Sexjournalen

(Red.)

Karolina Hansson & Elina Pahnke

LEOPARD FÖRLAGStockholm 2015

© Författarna 2015Omslag & grafisk form: Sara R. AcedoSättning: Richard Persson RPformTryck och bind: Bookwell, Finland 2015ISBN 978-91-7343-596-3

Sexjournalen: Karolina Hansson & Elina Pahnke (red.)Leopard förlag, S:t Paulsgatan 11, 118 46 Stockholmwww.leopardforlag.se

Innehåll

Manifestet 7Elina 11Sofia 15Magdalena 19Tova 23Tea 25Lisa 31Amanda 33Liuba 35Linnea 37Dina 41Josefin 45Elinore 49Mikaela 51Mette 55Sandra 61Johanna 63Lana 67Felicia 69Melissa 71Nicki 73

Kitty 77Lina 79Eleonore 83Jessica 89Astrid 93Maja 95Anna 97Desiré 101Sofie 105Maria 111Christine 115Ebba 119Alex 121Matilda 125Moa 127Olivia 133Tatjana 139Hanna 143Elin 145Karolina 149

Manifestet

vi får höra att vi är horor när vi ligger. Vi får höra att vi är tråkiga och pryda om vi låter bli.

Som unga lär vi oss att se på oss själva genom en mas­kulin blick. Mannen har genom historien varit det akti­va sexuella subjektet. Världen har varit hans spelplan och han har varit erövraren. Det sexuella är för oss till synes en värld fylld av hot; våldtäkter, könssjukdomar och gra­viditeter, som vi enbart värjer oss mot genom att ge vika för mannens krav och beskydd. Lusten har varit hans do­män. När vi uttrycker kåthet får vi därför höra att vi beter oss som män. Vi har äntrat hans revir. Vi är ofullständiga kvinnor, skamliga eller manliga.

Vi får höra att våra kroppar är för feta, för spinkiga el­ler för fula. Enligt den rådande normen måste vi vara vita, smala, heterosexuella och cis för att få en plats på samhäl­lets sexuella arena. Vi kvinnor, unga som gamla, porträt­teras sällan som sexuellt aktiva och glada över det, utan snarare som eventuellt sexuella men alltid utsatta då vi på något vis »ger vika« för våra lustar.

I media blir vi offer. Kvinnor blir varje dag objektifie­rade i media där deras kroppar används som försäljnings­knep. Vi blir gestaltade som undergivna och passivisera­de. Om vi försöker ta en annan plats i medieutrymmet blir vi attackerade på nätet och ska tystas ner till varje pris, vi

7

hotas med övergrepp eller får kommentarer om våra ut­seenden.

I skolans sexualundervisning associeras vår sexualitet med reproduktion, vi blir berövade vår lust och satta på piedestal i modersrollen. Vi får höra att vårt kön definie­ras utifrån biologin. Tankarna om vår sexualitet, som är en så stor del av den, utelämnas helt. Åratal av förväntansfull väntan på den spännande sexualkunskapen blir i slutändan en lamslående antiklimax; kvinnan är en livmoder och det är bra att ha kondom. (Var det allt? Vi var 14 år och djupt besvikna.)

I samhället blir vi bestraffade hur vi än gör. Från att vi är barn blir vi sexualiserade men får ändå inte prata om sex. Vi får veta att det är bra att vara snygg, men vi får inte veta varför. Vi lär oss att vara fixerade vid våra kroppar men inte hur vi kan njuta av dem. Får vi någon gång tips eller råd handlar det om hur vi ska tillfredsställa mannen. Ingenstans framhålls det hur sexigt det är med samtycke eller visas det hur du onanerar på bästa sätt. Sex porträt­teras med våra ansikten utan att vi någonsin får dela njut­ningen av innehållet.

Ändå vet vi att alla, oavsett kropp, tänker på sex. Vi fantiserar om det och drömmer om det. Vi har sex eller av­står. Som människa är det omöjligt att inte förhålla sig till sex. Ändå saknar vi kvinnors historier. När vi var yngre hade vi ingenstans att vända oss när vi ville ha svar. Vi fick fånga upp fragment från filmer och böcker för att själva pussla ihop våra förebilder. Den feministiska litteraturen i våra bokhyllor var skriven av genusvetare och sexualun­

8

dervisningen i skolan nämnde ingenting om vår identitet när vi är som allra mest nakna.

Trots den begränsande roll kvinnor tilldelas av ett samhälle där män bestämmer reglerna, utforskar kvinnor ändå sin sexualitet. Kvinnor trotsar normer när ingen ser på. I flickrummet förhandlar unga tjejer fram sin identi­tet. Det är ett pågående utforskande som få människor får ta del av, historier som sällan hörs utanför bästisars livli­ga diskussioner. Vi vet att det händer därför att vi själva har varit där. Våra tjejkompisar var vår räddning. Det var hos varandra vi fick stöd och tillsammans gick vi på även­tyr. Vi snackade, skrattade och våndades över killarna och tjejerna vi låg med. Vår pubertala syn på sex var den mest feministiska världsbild vi kunde få. Där fanns inga akademiska begrepp eller förutfattade meningar. Våra er­farenheter var lika blottade.

Vi har tidigare inte tillåtits vara aktiva sexuella sub­jekt. Nu tar vi den platsen. I den här boken har vi samlat unga tjejers tankar om sin egen sexualitet. Det vi sökte i texterna var lusten. Kåtheten. Vi fick mycket mer. Vi vill att alla ska få snacka skit med sina tjejkompisar. Därför är den här boken ditt samtal. Den är din rätt att få bestämma över dig själv. Den är din sexualundervisning. Din ångest. Den är din glädje och din nyfikenhet. Den är din egen de­finition. Inte mannens. Inte samhällets. Bara din.

Bläddra sönder den. Gör den klibbig.

9

Elina

När jag var 15 år ville jag ligga med hela världen. Oskulden var bara något krångligt som stod i vägen. Alla år av und-ran började klia i kroppen och mitt eget sexuella sällskap kän-des plötsligt otillräckligt. Jag »förlorade oskulden« när jag låg med en vän och det var inte särskilt glamoröst. Vi plankade in på en festival och hoppade in i ett främmande tält där jag glömde mina trosor. Men i mitt huvud hade jag startat en sex-uell revolution! Nu kunde jag ligga med vem jag ville.

Jag förde listor över mina erövringar, recenserade dem i mina dagböcker. Ville mer, ville ligga utomhus, ville ligga med tjejer istället, ville byta ut hela den sexuella vokabulär jag var tvungen att underkasta mig (petting, vilket fult ord), ville trot-sa alla normer. Tillsammans med mina tjejkompisar målade jag upp kartor över vem som hade legat med vem och konsta-terade om och om igen att vår hemstad var för liten.

Jag vet inte när min inre revolution gick från att vara rolig till att skava. Kanske var det när en massa snubbar satt i en ring runt mig och en av dem sa;

»Vi borde bilda ett band med alla Elina har legat med. Eller nej, det skulle bli en hel orkester.«

Och alla skrattade.Kanske var det i glappet mellan att vara kåt och otillfreds-

ställd. Min lust var aldrig viktig för dem jag låg med. Fumlig-heten fanns hos oss båda eftersom vi var unga men det var

11

inte det enda som stod i vägen. När jag låg med killar var det alltid deras orgasm som var målsnöret. Trots att jag ville ligga för att jag var ung och kåt verkade folk vilja tro att sexet var en gåva jag gav till personen i utbyte mot kärlek, så varför skul-le de då bry sig om min orgasm? Ingen verkade förstå att jag kände en lika stark lust och en lika stark längtan som alla kil-lar omkring mig; de som tilläts knulla med mig och sedan dra skämt om att jag var en hora.

För jag har alltid varit horan. Killarna i min omgivning gjor-de klart för mig att jag hade rubbat deras maktbalans. Det fungerade inte för mig att ha en egen vilja. Sedan den dagen jag sög av någon för första gången, sedan alla sexuella även-tyr och sedan den där första gången jag låg med honom i det där tältet har jag aldrig tillåtits vara någon annan än horan. Samtidigt hörde jag dem snacka skit om tråkiga tjejer som bara låg som döda fiskar i sängen. Vi var alltid tvungna att välja. Madonna eller hora, madonna eller hora, madonna eller hora … Vi var antingen tjejerna de låg med eller tjejerna de äls-kade. För oss fanns det aldrig något mellanrum mellan kärlek och knullkompisar.

Så jag fick inte bli kär. Och blev jag ändå kär fick jag inte ligga med personen direkt – alla visste ju att det var en mot-sättning. Villkoret för att frigöra sin egen kropp var att aldrig någonsin börja älska någon.

Men jag ville göra precis som jag ville! Jag var trotsig och försökte knulla bort det systemfel som förtryckte mig. Jag vil-le kunna vara med hela världen. För mig var det obegripligt att jag skulle behöva vara kylig och avtrubbad mot de jag låg med bara för att vi skulle vara med varand ra endast den nat-

12

ten. Tjejer ska hata dem de ligger med. Jag älskade varenda en, om än bara för en kväll.

Trots att det råkar falla sig så att alla som jag har legat med också har haft sex med mig, så har vi alltid bemötts oli-ka. Det är knäppt det där, att killar tillåts säga att jag är dum i huvudet för att jag har knullat med dem, att det är i mötet med varandra som jag blir slampig. Själv skulle jag aldrig undervär-dera mig själv på det sät-tet, utan ser alla som har legat med mig som vinna-re. Idag vill jag inget hellre än att lyssna på en orkester bildad av mina gamla ragg. Vilken musik för mina öron! Till alla älskare i detta stor-band har jag bara följande att säga: Grattis!

»Ingen verkade

förstå att jag kände en lika

stark lust och en lika stark längtan

som alla killar omkring mig.«

13