soc&kompostenST U D E N TO RG A N I SAT I O N E N V I D S O C&KO M

november 2015

2

DATUM: 20 november 2015 ANSVARIG UTGIVARE: Oskari Bäck CHEFREDAKTÖR: Lilian Tikkanen SKRIBENTER: Jirka Sabel, Mia Lindqvist, Lukas Rusk, Ylva Hellgren, Oskari Bäck, Crista Grönroos m.fl. LAYOUT: Sara Ekstrand PÄRMBILD: Aino Jauhiainen UTGIVARE: Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.

INNEHÅLLherrmiddag

tankar från paris

sociologer reser

inför höstmötet

åsikt

”För den som festen planeras för gäller det bara att komma med ett öppet sinne och låta sig dras in i stämningen.”

”Ett veckoslut av samvaro, utflykter och god mat omvandlades till ett dygn av chock och illamående.”

På tisdag väljer föreningen ny styrelse och funktionärer samt uppdaterar dess verksamhetsplan.

”En sak man med säkerhet kan säga är att bagaget vi tog med oss hem från resan var betydligt tyngre än det vi hade med oss från början.”

Chefredaktörens kommentar

6

16

18

1214

48

10 16

6Redaktionssekreteraren avgår

Studorgs ordförande

Sociologer mot nedskärningar

3

LÖ 21.11 HERRMIDDAG kl. 19 Nypolen + efterfest för Studorgare

TI 24.11 STUDORGS HÖSTMÖTE kl. 16 Redaktionen på Soc&kom

ON 25.11 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt

TO 26.11 HÖGSKOLANS MOTIONSTIMME kl. 8 Unisport Fabiansgatan

& BANDKVÄLL kl. 20 Bar Bäkkäri

MÅ 30.11 STUDORG PROVAR VINER kl. 19 Nypolen

ON 2.12 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt

TO 3.12 HÖGSKOLANS MOTIONSTIMME kl. 8 Unisport Fabiansgatan

MÅ 7.12 TECKNA CROQUIS kl. 19 Nypolen

ON 9.12 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt

TO 10.12 HÖGSKOLANS MOTIONSTIMME kl. 8 Unisport Fabiansgatan

& STUDORGS FÖRETAGSAMHETSSEMINARIUM kl. 16 Soc&kom

FRE 11.12 JULFEST kl. 19 Nypolen

ON 16.12 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt

december

november

De flesta evenemangen finns också på Facebook. Följ med Studorg gruppen

för de nyaste uppdateringarna.

PÅ GÅNG I STUDORG

8

10

4

VAD ÄR VIKTIGT FÖR OSS STUDERANDE?

Någon ägnar all sin tid åt politik. En annan vet inget bättre än idrott. Den tredje lever för studielivet och festerna. Då

ett paradigmskifte snart ska ske i det mest lokala kollektivet för oss studerande vid Soc&kom, behövs funderingar

kring vad som är viktigt för mig, för dig och för oss.

Terrordådet i Paris natten mellan den 13 och 14 no-vember skakade hela Europa, kanske hela världen. Här hemma i till synes trygga Finland växte nyhets-rapporteringen exponentiellt redan då attacken inträf-fade. Det första som nådde mig angående attackerna var upprörda uppdateringar på sociala medier. Fak-tum är att när en terrorbrott av denna kaliber inträf-far inom Europas gränser chockerar det de flesta och får väldigt stor internationell uppmärksamhet. På sida 10 har vi en text av Soc&kom-alumn Crista Grönroos som var på plats i Paris.

Många reagerade på att bland annat bombattacken i Beirut och andra tidigare attentat och kriser på andra håll i världen inte fått närapå lika mycket uppmärk-samhet i västerländska - och ännu mindre finländska - medier. Orsaker och lösningar på detta går jag inte in på nu, men många analyser har redan skrivits och många fler kommer säkert inom kort, både inom poli-tik, journalistik och på sociala medier. De är viktigt att fundera på, läsa och skriva om dessa saker.

I vårt studiekollektiv vid Soc&kom sker det en hel del kommunikation och interaktion studerande emellan. En stor del av kommunikationen sker via Facebook, där

skriver och delar föreningsmedlemmar inlägg, evene-mang och annan information som är relevant för stu-derande vid Soc&kom. Studorg ska nästa år satsa även mera på intressebevakning å studerandes vägnar - att detta är en positiv utveckling håller säkert flera med om.Studorgs medlemstidning, Soc&komposten, som du nu läser, har en viktig roll i föreningen. Trots att rol-len är ganska långt odefinierad (läs mer på sida 13), ger den varje föreningsmedlem möjligheten att ta upp frågor viktiga för dem. Under min tid som chefredak-tör har det förutom frågor kring universitetet, sam-hälle, politik och åsikter publicerats bilder och texter från resor, evenemang samt recensioner, kåserier, dik-ter och mycket annat fint. Alla har fått delta på det sätt de vill. Det har skrivits tacksamt, kritiskt, neutralt, re-censerande, krönikerande och kåserande.

Under min tid som chefredaktör har jag strävat efter att Soc&komposten ska nå ut till så många studerande som möjligt, och alltid vore det trevligt att också före-läsare, professorer och andra vid universitetet och ut-anför det tar del av våra texter och berättelser. Därför skapade jag en egen webbsida åt Soc&komposten, ifall du inte ännu har gjort det, så ta en titt på sockompos-tentidning.wordpress.com.

Lilian Tikkanenchefredaktör

5

Jag vill understryka att man som styrelsemedlem så-väl som funktionär kan påverka många saker i fören-ingen. Som chefredaktör har jag lärt mig saker som kanske inte skulle varit möjliga att lära sig på andra sätt. Jag har också gjort misstag, men har efteråt kon-staterat att de oftast inte varit så farliga och att de haft sin roll i personlig utveckling både som journalist och människa.

Positionen som styrelsemedlem eller funktionär inne-har både friheter och skyldigheter. Man får sin röst hörd och kan påverka beslut, både stora och små. Man får förverkliga idéer, visioner och lära sig mycket om både sig själv och om samarbete med andra. Som sty-relsemedlem eller ordförande för ett utskott måste man kunna samarbeta med andra föreningsmedlem-mar. Idealt hittar man en balans där man inte gör allt själv och har tillräckligt många som hjälper en med verksamheten. Välfungerande och återkommande kommunikation är nyckeln.

Styrelsen och föreningen ändrar sammansättning var-je år. Varje medlem har egna intressen och varieran-de motivation att sköta sin uppgift. Det viktigaste är att man kan diskutera saker öppet i både styrelsen, ut-

skotten och föreningen, både inom och mellan de oli-ka parterna samt vara öppen för olika åsikter, idéer och förslag. Då spänningar uppstår, måste man ta an-svar för sina uttalanden och handlingar.

Alltid slutar dispyterna inte bra, men för det mesta kommer vi studerande bra överens i Studorg och har lärt oss mycket av varandra. Saker vi kommer att ha nytta av i framtiden. Vi har skapat minnen som kan upplevas om och om med ett leende på läpparna, och minnen man kan reflektera över och tänka tillbaka på i svåra situationer. Man klarade det då, man kla-rar det nu.

Tänk efter: kan just du tänka dig att hjälpa till med att ordna program eller producera innehåll till Soc&kom-posten? Eller rentav ställa upp på höstmötet som sty-relsemedlem, utskottsordförande eller funktionär? Oberoende hoppas jag att ni, mina medstuderande vid Soc&kom, fortsätter vara aktiva, intresserade och engagerade personer som bryr sig både om världen, samhället och föreningen.

Det viktigaste för StudOrgs framtid är att det finns människor som säger: Jag hjälper! Jag ställer upp!

6

Ni herrar som infunnit er på Studorgs herrmiddagar under de senaste åren kän-ner kanske igen dessa fraser, förutsatt att era minnen från dessa fester är intakta. För er gulnäbbar som inte ännu varit på en herrmiddag så kan jag berätta för er att de teman jag hänvisar till Star Wars, mi-litär och en herrklubb i 1920 -tals anda.

För mig har Studorgs herr och dammid-dagar alltid varit en fin och extra rolig tradition. Det är en tillställning vars syf-te är att överraska och uppmärksamma sina medstuderande med en underhål-lande fest samt att påminna oss alla om att den riktiga festen ibland faktiskt är i

köket och på planeringsmöten. För den som festen planeras för gäller det bara att komma med ett öppet sinne och låta sig dras in i stämningen.

Mina favoritfestminnen är från dammid-dagen år 2011 då jag var gulis och skul-le på dammiddag för första gången. Jag hade hört om kritik om dylika fester från studerande annanstans i svenskfinland att dam och herrmiddagarna skulle vara ett utdaterat koncept och dessutom sex-istiska. Trots det gick jag på festen med en stor iver.

Jag kommer som första dam till festlo-

kalen och blir bemött av klubbis Johan-nes Riska. ”Välkommen till BB, hur kän-ner du dig?”. Jag förstår ingenting, menar han att temat är förlossningsavdelning? Så jag svarar något i stil med att jag är nervös. Jag inser snabbt att jag misstagit mig om temat.

Dammiddagen det året hade Big Brother som tema. När alarmet gick så blev en el-ler flera damer kallade till ett biktrum där det fanns en kamera. Ibland var alarmet en signal förhappy hour. På festen uppträdde brandmän och Darth Vader (Studorgs re-lation med den mörke lorden är långlivad, nämligen) med en strippdans. För att top-

”A long time ago, in a galaxy far far away ... Gentlemen, welcome to Studorg’s gentlemen’s society ... Asento, lepo!”

MINA DAMER OCH HERRAR

7

MINA DAMER OCH HERRARYlva Hellgren

soc&kom-alumn

pa av detta bjöd herrarna till riktigt orden-ligt med sin egen version av en Backstreet Boys sång. Ljuva gulisminnen.

Syftet med den här texten var inte att blicka tillbaka till mina studieår även om många av mina minnen kom med. Jag tycker nämligen att dessa fester hör till de absolut roligaste. För att hoppa till-baka till kritiken som ibland riktats till dam och herrmiddagar så anser jag inte att den är befogad i Studorgs fall. Det finns inget påtvingat krav att klä sig en-ligt genusnormerna utan fokus ligger på att överraska deltagarna och att njuta av festen. Seriösare än det tänker jag inte bli.

Även om jag skulle vilja delta i plane-ringen av herrmiddagen 2015 så måste jag tyvärr avstå. Festtraditionen förs vi-

dare av Studorgs ljuva damer som jag vet har en hejdundrande fest planerad för er herrar. Förra året överraskade damerna mig enormt med sin ambition att ställa till med en fest i intergalaktiska mått. Allt var inte bättre förr helt enkelt, om ni vill

tro denna gamyl. Vissa saker fortsätter med att vara riktigt, riktigt bra.

8

Vi är en grupp bestående av personal samt personer som studerar eller har studerat sociologi på Helsing-fors universitet. Vi motsätter oss de nedskärningar som Finlands regering planerar att genomföra inom utbildningen. Vi anser att den presenterade nedskär-ningarna är förhastade och inte till medborgarnas för-mån. Vi understryker vikten av att lyfta fram och kart-lägga nedskärningarnas långsiktiga konsekvenser.

I internationella rankningar är Helsingfors universitet för tillfället det enda universitet i Finland som platsar bland de hundra bästa (QS ranking, 2015). Det är up-penbart att de nedskärningar som nu planeras kom-mer att inverka negativt på dessa placeringar, vilket allvarligt kommer att försvåra högre presterande fors-kares förutsättningar för att stanna i Finland. Samti-digt kommer intresset för vårt universitet att sjunka bland internationella studerande och forskare.

Även de studerandes möjligheter att försörja sig själva är hotade. Nedskärningarna i studiestödet kommer i värsta fall att göra Finland till ett samhälle där endast barn till välbärgade föräldrar har möjlighet till utbild-ning. Den här utvecklingen innebär inte enbart bort-kastade resurser för ett litet land, utan också ett slag i ansiktet för det nordiska jämlikhetsidealet.

Vi vill även lyfta fram universitetets kommersialise-ringsutveckling. Å ena sidan nedmonteras vårt bild-ningsuniversitet. Vetenskapens autonomi försvagas genom att forskarnas och undervisningspersonalens resurser minskar och genom att det blir svårare att ut-öva forskning på egna villkor. Å andra sidan tvingas

studerande underordna sig en ideologi personifierad av snabba examina där syftet inte längre är att utveckla sin förståelse och analysförmåga, utan att avlägga exa-mina ”kostnadseffektivt”. Det här försvagar studeran-denas allmänbildning och kombinerat med osäkerhe-ten inför den framtida arbetsmarknaden förorsakar det allt mera press och ångest hos studerandena (Yhä useampi opiskelija kärsii mielenterveysongelmista, HS 7.9.2015). Vetenskapen kan ha ett kommersiellt värde, men framförallt har vetenskapen ett egenvärde och det bör ett demokratiskt samhälle värna om.

Universitetsnedskärningarna påverkar samhället på alla nivåer. Förutom att utveckla vetenskapen är det universitetets uppgift att utbilda kunnig arbetskraft för samhällets behov. Hurudan blir kvaliteten på den finländska journalismen, medborgarorganisationer-nas arbete, beslutsfattandet, förvaltningen eller forsk-ningen utanför universitetet i framtiden ifall regering-en gör det avsevärt svårare att utöva kritiskt tänkande? Universitetsnedskärningarna kommer att ha en nega-tiv effekt på Finlands framtid. Universitetsväsendet är ryggraden för en fungerande demokratisk stat.

Vi kräver att utbildnings och universitetsnedskärning-arna stoppas eftersom vi anser att regeringspartierna svikit sina vallöften på ett aldrig förut skådat sätt. Vi vill vara en del av en konstruktiv diskussion. Vi grä-ver inte ner oss i skyttegravar utan vi vill istället bidra till att bygga ett mer rättvist och hållbart samhälle – ett samhälle där politiskt beslutsfattande baserar sig på högklassig forskning och inte på subjektiva upp-fattningar och föreställningar.

SOCIOLOGER MOT NEDSKÄRNINGAR

Å alla undertecknares vägnarLedningsgrupp för ställningstagandet

Sociologistuderande

Tuomas Hallamaa, Aino Jauhiainen, Sini Järnström, Inka Laisi, Katariina Pietiläinen, Liisa Tatti, Juuso Tommola

Helsingfors 5.11.2015

9

ILLUSTRATION: AINO JAUHIAINEN

10

TANKAR FRÅN PARIS

Attacker som denna är sorligt nog var-dag på många håll i världen. Under de senaste dagarna har profilbilder på Fa-cebook färgats i trikolorens färger, med-an andra har undrat varför inte Liba-nons eller Iraks flaggor synts till. Att ifrågasätta varför ett globalt företag som Facebook inte möjliggjort funktio-ner som

Safety Check eller filter för profilbilder tidigare är alldeles rätt. Att ifrågasät-ta människors sätt att sörja känns däre-mot inte rätt: att någon byter profilbild till franska flaggan är inte ett ställnings-tagande mot någon annans sorg. I stället för att döma varandra är det viktigare nu än någonsin att stå enade, kämpa tillsam-mans för det vi tror på och vet att är rätt. Det är våra beslutsfattare vi ska ifråga-sätta: varför har vi inte gjort mera för att

hjälpa och förebygga på plats och ställe? Varför måste vi själv först bli attackerade för att reagerar vi på andras nöd? Varför har vi inte gjort mera för att motarbeta den utanförskap som driver många här i Europa till radikalisering?

Jag befann jag mig hela tiden i säkerhet under den kvällen, men känslan av chock och sorg är stor.

Fredagen den 13 väntade jag på besök från Bryssel. Mina vänner Sandra och

Linda skulle anlända med buss efter halv elva på kväll-en och vi skulle träffas för frukost på lördag. Själv till-bringade jag fredagen hem-ma, men åkte på kvällen till en föreläsning vid universi-tetet. Först hemma fick jag

veta vad som höll på att ske: bomber, dödsskjutningar och terrorister som ta-git gisslan. Jag ringde direkt till Sandra och Linda. De hade just anlänt till sin lä-genhet, oskadda. Jag andades ut.

Lördagen gick i en dimma. Mina kom-pisar kom med taxi till huset jag bor. Vi stannade inne hela dagen, pratade och läste nyheter. På kvällen tog de bussen tillbaka hem till Bryssel. Ett veckoslut av samvaro, utflykter och god mat omvand-lades till ett dygn av chock och illamå-ende.

I skrivande stund har det gått nästan en vecka sedan dessa förfärliga attacker ägde rum. Sciences Po meddelade redan på lördag kväll att föreläsningarna fort-sätter som normalt på måndagen, men att allt övrigt program är inställt. Säker-

Fredagen den 13 november ägde en alldeles fruktansvärd attack rum mitt i Europas hjärta. En vanlig, livlig fredagskväll i kärlekens och ljusets stad slutade i skräck och blodbad.

11

BILD: SARA EKSTRAND

hetsnivån lyftes till högsta möjliga, och alla obevakade väskor behandlas som potentiella bomber. Vid varje ingång står svartklädda säkerhetsvakter och kontrol-lerar studiekort och väskor innan man får gå in i universitetets byggnader. En tyst minut ägde rum på måndagen. Ef-teråt stämde de franska studerandena upp i sång och sjöng Marseljäsen, flera med tårarna strömmande ner längs med kinderna.

Bara en halvtimme senare evakuera-des huvudbyggnaden för två timmar, eftersom några slarviga personer läm-nat kvar sina väskor på golvet. Själv be-fann jag mig ett kvarter bort, men vi på föreläsningen fick veta om det då en av flickorna fick ett meddelande från sin kompis. När alarmet slagits på hade pa-nik brutit ut och folk hade rusat mot dörrarna. Även vi blev oroliga och hoppade till av vartenda ljud som hör-des utifrån.

När jag samma eftermiddag åkte hem körde fem stora polisbilar med blåljusen på förbi. Jag bestämde mig för att stanna hemma resten av kvällen.

Under veckan har vi diskuterat händel-

serna både på föreläsningarna och hem-ma. Det står klart att attackerna har be-rört alla, inte bara emotionellt utan också personligen, via vänner och be-kanta. Min kurskamrat var på fotbolls-matchen Frankrike‐Tyskland när bom-berna sprängdes men kom lyckligtvis hem oskadd.

Min kämppis vänner befann sig hos en tredje kompis på middag på samma gata som en av de attackerade restaurangerna. Min hyresvärds vän var på konserten på Le Bataclan med sin dotter och dotterns vänner. De överlevde lyckligtvis och fick endast lindriga skador, men min kompis mammas kollegas son dödades. Min pro-fessors fru undervisade en av dem som dödades i restaurangskjutningarna. Även om Paris är en storstad, känns den myck-et liten just nu.

Jag är tacksam för att alla jag känner har livet i behåll, men fruktansvärt ledsen för dem som mist någon i dessa attacker. Skulle Linda och Sandra ha anlänt tidi-gare på fredagen kunde vi lika väl ha be-funnit oss i samma områden där attack-erna ägde rum ‐ det är välkänt för sina restauranger och barer. Jag är likväl tack-sam för att min föreläsning hade flyttats

till fredag, eftersom jag därför inte hade andra planer utan åkte hem direkt efteråt.

Det är utmanande att återgå till varda-gen då man känner sig skärrad och re-agerar på alla plötsliga ljud, även såda-na som är alldeles vanliga i en storstad. Jag märker att jag iakttar människor om-kring mig och bilar som kör förbi. Trygg-hetskänslan är berövad, i alla fall för en tid framöver.

Livet går dock vidare, i såväl Paris som i alla städer där våldsdåd har skett. Det finns mycket ondska i den här världen, men i mörka stunder får vi inte glömma att det finns tusenfalt mera kärlek, vän-skap och solidaritet. Låt oss värna om det tillsammans, och låt oss inte stänga våra dörrar för dem som behöver de allra mest: de, som just nu flyr från sina hem för att undgå den skräck som Paris fick uppleva fredagen den 13 november.

Crista Grönroosmagisterstuderande i

statskunskap och skattmästare för StudOrg år 2013. Hon har

tillbringat höstterminen på utbyte vid Sciences Po i Paris

12

Kan vi låta bli att publicera artikeln eftersom den fram-ställer styrelsen i en negativ dager före höstmötet? Den tanken hade styrelsen när den fått information om min kritiska kolumn ”Gulis - eller styssemoj?” som publicer-ades i förra numret av Soc&komposten. De flesta förstår säkert att en journalistisk tidning inte kan göra något sånt – beslutanderätten om det som publiceras får inte överlåtas till någon utanför redaktionen. Det stadgar även Opinionsnämnden för massmedier i sina journa-listregler. Vi valde att publicera texten och jag påpeka-de att det inte är lämpligt att blanda sig i det journalis-tiska arbetet på det här sättet. Det vore bättre att skriva ett svar som vi givetvis skulle publicera.

Vi måste kunna diskutera saker kritiskt om vår förening ska vara trivsam. Om andan är sådan att en saklig men kritisk diskussion uppskattas finns det plats för folk med olika åsikter. Då vill fler vara med och påverka, för det känns som om man faktiskt kan få till stånd en ändring. Via kritiken kan vi göra saker bättre tillsammans. Själv uppfattar jag att saklig kritik är en resurs – någon bryr sig om en sak om den gör sig besväret att tala ut om det trots att alla inte håller med.

Men det är inte lätt att ta kritik. Man blir ofta ledsen och personligt sårad. Det här är något som vi måste bli bätt-re på. Speciellt de som innehar någon post i vår förening måste ha skinn på näsan – posten sätter en i en makt-position och då måste saklig offentlig kritik vara okej.

Jag har personligen haft svårt med reaktionerna på min text ännu efter att den publicerades. Mer än själva innehållet har jag fått diskutera varför censuren inte var okej. Jag har också funderat hur kafferumsdiskussioner-na gått när jag inte varit på plats. Jag har hört hur andra personer som uttryckt sig kritiskt diskuterats i otrevlig ton när de inte varit på plats.

Tyvärr har diskussionen inom redaktionen inte hel-ler varit lätt. Mitt slutliga beslut att avgå kom efter jag blev ombedd att skriva min följande kolumn i en mer ”uppmuntrande” ton. Jag har väldigt svårt att förstå vad ”uppmuntrande” ska betyda i en journalistisk kontext, speciellt eftersom jag uppfattade min förra text som saklig. Attityder som tystar ner de som uttrycker sig kritiskt är också censur. Vad annat kan en journalist göra än granska saker kritiskt? Därför varken kan eller vill jag fortsätta som redaktionssekreterare.

Ni som läser det här – fortsätt vara kritiska och höja era röster. Vi kan fylla vår tidning med mer än bara texter som berättar hur superroliga evenemangen är. Vi ska kunna berätta om det vi inte gillar utan att vara rädda för hur våra studiekamrater reagerar. Vi studerar sam-hällsvetenskaper för att vara de som påverkar i fram-tiden och det här är ett universitet och ingen lekskola. Vad blir det av oss om vi tystar ner kritik och inte tar censur på allvar?

Min tid som Soc&kompostens redaktionssekreterare är slut. Censur strider mot min journalistiska yrkesetik.

JAG AVGÅRLukas Ruskföre detta redaktionssekreterare

13

Lilian Tikkanenchefredaktör

Alla som under min verksamhetstid medverkat i Soc&kompostens redaktion har gjort riktigt bra ifrån sig. Jag vill tacka er för det. Utom en, under sin sista tid. Enligt sin journalistetik gör han säkert rätt, det kan jag inte klandra honom för. Att lämna sin kollega och vän just före ett tidningsnummer ska i pressen är minst sagt beklagligt.

Jag förstår delvis Lukas Rusk uppfattning om fallet med Gulismoj texten. Både en del styrelsemedlemmar, Rusk och jag agerade yrt i hela saken, men censur handlade det inte om. Han var inte villig att lyssna på berörda parter. Då han i kolumnen intill talar om attitydklimatet inom redaktionen tar han ord ur kontext och tillspetsar det hela rejält – något jag inte uppskattar varken som journalist el-ler personligen.

Ifall ni undrar så var den diskussionen bara mellan mig och Rusk, inga andra medarbetare var inblandade. Det samma gällde i Gulismoj-texten, då det var mellan en sty-relsemedlem och Rusk, inte hela styrelsen. Rusk vill hellre att ”institutionen ta smällen”, trots att vi i båda fallen ut-tryckligen hade bett om att ta den personligen.

Studorg är en förening där människor prövar på ansvars-tagande kanske för första gången i sitt liv. Det tycker jag man ska minnas då det blir dramatiskt. Man ska kunna ta emot feedback, kritik och diskutera saker, men som en förening för studerande tycker jag vi ska minnas att vi fortfarande samarbetar med våra medstuderande trots det ansvar vi har i en viss post. Vi gör ansvarsarbetet på frivillig basis, vid sidan om studierna och med vårt bäs-ta kunnande.

Med det sagt hoppas jag att ni läsare, Studorg medlemmar, känner för att ta över det svåra, men också givande upp-draget att få Soc&komposten och dess redaktion att fö-das på nytt ur “askan” nästa år! Möjligheterna är många, och det finns mycket utrymme för förbättringar. Gör så gott ni kan, och lär er av våra misstag.

Sedan till Soc&kompostens uppgift. Den är minst sagt diffus: Studorgs medlemstidning och medieprodukt, och innehållet består av det som studenter vid Soc&kom har lust att skriva om. Soc&komposten har ingen officiell stadga. Kritik har aldrig uteslutits, trots att tidningen tra-ditionellt haft en mer oseriös anda. Visserligen har det un-der min tid som chefredaktör kommit in många samhäll-skritiska texter, och på senare tid även kritik mot Studorgs styrelse. Den som är nyfiken kan ta en titt på tidningsar-kivet i Studorg -rummets hylla. I mappen ”Komposten” finns Soc&komposten nummer från 1997 till 2015.

Först då kritik började riktas mot styrelsen i höst togs det av ordförande upp att texter av det slaget bör visas åt de kritiserade parterna så de kan ta upp eventuella fakta-fel med skribenten samt skriva ett genmäle. Det hade jag missat eftersom det inte tidigare skrivits texter att det sla-get. Jag ber om ursäkt att jag inte varit tillräckligt vaksam om journalistreglerna i detta sammanhang. Genast efter att saken kom upp har jag som chefredaktör beaktat re-geln, och jag lovar att föra saken vidare åt nästa redaktion.

Jag ser det också som mitt ansvar att reda ut detaljerna i kommunikationen med styrelsen. Ett som är säkert är att folk ska få säga sitt – hur kritiskt det än är. Personli-ga påhopp och osanna uppgifter bör inte tillåtas, och ifall de skulle förekomma ska de rättas. Jag beslöt att publice- ra texten om Gulismoj trots att den var problematisk på vissa punkter. Det samma gjorde jag med Rusk text i det här numret. Nu har han fått säga sitt. Jag beklagar verkli-gen för de inblandades skulle om de känner sig uthängda.

En önskan från mitt håll är också att hålla personliga dis-kussioner personliga. Om det handlar om kritik mot be-slut styrelsen fattat eller allvarliga saker som någon en-skild i en ansvarspost gjort, är det motiverat att förutom personligen också behandla det i föreningen, exempelvis genom att skriva om det i Soc&komposten.

Det är bra och nyttigt med åsikter och kritisk diskussion. Trots det önskar jag att vi inför nästa verksamhetsår i för-eningen kan se till att alla spelar enligt samma regler – så att både åsikter, nyheter och alla andra sorts texter, seri-er och bilder ska kunna mottas, behandlas och publicer-as på ett korrekt sätt.

Jag hoppas innerligen att höstens till synes dramatiska händelser och diskussioner inte har avskräckt någon som tänkt ställa upp i föreningen. På tisdagen den 24 novem-ber tar föreningen en ny riktning. Allt är upp till dem som tar över styrelsen och funktionärsposterna för nästa verk-samhetsår. Lär er av våra misstag och kom ihåg att ock-så värna om vänskapen! Det tråkigaste som kan hända är att en vänskapsrelation går i kras på grund av dispyter.

Jag önskar Lukas Rusk all lycka i framtiden. Hoppas ni andra kan lösa både personliga och arbetsetiska problem på bättre sätt. Enligt mig kan vi i vår Studenorganisation av eget val utelämna ärenden ur pressen utan att det ska handla om censur. I vänskapens namn.

Studorg och dessmedlemstidning ska kunna tåla kritisk och öppen diskussion i både kafferummet och i de skriftliga medierna. Många händelseförlopp som inträffat i föreningen under hösten har lämnat mig förvirrad och osäker. Otydligheterna måste redas ut.

KRITIK, ANSVAR OCH VÄNSKAP

14

För ganska exakt ett år sedan, på föreningens höst-möte, beslöt StudOrgs medlemmar att chefredak-tör inte mera skulle vara en styrelsepost. Under årets lopp har Soc&komposten under chefredaktör Lilian Tikkanens ledning gjort under till vår tidning. Ut-anför styrelsen har chefredaktören haft mera tid att sätta på tidningen, och resultatet kan ni till exem-pel se i exemplaret som du håller i. Utanför styrel-sen kan redaktionen även kritiskt granska förening-en och dess ledning. Chefredaktören fick i början av året fria händer av mig, den ansvariga utgivaren, att publicera vad hon anser vara passande för förening-ens tidning.

Under hösten har styrelsen fått ta åt sig en hel del kri-tik i form av opinionstexter som publicerats i såväl tryckt form i Soc&komposten som på webben. Kri-tiken har för det mesta varit sakligt och styrelsen har behandlat den både internt och med berörda parter. Som styrelsemedlemmar ansvarar vi för föreningen och måste som sagt ha lite skinn på näsan när det gäl-ler kritik.

Chefredaktören som ansvarig redaktör är juridiskt an-svarig för Soc&komposten. Även om enskilda redak-

törer ansvarar för sina egna texter är det till slut chef-redaktören som ansvarar för redaktionen. Därför vill chefredaktören att innehållet i tidningen eller på web-ben inte bryter mot lagen, kränker någons integritet eller innehåller sakfel.

Eftersom Soc&komposten är StudOrgs medlems-tidning är det även i mina intressen att innehållet i tidningen inte bryter mot lagen. Eventuella skade-ståndskostnader riktas till StudOrg, ansvarig utgiva-re för tidningen. När man märker eller får höra att en artikel som publicerats i Soc&komposten kan inne-hålla till exempel sakfel är är det i föreningens intres-sen att sakfelen korrigeras.

Censur är däremot något som jag inte vill stöda. För-stås är det viktigt att till exempel styrelseposterna ska vara lockande även för kommande generationer, men att försöka måla upp en felaktig bild genom att cen-surera kritik mot styrelsen är emot journalistiska reg-ler som Soc&komposten följer. Endast chefredaktören kan påverka vad tidningen publicerar.

Under hösten har det utkommit ett par publicerade texter där styrelsen märkt sakfel. Chefredaktören har

SOC&KOMPOSTEN OCH STUDORGS STYRELSEOskari BäckStudOrgs ordförande och ansvarig utgivare för Soc&komposten

15

styrelsens absoluta stöd, och styrelsen har inte censu-rerat en enda artikel som Soc&komposten har velat publicera. Däremot har vi tillsammans med chefre-daktören korrigerat dessa sakfel.

Å StudOrgs vägnar vill jag tacka den avgående redak-tionssekreteraren Lukas Rusk för allt han gjort för tid-ningen. Det är trist att se redaktionssekreteraren avgå på grund av en känsla av missförtroende, men jag res-pekterar hans beslut. Föreningen kommer att välja en ny chefredaktör och redaktionssekreterare för året 2016 på höstmötet den 24 november. I fall någon av er läsare är intresserad av att hjälpa till med Soc&kom-postens sista nummer i år eller ställa upp till ovan-nämnda poster, ta kontakt med chefredaktör Lilian Tikkanen.

Avslutningsvis vill jag ännu uppmuntra alla förenings-medlemmar att aktivt ta del i debatten om såväl sam-hället som StudOrg. Kom ihåg att hålla debatten sak-lig och respektera andras åsikt, även om du inte själv skulle ha den samma. Som Lukas Rusk skriver i sin text Jag avgår: ”Vi ska kunna berätta om det vi inte gillar utan att vara rädda för hur våra studiekamra-ter reagerar”.

Censur är däremot något som jag inte vill stöda. Förstås är det viktigt att till exempel styrelseposterna ska vara lockande även för kommande generationer, men att försöka måla upp en felaktig bild genom att censurera kritik mot styrelsen är emot journalistiska regler som Soc&komposten följer.

16

SOCIOLOGISKT ÄVENTYR

I ISTANBUL

Jirka Sabel & Mia Lindqvistsociologistuderande

Efter en fartfylld bilfärd genom Istanbuls gator anlände vi till hostellet där vi fick ett varmt mottagande av personalen. Ett lika varmt

mottagande fick vi dock inte av madrasserna som hälsade oss välkomna genom att rikta sina nålvassa

fjädringar mot våra reströtta ryggar. Av allt att döma existerar också en viss kulturskillnad mellan vad våra folk avser med och definierar som lakan.

BILD: LILIAN TIKKAN

EN

17

Vi var exakt sex stycken habituiter som lämnade det trygga hemlandet för att ta oss an ett hisnande äventyr i den spännan-de kulturmetropolen. Förväntningarna var skyhöga och fastän klockan redan närma-de sig midnatt tvingade hungern, törsten och inte minst nyfikenheten oss att ge oss ut på en nattlig rundtur i våra närkvarter.

I enlighet med den ursprungliga planen blev följande dag mycket intensiv med två besök till de högst olikartade universite-ten Bilgi University i stadens kärna res-pektive Oakan University i den asiatiska delen av staden. Ungefär ett halvt dussin unga mön (sociologistuderande) tog emot oss med öppna armar och breda grin. Ef-ter en rundvandring slog vi oss ner vid ett av universitetets uteserveringar där vi blev bjudna på förfriskningar och tilltugg. Mellan tuggorna arbetade våra geniknö-lar i rasande takt för att möjliggöra med-verkan i diskussionsämnen som krävde en mycket hög grad av intelligens. Något som dock överskred vår intellektuella förmåga var temat spådomskonst som vi för första gången blev introducerade till (återkom-mer till det senare).

För att ta oss till Oakan University tvinga-des vi först åka med färjan över Bosporen (sundet som skiljer den europeiska delen av Istanbul från den asiatiska). Bosporen var ingalunda det enda hindret. Väl fram-me hamnade vi ge ifrån oss våra identi-tetsbevis och ta oss igenom metallspärrar. Framför oss beskådade vi ett stort univer-sitetscampus med stora ytarealer och di-verse faciliteter. Mycket snart var vi åter-igen samlade kring ett gemensamt bord där sittplatserna intogs av några stude-rande samt representanter av personalen, bland dem en politiskt engagerad profes-sor som förde en monolog där han belyste det spända politiska läget i landet, något som de av oss som äger en extraordinär

förmåga att lyssna, omsorgsfullt hörsam-made från början till slut.

Vid detta ena och samma tillfälle fick vi vår fortsättningskurs i spådomskonst. Genom att tolka mönstren och former-na i den turkiska kaffesumpen fick en habituit sin dystra framtid spådd, näm-ligen att han skulle få sitt hjärta krossat och därav flytta till en annan ort.

Överlag präglades staden av gatumu-sikanter, fruktförsäljare samt herrelösa hundar och katter. Musikanterna var ett ofta förekommande fenomen i gatubil-den och uppvisade en varierande grad av begåvning. Oberoende av om det klinga-de vackert eller falskt bidrog de starkt till känslan av ett pulserande storstadsliv och en slags gemytlig värme.

Tack vare en trevlig fruktförsäljare fick vi en vacker morgon stilla den värsta hung-ern med förstklassiga bananer innan vi slutligen drog iväg till ett café för att stilla den helt och hållet. Hundarna och katter-na som dominerade gatorna väckte våra föräldrainstinkter och framkallade käns-lor av empati och medlidande. Med gläd-je kan vi tala om för er att de flesta ändå verkade må riktigt bra.

Ett annat intressant inslag i omgivningen var de små barnen som rörde sig självstän-digt och fritt på gatorna och som inte ver-kade ha någon specifik läggdagstid. Tack vare deras orädda, företagsamma sätt att handla väcktes inte föräldrainstinkterna i lika hög grad som de gjorde med hundar-na och katterna. Som de skickliga försäl-jare de var fick de oss att offra några slan-tar på ett antal onödiga papperskransar med blomtema. Dessutom köpte vi pap-persnäsdukar av en syrisk flykting, åt-minstone om vi får tro skylten han bar kring sin hals. Till vår lättnad fick vi säll-

skap av ett par mycket bussiga ”locals” som kunde visa oss runt och bespara oss onödigt yrande. De fick oss att känna oss som hemma och därtill hjälpte de oss att få vår enorma frågvishet stillad.

Om kvällarna trakasserades vi av ho-nungslena inkastare som vissa av oss hade svårt att nobba utan att därav drab-bas av skuldkänslor. Men inte skulle vi sudda ut dem ur gatubilden heller, även om vi hade makten att göra det.

Två betydande sevärdheter vi besökte var Hagia Sofia och Blå Moskén. Förut-om den makalösa arkitekturen och in-jengörskonsten fascinerades vi av ”duett‐dialogen”, det vill säga de böneutrop som fördes mellan dessa två klenoder. Ett an-nat måste under Istanbulresan var besö-ket av den hektiska basaren som olyck-ligtvis saknade den genuina gammaldags känsla vi hade föreställt oss. Trots det-ta kunde de flesta av oss inte låta bli att införskaffa en ny medlem till sin pryl-samling. Sista kvällen tillbringade vi på en uteterrass i sällskap av människor, öl-stop och en vattenpipa som bjöd oss på några mycket efterlängtade (av somliga) och välsmakande bloss.

En sak man med säkerhet kan säga är att bagaget vi tog med oss hem från resan var betydligt tyngre än det vi hade med oss från början. Vi tog bland annat med oss de komplimanger vi emottagit tack vare vårt exotiska utseende (läs blondhet och ljusa ögon) och ett nytt sätt att hälsa på. Nume-ra hälsar somliga habituiter på varandra blott genom att placera en kvick kyss på vardera kind av offret. Resan var en suc-cé i alla avseenden och vi trivdes lika bra i rollen som den vilsna turisten som i rol-len av den skarpt iakttagande sociologen.

Ta några bloss och må bra <3

18

Föreningens styrelse och funktionärer för utskotten väljs för ett verksamhetsår i taget. Varje post utropas som en skild punkt på föredragningslistan. Då ställer sig kandidaterna för posten upp. Om det finns fler än en kandidat blir det val.

Före röstningen får alla kandidater kort presentera sig och motivera varför just de är värda posten. Sedan utförs den anony-ma röstningen på blanketter som delas ut åt mötesdeltagarna.

Höstmötet är föreningens högsta beslutsfattande organ. Alla föreningsmedlemmar har likvärdig röst på mötet, som i år ordnas den 24 november kl. 16 i 3:e våningens övningsredaktion vid Soc&kom.

INFÖR HÖSTMÖTET

Man får rösta blankt. Rösträknarna väljs av mötet på förslag av vem som helst. Röstresultatet meddelas genast efter räk-ningen, antaler röster per kandidat avslö-jas inte.

Verksamhetsplanen innehåller riktlinjer för vad föreningen, dess utskott, funktio-närer och styrelsemedlemmar ska göra nästa år. Föreningsmedlemmarna får fö-reslå ändringar och rättningar i planen, som mötets sekreterare verkställer i do-

kumentet om de understödes av resten. Sekreteraren kan ges befogenheter att rätta språkfel och annat dylikt i efter-hand, men sakinnehållet föreslås av sty-relsen och bestäms av mötet.

Presidiet består av föreningens ordföran-de, skattmästare och sekreterare också vi-ceordförande som är en styrelsemedlem. Alla poster väljs på höstmötet.

Lilian Tikkanen

19

Årets styrelsemedlemmars upplevelser finns att läsa på studorg.org/hostmote.

Innehavare av funktionärsposterna 2015 finns på studorg.org/studorg/utskotten/.

Mer information om höstmötet finns på studorg.org/hostmote/ och på Facebookevenemanget.

ORDFÖRANDE / Oskari Bäck

SEKRETERARE & INFORMATÖR / Susanna Yrjölä

SKATTMÄSTARE / Claes Bergh

STUDIE- OCH ARBETSLIVSUTSKOTTETSORDFÖRANDE / Ellen Avellan

INTERNATIONELLA UTSKOTTETS ORD-FÖRANDE / Malin Ekholm

GULNÄBBSUTSKOTTETS ORD-FÖRANDE / Axel Nurmi

FESTUTSKOTTETS ORDFÖRANDE / Axel Nurmio

SITSVÄRDINNA / Anna Ala-Ketola

PROGRAMUTSKOTTETS ORD- FÖRANDE / Malena Lunabba

ÅRSFESTMARSKALK / Mikaela Henriksson

STYRELSEPOSTERNA / ÅR 2015

KOMMUNIKATIONSUTSKOTTET:Chefredaktör

RedaktionssekreterareÖvriga redaktörer / funktionärer

PROGRAMUTSKOTTET:IdrottsansvarigKulturansvarig

Övriga funktionärer

FESTUTSKOTTET:Festfixare / övriga funktionärer

Sångledare

STUDIE- OCH ARBETSLIVSUTSKOTTET:Seminariechef

Övriga funktionärer

INTERNATIONELLA UTSKOTTET:Funktionärer för varierande evenemang

GULNÄBBSUTSKOTTET:Funktionärer och ansvariga för bl.a. Gulis-

Moj, Gulissitsen samt Gulisintagningen

ÅRSFESTKOMMITTÉN:Andra årsfestmarskalk

Övriga funktionärer och ansvariga för bl.a. årsfestefterfesten samt sillfrukosten

FÖR ATT BEFRÄMJA ALLMÄN TRIV-SEL I STUDORG VÄLJS ÄVEN FÖL-

JANDE FUNKTIONÄRSPOSTER:Miljöansvarig

HustomteJämlikhetsansvarig

FUNKTIONÄRER SOM VÄLJS TILL UTSKOTTEN

läs soc&komposten på webbenSOCKOMPOSTENTIDNING.WORDPRESS.COM