1998), Turkey a Short History (Hundigton: The Eothen Press), s. 91f.

11

Under Krimkriget år 1853-1856 allierade sig Osmanska riket med Storbritannien, Frankrike

och Sardinien gentemot Ryssland, vilket hjälpte föga för diplomatin. Den resulterade endast i

försäkran om att de europeiska länderna inte skulle lägga sig i de turkiska inrikesfrågorna.

Européerna tryckte trots detta på om reformer, speciellt för de kristna minoriteternas

rättigheter, vilket kommer att förklaras mer ingående i kapitel 3.3.18

3.3. TURKISK NATIONALISM

Till följd av Tanzimat-eran fanns det tre olika identitetstankar: Osmanism, Islam och det

turkiska språket. Alla bidrog till den turkiska nationalismen på olika sätt. Osmanismen

menade att alla folk inom imperiet var jämlika oberoende av religion eller etnisk tillhörighet,

så länge man var lojal mot regeringen. Dessa tankar skulle för övrigt bli Ungturkarnas tankar

under revolutionen 1908.19

De islamistiska tankarna hade rötter i motståndet mot den snabba västerniseringen och i sin

panislamistiska doktrin. Islamisterna argumenterade för att muslimer inte skulle splittras upp i

olika nationaliteter. Istället skulle albanerna, kurderna, turkarna och araberna förena sig under

Kalifatet20.21

Även om det ännu inte fanns en turkisk identitet, började en sådan formas under Ungturkarnas

period. Den utvecklades till en sorts panturanism, vilket innebar att man skulle se både

kulturen och den politiska enheten i Turan22. Panturanism var opraktisk som en politisk

identitet och ersattes istället av en ökad känsla för turkiskhet.23 Med målet att rädda imperiet,

skapades turkisk nationalism. Ideologin kom från författaren Ziya Gökalp men inspirationen

kom från etniska grupper i Ryssland. Ungturkarna blev den dominanta politiska kraften

18 Davidson (1998), s. 92. 19 Ibid, s. 128. 20 Kalifatet var den politiska delen inom Islam och styrdes av en kalif. Kalifatet upplöstes av Atatürk under

formationen av den turkiska republiken. 21 Davidson (1998), s. 128. 22 Turan är alla turkspråkiga folk. 23 Davidson (1998), s. 130.

12

tillsammans med dess ledare Enver Pascha. Nationalismen antogs som en lösning till den

pågående krisen inom imperiet.24

Under Osmanska rikets tid var yrkena uppdelade efter etnicitet och Tanzimat förde med sig

reformer som skapade ekonomiskt dominanta minoriteter. Följden av detta blev att

icke-muslimer dominerade bland annat handel och hantverk och med sin ekonomiska vinning

följde krav på att politisk självständighet. Ungturkarna introducerade en ny konstitution 1908

i syfte att minska de kristnas tankar på självständighet men det gav ingen effekt.25

3.4. FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

År 1915, i början av första världskriget, dödade staten och lokala muslimer armenier och

andra kristna i deportationen från Osmanska riket. Folkdeportationen är fortfarande en känslig

fråga för Turkiet. Landet har inte erkänt morden som ett folkmord, men har press på sig från

omvärldens att göra det. Landet menar att armenierna och de kristna dog i de strider som

utkämpades i öst i samband med kriget.26

Osmanska riket deltog i första världskriget tillsammans med Centralmakterna. Styrkorna

tillhörande Ententen attackerade så småningom riket från alla håll. Imperiet besegrades och

miljontals muslimska flyktingar anlände från bland annat Balkan och Ryssland.27

3.4.1. REPUBLIKENS BEGYNNELSE

I maj 1919 anlände Mustafa Kemal, vid den tiden general i den turkiska militären, till Samsun

en turkisk stad vid Svarta havet. Mustafa Kemal accepterade inte de allierades inflytande över

landet och fick dem att överge Sèvresfördraget som var avsett att dela landet i flera mindre

stater. Ett nytt fredsfördrag förhandlades fram i juli 1923, det så kallade Lausannefördraget.

Den turkiska utrikesministern İsmet Pasha fick igenom alla nationella krav vilket fick till följd

24 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL = <

http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/33327001>, (2009-07-14). 25 Mango (2005), s. 16. 26 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

http://www.ne.se.support.mah.se/lang/armenien/118053/A928773?i_h_word=folkmord+armenier, (2009-07-15). 27 Mango (2005), s. 16.

13

att varken Armenien eller Kurdistan existerade och inte heller någon grekisk zon. Några

stormakts influenser förekom heller inte längre inom de turkiska gränserna.28

3.4.2. BEFOLKNINGSUTBYTET

Under Lausannefördraget, 1923, löstes även ett annat turkiskt problem, minoritetsproblemet.

Det förhandlades fram en grek–turkisk överenskommelse för ett befolkningsutbyte mellan

turkarna i Grekland och grekerna i Turkiet. Endast grekerna och armenierna i Istanbul och

turkarna i Thrakien var undantagna från utbytet. Utbytet gav upphov till mycket förtvivlan

bland de drabbade, då folk tvingades ifrån sina hem. Många av de drabbade kunde inte tala

sitt nya modersmål.29

3.4.3. KURDERNA

Utbytet gjorde Turkiet mer homogent men det fanns fortfarande ett folk, kurderna, som

orsakade problem för det turkiska nationsbyggandet och deras nationella krav tog nationen

ingen hänsyn till. Kurderna fortsatte kämpa för ett självständigt Kurdistan och tre stora uppror

trycktes ner av den turkiska staten. Efter sista upproret följde en massiv hämndaktion från

turkarna i form av deportationer, massakrer och förflyttningar av kurder till Kurdistan från

andra delar av landet. Detta blev början på en starkare kurdisk identitet vilket resulterade i att

staten såg kurderna som ett ännu större hot.30

3.5. DEN TURKISKA REPUBLIKEN

Den turkiska republiken utropades i oktober 1923 av Mustafa Kemal, ledare av

oppositionsrörelsen. Landet var fattigt och ruralt. Utanför Istanbul låg landet i ruiner och

befolkningen var till stor del analfabeter. Mustafa Kemal var rationalist och genomförde stora

reformer de första åren vid makten, såsom bildandet av regering och sekularisering av

religionen genom att till exempel förbjuda fez och huvudduk på allmänna platser och skolor.

28 Mango (2005), s. 16. 29 Davidson (1998), s. 146. 30 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet

&i_history=1>, (2007-11-22).

14

Han stängde religiösa skolor, införde gregoriansk kalender, introducerande vardaglig turkiska

istället för det mandarin-osmanska språket som använts tidigare. Efternamn blev obligatoriska

och Mustafa Kemal antog efternamnet Atatürk, vilket han hädanefter kommer att benämnas

som.31

3.6. STATSKUPPERNA

Den första statskuppen genomfördes 1960 efter att den dåvarande regeringen hade övergett

Atatürks sekulära reformer och en växande anti-demokratisk anda vuxit fram inom

regeringen. Under militärens inflytande skapades en ny konstitution år 1961, vilken var den

mest liberala hittills. Fackförbund etablerades och politisk frihet expanderade. Det ska

tilläggas att den militära eliten alltid har haft en stor påverkan på turkisk politik i republikens

historia. Den har ansett sig vara utsedd att fortsätta Atatürks arbete på grund av dess

betydande insats vid grundandet av republiken.32

Under 1960-70- talen etablerade dock militären en mer konservativ roll. De tidigare

motsättningarna mellan kemalister33 och oppositionen ersattes av vänster-höger motsättningar

allteftersom landet blev mer industrialiserat och en arbetarklass uppstod. Generalerna

allierade sig med företagarna som kände sig hotade av arbetarklassens krav och strejker och

studentsamlingar ledde till en ny statskupp 1971. Många studenter och intellektuella hamnade

i fängelse och många officerare avsattes.

År 1973 hölls ett nytt val men den nya regeringen lyckades inte kontrollera den politiska och

ekonomiska krisen som inträffade mellan åren 1975-80, då våldsamma motsättningar mellan

extremistgrupper resulterade i politiska mord och anarki. En ny statskupp framtvingades

1980, då generalstabschefen tog makten för att kunna upprätthålla kontroll över republiken.

Politiker och fackföreningsledare fängslades eller landsförvisades. Generalstabschefen behöll

makten i tre år, vilket resulterade i stora skador för demokratin. Militären förbjöd och

31 Mango (2005), s. 17f. 32 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet

&i_history=1>, (2007-11-21). 33 Kemalism är Atatürks politiska tankar.

15

upplöste alla politiska partier och en ny konstitution infördes genom folkomröstning 1982.34

Det kan tilläggas att förhållandet mellan Turkiet och europeiska gemenskapen inte existerade

vid den här tiden.35

Den nya konstitutionen la makten i händerna på de verkställande och utökade både

presidentens och det nationella säkerhetsrådets makt. Den begränsade individens rättigheter,

pressfriheten, fackförbundens friheter och förbjöd alla slags strejker. Yttrandefrihet och

mötesfrihet inkluderades i konstitutionen men kunde begränsas, suspenderas eller återkallas

vid störande av nationella intressen, allmän ordning, nationell säkerhet, fara för republiken

eller allmän hälsa etc.36

3.7. TURKIET EFTER DEN SISTA STATSKUPPEN

Hösten 1983 gick landet tillbaka till civilt styre, men fackföreningsrepresentanter får

fortfarande inte uttala sig i politiska frågor, statliga tjänstemän får inte grunda fackföreningar,

lärare får inte tillhöra ett politiskt parti och partier får inte ha kvinno- eller

ungdomsföreningar. Turkiet har idag en strikt terroristlag som hindrar yttrandefriheten, vilket

har kritiserats hårt. I 2002-års parlamentsval vann det religiösa AKP- partiet och Recep Tayip

Erdoĝan blev vald till premiärminister. AKP, som har uppmärksammats för sina nya tankar

kring inrikes- och utrikespolitik samt för deras arbete mot ett medlemskap i EU,

har fortfarande makten i Turkiet.37

34 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet

&i_history=1>, (2007-11-21). 35Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/eu-turkey-relations/article-

129678#links>, (2007-11-14). 36 Zürcher, Erik J (2003), Turkey A Modern History (I.B. Tauris & Co Ltd: London & New York) s. 295. 37 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet

&i_history=1>, (2007-11-21).

16

4. YTTRANDEFRIHET

4.1. INLEDNING

Många människor med mig anser att yttrandefriheten är hörnstenen i varje demokrati. Dock

yttrar den sig olika i världens demokratier. I Sverige är den inskriven i grundlagen, både i

tryckfrihetsförordningen (TF) och i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I detta kapitel redogör

jag kort för yttrandefrihetens historia både i Sverige och internationellt, samt ett övergripande

resonemang kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Jag valde Sverige som exempel

för att yttrandefrihetslagstiftning skiljer sig åt från Turkiet yttrandefrihetslagstiftning.

4.2. YTTRANDEFRIHET I SVERIGE

I Sverige finns det fyra grundlagar varav TF och YGL är två av dem, dessa tillkom år 1949

respektive 1991.38

TF reglerar yttrandefriheten i tryckta skrifter, främst i tidningar, tidskrifter, broschyrer och

böcker samt publikationer som framställts på annat sätt, genom exempelvis kopiering.39 Vår

tidigaste tryckfrihetslagstiftning infördes år 1766 och var den första i sitt slag i världen. Den

avskaffades under 1700-talets senare del för att återinföras i början av 1800-talet, efter att

Gustav IV Adolf avsatts. Tryckfrihetsförordningen från 1812 gällde i nästan 140 år och blev

ersatt av nu gällande TF från år 1949. Den senaste TF är, trots ändringar och kompletteringar,

i grunden sig lik.40

Vid YGL:s tillkomst var TF förebild och mycket av det som finns i TF återkommer i YGL.

Grundlagen skyddar bland annat radio, tv, video och ljudupptagningar. Den bygger på

etableringsfrihet, utgivaransvar, källskydd, censurförbud, särskild brottskatalog och

38 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/enkel/grundlag?i_h_word=yttrandefrihet+sverige>, (2009-06-14). 39 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-14). 40 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-14) och Warnling-Nerep,

Wiweka (2003), En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, (Visby: eddy.se ab). s. 7.

17

juryrättegång, dock kan inte etableringsfriheten nyttjas fullt ut inom tv och radio på grund av

begränsat sändningsutrymme i luften.41

4.3. YTTRANDEFRIHET INTERNATIONELLT

Yttrandefrihet är en av våra viktigaste rättigheter och återkommande i internationella

mänskliga rättighetsdokument såsom FN:s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter,

europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, den amerikanska konventionen om

mänskliga rättigheter och afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter.42

Yttrandefriheten ska skydda både horisontellt och vertikalt; den ska skydda individen mot

intrång från staten och även från andra individer. Staten är skyldig att se till att nationella

lagar skyddar på båda nivåerna. Idag finns det endast ett fåtal stater i världen som inte har

yttrandefrihet inskrivna i sina konstitutioner. 43

4.4. UNDANTAG FÖR YTTRANDEFRIHET

Det finns undantag för vad som anses vara yttrandefrihet och när den ska gälla. Mänskliga

rättigheters instrument kan identifiera ett flertal legitimerade begränsningar av

yttrandefriheten då den har olika innebörd för olika människor och stater och olika situationer.

I de flesta stater är begränsningar av yttrandefriheten accepterat. Begränsningarna motiveras

med risk för den nationella säkerheten, allmänna ordningen, allmänna moralen etc. Icke-

förekomsten av presscensur anses ofta vara ett av de tydligaste tecknen på ett fritt samhälle;

ett samhälle där individer och grupper öppet kan kritisera regeringen och debattera om

nationella och regionala frågor.44

41 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL = http://www.ne.se.support.mah.se/lang/yttrandefrihetsgrundlagen

(2009-06-14) och Warnling-Nerep, s. 128. 42 Smith, Rhona K. M. (2005), Textbook on international human rights (New York & Oxford: Oxford University

Press), s. 284f. 43 Smith (2005), s. 285. 44 Ibid, s. 286.

18

5. ARTIKEL 301

5.1. INLEDNING

I detta kapitel ger jag två definitioner av artikel 301 – både den tidigare och den senare

revideringen, för att kunna göra en jämförelse av de två. Jag redogör även kort för artikel

301:s föregångare som är artikel 159, hur artikel 301 har använts tidigare, hur den används

idag samt ungefär hur många åtal som gjorts genom åren. Till sist presenterar jag den debatt

som förts kring artikel 301 inom EU, media och NGO:s. Artikel 301 är definierad på engelska

då jag inte hittat någon översättning till svenska.

5.2. BAKGRUND

Historiekapitel gav en introduktion till varför Turkiet har artikel 301 i sin lagstiftning. Artikel

159 antogs redan 1926, reviderades sju gånger och avskaffades i juni 2005 på grund av en

reviderad konstitution. Den ersattes då av artikel 301. Syftet med den nya artikeln var att ge

fler rättigheter, men istället skapade den mer kontroverser då den genom kryphål i

lagstiftningen tillät åtal mot personer med avvikande åsikter.45 Den drog till sig både nationell

och internationell uppmärksamhet efter flera kontroversiella fall och brottsmålsutredningar

gentemot kända författare och journalister.46

Sedan 2005 har artikel 301 reviderats två gånger. Den 1 juni 2007 antog det turkiska

parlamentet en reviderad brottsbalk med ändringar av bland annat artikel 301. Detta för att

gynna Turkiets medlemskapsprocess till EU.47 Den 29 april 2008 antogs ytterligare en

reviderad artikel 301, en för förhandlingsprocessen nödvändig ändring, som medförde att

steget mot ett EU-medlemskap kortades.48

45 Lauren Fulton (2008), “A Muted Controversy: Freedom of Speech in Turkey”, Harvard International Review,

Vol. 30, Issue 1, s. 26. 46 Bülent Algan (2008), “The Brand New Version of Article 301 of Turkish Penal Code and the Future of

Freedom of expression Cases in Turkey”, German Law Journal, vol. 09, nr 12, s. 2237f. 47 Ibid. 48 Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-

restrictions-freedom-speech/article-172074>, 20090416.

19

Den turkiska regeringen har inte för avsikt att avskaffa artikeln. Justitieministern, Mehmet Ali

Şahin, menar nämligen att den sista ändringen av artikeln gör den likartad med lagstiftningen i

EU-länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Justitieministern har även uttalat att

trots revideringen av artikeln kan det inte uteslutas att straffpåföljder blir aktuella vid

kränkning av den turkiska identiteten eller republiken.49

Vice ordförande för oppositionspartiet CHP, Hakki Süha Okay, har kritiserat ändringen och

menar att den inte är rationell. Han har anklagat regeringen för att endast följa EU:s order, att

förslaget var dåligt förberett och att revideringen inte tillför någonting nytt. Partiordförande

för Nationalist Action Party Devlet Bahceli har gått så långt som att säga att en

folkomröstning borde hållas, så att turkarna själva får avgöra om de vill att turkiska

värderingar och Turkiets aktningsvärda historia ska kränkas.50

5.3. ARTIKEL 301

5.3.1. I 2005-ÅRS BROTTSBALK

1. Public denigration of Turkishness, the Republic or the Grand National

Assembly of Turkey shall be punishable by imprisonment of between six

months and three years.

2. Public denigration of the Government of the Republic of Turkey, the judicial

institutions of the State, the military or security structures shall be punishable

by imprisonment of between six months and two years.

3. In cases where denigration of Turkishness is committed by a Turkish citizen in

another country the punishment shall be increased by one third.

49 Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-

restrictions-freedom-speech/article-172074>, 20090416. 50 Ibid.

20

4. Expressions of thought intended to criticize shall not constitute a crime.51

5.3.2. I 2008-ÅRS LAGSTIFTNING

1. A person who publicly denigrates Turkish Nation, the State of the Republic of

Turkey, the Government of the Republic of Turkey or the Judicial bodies of

the State, shall be sentenced a penalty of imprisonment for a term of six

months to two years.

2. A person who publicly denigrates the military or security structures shall be

punishable according to the first paragraph.

3. Expressions of thought intended to criticize shall not constitute a crime.

4. The prosecution under this article shall be subject to the approval of the

Minister of Justice.52

5.4. EN JÄMFÖRELSE AV DE TVÅ LAGTEXTERNA

Den första lagtexten från 2005, skyddade regeringsorganen mot attacker i väldigt stor

utsträckning. Den innehöll skydd mot allmänt förtal public denigration av turkiskheten53,

republiken, parlamentet, regeringen, de juridiska instanserna, militären och

säkerhetsstrukturerna. I den reviderade lagtexten från 2008 har turkiskheten och republiken

51 Amnesty International, www.amnesty.org,

<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-8743-

d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08). 52 Algan (2008), s. 2239f. 53 Turkiskhet betyder följande, enligt utkastsförfattarna till 2005-års konstitution: ”What is meant by the term

”Turkishness” in the article is, a common entity which has come into being as result of the common culture

peculiar to the Turks living anywhere around the world. This entity is wider than the term “Turkish Nation” and

it encompasses the societies who live outside Turkey and who are participants of the same culture. What is

meant by the term republic is, the State of the Republic of Turkey.”, TBMM, 22. Dönem, Yasama Yılı 2, sıri

Sayısı 644, 688 i Algan (2008), s. 2242.

21

ersatts av turkiska nationen och statsrepubliken Turkiet. Dessutom har det maximala

fängelsestraffet sänkts och eventuella åtal ska godkännas av justitieministern.54

Ju större spännvidd artikeln har desto mer begränsad är yttrandefriheten, vilket betyder att den

reviderade lagtexten där turkiskhet ersatts av turkisk nation ska ge yttrandefriheten mer plats.

Enligt Bülent Algan, som är forskningsassisten på juridiska fakulteten vid Ankara

universitetet, likställer högsta överklagandedomstolen i Turkiet turkiskheten med turkisk

nation. Han menar också att båda benämningarna är för vaga för att användas som grund för

att straffa de som utrycker sina åsikter.55

5.5. ÅTAL UNDER ARTIKEL 301– IGÅR OCH IDAG

Både föregångaren artikel 159 och nuvarande artikel 301 har använts för att åtala journalister,

konstnärer, artister, studenter och advokater med flera, vars åsikter har ansetts förtala

turkiskheten. Individerna som åtalats har olika bakgrund och uppfattning, allt från liberala till

konservativa och från sekulära till religiösa.56 Enligt Human Rights Watch har 29 personer

åtalats under 2005 och 72 personer under 200657. Situationen förvärrades under 2007 då de

nationella valen närmade sig. Redan under det första kvartalet åtalades totalt 1 189 personer

för brott mot artikel 301 enligt justitieministern.58 Under första kvartalet 2008 stod 42

personer åtalade för brott mot artikel 30159 och efter att den reviderade lagtexten trätt i kraft

har justitieministern, mellan maj 2008 och februari 2009, godkänt 70 åtal, nekat 402 och 113

väntade fortfarande svar. 60

54 Algan (2008), s. 2241. 55 Ibid, s. 2242f. 56 Amnesty International, www.amnesty.org, URL =

<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-8743-

d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08). 57 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL =

<http://www.hrw.org/legacy/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>, (2007-11-08). 58 Algan (2008), s. 2243. 59 Bianet, www.bianet.org, URL = < http://bianet.org/english/freedom-of-expression/114266-in-three-months-

110-people-tried-for-their-thoughts>, (2009-07-13). 60 “Protecting Turkishness Continues”, Hürriyet, 2009-02-16

22

5.6. DEBATTEN KRING ARTIKELN

5.6.1. INOM EU

EU-kommissionens rapport Turkey 2007 Progress Report rapporterar om yttrandefriheten,

inklusive medias yttrandefrihet. Rapporten visar på det oroväckande med åtalen och domarna

för yttrande av icke-våldsamma tankar under vissa stadgar i brottsbalken. Antal åtal

dubblerades nästan under 2006 jämfört med året innan och de flesta åtalen gällde brottsbalken

och särskilt artikel 301.61

Rapporten fastslår att artikel 301 måste ändras i enlighet med EU-standard. De rättsliga

förhandlingarna och hoten som har förekommit gentemot mänskliga rättigheters försvarare,

journalister och akademiker har resulterat i självcensur, även inom den akademiska världen.

Detta och andra förekomster gör att yttrandefriheten i Turkiet inte når upp till EU-nivå.62

I rapporten Turkey 2008 Progress Report redogörs det för ändringen av artikel 301 och att

syftet med ändringen var att skydda yttrandefriheten. Kommissionen hävdar att trots ändrade

ordval är innebörden i artikeln densamma som tidigare. Åtalen ska numera godkännas av

justitieministern och kommissionen menar att artikeln då kan bli föremål för politisk

betraktelse.63

5.6.2. INOM MEDIA

Media runt om i världen har återkommande rapporterat om artikel 301, eftersom den utgör ett

hinder för medlemskap i EU, men kanske desto mer för åtalet mot författaren och

Nobelprisvinnaren Orhan Pamuk och mordet på författaren Hrant Dink i Istanbul i början av

2007.

Den amerikanska tidningen New York Times rapporterade t ex om åtalet mot författaren Elif

Shafak. Shafak skrev en fiktiv bok The Bastards of Istanbul i vilken en av karaktärerna 61 Commission of the European communities, Turkey 2007 Progress Report, URL =

http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2007/nov/turkey_progress_reports_en.pdf, (2009-07-13). 62 Ibid. 63 Commission of the European Communities, Turkey 2008 Progress Report, URL =

http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/press_corner/key-

documents/reports_nov_2008/turkey_progress_report_en.pdf, (2009-07-13).

23

använder ordet folkmord när denne talar om deportationen av armenierna under första

världskriget. Detta medförde att författaren åtalades för att ha kränkt turkiskheten. Åtalet

bevakades av författare och akademiker runt om i världen och även EU kritiserade åtalet som

slutligen lades ned på grund av brist på bevis.64

Dagens nyheter (DN) citerade i slutet av 2007 EU-kommissionären Olli Rehn när han sa att

artikeln måste avskaffas och att tankefrihet och religionsfrihet är av yttersta vikt för ett land

som vill bli medlem i EU.65 I en annan artikel skrev tidningen att turkiska befattningshavare

hävdar att artikel 301 är en kopia av brottsbalkarna i Italien och Portugal. Tidningen kontrade

med att författare och journalister i dessa två länder inte dagligen straffas på grund av nämnd

lagstiftning.66 DN har också rapporterat om när den svenska författaren Barbro Karabuda

greps och belades med utreseförbud från Turkiet under sin semesterresa i landet år 2008. Den

troliga grunden för gripandet var enligt DN artikel 301 efter att en av hennes böcker hade

översatts till turkiska tidigare under året.67

Den turkiska tidningen Turkish Daily News skrev i november 2007 att EU återkommande ber

Ankara om att revidera artikel 301. Joost Lagendijk, viceordförande i turkiska EU förenade

parlamentärkommissionen, menade att artikeln skadat Turkiets rykte och påstod att Turkiets

fiender inom EU vill att artikel 301 ska lämnas oförändrad.68

5.6.3. BLAND NGO:S

Organisationen Amnesty International har kritiserat artikel 301 och menar att den är ett hot

mot fundamental yttrandefrihet. De menar också att mänskliga rättigheters förespråkare och

journalister åtalas för att de öppet vågar diskutera frågor som rör landets historia.69 I rapporten

Amnesty International Report 2009 menar organisationen att artikel 301 trots revideringen

64 ”Istanbul Court Clears Author of Insulting Turkish Identity”, New York Times, 2006-09-22. 65 ”EU vill se Turkiet slopa åsiktslag”, Dagens nyheter, 2007-11-06. 66 ”EU-kritik kan mildra lag om ”turkiskhet””, Dagens nyheter, 2006-11-07. 67 ”Svensk författare greps i Turkiet, Dagens nyheter, 2008-06-26. 68 ”AKP Reluctant on Reform”, Turkish Daily news, 2007-11-23. 69 Amnesty International, www.amnesty.org, URL =

http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/035/2005/en/7af4fffc-d47d-11dd-8743-

d305bea2b2c7/eur440352005en.html, (2009-11-14).

24

begränsar yttrandefriheten. I augusti 2008 gav nämligen justitieministern sitt godkännande till

åtal av författaren Temel Demirer under artikel 301. Demirer hade uttalat sig om att staten var

ansvarig för mordet på författaren Hrant Dink i januari 2007.70

Organisationen Human Rights Watch uppmanade i ett långt brev till den turkiska

premiärministern i april 2007 att omedelbart avskaffa artikel 301. Organisationen oroades

över de fortsatta åtalen mot författare, bokförläggare och mänskliga rättigheters aktivister.71 I

rapporten World Report 2009 rapporterar de att kritiska och öppna debatter ökat trots fortsatta

restriktioner mot yttrandefriheten. Även HRW menar att revideringen av artikel 301 endast

var kosmetisk och genomfördes efter en enorm press från EU:s håll.72

70 Amnesty International, Amnesty International Report of 2009, URL =

<http://thereport.amnesty.org/sites/report2009.amnesty.org/files/documents/air09-en.pdf>, (2009-07-14). 71 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = <www.hrw.org/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>,

(2007-11-08). 72 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = < http://www.hrw.org/en/world-report/2009/turkey>, (2009-07-

14).

25

6. ECHR OCH DOMSTOLEN

6.1. INLEDNING

Det här kapitlet inleder jag med att redogöra för artikel 10, därefter förklarar jag den och

beskriver den mer ingående och om vilka inskränkningar som skulle kunna göras mot

yttrandefriheten bland medlemsstaterna. Därefter redogör jag för den europeiska mänskliga

rättighetsdomstolens roll genom att redovisa statistik och presentera de domstolsfall jag har

valt att analysera. Jag har inriktat mig på domstolsfall där båda paragraferna i artikel 10

kränks och där nationell säkerhet är anledningen till kränkningen.

6.2. ARTIKEL 10 I ECHR

1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet

att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig

myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en

stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det

underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder,

som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn

till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten,

förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av

annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga

underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och

opartiskhet.73

6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10

Artikel 10(1) redogör för yttrandefriheten och 10(2) för dess begränsning. Begränsningarna

försvaras med att det måste finnas en balans mellan samhällets och individens intressen.

Endast myndigheterna har möjlighet att inskränka yttrandefriheten genom vissa förordnade

73 Konventionssamling i mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

26

villkor. Det finns två grundläggande principer gällande restriktionerna: det får endast utföras

kränkningar som är godkända av konventionen och begränsningarna får endast användas i det

syfte som är stadgade, enligt artikel 18 i europeiska mänskliga rättighetskonventionen.74

Artikel 10(1) innehåller alla former av skydd för meningsyttrande: muntligt, skriftligt,

politiskt, kommersiellt och konstnärligt. Den skyddar både åsiktsinnehavaren och personen

som tillhandahåller resursen, t ex förläggaren för vilken åsikten förmedlas. Staten är inte

skyldig att erbjuda sin befolkning tillgång till tidningar eller sändningsmedia, inte heller att

tillhandahålla subventioner så att mer än en mening uttrycks till allmänheten. I de fall det ges

subventioner måste staten garantera att mottagaren inte diskrimineras. Staten kan tvingas att

skydda en tidning och dess anställda om de fysiskt attackeras av okända personer.75

Yttrandefrihet gäller alla, men vissa grupper har särskilda plikter, skyldigheter och olika

skyddsnivåer enligt artikel 10(2). Det är exempelvis lättare att rättfärdiga begränsningar av

polisers, soldaters och fångars yttrandefrihet på grund av disciplinsnödvändigheter än vad det

är att rättfärdiga journalisters begränsningar, då det är deras jobb att leverera information och

nyheter till allmänheten.76

6.3.1. MARGIN OF APPRECIATION

För att en inskränkning ska vara tillåten måste det i varje enskilt fall påvisas att

inskränkningen är lagstadgad enligt nationell lag, i enlighet med artikel 10(2). De nationella

domstolarnas tolkningar av den nationella lagstiftningen måste godtas av domstolen.

Domstolen har genom kommissionens praxis utarbetat ett trestegstest som kallas

förutseendetestet, detta för att avgöra om kränkningen är i enlighet lagen.

1. Det måste fastställas om kränkningen av konventionsartikeln har en grund i den

nationella lagstiftningen.

2. Lagen måste vara tillgänglig.

74 Ovey, Clare & White, Robin, C.A. (2006), Jacobs & White: The European Convention on Human Rights

(New York: Oxford University Press), s. 218f f. 75 Cameron, Iain (2006), An Introduction to the European Convention on Human Rights (Uppsala: Iustus Förlag

AB), s. 122. 76 Cameron (2006), s. 122.

27

3. Lagen måste vara formulerad på ett sådant sätt att en person kan förutse vad

konsekvensen av sitt handlande kommer att bli, på ett sätt som under

omständigheterna är skäliga.77

Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har betonat att inskränkningar av artikel 10(2)

måste tolkas noggrant och att nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad.

Även om kränkningarna ska tolkas noggrant, varierar margin of appreciation i förhållande till

de legitima mål som ska uppnås. Vanligtvis är margin of appreciation bred när det gäller

moralfrågor, då det inte existerar en gemensam europeisk moral. Kommersiellt yttrande har

en högre nivå av margin of appreciation än ett politiskt yttrande.78

När domstolen väl är övertygad om att inskränkningen har en legitim grund, som uppfyller

lagstiftningskraven i konventionsstadgan, testar domstolen om inskränkningen uppfyller något

av de specificerade legitima målen. Rättfärdiganden som är fastställda i konventionsstadgan

är uttömmande, vilket underlättar för de enskilda staterna att motivera sitt handlande genom

något av de beskrivna undantagen. Därmed behöver domstolen sällan lång tid till att analysera

begränsningens karaktär.79

En inskränkning av yttrandefriheten måste, förutom att den är laglig och uppfyller ett legitimt

ändamål, vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. För att fastslå om en kränkning är

nödvändig i ett demokratiskt samhälle måste det bevisas att inskränkningen har gjorts utifrån

ett socialt tryckande behov.80

Det diskuteras ofta i vilken utsträckning domstolsorganen ska ta hänsyn till statens tolkning

av den situation den står inför när den tillåter en begränsning av rättigheterna som garanteras i

konventionen. Domstolen har konstaterat att myndigheterna i ett land oftast är bättre rustade

än en internationell domare i frågan om att uttala en åsikt om innehållet i anspråken så väl

som om nödvändigheten av en restriktion eller ett straff. 81

77 Ovey & White (2006), s. 223. 78 Cameron (2006), s. 124f. 79 Ovey & White (2006), s. 226. 80 Ibid, s. 232. 81 Ovey & White (2006), s. 232f.

28

Författaren George Letsas menar att experter ofta uttrycker sitt missnöje över bristen på ett

enhetligt och konsekvent användande av margin of appreciation-doktrinen i domstolens

rättspraxis. Doktrinen används på två olika sätt och de finns inte stadgade i konventionen utan

har utvecklats av Strasbourgorganen.82

George Letsas menar att det har skapats mycket förvirring och kontroverser på grund av

domstolens misslyckande i att åtskilja de två begreppen. Domstolen använder samma term till

att beskriva att den sökande inte hade rättigheten han eller hon ansåg sig ha och till att

beskriva att den inte kommer att undersöka den nationella myndighetens beslut gällande en

eventuell kränkning av en medborgares rättighet.83

Det första begreppet är det faktiska begreppet och förklarar förhållandet mellan individuella

friheter och kollektiva mål. Begreppet berör de domstolsfall där det funnits en uppenbar

rättighetskränkning, men där domstolen dömt att kränkningen var nödvändig i ett

demokratiskt samhälle eftersom det funnits ett stort socialt behov för den. 84

Det andra begreppet är det strukturella begreppet. Begreppet tvingar domstolen att begränsa

sig i sin tolkning av margin of appreciation, på grund av att ECHR är en internationell

konvention.85 I granskningen av nationella myndigheters beslut är den europeiska

domstolsmakten mer begränsad än hos de nationella domstolarna/organ som övervakar och

granskar överensstämmelsen med konventionen. Detta innebär att staterna åtnjuter en margin

of appreciation i vilken domstolen inte granskar den nationella myndighetens beslut gällande

kränkning i lika stor utsträckning som under det faktiska begreppet. Det rör sig om

förhållandet mellan domstolen och de nationella myndigheterna, istället för förhållandet

mellan mänskliga rättigheter och det allmänna intresset.86

82 Letsas, George (2007), A Theory of Interpretation of the European Convention on Human Rights (New York:

Oxford University Press), s. 80. 83 Ibid, s. 81. 84 Ibid, s. 84f. 85 Ibid, s. 80f. 86 Letsas (2007), s. 90.

29

6.4. STATISTIK FRÅN DOMSTOLEN

Turkiet är det land med flest fällande domar för kränkning av artikel 10. Landet har totalt 170

fällande domar jämfört med sammanlagt 348 för alla medlemsländer. Det land som kommer

efter Turkiet i antal fällande domar för kränkning av artikel 10 är Österrike, med 32 stycken.

Totalt har domstolen tagit upp 1 939 fall gällande Turkiet och av dessa har Turkiet fällts i

1 676 av fallen och frikänts i 37 fall.87

Under 2008 fick domstolen in 49 850 nya fall, vilket var en ökning med 20 % sedan året

innan. Av dessa ansågs 38 800 vara kommittéfall som antogs bli avvisade som oantagbara.

Övriga gick vidare till en kammare och i slutet av 2008 hade 17 800 fall gått vidare till en

juridisk instans, vilket ökade domstolens pågående fall från 79 400 år 2007 till 97 300.88

Under 2008 fanns det 11 085 pågående fall rörande Turkiet vilket utgjorde 11, 4 % av totala

antalet pågående fall och under 2008 tillkom 3706 nya fall rörande landet. För att jämföra

siffran med antalet invånare i Turkiet, som under 2008 uppgick till cirka 70 miljoner, blir det

0,53 fall per 10 000 invånare eller drygt ett fall på 20 000 invånare. Domstolen fick in 0,35

fall per 10 000 invånare från Sverige under samma år.89

87 European Court of Human Rights. Violation of Article and by Country 1959-2008 (2009), URL =

<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/E26094FC-46E7-41F4-91D2-

32B1EC143721/0/Tableau_de_violations_19592009_ENG.pdf>, (2009-07-05). 88 European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=

<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-

355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05). 89 European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=

<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-

355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05).

30

6.5. DOMSTOLSFALLEN

6.5.1. HALIS V. TURKEY90

Den turkiska journalisten Attila Halis arbetade vid tiden för åtalet på tidningen Özgür

Gündem. Halis recenserade fyra böcker som beskriver problematiken i sydöstra Turkiet. En

av böckerna som recenserades är skriven av den förre PKK-ledaren Abdullah Öcalan91. Halis

åtalades av åklagaren i Istanbuls statssäkerhetsdomstol för att ha spridit propaganda om en

olaglig separatist- och terroristorganisation och dömdes till ett års fängelse och böter. Halis

överklagade beslutet men den övre domstolsinstansen vidhöll den första domstolens dom.

Den sökande menade att domen hade kränkt hans yttrandefrihet genom artikel 10 i ECHR.

Den turkiska regeringen medgav att en kränkning hade gjorts men att den var berättigad under

villkoren i den andra paragrafen av artikel 10. Enligt domstolen vore kränkningen en

överträdelse av innebörden i artikel 10 om den inte var lagstagad, om den inte följde en eller

fler av de legitima mål som finns beskrivna i den andra paragrafen i artikel 10 och om den

dessutom var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen menade att domen som den

sökande fick var förordnad enligt den turkiska terroristlagen och att kränkningen av

yttrandefriheten därför kan ses som lagstagad. De legitima mål som anges i den andra

paragrafen som skydd av nationell och allmän säkerhet är uppfyllda på grund av den rådande

situationen i sydöstra Turkiet.

Den sista frågan domstolen prövade var om kränkningen av yttrandefriheten var nödvändig i

ett demokratiskt samhälle. Den sökande menade att åtalet som väckts mot honom inte gällde

hans ordval i recensionen utan spridandet av separatistpropaganda genom sin recension. Han

poängterade också att artikeln omöjligt kunnat uppmana folk till hat eller våld, då

tidningsupplagan hade konfiskerats av Istanbuls statssäkerhetsdomstol redan innan den

publicerades för allmänheten.

90 European Court of Human Rights. Case of Halis v. Turkey/Application no.30007/96, URL = <

http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=halis&sessionid=285

59727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02). 91 Före detta ledare av det kurdiska arbetarpartiet PKK. PKK förde under flertalet år en väpnad kamp för ett

självständigt Kurdistan.

31

Domstolen fastslog att det inte fanns tillräckliga skäl till att rättfärdiga kränkningen av

yttrandefriheten då den sökande inte var författare till de fyra böckerna, utan endast en

journalistisk kommentator. Den turkiska domstolen dömde inte för författarens ordval utan

endast för spridning av propaganda för en upplaga som aldrig hann ges ut. Straffet som den

sökande fick ansågs vara oproportionerligt jämfört med målen som uppnåddes och inte

nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Turkiet hade alltså kränkt den sökandes yttrandefrihet

genom artikel 10.

6.5.2. MARAŞLI V. TURKEY92

Den sökande, Recep Maraşli, skrev en artikel i en turkisk veckotidning om Europas ställning i

Kurdistanfrågan och Turkiet. Han dömdes av Istanbuls statssäkerhetsdomstol till ett år och

åtta månaders fängelse samt böter för att ha författat separatistpropaganda. Den sökande

överklagade domen, men den överklagande instansen fastställde den första domstolens dom.

Den sökande menade att hans yttrandefrihet hade kränkts genom artikel 10. Både staten och

domstolen enades om att det skett en kränkning av artikel 10(1) och att kränkningen var

lagstadgad och legitim för skydd av territorial integritet, enligt artikel 10(2). Domstolen skulle

därför avgöra om kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen

undersökte rättspraxis och kom fram till att regeringen inte hade tillfört något som motiverade

att domstolen skulle döma annorlunda än enligt rättspraxis.

Domstolen menade visserligen att artikeln gav en negativ bild av Turkiet och att berättaren

använde en hotfull ton. Men artikeln uppmanade varken till våld, väpnat motstånd eller uppror

och utgjorde inte heller någon hotbild. Med anledning av ovanstående samt straffets

omfattning ansåg domstolen att straffet för den sökande var alltför hårt i jämförelse med målet

som uppnåddes och var därför inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det hade alltså

skett en kränkning av artikel 10.

92 European Court of Human Rights, Case of Maraşli v. Turkey/Application no. 40077/98, URL = <

http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=40077/98&sessionid

=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02).

32

6.5.3. İ.A. V. TURKEY93

İ.A. var vid tillfället för åtalet ägare och verkställande direktör för ett bokförlag och hade

genom sitt förlag publicerat en novell av en turkisk författare. Novellen diskuterade

författarens syn på filosofiska och teologiska frågor. I april 1994 åtalades İ.A. av Istanbuls

allmänna åklagare för hädelse mot Gud, religionen, profeten och den heliga boken för

innehållet i novellen.

Åtalet baserades på en expertrapport som var utförd på uppdrag av den allmänna åklagaren

och skriven av Salih Tuğ, teologidekan och professor vid Marmara University. İ.A. dömdes

till två års fängelse och böter. Straffet omvandlades till böter motsvarande 16 US dollar. Den

sökande överklagade beslutet men den överklagande instansen fastställde den första

domstolens dom.

İ.A. menade att domen hade kränkt hans yttrandefrihet enligt artikel 10 medan den turkiska

regeringen menade att innehållet i boken var en våldsam attack mot religion, särskilt Islam

och hade kränkt religiösa känslor. Domen utgjorde därför ett stort socialt behov. Både den

sökande och staten var däremot överens om att domen var en kränkning av den sökandens

yttrandefrihet genom artikel 10(1). De var även överens om att kränkningen var lagstagad, att

den uppnådde legitima mål för att förebygga oreda, att den skyddade moralen och rätten för

andra, genom artikel 10(2). Dock var de oeniga i frågan om kränkningen var nödvändig i ett

demokratiskt samhälle.

Domstolen påpekade att artikel 10(2) för med sig skyldigheter och ansvar. I förhållande till

religiös tro kan det vara legitimt att inkludera en skyldighet för att undvika uttryck som är

onödigt kränkande för andra, menade domstolen. Det kan alltså vara nödvändigt att bestraffa

olämpliga attacker på objekt som är av religiös vördnad.

93 European Court of Human Rights, Case of İ.A v. Turkey/42571/98, URL =

http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=42571/98&sessionid

=28559727&skin=hudoc-en, (2009-05-02).

33

Medlemsstaterna har en viss, men inte obegränsad, margin of appreciation. Det finns inget

gemensamt europeiskt krav för skydd av andras rättigheter när det gäller angrepp på religiös

tro. Staterna har därför en större margin of appreciation när det gäller regleringen av

yttrandefriheten i samband med frågor som rör personliga uppfattningar inom ramen för

moral och religion. Staten har i och med det möjlighet att ta till nödvändiga åtgärder för att

reglera vidarebefordrandet av information och idéer som är oförenliga med respekten för

andras tankefrihet, moral och religion. Det är dock upp till domstolen att ta ett sista beslut om

inskränkningarna är kompatibla med konventionen.

Domstolen konsulterade rättspraxis och dömde att regeringen inte hade överträtt sin margin of

appreciation, då grunderna som de nationella domstolarna gav för att rättfärdiga

inskränkningen av yttrandefriheten var relevanta och tillräckliga. Straffet som författaren fick

var proportionerligt och därför hade ingen kränkning av artikel 10 gjorts.

6.5.4. GRIGORIADES V. GREECE94

Grigoriades fälldes för att ha förolämpat den grekiska armén genom ett brev som han hade

skrivit till sin befälhavare och som denne ansåg vara kränkande för de militära styrkorna. Den

sökande dömdes till tre månaders fängelse av den grekiska staten. Brevet innehöll till viss del

starkt och obehärskat språk, men domstolen menade att dessa påpekanden framfördes i ett

sammanhang av en generell och utdragen diskurs där författaren var kritisk till armélivet och

armén som institution.

Regeringen menade att kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Att

”förolämpa armén” betecknades som ett brott påverkade inte kärnan i yttrandefriheten. På

grund av att militärlivet medförde särskilda behov var det nödvändigt att förlita sig på

brottsbalken för att upprätthålla militärdisciplin, effektivitet och prestige inom

militärstyrkorna. Brevet hade formulerats på ett kränkande sätt då den grekiska armén blev

kallad både kriminell och terrorist apparat.

94 European Court of Human Rights, Case of Grigoriades v. Greece/Application no. a121/1996/740/939, URL =

http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=121/1996/740/939&

sessionid=28559727&skin=hudoc-en, (2009-07-11).

34

Brevet hade skickats med taxibud. Leveransmetoden lämnade inte den garantin och avskildhet

som det grekiska postväsendet erbjöd, menade regeringen. Dessutom hade den sökande gett

en kopia av brevet till en värnpliktskollega. Under omständigheterna var det fel att tro att

brevet endast var en privat åsiktsfrihetshandling.

Både regering och sökande var överens om att yttrandefriheten hade kränkts under artikel

10(1). Den sökande borde ha insett att han begick ett brott, då kränkningen var lagstadgad

under den militära brottsbalken. Kränkningen åstadkom ett legitimt mål, då det gällde skydd

av nationell och allmän säkerhet. Domstolen konsulterade rättspraxis och kom fram till att

artikel 10 var applicerbar på såväl militärpersonal som civila. Då brevet varken publicerades

eller spreds av den sökande eller någon annan var kränkningen inte nödvändig i ett

demokratiskt samhälle, enligt domstolen.

Staten har rätt att införa restriktioner när det finns hot mot den militära disciplinen, men det är

inte upp till staten att förlita sig på dessa restriktioner för att hindra yttrandefriheten, även om

de riktas direkt mot militären som institution. En kränkning hade begåtts av både artikel 10(1)

och 10(2).

6.5.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY95

Det sista fallet berör artikel 15996 i den turkiska brottsbalken och gäller tidningen Özgür

Gündem, som vid tiden för åtalet hade sitt huvudkontor i Istanbul. Tidningen påstod att det

utförts attacker mot tidningens journalister, distributörer och samarbetspartners, vilket

medförde att tidningen fick stänga. Sju personer som var knutna till tidningen mördades under

1992-1993 av okända gärningsmän och folk utsattes för bland annat mordbränder, hot och

angrepp.

I december 1993 genomfördes en husrannsakan på tidningens kontor i Istanbul, då alla 107

närvarnade anhölls. Polisen hittade två pistoler, ammunition, gasmasker och sovsäckar. Vid

95 European Court of Human Rights, Case of Özgür Gündem v. Turkey/Application no. 23144/93, URL =

http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=23144/93&sessionid

=28559727&skin=hudoc-en, 2009-05-02). 96 Föregångare till artikel 301.

35

en senare husrannsakan hittades även foton i kuvert märkta PKK Terrorist Organisation, ett

skattekvitto med 400 000 000 TRL (Turkiska Lira) märkt ERNK (en avdelning inom PKK),

utskrifter och handskriva dokument, inklusive en artikel om Abdullah Öcalan. Tidningens

publicering stoppades under ett par dagar på grund av husrannsakan och flera av de anställda

arresterades och anklagades för PKK-medlemskap och spridning av PKK-propaganda.

Flera åtal väcktes mot tidningen och resulterade i flertalet bötesstraff, fängelsestraff,

konfiskering av upplagor och beslut om stängning av tidningen mellan tre och trettio dagar.

De sökande redogjorde, vilket regeringen inte har bestridit, att det har väckts åtal mot 486 av

de totalt 580 upplagorna som tidningen har publicerat. Totalt fick journalisterna och de

ansvariga utgivarna 147 års fängelsestraff och 21 miljarder TRL i böter. De sökande menade

att deras yttrandefrihet kränktes genom artikel 10 då tidningen inte kunde publiceras på grund

av attacker mot dess journalister och samarbetspartners.

Regeringen menade i sin tur att tidningen var ett PKK-instrument med målet att förstöra

Turkiets territoriala integritet genom våldsutövning. Regeringen menade också att det inte

fanns några bevis för att de mördade eller utsatta personerna hade något samband med

tidningen.

Domstolen konstaterade att den turkiska regeringen misslyckats med att skydda tidningens

yttrandefrihet genom att inte skydda tidningen och dess medarbetare på ett tillfredsställande

sätt. Regeringens påstående om att tidningen och dess medarbetare var PKK-supportrar,

rättfärdigade inte att hoten inte hade utretts och att de inte hade fått tillräckligt skydd mot

olagliga våldshandlingar. Regeringen svarade att det är upp till inrikesmyndigheterna att

avgöra om säkerheten i landet är hotad. Det är inrikesmyndigheterna som har den dagliga

kontakten med dessa grupper/krafter och staten måste i detta fall åtnjuta en bred margin of

appreciation.

Domstolen dömde att det hade skett en kränkning av artikel 10(1) och att kränkningen var

fastslagen enligt lag, men frågan var om den var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Adjektivet nödvändig inom ramen för artikel 10(2) antyder att det måste finnas ett angeläget

socialt behov för kränkningen och att staterna åtnjuter en viss margin of appreciation för att

avgöra om behovet finns. Det är dock upp till domstolen att fastställa om en sådan

36

begränsning är förenlig med yttrandefriheten i artikel 10. Domstolen konsulterade i detta fall

praxis för att avgöra om en det gjorts en kränkning. De tittade också på fallet i sin helhet för

att avgöra om kränkningen var proportionerlig i jämförelse med de legitima mål som

uppnåddes.

Då fallet behandlade åtgärder mot en tidningsutgivning, tvingades domstolen att analysera det

utifrån den betydande roll som media spelade för att försäkra att demokratin fungerade. Media

får inte överträda de gränser som är satta för att skydda de väsentliga statliga intressena som

nationell säkerhet och territorial integritet. Samtidigt är det viktigt att media tar sig an rollen

som informationsförmedlare gällande politiska uppfattningar, även delande sådana.

Åtalet under artikel 159 (artikel 301:s föregångare) i den turkiska brottsbalken gällde tre

publicerade artiklar och en tecknad serie. Åtalet resulterade i böter, 10 månaders fängelse och

15 dagars stängning. Domstolen menade att staten måste få kritiseras, även om kritiken anses

provokativ eller nedvärderande. Domstolen hittade ingen övertygande anledning till att straffa

någon av artiklarna eller den tecknande serien. Domstolen följde kommissonens linje och

ansåg att kränkningen inte är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Av de totalt trettio artiklar som hade utretts av kommissionen och domstolen ansåg domstolen

att tre artiklar under lagen ”att rapportera uttalanden gjorda av PKK” uppmanade till våld.

Med tanke på den då rådande situationen i sydöstra Turkiet och det lätta straffet kunde

kränkningen anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle för förebyggande av brott och

oreda, inom ramen för artikel 10(2).

Domstolen konstaterade också att de båda husrannsakningarna som resulterade i att tidningen

inte kunde publiceras under två dagar, utgjorde en kränkning av yttrandefriheten. Domstolen

accepterade att kränkningen var fastslagen enligt lag men menade att den inte var

proportionerlig gentemot målet och därför inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Domstolen dömde enhälligt att det hade gjorts en kränkning av artikel 10.

37

7. DISKUSSION AV ANALYSEN

7.1. INLEDNING

Europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har dömt republiken Turkiet i 170 fall för

kränkning av yttrandefriheten, att jämföra med totala antalet domstolsfall rörande artikel 10

vilka uppgår till 348 stycken. Det betyder att Turkiet ”haft huvudrollen” i princip i hälften av

alla domstolsfall.

Totalt har domstolen tagit upp 1 939 fall gällande Turkiet (inklusive fall rörande artikel 10)

och av dessa har Turkiet fällts i 1 676 fall och frikänts i 37. Siffrorna visar klart och tydligt att

republiken Turkiet ofta kränker sina medborgares rättigheter. De två frågor jag vill få svar på

är hur Turkiet tolkar artikel 10 och om artikel 301 är kompatibel med artikel 10.

I detta kapitel diskuterar jag vad jag kommit fram till i föregående kapitel genom att använda

VCLT som tolkningsmedel. Jag redogör först för domstolsfallen och tolkar därefter

domstolens och staternas agerande utifrån VCLT. Ett komplement till VCLT, och som ett

tolkningsverktyg, använder jag mig av Ulf Linderfalks vägledning för att tolka en traktat

utifrån dess ändamål och syfte. Genom att analysera domstolens och Turkiets tolkning av

artikel 10 samt författarnas åsikter kan ett ställningstagande fattas angående artikel 301.

I tidigare kapitel har det konstaterats att yttrandefriheten är en rättighet som medför ansvar

och skyldigheter för den som utövar rättigheten. Staten får alltså kränka en persons

yttrandefrihet om det är för att skydda följande:

• den nationella säkerheten

• den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten

• förebyggande av oordning eller brott

• skydd av hälsa eller moral

• skydd av annans goda namn och rykte eller rättigheter

• för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids

• för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet

Dock måste staten kunna påvisa att kränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

38

7.2. TOLKNING AV ARTIKEL 10 I ECHR

7.2.1. HALIS V. TURKEY

Domstolsfallet Halis v. Turkey, där Attila Halis hade dömts till fängelse och böter av Turkiet

för en bokrecension av Turkiets överinstansdomstol, fastslog domstolen var en kränkning av

artikel 10.

Domstolen fastslog att domen den sökande fått var förordnad enligt den turkiska terroristlagen

och uppfyllde de legitima mål som anges i artikel 10(2) för skydd av nationell och allmän

säkerhet vid den då rådande situationen i sydöstra Turkiet. Domstolen fastslog att då det inte

var den sökande som var författare till de fyra böckerna, utan endast var en journalistisk

kommentator, då den turkiska domstolen inte dömde för författarens ordval, utan endast för

spridning av propaganda och då upplagan aldrig hann ges ut, var inte detta tillräckligt för att

rättfärdiga kränkningen av yttrandefriheten. Straffet som den tilltalade fick var

oproportionerligt jämfört med målen som uppnåddes och därför inte nödvändigt i ett

demokratiskt samhälle.

Jämför vi domstolens tolkning av artikel 10 med artikel 31(1) i VCLT har artikeln i domen

tolkats ärligt utifrån sitt ändamål och syfte, vilket är att skydda yttrandefriheten. Den har

också tolkats ärligt när den har följt inskränkningsmöjligheterna i artikel 10(2); domstolen

följde anvisningarna i artikeln gällande statens rätt till inskränkning. Domstolen dömde till

statens fördel när den konstaterade att kränkningen var förordnad enligt lag och skyddade

nationell och allmän säkerhet men ansåg inte att spridningen av propaganda var en legitim

grund till kränkning, då recensionen aldrig hann publiceras.

Turkiet medgav att en kränkning av artikel 10 hade gjorts men menade att den var berättigad

under andra paragrafen i artikeln, då den var förordnad enligt lag och skyddade nationell och

allmän säkerhet. De turkiska domstolarna dömde emellertid inte för ordvalet i recensionen

utan för spridning av propaganda, men upplagan hann aldrig publiceras innan den

konfiskerads av myndigheterna.

39

Artikel 10 i ECHR har med hänsyn till artikel 31(1) i VCLT tolkats ärligt utifrån sitt ändamål

och syfte av Turkiet, om man ser till följande: Den sökande straffades för spridning av

propaganda vilket var ett lagstadgat brott i den turkiska brottsbalken och kränkningen gjordes

på grund av nationell och allmän säkerhet. Tittar man på följande kan det dock inte anses att

staten tolkat artikel 10 ärligt utifrån sitt ändamål och syfte: Recensionen hann aldrig

publiceras vilket betyder att kränkningen inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle

eftersom allmänheten aldrig fick ta del av den.

De författare, vars åsikter jag redogjort för i kapitel 6 bekräftar domstolens konstaterande. Det

ska vara svårare att begränsa journalisters yttrandefrihet eftersom deras uppgift är att leverera

information och nyheter till allmänheten. Attila Halis förmedlade information utan att vara

författare till böckerna. Det måste påvisas att inskränkningen gjordes utifrån ett socialt

tryckande behov och att kränkningen inte var större än nödvändigheten för att tillmötesgå det

sociala trycket. Eftersom recensionen aldrig publicerades kan inte inskränkningen utgöra ett

socialt tryckande behov och alltså inte vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

7.2.2. MARAŞLI V. TURKEY

I domstolsfallet Maraşli v. Turkey hade den sökande skrivit en artikel i en veckotidning om

Europas ställning i Kurdistanfrågan och Turkiet. Den sökande dömdes av de turkiska

domstolarna till fängelsestraff och böter för att ha författat separatistpropaganda. Domstolen

fastslog att Turkiet hade kränkt den sökandes yttrandefrihet genom artikel 10.

Enligt domstolen var kränkningen lagstadgad och skyddade den territoriella integriteten, då

artikeln gav en negativ bild av Turkiet och innehållet hade en hotfull ton. Artikeln uppmanade

inte till våld, väpnat motstånd eller uppror och utgjorde inte heller någon hotbild menade

domstolen. Med anledning av ovanstående samt straffets omfattning ansåg domstolen att

kränkningen inte var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen dömde enligt

rättspraxis eftersom Turkiet inte tillförde domstolen ytterligare information.

Artikel 10 tolkas av domstolen ärligt och i gängse mening med hänsyn till sitt ändamål och

syfte, enligt artikel 31(1) i VCLT. Den skyddar yttrandefriheten, anser att inskränkningen var

lagstadgad och skyddade Turkiets territoriella integritet. Enligt artikel 31(3.b.) i VCLT ska

40

hänsyn tas till efterföljande praxis vid traktatens tillämpning som visar på enighet mellan

parterna om traktatens tolkning. Domstolen följde praxis när den dömde att kränkningen inte

var nödvändig i ett demokratiskt samhällde. I jämförelse med inskränkningarna som får göras

i artikel 10(2) i ECHR utifrån artikel 32(b) i VCLT leder inte domstolens tolkning till ett

resultat som är orimligt eller oförnuftigt eftersom tidningsartikeln varken uppmanade till våld,

väpnat motstånd, uppror eller utgjorde någon hotbild.

Turkiet var överens med domstolen om att de hade kränkt yttrandefriheten stadgad i artikel

10(1) men menade att då den var lagstadgad och legitim när den skyddade territoriell

integritet enligt artikel 10(2) var kränkningen godkänd. Turkiet tillförde inte ytterligare

information och därför dömde domstolen enligt praxis.

Om man ser till artikel 31 i sin helhet har Turkiet inte tolkat artikeln ärligt och i gängse

mening med hänsyn till sitt ändamål och syfte. Turkiet är medveten om kränkningen av artikel

10(1) men menar att kränkningen är rättfärdigad genom artikel 10(2). Enligt artikel 31(3.b.)

ska praxis användas när man tolkar en konvention. Om Turkiet hade studerat domstolens

praxis i liknande fall hade landet insett sin felaktiga tolkning av artikel 10. Utifrån detta

resonemang har Turkiet alltså inte tolkat artikel 10 ärligt utifrån artikelns syfte och ändamål.

Författarna bekräftar domstolens linje. Det måste påvisas att kränkningen gjordes utifrån ett

socialt tryckande behov och kränkningen inte är större än nödvändigheten för att tillmötesgå

det sociala trycket. Trots att artikeln var kritisk mot Turkiet och utgjorde ett säkerhetshot

enligt turkisk lagstiftning ansåg inte domstolen att det var ett socialt tryckande behov eller att

den var tillräckligt nödvändig.

7.2.3. İ.A. V. TURKEY

I domstolsfallet İ.A. v Turkey var den sökande dömd i egenskap av bokförläggare, för

innehållet i en bok han publicerat. Domen som den turkiska domstolen utdömde bestod av:

hädelse mot gud, religionen, profeten och den heliga boken. İ.A. dömdes först till två års

fängelse och böter men straffet omvandlades till enbart böter om 16 US dollar. Domstolen

fastslog att Turkiet inte hade kränkt den sökandes yttrandefrihet eftersom det inte existerar en

gemensam europeisk moral

41

Domstolen påpekade att artikel 10(2) för med sig skyldigheter och ansvar. I förhållande till

religiös tro kan det vara legitimt att inkludera en skyldighet för att undvika uttryck som är

onödigt kränkande för andra. Det kan alltså vara nödvändigt att straffa så kallade olämpliga

attacker på objekt som är av religiös vördnad. Domstolen förklarade att staterna har en större

margin av appreciation av yttrandefriheten i fall som rör moral och religion men det är upp

till domstolen att fatta beslut. Domstolen ansåg inte att Turkiet hade överträtt sin margin of

appreciation och fastslog att straffet som den sökande fick var proportionerligt.

Resultatet är att den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har tolkat artikel 10 ärligt och i

gängse mening med hänsyn till sitt ändamål och syfte enligt artikel 31(1) vilket betyder att

kränkningen uppfyllde det legitima kravet och var nödvändig i ett demokratiskt samhälle då

det fanns ett tryckande socialt behov för den. Domstolen konsulterade rättspraxis enligt artikel

31(3.b) och ansåg att en kränkning var berättigad.

Enligt Turkiet var domen en kränkning av den sökandens yttrandefrihet, genom artikel 10(1).

Kränkningen var lagstadgad, uppnådde legitima mål för att förebygga oreda och skydda

moralen och rätten för andra genom artikel 10(2). Både den sökande och staten var överens

om att kränkningen var lagstadgad och uppnådde legitima mål, men de var inte överens om att

kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Enligt Turkiet utgjorde domen ett

tryckande socialt behov för kränkning av yttrandefriheten då publiceringen ansågs vara en

våldsam attack mot religion särskilt mot Islam och hade kränkt religiösa känslor.

Jämför vi Turkiets tolkning av artikel 10 med artikel 31 i VCLT har artikel 10 tolkats ärligt i

överensstämmelse med gängse mening av traktatens uttryck och mot bakgrund av ändamål

och syfte vilket innebär att kränkningen var lagstadgad i nationell lagstiftning, uppnådde

legitima mål för att förebygga oreda samt skyddade moralen och rätten för andra.

Kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Staterna åtnjuter en större margin av appreciation i frågor som rör moral vilket följer artikel

31(3.a) om överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning och tillämpning.

Turkiet har också följt praxis då liknande händelse har dömts på samma sätt enligt artikel

31(3.c.).

42

Författarna tolkar Wienkonventionen på följande sätt: Margin of appreciation har i detta fall

tolkats brett eftersom det inte existerar en gemensam europeisk moral. Enligt George Letsas

följer den här kränkningen det faktiska begreppet om förhållandet mellan individuella friheter

och kollektiva mål. Man kränker individens rättighet för att uppnå ett kollektivt mål vilket i

detta fall betyder att rätten för andra och förebyggande av oreda i samhället ska skyddas.

Individen får stå tillbaka för kollektivets vinning.

7.2.4. GRIGORIADES V. GREECE

Grigoriades hade dömts till fängelse i tre månader för förolämpning av den grekiska armén på

grund av ett brev han skrivit till sin befälhavare vars innehåll ansågs kränkande för de militära

styrkorna. Domstolen dömde att staten hade kränkt yttrandefriheten i artikel 10:s båda

paragrafer.

Domstolen fastslog att brevet till viss del innehöll starkt och obehärskat språk, men menade

att dessa påpekanden gjordes i ett sammanhang av en generell och utdragen diskurs där

Grigoriades var kritisk till armélivet och armén som institution. Kränkningen var lagstadgad i

den militära brottsbalken och uppnådde ett legitimt mål vad gällde skydd av nationell och

allmän säkerhet. Den sökande borde ha insett att han begick ett brott då kränkningen var

lagstadgad i den militära brottsbalken. Domstolen konsulterade rättspraxis och kom fram till

att artikel 10 är applicerbar på såväl militärpersonal som civila. Då brevet varken publicerades

eller spreds av den sökande eller någon annan var kränkningen inte nödvändig i ett

demokratiskt samhälle, enligt domstolen. Staten måste få införa restriktioner när det föreligger

hot mot den militära disciplinen men det är inte upp till staten att förlita sig på dessa

restriktioner för att hindra yttrandefriheten, även om de riktas direkt mot militären som

institution.

Vid jämförelse mellan domstolens tolkning av artikel 10 och VCLT artikel 31(3.b.) har

domstolen följt ”den efterföljande praxis vid traktatens tillämpning” då den konsulterat

tidigare fall och kommit fram till att artikel 10 är applicerbar på militärpersonal. Domstolen

har också följt 31(1.a.) då ”efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande

traktatens tolkning eller tillämpning av dess bestämmelser” vid konstaterandet att staten

43

visserligen får införa restriktioner, men att det inte är upp till staten att förlita sig på dessa för

att hindra yttrandefriheten. Slutligen har domstolen tolkat artikel 10 ärligt och i

överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck och mot bakgrund av

ändamål och syfte då brevet varken publicerades eller spreds. Detta medförde att domstolen

dömde att kränkningen inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Grekland menar och har rätt i att kränkningen var lagstadgad i den militära brottsbalken och

åstadkom ett legitimt mål då den skyddade nationell och allmän säkerhet. Både den grekiska

regering och den sökande var överens om att yttrandefriheten hade kränkts under artikel

10(1). Regeringen menade att kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att

upprätthålla militärdisciplin, effektivitet och prestige inom militärstyrkorna på grund av att

brevet hade ett kränkande innehåll gentemot militären.

Greklands ansåg utifrån sin tolkning av artikel 10 utifrån VCLT artikel 31(1) att staten hade

tolkat artikel 10 ärligt och i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck

samt mot bakgrund av ändamål och syfte; att brottet var lagstadgat och skyddade nationell

och allmän säkerhet. Om man ser till artikelns helhet har Grekland inte gjort en ärlig tolkning

eftersom de inte följt anvisningarna i artikel 31(3.b.), att efterföljande överenskommelser

mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpning ska följas. Staten skulle

nämligen ha konsulterat domstolens praxis innan domen föll.

Om vi konsulterar författarna i hur artikel 10 ska tolkas skriver Iain Cameron att det är lättare

att rättfärdiga begränsningar av soldaters yttrandefrihet på grund av disciplinära skäl men

nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad. Eftersom brevet aldrig spreds var

det inte tillräckligt för att inskränka den sökandes rättighet.

7.2.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY

Det sista fallet gällde den turkiska tidningen Özgür Gündem. Journalisterna och de ansvariga

utgivarna dömdes sammanlagt till 147 års fängelsestraff och 21 miljarder TRL i böter.

Domstolen dömde enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10 även om vissa kränkningar

ansågs nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Åtalet under artikel 159 i den turkiska

44

brottsbalken gällde publicerandet av artiklar och en tecknad film, vilket resulterade i 10

månaders fängelse, böter och 15 dagars stängning av tidningen.

Domstolen konstaterade att den turkiska regeringen misslyckats med att skydda tidningens

yttrandefrihet genom att inte skydda tidningen och dess medarbetare på ett tillfredsställande

sätt. Det hade skett en kränkning av artikel 10(1) och kränkningen var fastslagen enligt turkisk

lag. Domstolen konsulterade praxis för att avgöra om kränkningen var nödvändig i ett

demokratiskt samhälle.

Ingen av artiklarna under artikel 159 ansågs nödvändiga att straffa i ett demokratiskt

samhälle. Av totalt trettio tidningsartiklar som domstolen utredde ansågs fyra som nödvändiga

att kränka i ett demokratiskt samhälle. De båda husrannsakningarna utgjorde en kränkning av

yttrandefriheten trots att de var fastslagna i lag men ansågs inte var proportionerliga i relation

till målet som uppnåddes och därför inte nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

Det här domstolsfallet är väldigt omfattande. Det innehåller flera nationella lagar inklusive

artikel 159 och innehåller flera kränkningar av yttrandefriheten men också några kränkningar

som domstolen anser vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Det här fallet är viktigt för

uppsatsen. Den visar att domstolen både kan neka och godkänna kränkningar utifrån praxis,

överenskommelser och framförallt ett ärligt tolkande av konventionstexten.

Domstolen har tolkat artikel 10 ärligt, i överensstämmelse med den gängse meningen och mot

bakgrund av traktatens ändamål och syfte, enligt artikel 31(1). Först och främst konstaterade

domstolen att den turkiska regeringen misslyckats med att skydda tidningens yttrandefrihet på

ett tillfredsställande sätt vilket fick till följd att flera personer i anslutning till tidningen blev

mördade. Ytterligare en korrekt tolkning gjordes vad gäller de nödvändiga kränkningarna där

kränkningen gjordes i syfte att förebygga brott och oreda med anledning av rådande

säkerhetstillstånd i sydöstra Turkiet. Samtidigt har domstolen inte godkänt kränkningar av

yttrandefriheten när det gällde de artiklar som inte uppmanade till våld eller oreda, vilket är

korrekt. Rättspraxis har konsulterats för att avgöra om en kränkning var nödvändig i ett

demokratiskt samhälle, enligt artikel 31(3.b.).

45

Turkiet hävdade att tidningen var ett PKK-instrument med målet att förstöra Turkiets

territoriala integritet genom våldsutövning. Man ansåg att det saknades bevis för att de

mördade eller utsatta personerna hade någon relation till tidningen. Man menade också att det

är upp till inrikesmyndigheterna att avgöra om säkerheten i landet är hotad och att staten i

detta fall måste åtnjuta en bred margin of appreciation. Turkiet ansåg att det var rätt att

kränka yttrandefriheten i totalt trettio tidningsartiklar och en tecknad serie och att de båda

husrannsakningarna på tidningens ägor var nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Alla

inskränkningar som gjordes av Turkiet var lagstadgade och uppfyllde ett legitimt syfte, enligt

artikel 10.

Turkiet har dömts för ett större antal kränkningar av yttrandefriheten under artikel 10 och fått

endast ett fåtal godkända. Domstolens slutgiltiga beslut var enhetligt bland domarna i

europeiska mänskliga rättighetsdomstolen och Turkiet dömdes för kränkning av

yttrandefriheten. För att jämföra Turkiets tolkning av artikel 10 med VCLT har staten tolkat

artikel 31(1) ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen och mot bakgrund av

traktatens ändamål och syfte i tre av tidningsartiklarna som fanns med i utredningen. Turkiet

har tolkat artikel 10 korrekt i endast 10 % av det totala antalet skriva tidningsartiklarna som

fanns med i domstolsfallet.

Resten av artiklarna, den tecknade filmen och husrannsakan samt att staten inte skyddade

tidningen från attentat betyder att Turkiet inte tolkat artikel 31(1) ärligt i överensstämmelse

med den gängse meningen och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte. Staten menade

att den skulle åtnjuta en omfattande margin of appreciation i tolkningen av artikel 10, men

följde inte anvisningarna i artikel 31(3.a.) vilken stadgar att efterföljande överenskommelse

mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpning ska följas. Domstolen

konstaterade att staten åtnjuter en viss margin of appreciation, men att det är upp till

domstolen att fastställa omfattningen av den. Staten har inte heller följt anvisningarna i artikel

31(1.b.) som stadgar att efterföljande praxis ska följas. Då staten varken följt anvisningarna

för tolkning eller rättspraxis har den inte tolkat artikel 10 på ett ärligt sätt och mot bakgrund

av konventionens ändamål och syfte.

Författarna har tidigare förklarat att det är journalisters jobb att förmedla information till

allmänheten och det därför ska vara svårare att begränsa deras yttrandefrihet. I Özgür Gündem

46

fallet har staten inte följt dessa riktlinjer då staten väckte åtal mot 486 av de totalt 580

upplagorna som tidningen publicerade. Inskränkningar av artikel 10(2) måste tolkas noggrant

och nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad, vilket domstolen också har

visat i detta fall.

47

8. SLUTSATS ARTIKEL 301

Utifrån domstolens implementering av artikel 10 och användningen av margin of appreciation

är det inte längre av betydelse om Turkiet har kvar artikel 301 eller avskaffar den. Utifrån

uppsatsens analys och diskussion utgörs problemet istället av statens formulering, tolkning

och implementering av artikel 301.

Om en person öppet kritiserar den turkiska nationen, republiken Turkiet, den turkiska

regeringen, de turkiska juridiska instanserna, den militära- och/eller säkerhetsstrukturen har

staten rätt att inskränka en persons rättighet i följande fall:

Om det/den a) är fara för den nationella säkerheten b) är fara för den allmänna säkerheten c)

kan uppstå oordning d) förtroliga underrättelser kan spridas e) för att upprätthålla

domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Så länge som kränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle och det finns ett socialt

behov för kränkningen. Det är dock inte upp till staten att besluta om kränkningen är

nödvändig. Det avgör domstolen.

För att referera till några av domstolsfallen. Domstolen konstaterade i Gregorius fallet att

staten har rätt att införa restriktioner när det finns hot mot den militära disciplinen, men det är

inte upp till staten att förlita sig på dessa restriktioner för att hindra yttrandefriheten, även om

hotet riktas direkt mot militären som institution. Det är upp till staten att införa restriktioner,

men det är domstolen som beslutar om restriktionen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Artikel 301 innefattar orden militär och säkerhetsstrukturer när den redogör för vilka

yttrandefrihetskränkningar som får göras, men enligt fallet Gregorius har staten endast rätt att

införa restriktioner mot yttrandefriheten om det finns hot mot den militära disciplinen.

Domstolens beslut kan tolkas som att delen av artikel 301 som innehåller militär- och

säkerhetsstruktur endast får användas när det riktas hot mot staten.

I fallet Özgür Gündem visade domstolen att den är väldigt restriktiv när den godkänner

kränkningar av yttrandefriheten. I tre av de totalt trettio artiklarna godkände domstolen en

kränkning. Alla var inte under artikel 301.s föregångare men det visar ändå att Turkiet i allt

för stor utsträckning kränker medborgarnas yttrandefrihet.

48

Domstolen skrev i utredningen av Özgür Gündem fallet att den var tvungen att analysera

fallet utifrån den betydande roll som media spelar för att försäkra att demokratin fungerar.

Media får inte överträda de gränser som är satta att skydda de väsentliga statliga intressena

såsom nationell säkerhet och territorial integritet. Samtidigt är det viktigt att media påtar sig

rollen som informationsförmedlare av gällande politiska uppfattningar, även delande sådana.

Utifrån diskussionen ser jag två alternativ för den turkiska staten;

1. Man måste bättre följa den europeiska mänskliga rättighetsdomstolens praxis när

man applicerar sin nationella lagstiftning och dömer folk i yttrandefrihetsmål.

2. Man måste avskaffa lagen.

49

LITTERATURLISTA

ANTOLOGIER

• Linderfalk, Ulf (2006), “Tolkningen av traktater” i Ulf Linderfalk (red.) Folkrätten i

ett nötskal (Studentlitteratur: Lund, 2006)

• Mango, Andrew, “The Modern History of a Solid Country”, i The EU and Turkey a

Glittering Prize or a Millstone, editor Lake, Michael (The Federal Trust for Education

and Research, London, 2005)

BÖCKER

• Cameron, Iain (2006), An Introduction to the European Convention on Human Rights

(Uppsala: Iustus Förlag AB)

• Davidson, Roderic H (1998), Turkey a Short History (Hundigton: The Eothen Press)

• Hydén, Håkan (2001), Rättsregler En introduktion till juridiken, (Lund:

Studentlitteratur)

• Letsas, George (2007), A Theory of Interpretation of the European Convention on

Human Rights (New York: Oxford University Press)

• Ovey, Clare & White, Robin, C.A. (2006), Jacobs & White: The European

Convention on Human Rights (New York: Oxford University Press)

• Smith, Rhona K. M. (2005), Textbook on international human rights (New York &

Oxford: Oxford University Press)

• Wallace, Rebecca, M.M (2005), International Law (London: Sweet & Maxwell)

• Warnling-Nerep, Wiweka (2003), En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet,

(Visby: eddy.se ab)

50

• Zürcher, Erik J (2003), Turkey A Modern History (London & New York: I.B. Tauris &

Co Ltd)

TIDSKRIFTSARTIKLAR

• Bülent Algan (2008), “The Brand New Version of Article 301 of Turkish Penal Code

and the Future of Freedom of expression Cases in Turkey”, German Law Journal, vol.

09, nr 12

• Lauren Fulton (2008), “A Muted Controversy: Freedom of Speech in Turkey”,

Harvard International Review, Vol. 30, Issue 1

TIDNINGSARTIKLAR FRÅN INTERNET

• ”AKP Reluctant on Reform”, Turkish Daily news, 2007-11-23

• ”EU-kritik kan mildra lag om ”turkiskhet””, Dagens nyheter, 2006-11-07

• ”EU vill se Turkiet slopa åsiktslag”, Dagens nyheter, 2007-11-06

• ”Istanbul Court Clears Author of Insulting Turkish Identity”, New York Times, 2006-

09-22

• “Protecting Turkishness Continues”, Hürriyet, 2009-02-16

• ”Svensk författare greps i Turkiet, Dagens nyheter, 2008-06-26

HEMSIDOR

• Amnesty International, www.amnesty.org, URL =

<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-

8743-d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08)

51

• Amnesty International, www.amnesty.org, URL =

<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/035/2005/en/7af4fffc-d47d-11dd-

8743-d305bea2b2c7/eur440352005en.html>, ( 2009-11-14)

• Bianet, www.bianet.org, URL = < http://bianet.org/english/freedom-of-

expression/114266-in-three-months-110-people-tried-for-their-thoughts>, (2009-07-

13)

• Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/eu-

turkey-relations/article-129678#links>, (2007-11-14)

• Euractiv, www.euractiv.com, URL =

<http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-restrictions-

freedom-speech/article-172074>, 20090416

• Human Rights Watch, www.hrw.org, URL =

<http://www.hrw.org/legacy/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>, (2007-

11-08).

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/33327001>, (2009-07-14)

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/333270?i_whole_article=true>,

(2009-08-18)

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/armenien/118053/A928773?i_h_word=folkmo

rd+armenier>, (2009-07-15)

52

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=3

3327002&i_word=turkiet&i_history=1>, (2007-11-22)

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/enkel/grundlag?i_h_word=yttrandefrihet+sverige>,

(2009-06-14)

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-

14)

• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =

<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/yttrandefrihetsgrundlagen> (2009-06-14)

PRIMÄRKÄLLOR

• Amnesty International, Amnesty International Report of 2009, URL =

<http://thereport.amnesty.org/sites/report2009.amnesty.org/files/documents/air09-

en.pdf>, (2009-07-14)

• Commission of the European communities, Turkey 2007 Progress Report, URL =

<http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2007/nov/turkey_progress_repor

ts_en.pdf>, (2009-07-13)

• Commission of the European Communities, Turkey 2008 Progress Report, URL =

<http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/press_corner/key-

documents/reports_nov_2008/turkey_progress_report_en.pdf>, (2009-07-13)

• European Court of Human Rights. Violation of Article and by Country 1959-2008

(2009), URL = <http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/E26094FC-46E7-41F4-91D2-

32B1EC143721/0/Tableau_de_violations_19592009_ENG.pdf>, (2009-07-05)

53

• European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=

<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-

355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05)

• European Court of Human Rights. Case of Halis v. Turkey/Application no.30007/96,

URL =

<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig

hlight=halis&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02)

• European Court of Human Rights, Case of Maraşli v. Turkey/Application no.

40077/98, URL =

<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig

hlight=40077/98&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02)

• European Court of Human Rights, Case of İ.A v. Turkey/Application no. 42571/98,

URL =

<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig

hlight=42571/98&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02)

• European Court of Human Rights, Case of Grigoriades v. Greece/Application no.

a121/1996/740/939, URL =

<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig

hlight=121/1996/740/939&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-07-11)

• European Court of Human Rights, Case of Özgür Gündem v. Turkey/Application no.

23144/93, URL =

<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig

hlight=23144/93&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, 2009-05-02)

• Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = <http://www.hrw.org/en/world-

report/2009/turkey>, (2009-07-14)

54

• Konventionssamling i mänskliga rättigheter och humanitär rätt (Stockholm:

Nordstedts juridik, 2004, 2:a uppl.)