I L L INOI 1 SUNIVERSITY OF ILLINOIS AT URBANA-CHAMPAIGN

PRODUCTION NOTE

University of Illinois atUrbana-Champaign LibraryBrittle Books Project, 2011.

COPYRIGHT NOTIFICATION

In Public Domain.Published prior to 1923.

This digital copy was made from the printed version heldby the University of Illinois at Urbana-Champaign.

It was made in compliance with copyright law.

Prepared for the Brittle Books Project, Main Library,University of Illinois at Urbana-Champaign

byNorthern Micrographics

Brookhaven BinderyLa Crosse, Wisconsin

2011

JA

Meddelanden från Dalarnes FornminnesföreningII

SGNER M. M 1VLFRAN ORSA

SAMLADE AV

JOHANNES BOETHIUS

STOCKHOLMKUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SONER

1914[1417663

MIN LARARE

PROFESSOR ADOLF NOREEN

GRUNDLÄGGAREN AV DEN MODERNA

DALMALSFORSKNINGEN

TILLÄGNAS VÖRDSAMT DESSA BLAD

Sägner och berättelser.

benel bert-Z taltsmt.

lst at tuidn, ss qoar-a eat bdstel bsrt-o2 dragom, 8

deda budstal ?atxd taltsmt, um osta brukxd fok oa dana

m2 krttare stil-av. ian eost, das fQk bferd em, ss oar-aga kula, se kam ta oa dana evxr sola. sent um golkoaldn, sskam-a bert-a-na ga okunun kelg, ss ad tan ltdkrsp m2-sa,8 danda btrd-o o s skuld lnda. do fa llind at-Za tld far-na,man kula krsyxd sa, ta sprat-at-. deda ikt kelindya umt,ss o sad a kulun, at o oa a bra kula, 8 at o ost ned,ss kam ta and-na snart, ss o skuld sala far-na. kula fra-ged, oan a a, 8 do sad kelnja, at ina nota oart, ss skuld-a

kum toer pskxr bert-a-na, ss keam ta frag-na, um dam figseg-na. e se sad o a-na, at a oa bast o luvxd genumderaev dam. sa p ck kelndåa, 8 trast atxr ss kam damda toerpskar s framnstalda set grand, s kula luvxd genumdera av dam.

dwon atxr skuld a bt benel, s do skuld a km nmtjpy /fok,ss snt kula kenst-oq, man o skuld int oa rad dam ando.msrgon atxr, ss kam ta kelig, ss kvad kulo ta bragd 8 stald

a ardns mp s ito, sltast sdxr foQk skuld kurmo. snart kamdam alar, ss a budsgxr, s benel _ s ful fart.. man danda

penxn av pskuma oa-nt ms, 8 snýojan ost, oart an ad fers.man an ps yJan ad fers bsrt a kulunxr fala, far de an nt adfansyI2 seg kulo, 8 sd-av far kalam, ur a oa stalt m2 kulun

1) trolovnings- eller lysningskalas. 2) sjö i sydöstra delen av

Orsa. 3) fodra upp allt höet. 4) flyttade hemr från fäboden.

a och a =a; mellan a och å; a mellan e och ä; a konsonan-

tiskt i; 0 = o; u = u; a = å; a mellan a och ät; och 8 =ö;

Sägner och berättelser.

Björnöletl borta i Talltomt.

Långt tillbaka i tiden, så var det ett (fä)bodställe borta vid Draggen 2 , ochdetta bodställe hette Talltomt. Om höstarna brukade folk vara därmed kreaturen och stilla av 3 . En höst, då folk byförde hem4 , så var deten kulla, som kom att vara där över julen. Sent om julkvällen, såkom det bort till henne en okänd käring, som hade en lindkripp5 med sig,och denna började hon på och skulle linda. Då föll lindan uti elden för henne,men kullankr ingade 6 sig till att sprätta 7 tillbaka den. Detta tyckte käringenom, så hon sade till kullan, att hon var ei bra kulla, och att hon visste något,som kom att hända henne snart, (och)som hon skulle säga för henne. Kullan frå-gade, vad det var, och då sade käringen, att innan natten vart, så skulle detkomma två pojkar bort till henne, som kom att fråga henne, om de fingeäga s henne. Och sedan sade hon åt henne, att det var bäst, hon lovade enderaav dem. Sedan gick käringen, och straxt efter så kommo de där tvåpojkarna och framställde sitt ärende, och kullan lovade endera 9 av dem.Dagen efter skulle det bli lysningskalas, och då skulle det komma mycket folk,som inte kullan kändes vid10 , men hon skulle inte vara rädd (för) dem ändå.Morgonen efter, så kom en käring, som klädde kullan till brud och ställdei ordning mycket äta n11, tills annat folk skulle komma. Snart kommode andra, som voro bjudna, och lysningskalaset var i full fart. Men den därena av pojkarna var inte med, och ingen visste, vart han hade farit.Men han pojken hade farit bort till kullans far, för det (att) han inte hadefått äga kullan, och berättade för karlen, hur det var ställt med kullan

5) lindebarn, 6) skyndade. 7) rycka. 8) gifta sig med. 9) den ene. 10) kändeigän. 11) mat.

X mellan ö och e; y = dj; f = tj; k' -=tjockt 1; ~ = ng; 3 ett slags s-ljud.

t-141766

bsrt-z buduma. do gsk kaln aft 8 bajlwd astn, sat fr 31_dwn8 ok-av ost s budar. de an kam dit, s88 fik-~t sta, at a Qafid stuga mt okuwzger ffoJa, 8 kamnamstagta, at a oa trul-skp sltsop, 8 darfar to an gena stolada aksa s kasted evxrtak o stugun, 8 dQ bar a «v a t a sler fo]Ja, sav motam, ssoa tilstalt, oart a bara kosor s mcoLwkar. das a bar-av att, ssskuld dam rav-av bradn kk ada, ss dam ad sat-o-na, man do310 oa kss arma evwr brast, ss dam dugd int ta de dam adsat-o-na. darfar fik o a kgar a ta 'at mina av deda spektakla,ss add atidad-na bsrt-s buduma.

Berättad av E. Petterson, Oljonsbyn.

Anmn. Enligt en gammal folktro skall duken, som vid nattvards-gång i Orsa kyrka lägges över kalken, vara ett av de plagg, varmedtrollen.smyckade kullan till brud.

Variant av samma sägen.

a oa bsrt-os dragan aat agssld, ss ad rena kulu, sa skuldoa ema um golnota, s dann skuld @k bsrt 2 7olmaso. s ds dam kom

dat, ss 0sy dam ,n 8 sak si up-z ,an bagk. mald do kom ra jfns brd-o gnola 8 gnla rip dam, s ss Qurt dam gs att ir

]arJpun ar-o, oan raj n Qolda. ds dam kom akt, ss rft a:»dcow dotar stwond bragd a taltöpmnt! dcow dotar stwnd brand i tal-totf! dwe dotar stwond bragd t taltomt!» 8 se, ds dam kom emat,ss oar a d]astbs ema. dam ad klat kulo ta bragd. mald do tocon an aksa 8 kastad evar stugo, 8 s8 kalt dam akt slsroQp, maldkula fik ' slan graelat o ad o-si, far dam oa radar far stol.

Berättad av Ulas Mor. Kyrkbyn.

oz oam bsrt-o Jeln, sk s kaln. sa skuld s oant senumkala, ss skuld kum bsrt-a ss. a btrd-o rco na, ss s Q g2ygumem t buda. ds -o adum sat 1lta, ss bird-a-o rpa, s do sssoarad kaln, mald at a gqv rnt at. s sa sad-n kaln: »kum-up du 8 soara, far du a bater mol». i i s4k-akt 8 rQpxd, sa ald-a-sa Paýku ss, 8 snt Qart a test. do fans kaln 9, at aoa trulea, s sad ss: »J fs di i asl, trul!» 8 do o art a tst.

Berättad av Sturbila Mor, Hansjö.

1) yxa med stålegg. 2) med. 3) kunde. ) bröllop. 5) sprungo.6) trollen. 7) myrängen. 8) till. 9) nien det slutade inte upp.

7

borta i bodarna. Då gick karlen ut och betslade hästen, satte för slädenoch åkte av öster i bodarna. Då han kom dit, så fick han se, att det varfulla stugan med okända folk, och karlen misstänkte, att det var troll-skap alltihop, och därför tog han en stålad yxa' och kastade övertaket på stugan, och då bar det av ut åt2 alla folk, och av maten, somvar tillställd, vart det bara klossor(na) och maskar(na). Då det bar av ut, såskulle de riva av bruden kläderna, som de hade satt på henne, men dåslog hon i kors armarna över bröstet, så de dugde3 inte ta det, de hadesatt på henne. Därför fick hon ha kvar det till ett minne av det där spektaklet,som hade hänt henne borta i bodarna.

Det var borta vid Draggen ett hushåll, som hade en kulla, som' skullevara hemma om julnatten, och de skulle åka bort i julottan. Och då de kommodit, så gingo de in och satte sig upp i en bänk. Men då kom hundenoch började på (att) gnälla omkring dem, och sedan vordo de (tvungna) gå ut urkyrkan och höra på, vad rackan ville. Då de kommo ut, så ropade det:»Din dotter står brud i Talltomt! Din dotter står brud i Talltomt!»Din dotter står brud i Talltomt!» Och sedan, då de kommo hemåt,så var det gästabud4 hemma. De hade klätt kullan till brud. Men då toghan en yxa och kastade över stugan, och så kutades de ut allihopa, menkullan fick hba all grannlåt hon hade på sig, ty de6 voro rädda för stål.

Vi voro bort på kölen', jag och karlen. Sedan skulle vi vänta (på) enkarl, som skulle komma bortåt s oss. Det började på (att) regna, så vi gingohem i boden. Då vi hade suttit litet, så började det på (att) ropa, och då såsvarade karlen, men att det gav inte åter. 9 Och sedan sade han, karlen: »Komupp, du, och svara, för du har bättre mål». Jag gick ut och ropade, ochdet höll i sig lika så 10 , och inte vart det tyst. Då fanns karlen i", att detvar trollen, och sade så: »Kyss dig i ändan, troll!» Och då vart det tyst.

o10 på samma sätt. 11) förstod.

gan sumor i Jpelttdn, ss qar-a an kal b8rt-_ san Jelbud 8

skuld 31a ssv. 8 an msrgon, dss-no qaknxd, ss fik-n s_ aena

okunga kelegg, ss' st akta buda, s nt lit o assnt. kaln wnskuld tl 8 _ta frukast. 8 do ad-n tan digran bula, ss an

skar lena sfJfevu av s rakt bart-a danda kelin1j]sn far ta fQ-nata lata nsd. do soared kelimya, at o at int knwcovskera bre,far o oa rad far stola, ss o gs knwvam. do to kaln at sJpevos brot av bulwm san bra bit s stala 8 gav-na. ad og o oadlstaksam far, ss dss o ad sprakad Os kaln gat tag 8 skuld tUl

8 gg fro-num, ss sd-o a-num: » msrgo ska du fo stest graýsn

s seg». dcown atxr, da kaln oaknaxd bitga um msrgon, ss fik-nar uka kunstut leata a Oa ata buda. do y k-n up s to

btso s ' /jk dit. do lag-a san bian s snwork ed ata buda, swag fik kaln sfjota, sna bsanxn oaknxd. 8 s fik kaln rat farbulbtn, s8 an ad gas danda okung kelanyjan.

Berättad av E. Pettersson, Oljonsby.

fanro s fafa oa bart-o ftelanm an gsa 8 kam ta a dar

ever sundcown. um lsgxrdaskoaldn fr suedr nwn, ss skuld fafab8rt s ta tura b8rt t genum tsla, sso bsrta bud, as deda oamo sent um koaldn. da an ad gart s dam ad lakt sa 8 ssvo,ss fig dam ar, at a bird-o aga s danda suma tslam, s dotant dam, at a oa troligan trula. 1j]etar bard-o kata s rigbudas sat rumpo rat ups, s doda trula kam nambxr s namber;8 dus o kam zna b.sdt, ss bird-a-o frasa av-nw, 8 snt osst

dam, ur dam skuld bi fridxr-na. man se ]sk fafa up 8 staldsa frwmoa lsfs3jla 8 sada: »nu, Jpera mor, ss ska du lat-ossoa s frid sn gsnygxn!» 8 atxr ed, ss oart-a tst, ss dam fig

ilsja s ssvo s frid.Berättad av E. Pettersson, Oljonsby.

a kom se kelg, ss oa ss rakt momo s kukst u_ gw num

fanstr, s -okrspar urtum ss radxr, sps o krupum snundar sena

sagg, tast fala 8 muna kom em. 8 do fraegxd o?, um dam ad

oars- emat, fala s muna 8 mgmo. man dam syd, at dam ad

1) den tid, då gräset på myrängarna slås. 2) en mycket primitivbod för människor och djur på myrängen. 3) främmande. 4) sade.

En sommar i költiden ', så var det en karl bort i en kölbod 2 ochskulle slå själv. Och en morgon, då han vaknade, så fick han se enokunnig 3 käring, som satt utom boden, och inte lät< hon allsintet. Karlen hanskulle till och äta frukost, och då hade han en diger bulle, som hanskar en skiva av och räckte bort åt den där käringen för att få henneatt låta något. Då svarade käringen, att hon åt inte knivskuret bröd,för hon var rädd för stålet, som var i kniven. Då tog karlen tillbaka skivanoch bröt av bullen en bra bit i stället och gav henne. Det var hon vådligttacksam för, så, då hon hade språkat vid karlen ett tag och skulle tilloch gå från honom, så sade hon åt honom: »1I morgon skall du få största grisen,jag äger». Dagen efter, då karlen vaknade bittida om morgon, så fick hanhöra hocket konstigt läte. Det var bakom boden. Då gick han upp och togbössan och gick dit. Då låg det en björn och snarkade bakom boden, ochhonom fick karlen skjuta, innan björnen vaknade. Och så fick karlen rätt förbullbiten, som han hade givit den där okunniga käringen.

Farmor och farfar voro bort på kölen en gång och kommo att vara däröver söndagen. Om lördagskvällen före söndagen, så skulle farfarbort och taga torrved bort i en tall, som var bortom boden, och detta varmycket sent om kvällen. Då han hade gjort (detta) och de hade lagt sig att sova,så fingo de höra, att det började på (att) hugga i den där samma tallen, och dåtänkte de, att det var troligen trollen. Getterna började på (att) kuta ikringboden och satte rumpan rätt upp i5, och det där trollet kom närmare och närmare,och då hon kom inåt boden, så började det på (att) fräsa av henne, och inte visstede, hur de skulle bli fria henne. Men så gick farfar upp och ställdesig framme vid stängerna i ledet och sade: »Nu, kära mor, så skall du låta ossvara i fred den här gången!» Och efter det, så vart det tyst, så de fingoligga och sova i fred.

Det kom en käring, som var så lik(t) mormor och koxade6 in genomfönstret, och vi barn blevo så rädda, så vi kröpo in under ensäng, tills far och mor kommo hem. Och då frågade vi, om de hadevarit hemåt, far och mor och mormor. Men de sade, att de hade

5) upp i vädret. 6) tittade.

10

int pa emat asnt-ng_, 8 tat fael ta nar oss. man tosstum

snt stan]j-up dårar. ot adum stagt, tast dam komrn emat.Berättad av Ulas Mor, Kyrkbyn.

tru~lbuJtxn brukxd kurno adtts §1etar 8 buka, s8 dam segdabart-o senabsar. s se kom o i 8 fragxd atar buJam, 8 damsad, at o a akta ftosa, at o fik g8 dit 8 ta-n ssv. 8 do kom

o _at 8 sada, at a oaq s8 fiplad 8 faplad, s8 o dugd nt

knap-up tra]_xn. s saourt dam ft-nco att fiss 8a es-uptraqajn. 8 sa kom o dit um s ndaskalda, 8 do skuld o

dansa m? dam. 8 do ad o lena Pagga runpu. man do sad

dam, at o skuld dra a-ss slp, granasmor. 8 sa ]sYk o emcot

b8rt-i deda blar 8 kr&p e- s 9ot87 s 8a -d ss 8 ssvo, 8 dar sv

o fa l an dag.Berättad av Ulas Mor Kyrkbyn.

i taped b8rt toer kripa, 8 9s skuldum b8rt 8 det at dadrm.man sa, ma 9 ]jiggum 8 skuldum sJyl 8s a, ss rpxrr _: »umdu ojar at mm kripa, ss ska du fo koketln av mig. do rspxrkula: »o? muna, muna!» 8 d8 kcpwm em m_-nw, ss sad o:»oan dyjrd du ss8 s8?» gnxd ogumn. do ss fragxd s nw,9an o sag do. io, do ad s aft lena b _a trau. - man nugsentxst a, at krmpar oa radxr.

Berättad av Hol Mor, Bjus

96 skuldum gs bart-o bt a ?an gagg. a oa tk 8 makinsana 8 se gwmblk~elig. s se, d8 9s k@mnum up-i blar, 88ss

skuldum 9 oaela up_ gena ala, 8 do sad doda gwmblkemnga,

at o skuldum st-o bart-o Lena gran, skulcnum o fo sa nsgsr,

ss sat fst s tulam 8 rukxst at 8 framn, s8 fo3la stod att

oedxr. 8s do sad mak1mns mnomo, at deda og do trula, 8 dobhird o9 ograsas, 8 do bar-a-av nitgr granxn, 88ss o sagumdam nt m er.

Berättad av Ulas Mor, Kyrkbyn.

nug fins a grwnasmor. a 9c i o versamdxn; ._k 8 lan grwna

skultium far bart-o btypa 8 ta ns fsdtr. 8 do'fom o sia

7) öppna. 2) ge sig i lag med. 3) trollfrun, som på orsamålbrukar kallas grannasmor. 4) fähuset. 5) intrasslat. 6) kunde.

11

inte varit hemåt allsintet något, och tänkte väl att narra oss. Men vi tordesinte stänga upp1 dörren. Vi hade stängt, tills de kommo hemåt.

Trollbocken brukade komma uti 2 getterna och bockarna, som de ägdebort på Enåberg. Och sedan kom hon3 in och frågade efter bocken, och desade, att hon var i fjöset4, att hon fick gå dit och ta honom själv. Och då korshon in(åt) och sade, att det var så fipplat och fapplat5, så hon dugde 6 inteknäppa upp träggen. 7 Och sedan vordo8s de följa henne ut i fjöset och lösa uppträggen. Och sedan kom hon dit om söndagskvällen, och då skulle hondansa med dem. Och då hade hon en lång rumpa. Men då sadede, att hon skulle dra åt sig släpet, grannasmor. Och sedan gick hon hemåtbort i det där berget och kröp in i hålet och lade sig att sova, och där soverhon väl än i dag.

Jag tappade bort två krippar 9, och vi skulle bort och leta åter dem.Men sedan, medan vi gingo och skulle skilja oss åt, så ropar jag: »Omdu ger åter mig kripparna, så skall du få kokkitteln av mig>. Då roparkullan: »Oj, mor, mor!», och då jag kom hem med henne, så sade hon:»Vad gjorde du så för?» och tittade skälmskt. Då så frågade jag henne,vad hon såg då. Jo, då hade jag haft en blå tröja.- Men nogsyntes det, att kripparna voro rädda.

Vi skulle gå bort på Blecket en gång. Det var jag och MaklinsAnna och en gammalkäring. Och sen, då vi kommo upp i berget, såskulle vi vila på en häll, och då sade den där gammalkäringen,att vi skulle se på bort på en gran, skulle vi få se några,som sutto överst i toppen och gungade tillbaka och fram, så k-jolen stod baki vädret. 1o Och då sade Maklins-mormor, att det där var då trollen, och dåbörjade vi på (att) skratta, och då bar det av ned efter granen, så vi sågodem inte mer.

Nog finns det grannasmor. Det var på vårsidan; jag och en granne

skulle fara bort på Blecket och ta något foder. Och då få vi se

7) halsbandet på bocken. 8) blevo tvungna. 9) barn. o10) rakt upp i luften.

12

ulsons-mor kum fro skoýam s as an strcon krtasop. s mts isno oar-a, ss takor gravýed att snodrvumwc. s do sad dan-da, ss pa s salskap: »oý, na, sea ulons-mir kum fro bsrt 8gata>. t sagum, at o dJsk-L 2, t ?at gr nskg . se sqdum s tavdeda, ds p kamum em, s do sad dam, at a 9a nug doda,ss ad btfart gwanum es um algumasdown. jlsons-mor oa emas stakmora o.

Berättad av Gubb Katra, Stackmora.

uburt lans oa upo h ador atxr an 1ovskrindu, s se, ds anad kams nid-o 9a~xn, ss ad-ij mat genu konfo sa, ss ad aftgan lylan tpoka. 8 ss ad-n fragad, srt o skulda. »utp-o esm frekgstn», soarad o. s ds an ad set at, ss ad o aft -antap t svdae, s do farstod an, at a Qq-nt rnt rsktt kgQfok.

Berättad av Brunubergs Mor, Hansjö.

ot drom-av nord t tratanljar, _k s kaln. ss 0sggum osup s 30lom bttiga um msrgon, s ss oam öt s soto frutksst smk 1Ijetar, s se Qam st bsrt s 3la_ Pt tl, ma dseva pa kgar,s se oart a msdcown. s se ]y ps a 31om t til. _ skuldrafs ater, s kaln 3lo an mas. se ]jk kaln emwt s djer-upsaldn -2tt fsrs m?, 8 a_ sag ggan, mald 2 sag toer sturo kon_-fok, ss ad nsga toma bega at-o r 1yam, s dam o ovatnlssturxr. s se fragxd s kaln, um an ad set ns koifok. »nav»,sd-n. s ss qar-a nsgar da gr ntd, s dai~ ad a ld nt setg go konsfok.

Berättad av Brunnbergs Mor, Hansjö.

kaln oa bsrt t fJeln m krpuma. s do fQr-n ui eatan] a s' skuld 31. s dar ad ps Fda sagt up-fro, ss dyetarbalt gs under, ds dam kumo-up. se ss t qetar bsrta, s damLata atxr ]yetuma s ent seag ggxr qetxr. se j2gg dam a

lan kQokogu, s o stod ata. s se ]egg dam sgt up min ans keta. s ds dam kam at se, ss ad o stuft dam n z dogdakoru s taft at derar. s do figg dam akt dam, mald do oa

q'etar ss duvgxr, ss dam osrked ]jero nieg g8.Berättade av Storbila Mor, Hansjö.

1) kröpo, vadade. 2) valla. 3) farit till fäbodarna. 4) Höghed.5) utsäde. 6) min man. 7) under tiden. 8) skinnsäckar. 4) högt

13

Uljons Mor komma från skogen och ha en stor kreaturshop. Och mycketsnö var det, så tackorna gryvlade 1 uti snödrivorna. Och då sade dendär, som var i sällskap: »Oj, nej, se Uljons Mor kommer bortifrån attgäta». 2 Vi sågo, att hon gick in i ett lider. Sen sade vi av 3

detta, då vi kommo hem, och då sade de, att det var nog den där (kvinnan),som hade byfört 3 genom Hes 4 om Helgomässdagen. Uljons Mor var hemmai Stackmora, hon.

Hubert Jöns var på Lindorna efter en lövskrinda. Och sen, då hanhade kommit ned på vägen, så hade han mött ett kvinnfolk, som hade haften liten kälke. Och så hade han frågat, vart hon skulle. »Upp på Hesmed frökorn» 6, svarade hon. Och då han hade sett tillbaka, så hade hon haft entapp i huvudet, och då förstod han, att det var inte intet riktigt kvinnfolk.

Vi drogo av norr i Trälängarna, jag och karlen. 6 Så gingo viupp och slogo bittida om morgon, och så voro vi hemåt och äta frukost ochmjölka getterna. Och sen voro vi bort och slå lite till, medan daggen var kvar,och sen vart det middag(en). Och sen gingo vioch slogo lite till. Jag skulleräfsa efter, och karlen slog han medan. 7 Sen gick karlen hemåt och göra uppelden lite före mig, och ban såg ingen. Men jag såg två stora kvinn-folk, som hade några tomma bögar8 bak på ryggen, och de voro ovanligtstora. Och sen frågade jag karlen, om han hade sett något kvinnfolk. »Nej»,sade han. Och så 'var det några längre ned, och de hade inte settinga kvinnfolk.

Karlen var bort i kölen med kripparna. Och då for han om ettänge och skulle slå. Och där hade vi ladan långt upp från 9, så getternakunde gå under, då de komma upp. Sen så äro getterna borta, och deletade efter getterna och inte sågo inga getter. Och sen gingo de åten kolkoja, och hon stod stängd. Och sen gingo de långt upp med ånoch letade. Och då de kommo tillbaka sen, så hade hon stoppat dem in i den därkojan och täppt igen10 dörren. Och då fingo de ut dem, men då vorogetterna så duvna, så de orkade göra nog 11 gå.

över marken. 10) stängt. 11) knappt.

14

deda 9oa an mondasmsrgon, ds i 4kj bsrts lsbakea 8 upi

koslindja uvo treva. ds i km bsrts kolnungJa, ss tandd d

m?7 o, ds muidcn og, a se eYkjz i up t kobo s ~ygrd up saldy

8 fik m h ta sato, d s iad sat, ss ljk i at ,s ag mt nsn

ko QLd, s se sat i mns pata. s yk neds mt'run i sJam-

nsna 8 sJet um mjs, o, se '_ s up s kogo s 1yrd koald. :

stald s m ita sato, 8 at s koalsmo, s se skuld i /ale me8 ssvo, 8 ss ag i afJn upo kavom. ds kkuka oa na umnkQaldn , ss kum ian kal gandas ufter oaiam farbs kopmorn,s a gnostrad undxr skomco. 8 se kum a 8 spcon tidk sko darmco, ss at a skral s kobo 8 fkg up o ga _t darar. _kratEr up m.s 89aentxr, an ska kum-i, 8 sn]jan kanm, s nt

oet 2,, oan dedw ag. do o sk s att, 8 skuld i sia, 8 ggcon

sag sint ard sigcon aid. s> (sk s in s koto a stod 8 sag

atte alds, 8 fi'nderxd i, oan dedcw og. se km s tg; at i

:ard sku nid a m,:une a kard snt oa snt alar. s. tar

stkktos 8 tandxr-is barkar oeg s ed fort s, s dsi kt m,

ss sld-a-o 8 1 urwr s bred frta. 8 se donar s at s staler at

a riktat 8 ss_ gr up i kobo. s dss s kum i n kobo, ss saxr

i: »tak, tak ska du a! kurm at sesnu s s a av fyr ms, dss s

ska gs!» 8 se, ds kkuka oaq mla ts@v 8 sat, kucm-? zasn 8

spswn-tet t ko drrar, s se sk up 8 tand-? ,kisa s gsr. 8 ds

i ku m, ss 1turxr a s bred. ss doner s at s gsr-up s koboiasn s tsker far de, at wcon sad-av frr m , se kag i m 8

ssvo trikt. s se, ds k'uka oa tri, ss kum-n s a spcon tik

i kodrar, s _k ggr do, s kum i at, s se Qart a msrgon s

Nosa dw n. ss ]ik a tri digan, 8 se oart a 31tt. dss olakqm se, ss frogad con ma, um s ad ourts oar nsntsyg. »a,kar i a ourti oar». »ia, öosxd du do?» sad-n. »ia, d8s s k mundxr fund mt, oan a oa, ss do ost s, at i skuld ned a mgkun».- »ta, tat, at s skuld a sakt-av for di, snw du qy]ik»,sad-n. »man do tagt i, at du ad ourts radin 8 snt oild gsdet. sust far de, 3lut sak-av fr d.» - »a, man du ad

grt m sencow Janst, um du ad sakt-av fr me, s do ad iöttod-av a. man ed oa do bra ando. intsald t radin».»>, ed o_ do ando bra, ed», t ikt-n. »du fdajrd ando nt, .assek Yjarda. _ oed int, k>», sd-n. »a kcm s dukad . kok-

1) gjorde jag i ordning åt mig. ) sovbritsen. 3) sparkar.4) det var väl ingen annan råd. 1) bloss. 6) ställer i ordning.

15

Det där var en måndagsmorgon, då jag gick bort i Lisselbäcka och upp ikolningen ovan Lövet. Då jag kom bort i kolningen, så tände jagmilan, då middagen var, och sedan gick jag upp i kojan och gjorde upp eldenoch fick mig lite äta. Då jag hade ätit, så gick jag ut och högg mig någonkojved, och sen satte jag mig och vila. Och gick jag nedi milan i skym-ningen och skötte om milan, och sen gick jag upp i kojan och gjorde kväll. Ochsen ställde jag mig' lite äta och åt jag kvällsmål. Och sen skulle jag lägga migmig och sova, och så låg jag vaken uppå laven. 2 Då klockan var 9 omkvällen, så kommer det en karl gåendes upp efter vägen förbi kojmuren,och det knastrade under skorna. Och sedan kommer det och spjärnar 3 tilli kojdörren, så att det skrall i kojan och flög upp på glänt dörren. Jagrätar upp mig och väntar, han skall komma in, och ingen kom, och intevet jag, vad det där var. Då gick jag ut, och skulle jag se, och ingensåg jag och inte hörde ingen heller. Så gick jag in i kojan och stod och såguti elden, och funderade jag, vad det där var. Sedan kom jag ihåg, att jaglärde skola ned till milan. Det lärde inte vara intet annat. 4 Och jag tarstickljus6 oeh tänder jag och barkar i väg och det fort också, och då jag kommer,så håller det på och lurar och brinner lite. Och sen donar jag tillbaka 6

det riktigt och så går upp i kojan. Och då jag kommer in i kojan, så sägerjag: >»Tack, tack skall du ha! Kom tillbaka igen och säg av 7 för mig, när jagskall gå!» Och sen, då klockan var mellan 12 och 1, kommer han igen ochspjärnar till i kojdörren, och sen jag upp, och tänder jag ljuset och går. Och dåjag kommer, så lurar det och brinner. Sen donarjag tillbaka och går upp i kojanigen och tackar för det, att han sade av för mig, och sen lägger jag mig ochsova tryggt. Och sen, då klockan var 3, så kommer han igen och spjärnar tilli kojdörren, och jag går då, och kommer jag åter. Och sen vart det morgon ochljusa dagen. Så gick det tre dygn, och sen vart det slut. Då Ollekom sen, så frågade han mig, om jag hade blivit varse någonting. »Ja,lär jag ha blivit varse». »- Ja, vålade8 du då?» sade han. »Ja, då jag komunder fund med, vad det var, så då visste jag, att jag skulle ned åt milan.»

- »Ja, jag tänkte, att jag skulle ha sagt av för dig, innan du gick»,sade han. »Men då tänkte jag, att du hade blivit rådd och inte velat gådit. Just för det slutade '9 jag säga av för dig». - »Ja, men du hadegjort mig en tjänst, om du hade sagt av för mig, så då hade jagvetat av det. Men det var då bra ändå. Inte så heller (är) jag rädd»>. -

»Ja, det var då ändå bra det», tyckte han. »Du gjorde ändå inte, liksomjag gjorde. Jag vålade inte, jag», sade han. »Det kom och dukade' ° i koj-

7) berätta, säga till. 8) bry sig om, lyda. 9) lät jag bli. o10) slog.

16

morn, ss e kram man star sten 6 3log sund oatubsto far m sad ss nar 3la-e v m2 ben s», sad-n.

Berättad av Jut Hans, Hansjö.

a oa gan kal man gsg, ss pa bsrt s budar, s an k9ald,dss-n ad oa bsrt i mora s Y]k em, ss fik-n sta, at a last-obsrt i lan stuggu, kaln gista, at a aq-yt fgk bsrt i budstala.darfar lj]ik-n bsrt a fanstra o stgxn s skuld sa, Qan a 9oafar spaktakel. s do, dss-n kukst inga num, ss fik- sia nsgasmoa kala, ss ald sd ansxd in-o gova. s es seatt n bakumnam,s an ad man fior, ss an spilxd o, s an 3layk Qa-a upostsguma 8. s adada s dased a splad atta g. s part damosams 8 bird-o trata. s ta 31tt to damda, ss dansxd, s dan-da, ss 9a upo stsauma, s otndwd an in s bakumnxn. s doskrated kaln tl, s se oart a markt sni stugxn, s an sagsnt mer.

Berättad av E. Pettersson, Oljonsbyn.

a 9o gan gsagg an kal, ss atxd bsg puga, ss ald si galmvt tomtkaluma. far de takt tomtkalar um-an. ed oaýst damgwconum at dam stild astim w-num. tcwmt um koalda ss kamdam s bar staro efs_ in i stsl. man man gs g, ss kam ian tomt-kal mt bara menu akss, man an met Qist a tkt, at a oa mitsjando, far, ds an lagd fro-s ae, sad an: »of, ur s bar!» manbsg uga Q agts stsh s a_rda. an skratxd conum s saed: »a9o fal must nsg, lat aks»! do' tkt tomtkaln oro s jlut stilastm wconuni.

Berättad av Hed Margit Eriksson, Slättberg.

a a man bonda, ss ad man ast, ss tomtkaln takt um. cownstlt tomtkaln cnum oera not. mald ss bt bonde bsrt dandaastn s fik man alxr, ss con tkt nt um, tomtkaln. do totomtkaln danda astn s stiplåed kul wcon bsrtt mat ern s stsla,ss fetar oandxst t oder.

Berättad av Sigas Erik Andersson, Hansjö.

1) kastade. 2) tomtarna. 3) fodrade.

17

muren, så det kom en stor sten och slog sönder vattubyttan för mig ochhade så när slagit av mig benet också», sade han.

Det var en karl en gång, som var bort i fäbodarna, och en kväll,då han hade varit bort i skogen och gick hem, så fick han se, att det lyste (på)bort i en sutiga. Karlen visste, att det var inte intet folk borta i bodstället.Därför gick han bort till fönstret på stugan och skulle se, vad det varför spektakel. Och då, när han koxade in genom (fönstret), så fick han se någrasmå, som höll (på) och dansade in, på golvet. Och en satt ini bakugnen,och; han hade en fiol, som han spelade på, och en slik var det påstångarna. Och de där dansade och spelade ett tag. Så vordo deosams och började på (att) träta. Och till slut togo de där, som dansade, i dendär, som var på stångarna, och vindade 1 honom in i bakungnen. Och dåskrattade karlen till, och sen vart det mörkt ini stugan, och han sågintet mer.

Det var en gång en karl, som hette Bogg Johan, som höll sig välmed tomtkarlarna. " För det tyckte tomtkarlarna om honom. Det visade degenom att de stillade3 hästen åt honom. Jämt om kvällarna så kommode och buro stora höfång in i stallet. Men en gång så kom en tomt-karl med bara ett ax, men han måtte visst ha tyckt, att det var mycketändå, för, då han lade från sig det, sade han: »Off, hur jag bar!» MenBogg Johan var uti stallet och hörde. Han skrattade åt honom och sade: »Detvar väl just något, ett ax!» Då tyckte tomtkarlen illa vara och slutade stillahästen åt honom.

Det var en bonde, som hade en häst, som tomtkarlen tyckte om. Honomstillade tomtkarlen för honom var natt. Men så bytte bonden bort den därhästen ock fick en annan, som han tyckte inte om, tomtkarlen. Då togtomtkarlen den där hästen och fick ikull honom borti ett hörn i stallet,så fötterna vändes i vädret.

18

tomtkaln oa aýts arbara b8rtk olar 8 saktid mre 1 a dam.do ad dam sku y --num Zan ruk. mald do ad tomtkaln sakt:»me1o-ruk, mieýo-ruk». ed skuld betida, at wn old a san kasugg,s Qa oart, ss nt a syntxst o, far-n oa oaat, at-n öa mserun.man s fsk- kasunfgan s. 8 se fatast a aldr nas a dam.

Berättad av Gubb Katra, Stackmora.

Vallvisor.

1.

takor a detar

(pgg upo san l88 badxst ta fo oallatrsgg (an t8.dam kumo a 81 a salt,a sumur Qcl a m8lt,a sumsur opl a sm~k smwk s

sk8lan.Ulas Mor, Kyrkbyn.

2.

tusa lula ban8ma.gretn sit upo say8ma.

a8rt skum os f toga?astt ev8r skoga.

dar oaksa lokar,dar gro gkardar gr a oakart ta qagan l8ggan mesmosda 818m smakrmp8m.

Anna Ådal, Maggås.

Vaggvisor.

1.

tus lulxra lula.kok grtto oel fula!a kum tri, sealtzger mogr.dan senan oa slt,

dan _dwrn ga b end,dan trsd Qa 31larvxn,s an t8st int g8 n.

E. Pettersson, Oljonsby.

1.

soart suma b ik8 snt 2 b2k.f dog sump fgaxl

1) skinnpäls.

2.

tusa lula litan ,k.muna kum trast in.fala Oypk a lsgabru,Jeft krspuma noga gulsko.man kripar oa far magr,a skonar öa far tr8gxra sukor öa far lagxr.

E. Pettersson, Oljonsby.

Gåtor.

8 2nt _ futgxl.rutar suma scon8 int s sQwpn.

E. Pettersson, Oljensby.

2) trasig och illa klädd.

19

Tomtkarlen var uti härbret borti Ollas och siktade mjöl åt dem.Då hade de skolat ge honom en rock. Men då hade tomtkarlen sagt:»Mjölrock, mjölrock». Det skulle betyda, att han ville ha en kasung 1,som var vit, så inte det syntes på (den), för han var vit, att han var mjölig.Men så fick han kasungen också. Och sen fattades det aldrig något för dem.

Vallvisor.

1.

Tackorna och getternagingo på en valloch bådo att få vilaikring en tall.De komma och vill ha salt,och somma vill ha malt,och somma vill ha smick smack i

skallen.

2.

Tussa lulla barnen.Gröten sitter på järnen.Vart skola vi flyga?Väst över skogarna.Där växa lökarna,där gala gökarna.Där är det vackert att va'en lång midsommarda'för alla småkripparna.

Vaggvisor.

Tuss lullere lulla.Koka grytan väl full!Det kommer tre utsvultna mågar.Den ena var halt,den andra var blind,den tredje var slarvig 2,så han tordes inte gå in.

Svart som beckoch inte är beck.Flyger som en fågel

3) strumniporna.

Tussa lulla liten kink.Mor kommer straxt in.Far gick på Långöbro,köpte kripparna några gullskor.Men kripparna var för många,och skorna var för trånga,och sockorna 3 var fir långa.

Gåtor.

och inte är fågel.Rotar som ett svinoch inte är svin.

Svar: Tordyveln.

20

2.

av rota rune,z skolam furi,

fsosa fat,Z smxn sna t,Sbs kalkad 8 barkad.

E. Pettersson, Oljonsby.

4.ta fru km fro framnand kand8 a atet oga 8 egga and.

.3

tan krokun fadar,te noo moder,tre 8vs so barn,sen kitn talkr aetxr.

Skarp Karin, Stackmora.

5.oan ?r a, s gsr o 8vda Qoap

dag?

6.

oan _r a, ss ggr lagxr ald oa xn rak?

7.

ujcon2t sump grats,awtconi sump w s.

8.

mcost brukaes8 m nst namnEs.

9.

faån gwmblkulur kat s pto oersdra s r1j]am..

10.oeQan r a, se bar t~ggast burda upo nasara?

11.ukan gr a, s s kQkast t gardam?

12.mskFxr asta3r kagt ufter tenu soartu btara.

13.kkad-Q oersdra 8 kad-av 9ersdra.

1) ogifta äldre kvinnor.

21

2.

Av roten runnet,i skogen funnet,i fjoset fött,i smedjan smitt,är både kalkat och barkat.

Svar: Selen.

4.En fru kommer från främmande landoch har ett öga och ingen hand.

Svar: Synålen.

3.

En krokig fader,en ihålig moder,tre huvudlösa barn,en liten tultar efter.

Svar: Grytan.

5.

Vad är det, som går på huvudet vardag?

Svar: Hästskosömmnen.

6.

Vad är det, som går längre, än vägen räcker?Svar: Humlerankan.

Inuti som en gris,utanpå som en is.

Svar: Talgljuset.

8.

Mest brukasoch minst nämnes.

Svar: Handtaget på dörren.

9.

Fem gammalkullor 1 springa och påta varandra i ryggen.Svar: Strumpstickorna.

10.Vad är det, som bär tyngsta bördan på näsan?Svar: >»Ringor» = den vridbara järnarm, på vilken grytan hänger över elden.

11.

Vem är det, som är klokast i gården?Svar: Besmanet.

12.Många hästar kuta upp efter ett högt svart berg.

Svar: Gnistorna i skorstenen.

13.

Kläda på varandra och kläda av varandra.Svar: Strumpstickorna.

22

tuln nid 8 rotn up.4-1

gpar ever oat 8 sZnt drak.

14.

4 meddelade av Brunnbergs Mor, Hansjö.

15.

E. Petersson, Oljonsby.

16.

9, vn ort t fihggr t kont

mla danmark 8 skana.Stackmora.

18.mer sar can gr a, ss remald astn a er. man nt uksb

17-18. A. Ådahl, Maggås.

19.ian lat n m ml; con sncoir o9ta b8 Ountxr 8 sumor.

20.

?e nmans sa, s8 a Um2dra ben, 8 ando oalt 0.

es s katsp8raosa?

Staekmnora.

Hansjö.

Ordspråk.

1.a-nt oart skrift ss far mugkumw, ds a fivns preastar.

Bil Hans Pettersson, Hansjö.

2.

fkogxnd kroka ngd man szJwxnd assnt.

3.um-n nt j ir v sat go8st arta, ss ]yar-n av otcons navo.

4.

dågr-n av ]psv, ss ir gsd.

1) djävulens.

17.

23

14.

Toppen ned och roten upp.Svar: Kosvansen.

15.Gapar över vatten och inte dricker.

Svar: Pinglan på en drickande häst.

16.

En vit fåle går i låne'mellan Danmark och Skåne.

Svar: En silverslant.

17. 18.

Mer sår Vad är det, som ryms i kattspåretän hästen har hår. men inte i oxbåset?

Svar: Huggstabben. Svar: Humlestören.

19.

En liten himmel; han snöar vete både vinter och sommar.Svar: Mjölsållet.

20.

En människa, som har hundra ben, och ändå välter hon.Svar: Kvasten.

Ordspråk.

"1.

Det är inte värt (att) skrifta sig för munkarna, när det finns präster(na).

2.

Flygande kråka (får) något men sittande allsintet.

3.

Om man inte ger av ett gott hjärta, så ger man av ljotens1 näve.

4.

Ger man av givet 2 , så ler Gud.

2) det man själv fått.

24

5.

snoln at up snoln.

6.galdn s oan god grwena man n ken djast.

2 6 Brunnbergs Mor, Hansjö.

7.swun-n kokxr, for-n uato.

8.aka rakxr maka.

9.>ul, mrna Vul », sqd-n skutun exn 8 to s2 gan stremigg td.

6-9 Sigås Anna, Hansjö.

10.

e oa onae tida, d8 la sar 4]gg o stiltuma.E. Björk, Hornberga.

Väderleksrim m. m.

1.

alga ak 8 andxs raid.Jut Hans, Hansjö.

2.tratondas teSbeatxr ald trato ifas e.

3.fugondas tefruss korn 8 rutt e.

2-3 Brunnbergs Mor, Hansjö.

4.

rw mnw byar snt mald .n gs g far _r, antsy an frukt eld snon.Jut Hans, Hansjö.

1) Om det är före på Helgadagen, så skall man kunna rida på

25

Den snåle äter upp den snåle.

6.Elden är en god granne men en klen gäst.

7.

Som man kokar får man äta.

8.Kaka söker maka.

9.

»Jul, medan jul är», sa' han skattungen och tog sig en strömming till.

10.

Det var på den tiden, då lössen gingo på styltor(na).

Väderleksrim m. m.

1.

Helga åker och Anders rider 1.

2.

13-dags töär bättre än 13 lass hö.

3.

20-dags töfruset korn och ruttet hö.

4.

Rönnen bär inte mer än en gång för året, antingen frukt eller snö(n).

Andersdagen.

2-141766

This book is a preservation facsimile produced forthe University of Illinois, Urbana-Champaign.It is made in compliance with copyright law

and produced on acid-free archival60# book weight paper

which meets the requirements ofANSI/NISO Z39.48-1992 (permanence of paper).

Preservation facsimile printing and bindingby

Northern MicrographicsBrookhaven Bindery

La Crosse, Wisconsin2011