Tribune magazine nr 4, Mars 2013

The Rydberg TribuneM A G A Z I N ENr 4 Mars 2013

While some prefer “all-inclusive” on their travels, Tribune Magazine goes “all-exclusive” with the life-

long and worldwide journey of Patricia van der Hoek. Teachers (luckily) spend most of their time

teaching, but this is one mentor who has learned quite the lesson herself.

Lärare s. 6

Precis hemkomna från Frankrike försöker odenplanarna samla sig igen, men vi kan inte låta bli att blicka tillbaka på årets resa.

Val Thorens s. 12

Företagssamheten på VRG tycks inte ha några gränser. Devotee UF har tagit fram tröjor som gör skillnad för fler än bäraren.

Projektarbete s. 10

Den största händelsen i VRG-kalendern ligger bara några veckor bort. Det har blivit dags för dig att forma framtiden för VRG Odenplan.

Elevkåren s. 16

Tillgivet och trendigt Kårens stora årsmöteVal Thorens-special

Foto

: Pat

ricia

van

der

Hoe

kA Life Lesson

2 The Rydberg Tribune MAGAZINE Ledare

Besöksadress:Norrtullsgatan 41-43 ö.g.113 45 STOCKHOLM

Tryckt hos Graphic City Trading ABNorrby Långgata 47504 35, Borås

Pelle DuvebladAnsvarig [email protected]

Gustaf ÅkermanChefredaktö[email protected]

Skribenter, elever

Alexis Barth Maja BrüntessonAlbin GelhaarLinda StrålmanJosefina Welin

Gustaf Åkerman

Anton Askenström

Noah Köllerstedt

Skribenter, lärare

Patricia van der Hoek

Fotografer, elever

Devotee UF

Markus Hellborg

Tove BratthällEmmilie TrinhAntons AskenströmAmanda PetterssonEyvind Niklasson

Anh Vu StenströmErik Li Strandh

Design

Pelle Duveblad

Projektledare

Pernilla LöfgrenAnders Person

MedverkandeSS3

SS3

SE3SE3SE3SE3SE3

SS3

SE3

SB2

Eng, Man

SE3

SS3

N3BSS3SE3SS3

N3B

SS3N2B

SS3

SvEk

Nyss hemkomna från sportlov och kanske även Val Thorens har Odenplans VRG:are tagit nya tag i plugget. Det börjar dra ihop sig till provtider, och den efterhängsna vintern gör det knappast lättare att ta sig an det stundtals alltför stressiga livet. Vi passar därför på kasta en snabb blick i backspegeln mot veckan i Frankrike, innan vi trampar gasen i botten mot nya mål.

Studentsäsongen har nu dragit igång på allvar, och vi har redan avverkat två av de fyra skivorna som hålls innan studenten den 12:e juni. Nästa äventyr står redan vid dörren, nämligen 100-dagarskryssningen. Det är en rolig, men oj så intensiv tid för skolans treor, och faktum är att det inte ens är 100 dagar kvar, utan 77.

Huvudattraktionen i det här numret är en makalös livshistoria från vår engelskalärare Patricia van der Hoek. Det är inte många som har en filipinsk och en holländsk förälder, är uppvuxen i Kanada, pratar flytande kinesiska och är bosatt med arbete i Sverige. Missa inte hennes berättelse på sidan 6.

Ännu en gång har vi fått äran att ta del av ett intressant projektarbete. Denna månad har unge herr Åkerman fått chansen att lära sig ett och annat om mode, och Ung Cancer får ett välbehövligt bidrag från Devotee UF på köpet.

Elevkårens stora årsmöte närmar sig. Ny styrelse, nya mål, nya riktlinjer... ja, allt ska egentligen bestämmas på nytt. Alla elever

bör närvara på detta, inte minst skolans 1:or och 2:or som nästa år är direkt påverkade av besluten. Vem vet, kanske just du borde bli ny ordförande? Mer om detta på sidan 16.

Tribune Magazine Nr 4 innebär ännu en milstolpe för Sveriges bästa skoltidning på gymnasienivå, delvis då vi tar steget till en anglo-svensk tidsskrift i sann Kelty-stil. Den kanske största skillnaden, som kunnat ske tack vare framgången tidigare nummer rönt, är att tidningen för första gången säljs till prenumeranter utanför skolans väggar. Detta är ett stort steg mot att säkra magasinets fortsatta överlevnad och utveckling. För er elever som skapat tidningen är den fortfarande gratis, och kommer alltid att vara det.

Det är inte bara VRG:s journalister som arbetat hårt den senaste tiden: många är vi som har huvudet överfyllt med åtaganden och livsval. En veckas ledighet kunde inte vara mer välkommet. Glad Påsk!

Pelle Duveblad, SS3Ansvarig utgivare

En anglo-svensk tidsskrift i sann Kelty-stil”

4 The Rydberg Tribune MAGAZINE

Månadens citat Anslagstavlan

Lärare: Patricia v H

Projekt: Devotee UF

Val Thorens

- I backspegeln

- Två skilda världar

- Collage

Elevkår: Årsmöte

Student: Kryssning

6

10

12

12

13

14

16

18

Innehåll

“Schack är läskigt... lite som när man blir jagad av polisen i GTA.”

- Cecilia Skoglund, SE3

Om du som VRG-förälder läser detta vid tidningssläpp innebär det att du prenumererar på The Rydberg Tribune Magazine, vilket vi tycker är helt fantastiskt. Vi strävar mot att engagera så stor del av skolan som möjligt i produktionen för att skapa en så högkvalitativ och underhållande tidning vi bara kan.

Kostnaden kan kännas liten för dig, men för oss är ditt stöd ovärderligt.

Vi vill tacka för ditt bidrag, och vi både hoppas och tror att du läser Tribune Magazine med ett leende på läpparna.

Pelle DuvebladGustaf Åkerman

Hej förälder!

UF-mässa på VRG

Odenplans Trafikskola ABT-ODENPLANKarlbergsvägen 18113 27 STOCKHOLM08-31 33 13 & 08- 34 22 [email protected]

Rembjers TrafikskolaT- SOLNA CENTRUMCentralvägen 17171 68 SOLNA08-83 28 55 & 08-82 86 [email protected]

Fogels Trafikskola ABT-RÅDMANSGATANRehnsgatan 19113 57 STOCKHOLM08-673 12 00 & 08-673 12 [email protected]

Ett smart vägval för dig som bestämt dig för att ta körkort!Längtar du också efter den frihet som ett körkort innebär, men känner dig osäker på var som egentligen krävs för att du ska få det efterlängtade kortet? Då är du välkommen till oss. Vi har över 50 års erfarenhet av hur

man på bästa sätt coachar elever genom den teoretiska och praktiska utbildning som leder fram till ett körkort. Med åren har vi dessutom lärt oss vikten av att ha trevligt tillsammans på vägen dit!

När man startar en bil bör man göra det metodiskt, i en viss ordning och inte förhastat. Detsamma gäller med att ta körkort, och det finns några steg att klara av innan man ens kan sätta sig bakom ratten på prov.

Daniel Kamangar, N2B, har precis tagit ett första kliv mot körkortet. Han har nu fått sitt körtkortstillstånd, vilket man ansöker om hos transportstyrelsen. Här kryssar man i huruvida man har några sjukdomar eller andra åkommor, och Daniel klarade sig lyckligtvis utan varken hjärt-/kärlsjukdomar eller en historia av epileptiska anfall. Efter att ha registrerat sig i systemet på Odenplans Trafikskola var det dags för syntest, vilket skickas in tillsammans med hälsosvaren.

Rivstart ger inget körkort

Daniel och syntestmaskinen kallad “Gamla Bettan”.

“Syntestet var annorlunda och lite svårare än jag trodde. Jag blev glad över att klara testet utan krav på glasögon, något jag varit lite orolig över innan.

Jag tycker det ska bli spännande att få övningsköra och lära mig grunderna. Jag ser fram emot mina lektioner och första steget mot mitt körkort!”

- Daniel Kamangar, N2B

Följ Daniels väg till körkortet här i Tribune Magazine. Siktar du också mot att ta körkort? Kanske osäker på vart du ska börja, eller bara inte fått tummarna loss? Gå in påwww.odenplan.se eller kom in till oss - mitt på Odenplan, några minuter från VRG.


A great journey and a simple lesson

by Patricia van der Hoek

Brother John in the dutch navy.

Small islands in Philippines

Dad’s hometown Hellevoetslouis.

Photos owned by:Patricia van der Hoek

7Nr 4 Mars 2013

My father was born in 1905 in the Netherlands and my mother was born in 1952 in the Philippines. Both endured difficult childhoods. My father was one of ten children although two of his siblings died of polio at an early age. Being poor he had to leave school when he was ten and find work to help support the family.

By the age of twelve he had al-ready completed his apprenticeship. He prospered as a baker for seventy years until he retired aged eighty-two. He also raised nine children, seven with his first two wives (who

passed away) and then my brother and me with my mother.

My mother’s childhood was equally challenging as her father was chronically ill and unable to work. Often basic necessities such as food and clothing were simply unaffordable. Sometimes she re-counted how she and her brothers had stolen food from neighbouring farms.

Happily however, her aunt managed to scrape together enough money to send her to university where she graduated with a degree in civil engineering. Growing up I was always fasci-nated to hear about their early experiences. They were so foreign and be-set with perils I could hardly imagine a life so fraught with hardships.

Always eager to share his stories about playing football as a child in his wooden shoes, my father was the first in his village to own a car and assisting escaping Jews during the Second World War. My mother on the other hand often refused to talk about her childhood. Perhaps some of those memories were just too painful to relive.

We were not the typical Canadian family. We didn’t take winter skiing holidays, spend summer vacations in Mexico or even go camping on weekends. If I complained I was told how lucky I was that I would never face starvation and that I got to attend school every day. The only experience my parents deemed at

all necessary was uni-versity.

At the time it seemed so unfair that I never enjoyed the same experiences my friends did.

When I asked my mother once what she wanted me to be she replied with a quote: “Spread love every-where you go. Let no

one ever come to you without leav-ing happier.” Much as I’d expected her to suggest that I become a nurse or an engineer, I was hardly sur-prised. My mother’s advice usually echoed something Gandhi might have said.

As a child, I began compiling a list of achievements I wished to accom-plish in life. Over the years the list kept growing until it was several Oldest brother Aerie in 1950.

Brothers Aerie & Pieter.

Philippino taxi. Thailand’s beautiful beaches and mountains.


pages long. Among so many other things, it included learning to play the guitar, swimming with dolphins, surfing in Bali, becoming fluent in Chinese, sailing around the world, winning the Nobel Prize in litera-ture and conquering Mount Everest. My goal, my purpose, was to live each day to the fullest and get as much out of life as it could possibly offer me. I was desperate to explore everything I felt I’d missed.

As soon as I graduated from high school I set about pursuing my dreams immediately. First I spent a year working in a ski resort whilst planning a yearlong journey around Europe. I left with a one way tick-et, my backpack, a snowboard, the equivalent to 3000 crowns and a solemn promise to my mother that I would apply to university as soon as I returned.

My first destination was Switzer-land. There I could cross two items off my list. I would improve my French and snowboard until I could land a 360 degree jump. Aged nine-teen it was my first ever flight! I was petrified. As was to become usual though, things did not go as planned and I left Switzerland a month later. In fact my one year trip ultimately took four and a half years as I ended up travelling across Europe, North Africa, Asia and Australia too, nev-

er snowboarding once.I never planned where I’d go or

how long I’d stay. I’d travel until I ran out of money and then find a job. My direction depended on who I met, whether they be Aussies heading to a great surf spot, Swedes taking a diving course, or Brits ready to dance the night away at the next big beach party.

I travelled to so many amazing places but my favorite moments were swimming with whale sharks in the Philippines and a wild motor-bike trip from Thailand into Burma. The scariest were getting mugged in Manila and taking a ferry during the rainy season in the Philippines. During a terrible storm the Captain started to pray the Hail Mary over the loudspeaker in fear that we wouldn’t survive the trip.

But these adventures were not the best part of travelling. It was all the people I met from different walks of life, other backpackers from Eu-rope, the indigenous peoples in the countries I visited, and my work-mates from the odd jobs I took part in, everything from factory work to bartending.

Most of my workmates were peo-ple who had left their home coun-tries in Eastern Europe or Africa in search of a better life. I learned so much from them and their various

perspectives increased my under-standing of the world even more.

But, the greatest lesson came from living with an elderly man, John, as his fulltime carer. Since I was living with him, I was paid for working 22 hours a day. The faster I made money, the faster I could get out of there. I wanted to get back to travel-ling as soon as possible, but in the end it was very hard to leave him.

He had been extremely successful and had accomplished so much but as fascinating as he was, discussing his life wasn’t what brought him joy. What he really loved was talk-ing about his children and grand-children.

In the three months that I lived with him they only visited once. They talked on the phone occasion-ally but they were always too busy to visit. His body was failing him. He could no longer walk or dress himself but he told me his worst pain by far was his loneliness. We Inside Angkor Wat, Cambodia, the largest religious complex in the world.

A waterfall in Philippines.

9Nr 4 Mars 2013

talked for hours as that was about the only thing he could do.

After three months though I left there and met up with some friends to travel through Cambodia, Laos and Vietnam. A month into the trip I received an email from my moth-er telling me I’d received a post-card from John’s daughter. He had passed away.

That night I lay on my bed won-dering whether his children had been to visit him during that time. Then in that moment I realized all the things on my list were only for

me, for my happiness only. My pur-pose in life was really only pleasing myself. I realized that when one day I looked back on my life these expe-riences would have no great impor-tance. To really achieve something I had to devote myself to others, not necessarily to end world hun-ger or do something worthy of win-ning the Nobel Peace Prize but to be there when others needed help. To not just experience the world but make a small difference in some-one’s life gives me much greater satisfaction. I finally understand

what my parents meant me to learn in this lifetime. My greatest hope now is that I have not only learned that but become it and that I am all they wanted me to be.

I still travel whenever I can. That longing for adventure is still there. When my father was eighty four years old he drove from Vancouver to Mexico in three days so I hope that I have many, many years left too. And I’ll keep crossing off from the list as I go.

Crossing into Burma after a wild ride.

Name: Patricia van der Hoek Birthplace: Coquitlam, CanadaPets: Cat named LizzieFavorite Book: Les MisérablesFavorite Film: Life is BeautifulNext Adventure: Either China & Nepal or a road trip through Italy.

My Hero: My mom


Det är under en iskall och alldeles för snöig dag i mars som jag träffar Devotee UF för en intervju. En hotfull stämning ligger i det eviga vintervädret, ändå känner jag en gnutta hopp när jag träffar de unga företagarna.

Hur skulle ni beskriva er affärsidé? Vad erbjuder just ert företag?

Vår affärsidé är att sälja coola högkvalitativa T-shirts i förmån för organisationen Ung Cancer.

Ung Cancer... hur kom ni på den idén?

Vi tyckte att det var viktigt att hitta något som alla i företaget tyckte var kul och hitta ett gemensamt intres-se. Vi tycker alla att det är kul med

kläder och då föddes idén att sälja snygga T-shirts.Vi ville sticka ut bland alla andra UF-företag som säljer T-shirts och vi satsade därför på att hitta en snygg T-shirtmodell. Vi hörde även talas om organisationen Ung Cancer och tyckte att de genomför ett fint arbete och valde därför att en del av vår vinst skulle gå dit.

Hur garanterar ni att er produkt blir så priseffektiv som möjligt så att kunderna kan räkna med valuta för pengarna?

I början lade vi ner mycket tid på att leta bland olika leverantörer för att hitta den perfekta T-shirten. Kvalité och modell var huvudkriterier i vårt sökande. Resultatet blev perfekt i våra ögon!

Hur gör ni för att forma

kläderna på ett moderiktigt och stilistiskt sätt?

Inspirationen till utformningen av T-shirten kom mycket från ungdomars streetstyle-mode. Vi ville att T-shirten skulle kunna bäras på gymmet likaväl som på nattklubben. Därför var det viktigt att trycket passade i flera sammanhang. Vi ville även ha en koppling till Ung Cancer och tyckte därför att symbolerna för Tro, Hopp och Kärlek passade perfekt!

Vilka utmaningar har ni stött på under projektets gång, och hur har ni bemött dem?

Utmaningar vi stött på var att komma överens om tryck och även att hinna med tidsmässigt. Vi bemötte dessa utmaningar genom att samarbeta och ha tålamod. I

Välgjort och välgörandeStilrent och stilsäkert när Devotee designar, marknadsför och leverar. Foto: Devotee UF

Projektarbete

11Nr 4 Mars 2013

början var det även svårt att komma igång men när man väl kom igång på riktigt rullade allting på. Det är kul att se hur någonting går från en idé till en riktig produkt man kan sälja.

Ni är klasskamrater sedan tre år, men hur har det varit att ha företag tillsammans?

Vi har alla olika egenskaper vi är bra på och drar nytta av dessa i vårt arbete. Någon är bra på att se detaljer medan någon annan är bra på att se helheten. Vi försöker hela tiden att dra nytta av vad alla är bra på för att allt ska bli så bra som möjligt.

Om det skulle gå bra för Devo-tee, funderar ni på att expandera det i framtiden?

Ja, SS14 i Milano (Milan Fashion Week) är redan bokad. Skämt åsido, visst finns möjligheten där att göra hela kollektioner om det vill sig

riktigt väl, men för nu tar vi en sak i taget.

Hur bra tycker ni att Sverige är för att starta ett småföretag som ert?

Vi tycker att det fungerar bra men det gäller att ta för sig och våga satsa! Man vet aldrig hur en produkt kommer tas emot men man måste våga satsa för att kunna vinna.

Om man nu vill bära en Devotee, vart söker man sig då?

Om du vill använda vår T-shirt kan det vara bra att köpa en! Det gör du lättast genom att mejla [email protected]. Den som inte kunde köpa på UF-dagen den 20:e mars kommer få nya chanser! Kom även ihåg att likea oss på Facebook, Devotee UF, och följa oss på Instagram: devoteeuf!

Är det något övrigt ni skulle vilja säga till våra läsare innan vi

sätter punkt?

Köp en av våra T-shirts och stöd Ung Cancer! Du ser både snygg ut och stödjer unga i deras kamp mot cancer.

Schyssta T-tröjor där pengarna går till ett schysst syfte... och av några schyssta VRG:are dessutom. Vi både tror och hoppas på att Devotee når framgångar med sin älskvärda plan. Ett stort tack till Devotee UF, både för inervjun och för ännu ett genomtänkt och kreativt projekt:

Alexis Barth, SE3Maja Brüntesson, SE3

Albin Gelhaar, SE3Linda Strålman, SE3Josefina Welin, SE3

Gustaf Åkerman, SS3Chefredaktör

Tro, hopp och kärlek är ledorden på den första tröjmodellen från Devotee UF. Foto: Devotee UF


Tiden går riktigt fort och en fantastisk vecka är över. Det är nu dags att försöka minnas och sammanfatta allt det roliga vi varit med om. Fantastisk skidåkning, härliga människor och afterski på La Folie Douce är bara ett axplock av allt det vi fått uppleva.

Låt oss börja med skidåkningen. Val Thorens är en del av ett större skidsystem kallat Les Trois Valles (De tre dalarna), där även Meribel och Courchevel ingår. Hade man köpt ett liftkort för hela systemet kunde man åka skidor i hela 600 km pist.

Alla ni som någon gång varit i Alperna vet att backarna är breda, långa och av varierande svårighetsgrad, och skidåkningen i Val Thorens gjorde oss inte besvikna. Pricken över i:et var ändå vädret. Otroligt nog hade vi strålande sol i princip varje dag, något som förhöjde hela skidupplevelsen markant. Att sitta i en solstol och steka lite var ju inte heller helt fel.

La Folie Douce, Val Thorens hetaste afterski-ställe, levde

verkligen upp till sina förväntningar. Pjäxdans på bord till stegrande housemusik visade sig vara något som fick de flesta att gå igång. Den extrema basen gjorde ju inte att man blev mindre taggad i alla fall… Nu i efterhand när jag sitter och kollar på filmer därifrån får jag gåshud och önskar att man kunde spola tillbaka tiden och få återuppleva det hela igen.

För de som fyllt 18 kunde man även utforska byns nattliv och vad det hade att bjuda på. Malaysia, alpernas största nattklubb, Snesko och Klubb Summit var bara några av de ställen som kunde stå på agendan en utekväll. Kände man suget efter att sjunga en melodi så kunde man köra Super Trooper på karaoken på en pub beläget i samma hus som lägenheterna.

Avslutningsvis vill jag säga ett stort tack till alla er som var med på resan och gjorde den möjlig. Jag hoppas att ni har haft en riktigt härlig och rolig vecka som ni sent kommer att glömma. Det hade i alla fall jag.

Anton Askenström, SE3Reseledare

Veckans abstinens: Maxine Fleischer Spreitz som, när hon inte kom in på det trådlösa nätverket och Insta-gram, utbrister “Jag hatar mitt liv!”

Veckans douchebag: Ludvig Kroon, SE3, som satt i liften och skrek på franska åt tanter att de skulle åka snabbare.

Veckans fail: Simon Dundas Knudsen, N2A, som gick in i en dörr och (nästan) bröt näsan...

Veckans “lade till alla guider på Facebook”: Linda Strålman, Josefina Welin och Sara Schillström, SE3

Veckans solsemestrare: Anton Askenström, SE3, som satt i solsto-len dagarna i ända.

For the record

Val Thorens 2013

Foto

: M

arku

s Hel

lbor

g

I backspegeln:

Val Thorens

13Nr 4 Mars 2013

färre trasiga föremål. Sedan gick vi tillsammans ut för festligheter och njöt av Val Thorens utmärkta nattliv.

Allt som allt hade vi en mycket härlig och njutbar skidresa. Vädret var underbart och backarna var mäktiga. Visst, mina klasskamrater fick kanske bo på något med samma boendeklass som ett fångläger, men är det ändå inte så det ska vara när man åker på skidresa med sina klasskamrater i ungdomens dagar? Om det är någon gång i livet som man ska bo på dåliga hotell är det trots allt medan man är ung. Ju äldre, desto mer kräsen.

När allt kommer omkring är inte boendet så viktigt under en skidresa. Så länge man har tak över huvudet och kan njuta av allt som de mäktiga alperna har att erbjuda finns det inget att klaga på. Fast, givetvis, det är lätt att säga från västra sidan muren.

Gustaf Åkerman, SS3Chefredaktör

hittade vi en stor byggnad. Kanske var vi bortskämda, men vi blev lite förvånade när vi möttes av en stor, tom, mörk och kall hall, istället för den reception man kunde ha förväntat sig. Korridorerna var trånga och rummen var mycket ostrukturerat planerade. Vi möttes inte heller av någon speciellt varm känsla när vi gick omkring i korridorerna. Fönsterrutor var sönder, ungdomar gick runt med påsar fyllda av billig baltisk sprit, och till råga på allt satt en ung tjej och grät förtvivlat i änden av korridoren.

Till slut nådde vi vårt mål. Johannes Ekeus, SS3, stod vid dörren till sitt rum och när vi väl kom in på rummet träffade vi även Rex Rydén, SS3.

Vi fick höra en lång historia om hur låset till rummet inte fungerat när grabbarna kommit fram trötta och slitna efter en mödosam bussresa. Dörrhantag hade saknats och ingen personal hade varit tillgänglig. Efter många tappra försök att kontakta personalen på hotellet och dålig kommunikation från hotellets sida hade låset tillslut reparerats.

Vi gick till flera av mina klasskamrater och lyckligtvis verkade deras ankomst innehållit

Vi var alla taggade till hundra. En vecka i Val Thorens fylld av härlig skidåkning, festligheter och framförallt känslan av att ta en paus från skolarbetet. Men jag hade ingen aning om klyftorna som fanns mellan Val Thorens och Val Thorens.

Under sportlovsveckan åkte jag med min familj till Carlsberg Hotel i Val Thorens, medan resten av skolan åkte ner med Elevkåren till ett ställe som hette Les Neves.

Då jag sovit ytterst begränsat natten före avresa gick själva resan till Val Thorens rätt fort – jag sov hela vägen dit, med lite korta mellanakter av yrvakenhet. Väl framme vid hotellet kunde jag bara konstatera att allt var i sin ordning. Vi möttes av rejäla och gedigna lokaler, aktiv och trevlig personal, och tjusiga och bekväma rum.

Till middag serverades lasagne, och resterande dagar bestod av högklassiga trerättsmiddagar. Placering av hotellet var inte heller något man kunde klaga på – det låg precis vid backen.

Efter ett par SMS lyckades jag och min jämnåriga kompis identifiera vilket hotell skolan bodde på. Les Neves – det låter väl rätt charmigt? Därför blev vi lite smått besvikna när vi kollade upp hotellets recensioner på Internet.

På en skala från hemskt till utmärkt hade två personer valt dåligt och en hemskt. Inga övriga recensioner fanns. Vi blev nyfikna och bestämde oss för att besöka mina kära VRG-kumpaner.

Efter en vandring långt upp i byn

Två skilda världar

Bild

er: A

lper

na.n

u

14 The Rydberg Tribune MAGAZINE Val Thorens

15Nr 4 Mars 2013

Viktor Rydbergodenplans elevkår

Foto: Tove Bratthäll, Emmilie Trinh, Antons Askenström, Amanda Pettersson, Eyvind Niklasson. Collage: Pelle Duveblad


Nu avgörs Odenplans framtid

medlemmarna som har makten och i princip vilka beslut som helst kan drivas igenom.

Till skillnad från resten av året tas inte här en massa beslut i ett stängt och låst rum på våning två. Här kan istället ni komma med förslag, kritisera det arbete som har utförts och bestämma vad styrelsen nästa år måste fokusera på i sitt arbete. På årsmötet är det helt enkelt dags för er som medlemmar att kliva fram och ta ut den kurs som ni vill att Elevkåren håller under nästkommande läsår.

Under årsmötet ska de propositioner från styrelsen som först behandlades på det

försöka slingra sig ur tuffa situationer och ta chansen att äntligen sätta dit oss för alla de misstag vi har begått under året. Därefter blir det en stunds mingel, med tillhörande bubbel och pausunderhållning. Sedan drar årsmötet igång på riktigt och årets enskilt viktigaste händelse inträffar: valet av den nya styrelsen.

Här är det viktigt att komma i god tid, för att ha chans att få tag i en av de mycket eftertraktade goodiebags som kommer delas ut.

Årsmötet är (som ni troligen redan har hört ett antal gånger) kårens högst beslutande organ. Här det

Nu är det dags. Måndagen den 15 april tar Elevkåren över skolan helt då eftermiddagen enbart ägnas åt kårens första ”riktiga” årsmöte sedan bildandet förra året. Med hjälp av överraskningar, gäster och val av en helt ny styrelse kan vi utlova årets mest minnesvärda händelse.

Den 15 april slutar lektionerna vid lunch, därefter är det bara en sak som gäller, och det är årsmötet.

Vi inleder redan vid 11.45 med en roast av den nuvarande styrelsen. Kom dit, ställ obekväma frågor, njut av att se årets styrelsemedlemmar

Därför behöver du bry dig om Elevkårens årsmöte

Foto: Anh Vu Stenström, Erik Li Strandh

Du avgör

Elevkår

17Nr 4 Mars 2013

extrainsatta årsmötet tidigare i år (förhoppningsvis) röstas igenom en gång för alla. Eventuella inkomna förslag från medlemmar ska också debatteras och beslutas om.

För att mötet ska skötas av så objektiva personer som möjligt tar man till årsmötet in en utomstående mötesordförande. På årets möte kommer den uppgiften att skötas av ingen mindre än ordföranden för hela organisationen Sveriges Elevkårer (som är den organisation alla landets elevkårer samlas under), Mattias Hallberg.

Att han hedrar oss med sin närvaro och ställer upp på årsmötet säger en hel del om tillställningens storlek och innebörd; det här är helt enkelt det största som händer i år.

Viktigast av allt är ändå kanske det val av ny styrelse som sker. Nästa års högsta representanter för kåren ska utses och det är ni som gör det. En bättre chans att påverka än såhär får man helt enkelt inte, oavsett om man själv ställer upp och kandiderar eller kommer som medlem för att göra sin röst hörd.

När vi samlas i sal 3.2 efter lunch den 15 april är det alltså framförallt för att välja en ny styrelse som ska sköta det dagliga arbetet med

Elevkåren under nästa år.En förutsättning för att den

nya styrelsen blir så bra som den kan bli är att era val grundar sig på så mycket och så relevant information som möjligt. Därför finns en valberedning som har till uppgift att ta fram ett förslag på en styrelsekonstellation som de tror skulle vara den bästa för kåren.

Detta gör de genom ingående intervjuer med alla sökande för att kunna bilda sig en så bra uppfattning som möjligt om vad varje kandidat skulle tillföra i en elevkårsstyrelse.

Årets valberedning består av de avgående styrelsemedlemmarna Hedda Tingskog, N3A, Adam Pärleros och Anton Askenström, SE3, samt därutöver Kevin Amphan, SS3. Deras förslag kommer sedan att läggas fram till allmän beskådan i god tid före årsmötet.

På så sätt får man som medlem ett alternativ om man inte känner sig så insatt i vilka personerna bakom varje kandidatur är. Dock är det väldigt viktigt att påpeka att det självklart går att kandidera utan att vara valberedningens förslag och att man gör det på precis samma villkor som alla andra.

Noah Köllerstedt, SB2Påverkansansvarig

Motion – förslag från en medlem som årsmötet tar ställning till

Ordningsfråga - en fråga som rör det praktiska mötet vilken bryter talarlistan

Proposition – förslag från styrelsen som årsmötet tar ställn-ing till

Presidiet – de personer som leder årsmötet, dvs. mötesord-förande och sekreterare

Reservation – protest mot beslut som skall föras in i protokollet

Talarlista – turlista man går efter när man ska tala för eller emot ett förslag

Valberedning – de som förbered-er valet av förtroendevalda på årsmötet

Verksamhetsberättelse – här berättar styrelsen vad som gjorts under året

Yrkande - ett förslag som alla på mötet med förslagsrätt får lägga under mötet. Yrkandet måste ligga på ett redan lagt förslag

Vocab!

Hedersam gäst

Ny styrelse 2013-2014

18 The Rydberg Tribune MAGAZINE Student

Koppla av efter en hård natt! Spa-avdelningen ko-star 65:- och är en perfekt start på påsken. Kanske även den eminenta platsen att mötas upp för en återställare.

Buffén står uppdukad, betald och klar! Det är här vi ska inleda kvällen med att släcka törsten till studentklassiker som Lambo och fylla våra magar med allt från Sushi till finsk mozzarella.

Hedda Fehrm, SS3Reseledare

Onsdagen den 27 Mars bär det av! De 80 utvalda i årskurs 3 simmar ombord på färjan för att traditionsenligt fira att det är 100

(läs 77) dagar tills tiden på VRG är över. Temat HAVET kommer sammanlänka oss i detta fartyg av diverse människor, med olika

Kryssningsdags!nivåer av intelligens - allt för på ett konkret sätt separera oss så att vi i dimman lätt kan urskilja ”self” från ”other”.

Foto: Safari Wasp

Bilder: Tallink Silja, Medina, Amanda Petterson

19Nr 4 Mars 2013

“Där palmerna bor” kommer ringa i öronen hela påskolvet - MEDINA kommer spela live under onsdagskvällen på klubb GALAXY som tar 2500 pers. Idas och ShidAhs landsmän kommer visa vart skåpet ska stå.

Tribune magazine nr 4, Mars 2013

Documents

Transcript of Tribune magazine nr 4, Mars 2013