Okko Kamu - norrkopingssymfoniorkester.se · Anatoly Vedernikov. Text: Stig Jacobsson. Chefdirigent...
Transcript of Okko Kamu - norrkopingssymfoniorkester.se · Anatoly Vedernikov. Text: Stig Jacobsson. Chefdirigent...
TORSDAG 17 MARS 2016 kl 19.00 De Geerhallen NorrköpingIntroduktion kl 18.30 med Linus Björnstam
SIBELIUS SCEN MED TRANORBEETHOVEN VIOLINKONSERT D-DURPROKOFJEV SYMFONI NR 7Norrköpings SymfoniorkesterDirigent Okko KamuSolist Daniel Lozakovitj violinKonsertmästare Henrik Jon Petersen
Norrköpings symfoniorkester har en lång historia tillsammans med Okko Kamu. Rykten om hans storhet hade nått orkestern tidigt, och vem kunde missa att han vid Karajan-tävlingen 1969 hade vunnit första pris – och det utan att ha tagit en enda lektion i dirigering. Strax därpå fick han spela in Sibelius andra symfoni med Berlinfilhar-monikerna på skiva. Det verket var också huvud-numret när Okko Kamu första gången gav kon-sert i Norrköping den 22 februari 1970. Då var ännu Everett Lee orkesterns chefdirigent, men i och med säsongsavslutningen 1972 avgick han, och orkestern stod utan ledare. Redan till somma-ren kungjordes att ”vi för säsongen 1972/73 som förste gästdirigent lyckats engagera Okko Kamu. Varken här eller annorstädes torde Kamu behöva någon närmare presentation, han tillhör de största av de yngre dirigenterna”. Han ville inte kallas chefdirigent, men upprätthöll i praktiken en sådan position, samtidigt som han också framträdde som violinsolist. Redan från början trivdes han, och beskrevs som ”Mästerdirigenten som får anbud från hela världen men föredrar att jobba i Norrköping”. Han kom att svara för en mycket lång rad
uppmärksammade konserter, och ledde den ut-ökade orkestern i vår allra första inspelning av en Pettersson-symfoni, den sjätte, som belönades med Svenska grammofonpriset 1976. Så har tiden gått. Kamu har framträtt med många av de främsta orkestrarna i världen, och är för närvarande förste gästdirigent för Singapore Symphony Orchestra, efter att ha haft toppositioner vid Finska Radions symfoniorkester, Oslofilharmonikerna och Hel-singforsfilharmonikerna liksom Nederländska radioorkestern. Som gästdirigent har han framträtt med orkestrarna i Birmingham och Lausanne, likaväl som Boston, Chicago, San Francisco, Los Angeles, Wiens symfoniorkester, Zürich Ton-halle, Israels filharmoniker, Tjeckiska filharmonin och en rad japanska orkestrar. Kamu har också ett levande intresse för opera-konsten och har dirigerat på Metropolitan, Royal Opera Covent Garden, Bolsjojteatern och Kirov-teatern samt i Zürich och Göteborg. Han har vid det här laget spelat in över 100 cd-skivor och belönats med många hedrande utnämningar. 1994 valdes han in som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm.
Violinisten Daniel Lozakovitj har nu redan vid femton års ålder lagt musikvärlden för sina fötter. Han är född i Stockholm och började spela violin som sexåring. Han gjorde så snabba framsteg att han redan två år senare debuterade som solist med Moscow Virtuosi Orchestra i Moskvas International House of Music. Han har sedan fortsatt studera och är för närvarande elev vid två högskolor för musik och scenkonst samtidigt, i såväl Wien som Karlsruhe. Han studerar också privat för Natalya Beshulya, förstavioli-nist i Kungliga Hovkapellet. Daniel Lozakovitj medverkar regelbundet vid en rad internat-ionella musikfestivaler, som Pro-getto Martha Argerich i Lugano, Musica Mundi i Belgien, Unga musiker på Slottet i Stockholm och Köpenhamns sommarfes-tival, bland många andra. Han har gett både solo-recitaler och konserter med orkestrar i Ryssland, Israel, Österrike, Schweiz, Belgien, Frankrike,
Italien, Sverige, Danmark och flera andra länder. Tillsammans med den legendariske israeliske violinisten Ivry Gitlis (född 1922) medverkade han i Bachs konsert för två violiner och orkester vid den internationella kammarmusikfestivalen
”Bridges” i Tel Aviv 2012. Han har också vunnit många internationella musik-
tävlingar och deltagit i master classes med violinister som Maxim Vengerov, Pinchas Zukerman, Dora Schwarzberg, Leonid Kerbel med flera. Under de senaste säsonger-na har Daniel Lozakovitj fort-satt sitt intensiva turnerande
och spelat tillsammans med bland andra Moskvas filharmo-
niker, Bryssels kammarorkester, Stockholm Sinfonietta och Wiens
kammarorkester med vilka han spelade Mozarts femte violinkonsert i Wiens konserthus. Daniel är också en framgångsrik schackspelare och har vunnit många turneringar i Sverige.
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
JEAN SIBELIUS (1865-1957)Scen med tranor op 44:2 (5’)
Sibelius var en mästare på att komponera lysande illustrationer till skådespel, små välskapta miniatyrer som på ett imponerande sätt tolkar stämning och innehåll i pjäsen. 1901 hade hans svåger Arvid Järnefelt skrivit dramat Kuo-lema (Döden), och att pjäsen i december 1903 fick stora framgångar på Finska Nationalteatern berodde till stor del på den musik Sibelius försett den med. En av de sex satserna i den ursprungliga scenmusiken för stråkar, bastrumma och klocka är världsschlagern Valse triste. Ett par år senare återanvände Sibelius scen 1 för Valse triste och scen 3 och 4 för Scen med tranor – och då orkestre-rade han om musiken för konsertbruk Scen med tranor har inte blivit lika berömd. Den inleds med en utstuderad stråksats, som avbryts av tranornas rop i klarinetterna. Enligt en dagboksan-teckning förknippade Sibelius detta tema med tranornas flykt, och deras läten hade för honom en symbolisk innebörd. ”Sett alla dessa dagar tranor; flyttade söderut med full musik. Varit den läraktiga eleven åter. Deras läten mitt lifs ledtråd.”
LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827)Violinkonsert D-dur op 61 (42’)Allegro ma non troppoLarghettoRondo (Allegro)
Beethovens Violinkonsert uruppfördes i Theatre an der Wien den 23 december 1806 vid ”eine grosse musikalische Akademie”, det vill säga vid en offentlig konsert given av en orkester som för tillfället satts samman av tillgängliga hov-, militär-, kyrko- och stadsmusiker. Det var alltid svårt att hitta lediga musiker, och att kunna pricka in dem till ett antal repetitioner var nästan omöjligt. Ofta hölls den enda repetitionen samma dag som konserten, och resultatet blev för-modligen därefter. Beethoven hade fått beställning på en violinkonsert av den tidens stora fiol-underbarn, Franz Clement, som nu redan hade hunnit bli 26 år gammal och ansedd konsertmästare vid just denna teater i Wien. Vid den här julkonserten spelades även musik av Méhul, Mozart, Händel, Cherubini och av solisten själv – en sonat som han spelade på en sträng och med fiolen uppochnedvänd. Det var alltså, åtminstone hörd med våra sentida öron, en både splittrad och märklig till-ställning, något som säkert bidrog till att även kritiken av violinkonserten blev tämligen negativ. Legenden om att Clement dessutom skulle ha spelat Beetho-
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
vens konsert utan några föregående repetitioner alls är sannolikt inte alls sann. Beethoven var själv ingen bra violinist, så han samarbetade mycket nära med Clement under hela komponerandet. Solisten var alltså sedan länge väl insatt i verket. Det blev ändå en ovanlig violinkonsert. Beethoven lät solostämman vara lyrisk och invävd i orkestern. Att på detta sätt låta formen vara konsertant, men utformningen symfonisk, var en helt ny syn på konsertformen. Tidigare hade man ju gjort allt för att lyfta fram solisten och visa upp hans virtuositet till enk-last tänkbara orkesterackompanjemang. Den här gången är orkestern jämbördig. Beethoven lägger här med andra ord grunden för kommande romantiska kon-serter av Brahms, Dvořák, Tjajkovskij … Första satsen är hållen i traditionell sonatform och börjar med ett motiv i pukorna. Blåsarna presenterar det lyriska huvudtemat, som bearbetas i en lång orkesterintroduktion innan fiolen växer fram ur kollektivet först i takt 89. Det betyder att solisten får stå overksam i tre minuter. Alltsammans är mycket ly-riskt, liksom andra satsens tre variationer. Den satsen hör till det mest poetiska Beethoven komponerat. En passage leder över till slutrondot, vilket är konsert-ens enda verkligt virtuosa sats med ett härligt växelspel mellan solist och orkes-ter. Musiken är hållen i vad man skulle kunna kalla ”jaktstil”, något som var på modet i den tidens Wien. Trots att stora violinister som Tommasini sedan spelade konserten 1812, Baillot 1828 och Vieuxtemps 1838, kom den inte att stanna på standardreper-toaren förrän den trettonårige Joseph Joachim spelade den på sin historiska konsert i London i maj 1844. Man hade ansett konserten otacksam; det fanns konserter som var lättare att spela, men som ändå klingade mer briljant. Idag faller vi inte lika lätt för det ytligt glansfulla. Beethovens djupsinniga tonspråk passar oss bättre.
SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953)Symfoni nr 7 ciss-moll op 131 (31’)ModeratoAllegrettoAndante espressivoVivace
Prokofjevs sjunde symfoni är en gammal mans musik, den är ljus och avklar-nad, den befinner sig långt bortom strider och konflikter. Annars hade Pro-kofjev fått uppleva mycket av den varan. I anslutning till ryska revolutionen hade han lämnat Ryssland och levat ett avantgardistiskt konstnärsliv inte minst i Frankrike. Men liksom Stravinsky och många andra ryska intellektuella i
Fotografering och bandupptagning ej tillåtenFotografering och bandupptagning ej tillåten
exil hade han inte kunnat finna sig helt till rätta i väst, och när Stalin lockade tillbaka honom med löften om privilegier och fria konstnärliga händer, kunde han inte låta bli att återvända. Men han hade lurats dit. Av friheten märkte han inget. Han drabbades tvärtom av frän kritik för sin musik, och drogs in i den stora kulturella räfsten 1948. Även Prokofjev tvingades komponera kantater till revolutionens och Stalins ära, men han lyckades ändå behålla mycket av sin självständighet och sin melodiska och klangliga fantasi. Dessvärre fick Prokof-jev aldrig uppleva tövädret efter Stalin - slumpen gjorde att de avled samma dag 1953. Till åren var han inte mer än 62, men hans sista år präglades av sjukdom, och han åldrades snabbt. När Prokofjev påbörjade sin sjunde symfoni 1951 gav han den en enkel form, ovanligt genomskinlig instrumentering och ganska fyrkantiga rytmer. Man kan säga att den kraftfulle Prokofjev man lärt känna genom åren nu givit vika för en resignerad och nostalgisk skugga. Men man kan också hävda att symfonin är ovanligt klar och omedelbart tillgänglig, men så har det också sagts att musiken skrivits direkt med tanke på den sovjetiska ungdomen, och att den var avsedd för ett ungdomsprogram i sovjetiska radion. Hur som helst blev detta Prokof-jevs sista helt nya verk. Det fullbordades i mars 1952 och uruppfördes den 11 oktober samma år av Sovjetiska Unionens Radiosymfoniker och dirigenten Samuil Samosud i ett program som helt och hållet upptog verk av Prokofjev. Det var den sista konsert tonsättaren bevistade, han avled fem månader däref-ter. Själv var han ängslig över hur symfonin skulle tas emot - hade den möjligen blivit alltför enkel? Men han mötte bara välvilja och symfonin skulle bli ofta spelad. Posthumt tilldelades den 1957 Leninpriset.Första satsen börjar i ciss-moll med ett snarare melankoliskt än tragiskt tema. Musiken blir efterhand alltmer rastlös när stråkarna tar över den breda melo-din. Allegrettot är snarare en vals istället för de sarkastiska scherzon man vant sig vid att Prokofjev skrev. Andante espressivo har en ömsint inledning och presenterar efter hand en rad variationer på huvudtemat. Finalens vivace bjuder på lekfull humor och en rad spirituella teman. Här finns till och med en hurtig marsch, sprakande orkestrerad, och slutligen letar vi oss tillbaka till inledning-ens ciss-moll, och så avsåg han att avsluta symfonin. Men under repetitionerna började han undra om inte ett mer bejakande slut trots allt skulle vara att föredra. Han behöll emellertid det ursprungliga slutet, och angav att det skulle kunna användas som ett alternativ. Det blev en lyrisk och lättillgänglig symfoni, säkert med minnen från påhop-pet 1948. Men här finns ändå en hel del substans och konstnärlig resning. Som lyssnare märker man inte mycket av sjuklingen Prokofjev, men själv var han för svag för att skriva rent partituret – det arbetet utförde vännen och pianisten Anatoly Vedernikov.
Text: Stig Jacobsson
Che
fdir
igen
tM
icha
el F
ranc
is
Vio
lin 1
1:e
kons
ertm
ästa
reH
enrik
Jon
Pet
erse
nVa
kant
Alt
. ko
nser
tmäs
tare
Mik
ael W
enho
v
2:e
ko
nser
tmäs
tare
Pau
l Wal
tman
Car
ina
Bec
kett
M
atts
Erik
sson
Jo
sep
Est
eve
Sar
ah D
odd
Falk
ebrin
g La
rs H
edb
org
Mag
nus
Ivar
son
Ingr
id O
lsso
n Ta
nja
Orr
aryd
N
ina
Söd
erb
erg
Joha
nna
Tafv
elin
And
ers
Törn
qvi
stK
ristin
a Li
ndho
lm V
ahllö
f
Vio
lin 2
R
uth
And
erb
erg*
Fred
rik A
nder
ber
g**
Håk
an J
onsä
ll**
Lars
And
erss
onB
oel B
engt
sson
Kar
in E
ngst
röm
Ann
e H
olm
erÅ
sa H
olm
Jin
Häg
erst
röm
Ric
hard
Mic
helin
Son
ja V
rieze
Car
in Ö
jeb
oVa
kant
Vio
laLe
nnar
t Fal
keb
ring*
Gun
nar
Enb
om**
Cris
ta K
end
e B
erge
ndah
l**
Nan
ako
Aka
iK
arin
Sva
nber
g A
ncke
rE
rika
Gab
riels
son-
Bac
klun
dB
jörn
Car
lén
Tho
mas
Hal
lP
erni
lla R
önnl
und
Mar
kku
Sor
riVa
kant
Cel
lo
So
loce
llist
Nik
laas
Vel
tman
Bo
-Gör
an C
hris
tians
*Fr
edrik
Lin
dst
röm
**S
ofia
Pet
erse
n**
Tors
tein
Dal
ene
Agn
eta
Fred
ljung
Leif
Vahl
löf
Ingr
id Å
kerb
lom
Vaka
nt
Ko
ntra
bas
Bjö
rn M
alm
qvi
st*
Jan
Dud
a**
Ann
a-C
ecili
a B
ergm
an**
Em
ma
Jose
fsso
n B
jørn
evik
Dan
iel R
Tho
mas
Roi
ne U
dd
feld
t
Flö
jtTe
odor
Tirl
ea-M
azar
e*A
nnic
a d
e Va
l**
And
ers
Ble
ckm
an
Ob
oe
Pel
in L
ius*
Tho
mas
Bod
in**
Vaka
nt
Kla
rine
ttJo
hnny
Jan
ness
on*
Lars
Pau
lsso
n**
Bo
Pet
ters
son
Fag
ott
Linu
s B
jörn
stam
*E
va P
ette
rsso
n Ve
ltman
**P
er J
onss
on G
ille
Ho
rnLe
nnar
t Lan
ger*
Ann
a A
hlen
ius*
*Ja
n Le
jonc
lou
Lars
Tha
pp
er
Elis
abet
h Å
kerv
all
Trum
pet
Elia
s S
vanb
erg*
Eiv
ind
Bjø
rnev
ik**
Ste
fan
Mat
tsso
n
Tro
mb
on
Eric
Sve
nsso
n*C
hris
top
h S
chna
ithm
ann*
*
Bas
tro
mb
on
Joha
n W
iklu
nd**
Tub
aO
le C
hris
tian
Grø
nnin
g*
Puk
or
Lars
Gär
d*
And
ers
Dah
lste
dt*
*
Sla
gve
rkM
artin
Orr
aryd
* P
ette
r S
vens
son*
*
Har
pa
Del
phi
ne C
onst
antin
Rez
nik*
Vid
den
na k
onse
rtP
iano
Mat
s Ja
nsso
n
* S
täm
led
are
**
Alt.
stä
mle
dar
e
Tutt
imus
iker
är
angi
vna
i alfa
bet
isk
ord
ning
.
Kommande konserter våren 2016
SON samarbetar med Vi-skogenUtöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord.
Verksamhetschef/konstnärlig ledare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomaswww.norrkopingssymfoniorkester.se, [email protected]
SILVERPARTNER
ABB, Advokatfirman Glimstedt, Amec Foster Wheeler, Almroth Industrifastigheter AB, Best Western Hotel Princess, Kurt och Brita Ehlert, Ernst & Young AB, Gunnar Gunnarsson
Fastighets AB, Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Mattssons Fastighetsutveckling AB, Ringarums Busstrafik AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, Swedbank,
Tage Rejmes Bil AB, Tommy Holm Revisionsbyrå AB
Fond of Music donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse donation
GULDPARTNERS
Norrköpings Symfoniorkesters sponsorer 2015-2016
KO
MP
LUS
KO
MM
UN
IKA
TIO
NS
BY
RÅ
OK
KO
KA
MU
foto
: OK
ÄN
D D
AN
IEL LO
ZA
KO
VIT
J foto
: OK
ÄN
D S
ON
foto
: DA
VID
EIN
AR
(retusch: MA
LIN LU
ND
GR
EN
) SV
EN
-BE
RT
IL TAU
BE
foto
: NIC
HO
SÖ
DLIN
G
ÖPPEN REPETITION MED MICHAEL FRANCIS
TISDAG 5 APRIL kl 11.30-12.30 De Geerhallen Fri entré!
Hör SON och chefdirigenten Michael Francis repetera den spanskklingande repertoaren, som spelas på konsert-erna den 7 april i De Geerhallen, 8 april i Crusellhallen Linköping och 9 april i Berwaldhallen i Stockholm.
SPANSK GITARR TORSDAG 7 APRIL kl 19.00
De Geerhallen Norrköping*
FREDAG 8 APRIL kl 19.00 Crusellhallen Linköping**Introduktion kl 18.30 med Tanja Orraryd
LÖRDAG 9 APRIL kl 15.00 Berwaldhallen StockholmIntroduktion kl 14.00 med Tanja Orraryd
DEBUSSY IbériaCHABRIER EspañaRODRIGO Concierto de AranjuezRAVEL La Valse
Norrköpings SymfoniorkesterDirigent Michael FrancisSolist meddelas senare. Milos har pga sjukdom lämnat återbud.
SKAPELSEN LÖRDAG 16 APRIL kl 15.00
De Geerhallen NorrköpingIntroduktion kl 14.30 med Michael Bruze
SÖNDAG 17 APRIL kl 18.00 Domkyrkan LinköpingHAYDN Skapelsen
Norrköpings SymfoniorkesterDirigent Michael FrancisSolister Jeanette Köhn sopran, Johan Christensson tenor, Jakob Högström baryton Körer Bel Cantokören, Musikaliska Sällskapets Kammarkör, Domkyrkans Kammarkör
FOLKLIGT OCH LEKFULLT TORSDAG 28 APRIL kl 19.00
De Geerhallen NorrköpingIntroduktion kl 18.30 med Viveca Ringmar
CANTELOUBE Chants d’AuvergneBERIO Folk SongsSJOSTAKOVITJ Symfoni nr 9
Norrköpings SymfoniorkesterDirigent Martin FröstSolist Charlotte Hellekant mezzo-sopran Läs mer om alla våra konserter på norrkopingssymfoniorkester.se
SVEN-BERTIL TAUBEkommer åter till De Geerhallen
FREDAG 1 APRIL kl 19.00 De Geerhallen NorrköpingEfter dundersuccé och Grammis-utmärkelse med cd-skivan Hommage är Sven-Bertil Taube tillbaka igen, med lika uppskattade uppföljaren Hommage Vol 2.
Norrköpings SymfoniorkesterDirigent Peter NordahlSolist Sven-Bertil Taube
Sven-Bertil Taube