Alfveniana 2-3/03Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om Nathan Söderblom och AlfvenLäs om Alfvendagen m.m.

Alfvenlana 2-3/03Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Gunnar TernhagRedaktör och distributör:Jan Olof RudenVästeråsgatan 8113 43 Stockholmtel. 08-33 83 69e-post jan.olof.ruden@chelIo.se

Medlemsregister (årsavgift 100 kr,institutioner 200 kr) :Jan HeimerBjurholmsplan 2616663 Stockholmtel och fax: 08-641 53 96e-post jan.heimer@home.se

Postgiro: 42 88 52-8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Prim, Stockholm

InnehållHugo Alfven och Nathan Söderblom. Av Jan OlofRuden 3Alfvendagen den 4 juli 2003 82003 års Alfvenpristagare Gunnar Bucht har ordet:Alfven, Bucht och däremellan 10Alfvensällskapets vårmöte i Uppsala Av Jan OlofRuden 12Vad har hänt med Alfven-stipendiater från-Musikkonservatoriet i Falun? Av Gunnar Crantz 14Hugo Alfvens stipendiefond. Stipendiater 1995-2003

16Den sista gästen var Mari Mihi. Av Lars-Erik Lingström

17Ett Alfven-brev till rnuSikförläggaren Wilhelm Hansen

18Föreningsmeddelanden. Ny litteratur. Framföranden

20

Omslaget:Nathan Söderblom 1904. Foto: Osti, Uppsala.Original i Uppsala universitetsbibliotek

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i.

Medlemsförmåner:• Tidskriften Attvemene• Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand• ~ratis inträde ,till Prins Eugens WCl:ldemarsudde

• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp iKonserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)

• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt frånproducenten

• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala

2 Alfveniana 2-312003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Hugo Alfven och Nathan Söderblom

Tidiga kontakterDe träffades i Paris 1898 därAlfven vistades som stipendiatoch Söderblom tjänstgjordesom legationspastor 1894-190 l.IAlfvenlana 1-2/01, s. 22 rela-teras en anekdot om hur Alf-ven en gång när han blivit ut-slängd på gatan av hallickar ibara skjortan uppsökte Söder-blom i sällskap av violinistenSven Kjellström för att få lånalitet kläder och pengar.

Trots detta har Nathan Söder-blom sedan dess varit Alfvensvän och vapendragare i Uppsalaända fram till 1928 då Söder-blom tog Maries parti när Alf-ven ville skilja sig för att giftasig med Karin Adolphson.

Söderblom var en legendariskteolog, professor i teologi iUppsala 1901-14. 1912-14 varhan samtidigt professor i religi-onshistoria i Leipzig. 1914 blevhan ärkebiskop vilket han för-blev till sin död 1931.

Den breväxling som det refere-ras till rörvaras i Uppsala uni-versitets bib lioteks handskrifts-avdelning. Alfvens brev finns iBrev till Nathan Söderblomfrån Svenskar Alf-Alv och Sö-derbloms i Okat Alfven, brevfrån svenskar, Su-Sö

I brev till Söderblom 2/2 1909"Gästgi vargården Leksand" ,(under bygget av Alfvensgår-den i Tällberg) framgår att Sö-derblom uppmanat Alfven attsöka director musicestjänsten.Alfven säger sig i Tempofurio-so, s. 421 ha funnit annonsen iPost- och inrikes tidningar ochfrågat Oscar Quensel till råds.

12/8 1909 ''Tällberg'' Alfvenmeddelar Söderblom att hansökt director musicestjänsten.Han vet att Stenhammar ärmedtävlare

Söderblom till Alfven 2/9 1909"...Stenhammar har sökt medsamma tvekan som du. Hansansökan var för mig en öfoer-raskning...Du och han är deenda i Sverige som skulleprydaplatsen. Jag sätter Dig sommusiker utan hvarje tvekanföre, och vet nu att jag däristämmer öfverens med musi-kerna af facket... Stenham-mar...på den grund att Du ejinsändt meritförteckning... "

Alfven till Söderblom 5/3 1910Hotell Falsterbohus"Det var min mening att resatill Uppsala dagen efter konsi-storiets val för att personligentacka Dig för allt Du gjort förmig i direktor-musices-frå-gan ... När anser Du att utnäm-ningen kan äga rum och närslutar klagotiden och när börjag komma till Upsala och vadbör jag då närmast företaga?"

Alfven i Tempofurioso s. 427Två dagar senare, den 9 juni[1910] stod mitt porträtt i helastockholmspressen, och underbilden stod: "Till director musi-ces vid Uppsala universitet haruniversitetskanslern nu utnämntkompositören Hugo Alfven",Därefter följde biografiska upp-lysningar.

Alfven till Söderblom 17 juni[1910] Ynglingagatan 13 v" ... Jag ringde upp räntmästareni anledning av Linneanumfrå-gan ... " [trassel med bostad där]Från universitetet har ännu intetmeddelande kornmit öm ut-nämningen och jag vet ej omjag bör avvakta det innan jaguppvaktar kanslern ... "

Alfven till Söderblom Tällberg2117 1910"..Jag börjar småningom bIiängslig för bostadfrågan ... "

När HUgö 1928 vill skiljas frånMarie erinrar Söderblom i ettbrev till Marie av den 15/91928 att han hade måst över-vinna fakultetens motstånd motAlfven p.g.a. deras oortodoxaförhållande. Relaterat i TonniArnold, Balladen om Marie,Köpenhamn, 1999, s. 355

Alfven har gästat Söderblom iUppsala vid Linnefesten dåUppsalarapsodin uruppfördesden 23 maj 1907. Han tackar ibrev av 26 maj från Saltsjöba-den, där han då bodde.

Director musicesSöderblom medverkar aktivt tillatt Alfven söker director musi-cestbefattningen Uppsala1909-19] O.

Alfven till Söderblom [1910]"Ynglingagatan 13 v""Tack för dina båda vanligabrev varav jag ser att befatt-ningen snart åter blir ledig. Attånyo insända ansökan är ejsynnerligen frestande för migså som förhållandena nu äro.Därtill kommer att jag omedel-bart efter konsistoriets utslagavsände större delen av mittbohag till Lyngby i Danmarkdär jag innehar en lägenhet ochdär jag ämnar stanna tills vida-re ... Skall den nye dir.mus.tillträda befattningen l februa-ri?"

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 3

ODHarald Adelsohn, OOs festmar-skalk och Studentkårens över-marskalk framför i oktober1910 en underhandsförfråganom Alfven vill bli dirigent förOD och han tillträdde dirigent-befattningen den 7 oktober(Alfven iI dur och moll, s. 17-18).

Dessförinnan hade han vidStot-OO den 24 september1910 hälsats välkommen avNathan Söderblom. Detta varefter att Ivar Hedenblads grav-sten hade avtäckts på Uppsalakyrkogård samma dag medefterföljande konsert av 00.(Knut Nyblom: Hör I OrpheiDrängar, vol l, s. 214)

När Hugo Alfven och MarieKreyer efter många förveck-lingar beslöt att gifta sig skeddedet inte i Uppsala, där det dåskulle ha stått klart att de intealls var gifta, titan i Marieskonfirmations kyrka i Köpen-hamn, Set. Petri Kirke. Bröllo-pet ägde rum den 30/1 1912 iall hemlighet, även för Mariesnärmaste vänner Agnes ochHarald Slott-M0ller. Bröllops-vittnen var professor NathanSöderblom och rektor DanielViotti från Uppsala. Drivkraf-ten att legalisera förhållandetvar enligt Tonni Arnold attHugo ville försäkra sig om attinte förlora dottern Margita omMarie skulle lämna honom ochdessutom att man när Margita-skulle börja skolan inte kundedölja att föräldrarna inte vargifta. (Tonni Arnold: Balladenom Marie, s. 302-303)

UppenbarelsekantatenSöderblom och Alfven samar-betar i Uppenbarelsekantaten1913. Den var en beställning avK A Wallenberg till invigning-en av den av honom bekostadekyrkobyggnaden iSaltsjöbaden.Redan den 21 augusti 1912refererar Söderblom till en

överenskommelse han och Alf-ven gjort "att musiken ej genomordens karaktär och sin form

bör få en så tillfällig art, attkompositionen efter invigning-en ej längre är användbar".

~_._-- -_ .._--~----_ .. -

Karlsbad, Ev. Pfarrhaus 21 viii 1912

KäreBroder!

''Uppenbarelsekyrkan'' i Saltsjöbaden skall invigas den 18 maj på själfvaTrefaldighetssöndagen. läs i psalmboken texterna, Rom 11,33-36 ochJoh. Ev. 3, 1-15, så får Du inspiration och slag på hvad det är frågan OID.

Har Dumin "Allmänna Religionshistorien" så står sid. 177 och 178 omTrefaldensdjupa rötter i religionen.

Vi enadesju om att musiken ej genom ordens karaktär och sin fonn bör fåen så tillfällig art, att kompositionen efter invigningen ej längre är an-vändbar. Tacksammare vore att ge något ror kommande kyrklig använd-ning.Vid invigningsgudstjänsten komma att användas bl.a. psalmerna 22,kanske 17, 124, 141 och 274. Låt mig nu föreslå Dig att ror gudstjänstenifrågagöra tre saker.1:0. Ett preludium för orgel och orkester högst 5 minuter. Där borde denpräktigakoralmelodin till Sv. Ps 22 komma till användning. Sedan sjungesdennapsalm.2:0. Efter epistel och evangelium och tron kommer före predikan det mu-sikaliskahufvudmomentet. Efter öfvervägande stannar jag vid att till binbegnmdning och ompröfning framställa Wallins genialiska Uppenbarelse"-psalm 141, enkannerligen värsema 3-8. Skulle icke dessa sex värser lämpasig för en symfonisk dikt ror kör och solo till orgel och orkester? Denfingeräcka omkring en kvart. Du ser tankegången. A. 141,3-4, naturenuppenbarardet gudomliga. Äro ej dessa värser tacksamma ror en grannmusikaliskskildring? Men !!, vid närmare eftertanke stannat själen i mör-ker, är hon ej en rorsvinnande atom i rymdens hemska oändlighet? Värs 5motsatt stämning.C: Då går diktaren till uppenbarelsen i historien v. 6. Till Moses med la-gen och åskskrällarna på Sinai - därifrån fram till Kristus på Tabor, för-klaringensberg. Nu i den heliga historien, ser själen klart. Värsen 7 är enutläggningav värs 6. Det skulle inte skada, om Du får anledning att tagaom igen orden i värs 6.12. Nuhar uppenbarelsens ljus brutit igenom - himmel och jord äro ror-enade.Värs 8 berör mig som extas. I sitt sammanhang äro de enkla ordensublima.-Jag tänkermig, att Du har nog med dessa sex värser som bilda 4 afdel-ningar (A.B.C.D.) till Din särskilda komposition. Men det går mycket välför sig att du tillfogar några värser till såsom en fåmte afdelning,~ omuppenbarelsens tillämpning på den enskilda människan. "O männi-ska, det är dig sagdt" etc. T.ex. v. 9-10.De värser, som återstå, skall sedan församlingen sjunga. Du ser melodin ikoralboken.Jag brukar använda en anglesaxisk melodi som medsändes.Mycketkan anmärkas mot den. Men för mig har den affektionsvärde. Ochden rycker folk med oemotståndligt. Tycker Du, så använda vi den. Säg.... ,nug:3:0 Ett postludium för orgel och orkester efter högmässans slut. Vill Du,kan du använda det tunga, mäktiga koralmotivet till Sv. Ps. 17 (Se kyrko-sångensvänners koralbok) Vill du göra något ytterligare, så finns fleramöjligheter.

Här [i Karlsbad] reparerar jag mig nödtorftigt. I Uppsala blir jag 2-7, 14-30 Sept. samt några dar i Oktober.

Min vördnad ror Din FruTillgifue

Nathan Söderblom

4 Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Eftersom invigningen skall skepå trefaldighetssöndagen den18 maj 1913 är koralmelodin"Gud trefaldig statt oss bi"given, i dåvarande (Haeffners)koralbok nr 22, idag nr 336.Söderblom föreslår i brevet attUppenbarelsekantaten inledsmed ett preludium på dennamelodi "för orgel och orkester,högst 5 minuter". Som textun-derlag för kantatens huvuddelanger han J O Wallins "genia-liska Uppenbarelsepsalm(Haeffner nr) 141" och slutli-gen ett postludium för orgel ochorkester över "det tunga, mäk-tiga koralmotivet till Sv. Ps.(Haeffner nr) 17" ("Vi tro påen allsmäktig Gud").

Söderblom har tänkt sig attkantaten skulle framföras litur-giskt, som en del av högmässaninterfolierad av församlings-sång, epistelläsning, evangeli-um, trosbekännelse och predi-kan. Hans musikaliska före-ställning är inriktad på kör medsolo, orgel och orkester, hansinnehållsliga föreställning ärmycket klarare (Se hela brevetovan).

Alfven har uppenbarligen för-kastat denna tanke och sin vanatrogen inte tagit itu med kom-ponerandet förrän han hadekniven på strupen.

Alfven i I dur och moll s. 51beskriver hur Söderblom komtill Linneanum i mitten av april1913"Vi hade blivit bekanta i Parisredan 1898, och när jag 1910tillträdde director musices-befattningen vid Uppsala uni-versitet, hade han varit mig tillen ovärderlig hjälp, när detgäl1de att klara ana de blind-skär, som kunna göra livet far-ligt för en konstnärsbohem,vilken ödet drivit till en kryss-ning inom den akademiskaarkipelagen" .Han berättar vidare om hurSöderblom drar fram bibeln ur

fickan och letar sig fram tilltextställena.

Först då, en månad före invig-ningen av kyrkan ger sig Alf-ven i kast med själva komposi-tionen. I brev till Söderblomden 16/4 1913 skriver han"Se här texten i sin helhet. Jagfinner den idealisk för musika-lisk behandling ... möjligt ärdock att jag blir nödd göra någ-ra förkortningar ... "och efter svar från Söderblomskriver han 5 maj 1913"Då jag fick Ditt kort så föll ettberg från mitt bröst. Det hadeblivit ett stillastående i mittarbete som hotade bliva kro-niskt, ty jag kunde icke kommaförbi Joh. ev. 14.2.7. Jag begrepdet icke och kunde alltså ickekomponera. Nu har jag tagitJoh. ev. 14.21 som jag ur mu-siksynpunkt finner vara detlämpligaste förslaget ... "

I I dur och moll, s. 56-60 gerAlfven en beskrivning av inne-hållet där textställena angesöversiktligt.Av Nathan Söderbloms ur-sprungliga upplägg återstod tillsist enbart preludiet över "Gudtrefaldig statt oss bi" - menenbart för orgel, ej för orgel ochorkester som Söderblom före-slagit. Och textställena är heltannorlunda än i brevet från1912. Den ursprungliga tre-delningen kvarstår men densista delen är inte ett postludi-um som Söderblom tänkt sigutan en mäktig körsats.

Alfven till Söderblom 23 maj1914 på brevpapper med sorg-kanter p.g.a. mamma Lottensdöd271121913."Mottag från min fru ock migvåra allra varmaste lyckönsk-ningar till Din nya utnämning

[till ärkebiskop]. Vad som yt-terligare ökar min glädje är attdu nu kommer att stanna här iUppsala så vi får ha Dig mittibland oss".Men det stanande inte vid detta.Till Söderbloms installationsom ärkebiskop den 8/11 1914komponerade Alfven Motettop.34/52 för blandad kör ochorgel (ad lib) till J O WallinsSv.Ps. 226, "Väktare på Sionsmurar".

ReformationskantatenDe båda samarbetar åter i Kan-tat vid Reformationsfesten iUppsala 1917"T exten till denna [första] satshade sammanställts av NathanSöderblom, som i god tid över-lämnat den till mig. Därförkunde jag också i lugn och roförsjunka i de för mig så kärapolyfona formerna och gestaltadem så som inspirationens andeingav mig. Jag tyckte själv attjag hade lyckats nå det jag velatuttrycka med denna första del".På grund av sen leverans avtexten Luthers hammare av E AKarlfeldt fick Alfven frångåpolyfonin för att hinna bli fär-dig i tid. Det blev därför ettbarytonsolo med unison körsom och med "V år Gud är ossen väldig borg" som avslutning.(Alfven i I dur och moll, s.121ff.)

Insatser för familjen AlfvenÄrkebiskop Nathan Söderblomviger dottern Margita och guld-smeden Henrik Bolin i Uppsaladomkyrka 29/5 1924.

När Hugo vill skiljas för attgifta sig med Karin Adolphsonbispringer Söderblom Mariaoch förebrår Hugo hans hand-lingssätt i en brevväxli ng i sep-tember 1928 refererad av Ton-ni Arnold i Balladen om Marie,s.354-56

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 5

---

\·~~m~~~~~~~I~~~~~~q~

I Jo....I.~ •I"

~ - - - L~_---- ;::::r J

.I. • -

\. J,'''l

~) •..bl01•.. . '"

}',

.-a~J J

i' • l[ oil 4L- ~"Jr. • ~;II 'ltr .., '" • • • I Y

J -,t •.II .. ,

J

..-••••• _ •••• ..& • '"...l ••• _ 'T r , I, I" •

JO ••. ""- r y., .'L,

6 Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfY6nsallskapet.se

---

~~~~~~~~~~~

(~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~

t~~~~~~~~~

VårvisaI UUB VMHs 141: 14 finns en Vårvisa för manskör med text av K G Ossiannilsson och musik avNathan Söderblorn. Den uruppfördes av OD med Alfven som dirigent inovember 1914, i Uppsala25/11, och i Stockholm 29/11. Det är en utskrift av Alfven. Där finns många texttolkande inslag ochen rörelseenergi som leder fram till en höjdpunkt i slutet. Kanske har Alfven lagt något tillrätta i dennakomposition?

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 7

Alfvendagen den 4 juli 2003

Den nya kyrkbåten rodd av Ullvi roddarlag lade till vid bryggan till Alfvengården ochSiljansnäs spelmanslag under ledning av Alm Nils Ersson spelade honoratiores upptill tunet.

Ordföranden i Alfven fonden, Gunnar Petri harangerade årets Alfvenpristagare Gunnar Bucht som fickemotta Alfvenmedaljen i guld och Alfvenpriset på 100.000 kr.Gunnar Bucht tackade och berättade att Hugo Alfven för honom inneburit ett slags startkapital. NärBucht läste Alfvens första memoarband fäste han sig vid ynglingen Alfveris strävan att skaffa sigprofessionell utbildning som tonsättare nämligen genom kontrapunktstudier hos den ansedde JohanLindegren. Detta hade Bucht för ögonen när han själv sökte lärare inom olika discipliner.

Därefter utdelades stipendier på 20.000 kr var till eleverna vid Musikkonservatoriet i Falun ElinLarsen (oboe), Sofie Jansson (harpa) och Karin Liljenberg (violin) vilka tackade genom att framföraNocturne av Michail Glinka för harpa, en sats ur Monolog för oboe av Erland von Koch och sats 3 urBo Lindes Sonatin för violin och piano (här harpa).

Till pristagarens ära spelade Mårten Landström Tema med variationer op.1 för piano av GunnarBucht.

8 Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Siljansnäs vokalensemble har firat tioårsjubileum i år. Den framförde Om sommaren sköna iarr avNils Lindberg, Vaggvisa av Lars Edlund, Det är ej tid av Lille Bror Söderlundh samtAlfvenarrangemangen Glädjens blomster och Uti vår hage.

Siljansnäs spelmans lag (ibland med förstärkning av Vokalensemblen) framförde Polska efter SkinnarAnders Larsson, "Ovanlig marsch" upptecknad av Karl Sporr, Leksandslåt efter Wilhelm Erikssonfrån Klockarberg samt arrangemang av koralmelodier av Hans Gennemark samt Gersås brudmarsch.Ceremonin avslutades traditionsenligt med Lekatt Mats' Gånglåt. Vid det laget hade solen brutit framoch tunet badade i ljus.

Alfveniana 2-3/2003 Besök AlfvEmsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 9

2003 års Alfvenpristagare Gunnar Bucht

har ordet: Alfven. Bucht och däremellan

Jag har a!drig träffat HugoAlfven. Andå har jag mötthonom som levande män-

niska i hans memoarer, framförallt då i Första satsen. Han harfaktiskt kunnat hjälpa mig ettstycke på väg tack vare ett pre-mium vid studentexamen,nämligen just nämnda memoar-del. Som det brukar heta: medblossande kinder och bultandehjärta läste jag om hans utveck-ling som människa och blivan-de konstnär, följde med oför-minskat intresse hans väg tillena pigo -- nåja, dessa skulle jubli många. Hans tvekan mellankonst och musik grep tag menframför allt fångslades jag avhans strävan efter utbildningoch en fast yrkesmässig grundatt stå på. Denna strävan leddehonom ju småningom till JohanLinde-gren, och hans skildringav studierna för denne fick migsenare att känna igen situatio-nen i mina egna studier förKarl-Birger Blomdahl. Men detror mig centrala var att han,Alfven, satsade all sin kraft påatt förvärva professionalitetsom tonsättare vilket i dåtidensSverige var förhållandevisovanligt. Av naturlig böjelseskulle jag nog ha kommit tillsamma resultat men Alfvertsskildring blev en stark sporreatt själv skaffa mig bredastmöjliga utbildning och dettainte bara inom komposition.

Vad jag tycker om AlfvenidagUtbildning är inte allt. Annor-lunda uttryckt: flyhänthet är ennödvändig men ingen tillräckligförutsättning ror ett konst-närskap värt namnet. Hur ser

jag nu på Alfvens tonsättargär-ning, mer än ett halvsekel efterbekantskapen med personenoch med egna erfarenheter ibagaget? Låt mig belysa förhål-landet genom exemplet Wil-helm Stenhammar. Han ochAlfven var i yngre dagar vänneroch nära kolleger vilket bl.a.framgår ur en bevarad brevväx-ling. Speciellt intressant är attStenhammar var den som diri-gerade uruppförandet av Alf-vens 2. symfoni, hans genom-brottsverk. Under senare årskildes deras vägar och dettycks ha kommit till ett brott.Inte desto mindre måste Sten-hammar ha tagit starka intryckav Alfven. Den avslutandedubbelfugan i Alfvens symfonihar med all sannolikhet inspire-rat Stenhammar till dubbelfu-gan i hans g-mollsymfoni ochdet faktum att Stenhammar vidmogen ålder satte sig på skol-bänken för att studera kontra-punkt vittnar om en insikt i denegna bristande kompositoriskaprofessionaliteten. Den hadeAlfven sedan länge, något somkan ha tjänat som en utmaningför kollegan.

Alfven oärlig?I ett ofta citerat uttalande karak-teriserar Stenhammar sin g-mollsymfoni som "nykter ochärlig musik utan klatsch". Föregen del har jag alltid läst den-na formulering som en doldpolemik mot företeelser somStenhammar ogillade. Vänderman uttalandet till sin motsatsbörjar det brännas: "full ochoärlig musik med klatsch". Kanudden vara riktad mot Alfven?Mot en musik med klangligt

överdåd, virtuost gestaltad,fårgsprakande? Låt oss kon-centrera oss på ordet "oärlig"!En sådan karakteristik vore fören konstnär förödande men ärden rättvisande mot Alfven?Jag tror inte det. Man kan re-flektera över hans i mitt tyckebegränsade uttrycksskala menatt påstå att den är "oärlig" voreen felsyn. Tvärtom ger den enövertygande bild aven i vissahänseenden just begränsad per-sonlighet och är därmed ettärligt uttryck för denna. MenAlfven kan sägas ha bundit risåt egen rygg. I Gunnar Tern-hags utgivning av musikerbre-ven återfinns en karakteristik avHilding Rosenberg som be-skylls ror att vara just oärlig.Skälet är enligt Alfven att denyngre kollegan tycks trivas medtillvaron samtidigt som hanskriver en disharmonisk musik.Som kriterium på ärlighet är väldetta i tunnaste laget, det förut-sätter att Rosenbergs -- och itankens förlängning senaregenerationers musik - är just"disharmonisk", ett påståendesom egentligen endast beskriverAlfvens egna estetiska prefe-renser. Men att ärlighet var ettcentralt begrepp också för Alf-ven är höjt över varje tvivel.

Mångsidighet ett problem?I Balladen om Marie redovisarTonni Arnold ett uttalande av

10 Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Alfvens första hustru MarieKröyer som försöker få honomatt begränsa leveransen av be-ställningsverk för att koncentre-ra sig på större konstnärligauppgifter. Att det fanns ekono-miska förhållanden som nöd-vändiggjorde denna arbetsinsatsär självklart. Inte desto mindrekan man sätta in hustruns utta-lande i ett större sammanhang:Alfven var ju en mycket mång-sidig konstnär: uppburen ton-sättare, framstående kördiri-gent, utmärkt författare, begå-vad målare. Kanske var dennamångsidighet en del av detproblem som Marie Kröyer såg:Alfveris oförmåga till fokuse-ring. Det finns liknande fall isvensk musikhistoria om änmed annat resultat: Franz Ber-wald var som bekant mellanvarven verksam som ortopedoch glasbruks disponent. Menhan förlorade aldrig det centralaur sikte och lämnar därför eftersig ett i mitt och mångas tyckeomistligt livsverk: fyra symfo-nier och två stråkkvartetter. Närdet verkligen gällde kunde hanfokusera. Samma med Sten-hammar: hans verksamhet sompianist, kammarmusiker ochorkesterdirigent var ju synnerli-gen omfattande och i slutändanhar han givit oss ett livsverkbestående av de tre sista stråk-kvartetterna och de två sistaorkesterverken samt kanskekantaten Sången.

Alfvens livsverkVilket är Alfveris komposito-riska livsverk? Ställd Inför frå-gan blir jag svaret skyldig. Istället tvingas jag till punktned-slag i hans produktion: det för-sta fugatemat ut 2. symfoninsfinal är suveränt gestaltat, upp-fordrande, fjädrande, spänstigtoch långt borta från en MaxRegers tröttande sekvenser ochmotiviska sönderdelning, kortoch gott en storslagen ingivelse.Hela 3. symfonin däremot

framstår i mitt tycke som allt-igenom lättviktig och till slutblir man nästan generad. Mid-sommarvaka är oemotståndlig isin schvungfullhet under det att4. symfonin aldrig lyckas attfånga intresset, åtminstone harjag aldrig förmått att koncentre-rat lyssna på det omfångsrikaverket. Festspel slutligen är ettverk som jag själv hade velatkomponera, så suveränt ochövertygande kan alltså festivi-tas, storsvenskhet och livsgläd-je gestaltas! Hugo Alfveris mu-sik ger sålunda ett splittrat in-ryck vilket inte hindrar att hanslivsgärning som helhet är im-ponerande och typisk för denkulturmiljö vi brukar samman-fatta under begreppet 90-tal.

Mitt estetiska credoEn Alfvenpristagare förväntaskanske inte bara ha något attsäga om den konstnär som hargett priset både resurser ochnamn. Det kan också vara avintresse vad han har att säga omsig själv och sin egen musik.Juryns prismotivering presente-rades ju i föregående nummerav Alfveniaria varför jag härkan koncentrera mig på nulägetoch framtiden. För tio år sedanformulerade jag mitt estetiskacredo på följande sätt: jag trorpå en absolut musik genomsy-rad av utommusikaliska ideerom världen, av ekon från histo-rien, av inre bilder och visioner,av ordlöst drama. Numera kanjag inte riktigt hålla fast viddenna trosbekännelse helt en-kelt därför att min musik intelängre är "ordlös". Tvärtom harjag efter trettio års uppehållånyo tagit till mig ordet i mittkomponerande, nyligen manife-sterat i uruppförandet av kanta-ten ..;..;eller vad man nu skallka Ila den -- Panta rei medtexter av den försokratiske filo-sofen Herakleitös som för någraår sedan utkom i en ny svensköversättning. Besättningen ärsoli, kör och orkester, något

som också gäller ett redan tidi-gare påbörjat halvsceniskt ora-torium med titeln Odysseiabyggd på Nikos Kazantzakis'epos med samma namn. Densvenska översättningen utkomför några år sedan och omfattarallt i allt 33.333 17-stavigajambiska versrader varav jagmed arvingarnas medgivandebrukar kanske l %. Handlingenär i korthet den att Odysseusefter slakten på friarna ledsnarpå Ithaka och ger sig i väg ut påsitt rätta element: havet. Hanenleverar den sköna Helena,anstiftar uppror på Kreta och iEgypten, möter Farao somtycks vara en kombination avEchnaton och Tutancharnon,fortsätter in i det tropiska Afri-ka där han blir en ryktbar ere-mit och vishetslärare. Småning-om återvänder han till havet,bygger sig en båt, seglar ensamöver Indiska oceanen och hårslutligen Antarktis där han dör,omgiven av röster från alla demhan mött under sitt liv.

En inre drivkraftDet kan synas dumdristigt attge sig in i ett sådant omfattandeprojekt, i all synnerhet somingen som helst garanti för ettframförande finns. Snarare harmöjligheterna under senare årbegränsats för min musik, omman betänker att f.n. fyra störreverk av min hand från de fyrasenaste åren ligger hos institu-tionerna och samlar damm. Detär i korthet fråga om en kombi-nation av struktur och värderingdär mina och institutionernasuppfattningar är oförenliga.Men det finns saker och tingsom måste göras och jag måstetrots de mörka utsikterna skrivamitt verk. Jag kan inte annatoch stor uppmuntran har jag rattnär jag äntligen fick lyssna tillPanta rei. Jag tycker mig varapå tätt väg och kommer inte attlåta pennan falla så länge det ärdag.

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se11

Alfvensällskapets vårmöte i Uppsala den 25 maj 2003

Vårmötet föregicks av års-mötesförhandlingar i Alfven-salen i OD:s högborg medden nya adressen OrpheiDrängars plan 1, där Alfven-sällskapet samlats med an-ledning av att OD i år firarsitt ISO-årsjubileum. Ettdrygt dussin medlemmar fickhöra OD:s utställnings-kommissarie Johan Sundelöfberätta om OD:s historia sombakgrund till den nyss in-Vigda utställning som visenare kunde ta del av påUpplandsmuseet.

Vi fick en inblick i hur en i ochför sig skrämmande företeelse;en koleraepidemi år 1853, .ut-löste ett behov av förlustelserhos studenterna som inte ficklämna staden. Jonas Widensamlade 13 personer för att hatrevligt. Eftersom han var ensångaridol, tenor, låg det näratill hands att ha trevligt i sång-ens tecken. Och redan då har vide två sidor som utgör OD:samvaro i glädje samtmanskörssång.Det dröjde ända till 1891 innankören uppträdde under namnetOrphei Drängar på en Sverige-turne - men redan då betrakta-des OD:isterna som stora stjär-nor. Det berodde på att körenföretagit två resor till varidsut-ställningarna i Paris 1867 och1878 där uppsala-sången komatt bli uppmärk-sammad.Redan 1907 gjorde OD engrammofoninspelning somägde rum i London. Där hadekören framträtt och gjort succetill skillnad från den då ljummauppskattningen i Uppsala ochStockholm.

Två händelser framkallade enupprörd stämning i kören. År1917 skrevs stadgar (sommånga ansåg icke böra behö-vas) och på 1930-talet upphör-de serveringen av havresoppa isamband med konserter.

Nar Hugo Alfven 1910 till-trädde som OD:s dirigent ochordförande var han van attkomponera för och dirigerasymfoniorkestrar. Han börjadeöva kören i polyfont arbete medCherubinis Requiem som upp-fördes med orkester i mars1911 under musikfesten i Upp-sala.

Det första verk han kom-ponerade för OD blev GustafFrödings jordafärd som längekom att stå på repertoaren. An-nars var Alfven sparsam medatt komponera för manskör mendet var regel att det vid varjekonsert förekom åtmin-stone ettAlfvenverk - nytt eller gam-malt. I övrigt såg Alfven till attrepertoaren gradvis förnyadesoch utökades utan att förlora deredan inövade verken ur sikte.

När tiderna (och kassan) såtillät gjordes en sångarturnegenom Sverige - ibland ut-sträckt till andra länder. Ettförnyat Paris-besök 1924 ut-gjorde en ny framgång för kö-ren.

När Carl Godin slutligen ef-terträdde Alfven 1947-51 sked-de en viktig förändring i reper-toaren från den av Alfven före-dragna romantiska eller natio-nalromantiska till en renässans-repertoar som genom orgelrö-relsen, "neue Sachlich-keit",Palestrina-stilen och GustafBerg vunnit insteg i

medvetandet. Just den reper-toaren var en av förut-sättningarna för att Eric Ericsonskulle ta över kören när hanblev tillfrågad.

Den kamratliga samvaronhade under hela tiden yttrat sigsom Stor-OD:n och Lill-OD:n.Men kunde man inte slå myntav även denna sida av OD:sverksamhet när kassan var såskral? Jovisst, man kunde ha ettLill-OD inför publik. så föddesCaprioe-iden som offentligtvisade 00 från den andra sidan- och blev en stor framgång.Med gäster söm måste varahemliga för att inte ge badwill --- som den gången Evert Taubeblev förhindrad, Ett annat in-slag vid framträdandena varKvintetten Olsson på 1960-talet.

På 60·talet inträffade denstora förändringen att AllmännaSången som alltid varit mans-kör övergick till att bli blandadkör och lämnade OD ensam påscenen som manskör.

En stor händelse år 1970 varen sex veckor lång turne tillUSA med en omfattning somidag inte skulle vara möjlig. På1970-talet var ekonomin så godatt det blev möjligt att beställakompositioner vilket berikatmanskörsrepertoaren som an-nars inte lockar nutida ton-sättare.

På 1980-talet var tiden mogenatt i OD välja in kvinnor somgjort sig förtjänta. De kalladestill "mostrar". "Farbror" hadeförtjänta män blivit sedan be-gynnelsen. Det var ett slagssponsorer innan den termenblivit uppfunnen. Med tiden

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapetse 12

blev det naturligt att vända sigtill "riktiga" sponsorer menbara under betingelsen att ODhade full kontroll över musik-programmen.

Under 80-talet hade medelål-dern tilltagit så att det blev na-turligt att "pensionera" sångar-na vid 53 års ålder från konser-terna (oskrivna regler) medanman naturligtvis hela livet för-blev OD:ist.

Robert Sund tog över på all-var från 1991. Han hade sko-lats in under Eric Ericson somvicedirigent. Han är god förval-tare av manskörs-traditionenoch tror på att en ung sångarekan utvecklas till-sammans medmer erfarna.

Johan Sundelöf slutade medatt förmedla den glädje det varitatt handskas med original-

dokument ur OD:s samlingar påCarolina och dess egna tryck-saker, att träffa gamla OD:istersom Sven Wilson och att inter-vjua Eric Ericson och mångaandra och att sedan samarbetamed formgivaren Gunnar Ste-neby i en utställning som skalltjäna allmänheten - inte minstskolungdomen.

JAN OLOF RUDEN

Litteratur: Christer Åsberg (red), En orkester av röster: Orphei Drängar 150 år. Stockholm 2003, At-lantis

De nya styrelseledamöternaJerker Grundström och Agneta Sköld tillsammans med ordföran-den Gunnar Ternhag framför Alfvenföremål på OD-utställningen på Upplandsmuseet. FotoJan Olof Ruden

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se13

Vad har hänt med Alfven-stipendiater frånMusikkonservatoriet i Falun?

AV GUNNAR CRANTZ

Ar 1993 infördes ennyhet vid utdelningenav Alfvenpriset i

Tibble. Från och med dettaår fick tre elever vid av-gångsklassen från Musik-konservatoriet iFalun enuppmuntran i form av ettstipendium. Rektor GunnarCrantz fick förtroendet attvälja ut stipendiaterna. Somtack för stipendiet som till enbörjan var på 15.000 krframträdde de vid utdel-ningsceremonin, inte sällanmed egna arrangemang avAlfven- musik för att passatill deras instrument.

Vid 10-årsjubileet 2003 ärdet ett lägligt tillfälle att un-dersöka vad som blev avdessa stipendiater. Den förstakullen har rimligtvis hunnitlängst på sin yrkesväg medanden sista kullen ännu är un-der vidareutbildning.Om man ställer sig fråganVar det rätt personer somuppmuntrades? visar nedan-stående uppgifter att så ärfallet.

1993Kristina Ebbersten, violinStuderade vid Kungl Musik-högskolan, där hon även tog sittsolistdiplom. Hon vikarieradesamtidigt. i Kungliga Filhar-monikernas orkester. Ett sti-

pendium gav henne möjlighetatt studera i Banff i Canada.Alternerande konsertmästare iMusica Vitae under ett år. Honhar gått ett år på kammarmu-sikutbildningen på Edsbergsmusikinstitut, vikarierat iKungliga Filharmonin och äveni Helsingborgs symfoniorkesteroch ska till hösten fortsätta sinkammarmusikutbildning påEdsberg.

Peter Roos, violinStuderade vid Musikhögskolani Malmö.

Catarina Lundgren, sångStuderade i Göteborg på mu-sikhögskolan 1993-96. Därefterstudier vid Sibeliusakademin1996-97. Huvudroller i olikaprojekt där. Hon kom tillbakstill Sverige år 2000. Olikaprovsjungningar vilket givithenne både dramatiska ochlyriska sopranroller. Hon harsamtidigt studerat för olikainternationellasångpedagoger .

1994Roger Jonsson, violinStuderade vid Edsbergs musik-institut i 4 år och avslutade sinastudier där med kammarmusik-diplom. Därefter har han varitmusiker i Sveriges RadiosSymfoniorkester och studerat iLondon för Levon Chilingirian,Nu är han anställd vid operan iSydney, Australien.

Susanne Modin, sångStuderade vid Ingesunds mu-sikhögskola, Kulturarna iStockholm och Operastudio iGöteborg.

Claes Nyrån, pianoStuderade vid Musikhögskolani Göteborg.

1995

Maria Keohane, sångGöteborgs musikhögskola därhon studerade 3 år, diplomut-bildning l år. Därefter opera-akademin i Köpenhamn. Honhar sjungit på Drottningholmbl.a,' i Euridice av Peri. På detKongelige Teater i Köpenhamnhar hon bl.a. sjungit iVerdisDon Carlos. 200 l Trollflöjtenpå Ystadsoperan och 2002 Fi-garos bröllop~ Turneer i USA,Nya Zeeland och runt om iEuropa. Känd som barocksång-erska och oratoriesolist. Skivin-spelningar.

14 Alfveniana2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapelse

Annika Samuelsson, celloStuderade i Köpenhamn l år,vid Edsbergs musikinstitut 4 år.Royal Academy l år men gjordeårskurs två det året vilket gavpostgraduate. Diplomerad ochhon fick utmärkelsen dip. RAMåt 2001. Frilansat som cellist.Skivinspelningar.

Henrik Löfvenhamn, pianoKungl Musikhögskolan iStockholm där han studerade i4 år. Arbetat som musiklärare,komponerat och ägnat sig åtmusikproduktion.

1996

er vid musikhögskolan i Wien.Hon tog solistdiplom i Köpen-hamn och var samtidigt kon-sertmästare i Orkester Norden.Nu spelar hon viola i den inter-nationellt uppmärksammadestråkkvartetten Paizo.

Mattias Nilsson, sångStuderade vid Kungl Musik-högskolan i Stockholm 1996-99. Operahögskolan 2000-02och går nu tredje året. Solistpar-tier i kyrkor, bl.a. en roll i Bo-heme på Stockholmsoperan Ol iCarmen i Parkteatern i Stock-holm och även på VasateaterniEn Midsommarnattsdröm.

Carina Nyberg, klarinettStuderade i Köpenhamn 1996-99, även i Oslo, sammanlagt 5år. Hon har gått ett flertal inter-nationella kurser främst i USA~Studerat i Cleveland. Hon harhaft kontrakt med DanmarksRadios underhållningsorkester9 månader. Flyttat till USA därhon frilansar som musiker ochäven undervisar.

Magda Stevensson, violinStuderade vid Musikkonserva-toriet i Köpenhamn för profes-sor Elbaek. Därefter 2 års studi-

1997Maria Fontosh, sångKom till Sverige från Rysslandgenom Falu Musikkonservato-riums försorg där hon studeradel år. Kungl Musikhögskolan iStockholm 1997-99. Operahög-skolan i Stockholm därefter.Hon har rönt stora framgångarsom operasångerska och ävensom solist med Kungliga Fil-harmoniska orkestern och medSveriges Radios Symfoniorkes-ter.

Anneli Jonsson, violinStuderade vid Kungl Musik-högskolan i 4 år och tog däref-ter orkesterdiplom. Hon är numusiker vid GöteborgsOperan.

Lovisa Stenberg, harpaStuderade vid Musikkonserva-toriet i Köpenhamn där honblev färdig med sin diplomut-bildning 2002. Deltagit i inter-nationella sommarkurser. Fri-lansar som harpist bl. a. i Själ-lands symfoniorkester.

1998Maria Sanner, sång3 år vid Kungl Musikhögskolandärefter 2 år på diplomutbild-ning. Hon har etablerat sig somaltsolist i oratoriesammanhang iSverige men även haft solist-framträdanden i Tyskland,Schweiz och USA. Framgångarbl.a. i Bachs h-mol/mässa iZiirich och hon har arbetat meddirigenter som Eric Ericson ochManfred Honeck.

Hanna Tibell, violinStuderade vid Guildhall i Lon-don i4 åt. Nu turnerar hon överhela Europa som medlem iolika barockgrupper. Hon spe-lar framförallt barockviolinidag.

David Gammelgård, celloBörjade spela cello när han varsju år. Efter Musikkonservato-riet i Falun blev det Edsbergsmusikinstitut för Thorleif The-deen och vid Kungl Musikhög-skolan för Ola Karlsson. Harsedan dess spelat med Drott-ningholms barockensemble,Stockholms barockorkester,Concerto Copenhagen, LesMusiciens du Louvre. En arti-

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se15

kel av Birgitta Wennerströmfinns i Tidig Musik 1/2003

1999Annica de Val, tvärflöjtMusikhögskolan i Stockholm.Våren 2002 sökte hon till Norr-lands operan, KungligaFilharmonin och Norrköpingssymfoniorkester. Hon fickprovanställningar överallt. Honhar nu provårsanställning iNorrköping som alt. soloflöjtistoch sitter även på prov som tuttiflöjtist och solopiccola-flöjtist iFilharmonin. Spelat i OrkesterNorden 2001 och 2002.

Hanna Eklund, oboeHanna har våren 2003 gjort sinslutkonsert efter studier i Oslo.Hon ska nu påbörja en tvåårigkammarmusikutbildning där.

Johan Lindström, orgelOrganistutbildning på Musik-högskolan i Stockholm, går nusitt 4:e år. Studerar även till

musiker på cembalo. Arbetar iEngelbrekts församling iStockholm.

2000Anna Larsson, violinStuderade vid Musikhögskolani Stockholm i 2 år och därefterVid Edsbergs musikinstitut.Hon gör nu studieuppehåll rorvikariat i Malmö operaorkester .

Anna Prouskorina, orgelMusikhögskolan i Stockholm,organistutbi ldning,

Sofia Bolin, fagottStuderar vid Musikhögskolan iStockholm

2001Gustav Petri, klarinettStuderade i Oslo ett år. Hardärefter bytt yrkesutbildning.

John Kinell, sångMusikhögskolan i Göteborg.Har haft solistuppdrag bl.a. iBachs Johannespassion. Med-lem i Göteborgs kammarkörliksom i Rilke-ensemblen underGunnar Eriksson där han ävenhaft en del solistuppdrag.

Henrik Berg, pianoStuderar vid Musikhögskolan iStockholm

2002Hanna Husahr, sångStuderar vid Guildhall Schoolof Music and Drama i London.

Lotta Jacobsson, harpaStuderar vid Musikhögskolan iStockholm.

Johan Svensson, gitarrStuderar vid Musikhögskolan iMalmö

HUGO ALF"YE:NSSTIPENDIEFOND

1957 när Alfven fyllde 85 årgjordes en insamling i sam-Dana mea 00:5 vårkonsert.Det blev Hugo Alfvems sti-pendiefond" som OD förval-tar. Avsikten med dennafond är att belöna OD: istereller andra personer somgjort sig förtjänta av körensuppskattning. Stipendiet ut-delas inte varje år.Stipendiater 1960-94 för-tecknas iAffvehiafla 2/94.Här nedan följer OrpheiDrängars Alfven-stipendiaterfr.o.m. 1995

1995: delades inget stipen-dium ut1996: Göran Kåver1997: Gunnar Lundh1998: Ingvar Lidholm1999: Per Sverredal2000: Hans Akerlund2001: Magnus Bergel2002: Juri-Karl Seim2003: Göran Carenbäck &Lars Andren

Nedan: Stipendiater från FaluMusikkonservatorium 2001

16 Alfveniana 2-312003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapetse

Den sista gästen var Mari Mihi

l HugoAlfven. Med hals-ning och handslag (2001),Gunnar Ternhags andra

samling Alfven-brev, mycketintresseväckande och föredöm-ligt kommenterade, behandlaspå s. 52-53 ett mycket kortbrevmeddelande, en enda me-räng. Adressaten är den fin-ländske skalden Bertel Gripen-berg (Bertel, ej Bertil som Alf-ven skriver).

Under Alfveris namnteckningstår ytterligare något skrivetsom inte kommenteras. Jag hartolkat bokstäverna som "MariMihi".Detta var pseudonym förGustaf Lindqvist, en författaresom en gång var mycket lästmennu är bortglömd.

Gustaf Lindqvist var jämnårigmed Hugo Alfven. 1892 komhan till Uppsala, där han avladehovrättsexamen 1902. Eftertingstjänstgöring utnämndeshan 1906 till borgmästare iMariefred, vilket han förblevtill sin död 1946; han var docksjukledigfrån 1939.

Han hade debuterat skönlitterärtunder annan pseudonym redansom I8-åring i tidskriften Idun,men från 1898 gav han ut enrad berättelsesamlingar ochromaner, gärna med herrgårds-motiv (hans far var officer ochgodsägare) samt reseskildring-ar, allt under signaturen MariMihi. Enligt en källa skall dettavara ett anagram bildat av bok-stäver ur namnet på hans ung-domskärlek Irma Ingeborg Ma-thilda von Hallwyl. Låt gå föratt Mari = Irma, men min högstegna fundering är att Mihi kanvara den latinska dativformerav ego, alltså ungefär "Irma förmig" eller "Irma är min".

Mari Mihis böcker recenseradesymnigt och välvilligt, även ikvalitetstidskrifter som Ord ochBild, men också i finländskpress. Själv medverkade han ien mångfald tidningar och tid-skrifter, främst i Sverige menockså i tyska och finländskaorgan. En förteckning i Svensktbiografiskt lexikon fyller merän en spalt.

Han var också en stor resenär,främst i Europa och Nordafrika,och mycket språkkunnig. Hanskall bl a ha gjort ett bejublatframträdande inför den spanskaakademien och konverseratmed den spanske kungen AI-fonso.

Man undrar när han fick tid attvara borgmästare. Han skall f öha isolerat sig i den lilla staden,skytt offentliga framträdandenoch undvikit praktiska problemoch åtaganden. Författaren Ber-til Malmberg, själv Mariefreds-bo under 1930-talet, skriver"riktigt populär var han välaldrig i Mariefred, ehuru Marie-fred i viss mån blev populärtgenom honom".Uggleupplagan av NordiskFamiljebok (1912) skriver omMari Mihi att hans specialitet är"turistklassen, den raska rese-

berättelsen och skildringar afgammaldags mellansvensktherrgårdslif. Ytterlig avsky förmoderna åskådningar, hurtigoch burschikos berättarförmå-ga, en mellan journalistisktkåseri och stämningssökandeepik svingade stil ha gjort L:sberättelser mycket populära."Det är väl ingen otänkbar be-skrivning aven Alfven-kompis,

Det kan tilläggas att han skreven hel del om studentlivet iUppsala, bl a i antologier till-sammans med andra författare.Hans egen samling "Studentenslyckliga dar" upplevde femupplagor mellan 1906 och1911.

Frågan är när och hur Lindqvistoch Hugo Alfven träffades.Gustaf Lindqvist hade lämnatUppsala åtta år innan Alfvenkom dit, men de kan ju hamötts i andra sammanhang.Eller också var Mari Mihi OD-ist och återvände då och då tillkonserter och jubileer som OD-ister plägar.

Men "the last guest" var alltsåMari Mihi.

LARS-ERIK LINGSTRÖM

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se l,?

Brev till Wilhelm Hansen med anledning av Symfoni nr 2

Tibble

LEKSAND den 7 oktober 1960.

(Genomslagskopia)

Herr Wilhelm fiansent

Slvidt jag minn., blev min andra symfoni (1 D-dur) tryokt lr ~90l. Under

_tryckningen omarbetade jag den f6rsta satsens inledning frln bijrjan fram till

orienterings~um.ret ffi, alltså fyra hela sidor ooh tre takter pi denf'emte

8idan. Denna ändring blev ookså inf'cSrd i partituret under dess stickning, men

aV nigon ordrklarlig anledning bleT den ioke inrörd ocksl 1 orkesterstämmorna.

Detta Tar ett katastrofal t t'Hrbiseende e-v det tryckeri, som hade hand om tryok-

nlngert ooh som pltagltsig anSTsret f1:Srkorrekturläsningen av orkesterstämmoma

-korrekturläsningen av p a r t i t u r e t gjorde jag själv - ty därigenom

stämde icke partitur ooh stämmor överens i detta avsnitt, och därmed blev den

tryckta,symfonien ospelb&r.

rHr egen del räddade jag situationen genom att i mitt eget tryokta stäm-

material klistra in 1 Tarje stämma en kort inlaga, som stämde ijverens med par-

tituret på det nämnda stället. Det är med detta notmaterial som symfonien

under !rens lopp alltid blivit spelad slv~l i Sverige 80m i Finland - och jag

tror även i Norge. När Frans Nerudaår 1901 två gånger framf<irde symfonien i

KHbenhavn, använde han mitt handskrivna notmaterial.

Fes r många A-r sedan blev symfonien spelad även i London, Montreux, New Yo rk

ooh Chicago, men varje glng fiok jag bittra anmärkningar trån dirigenterna,

som inte kunde komma till rätta med symfoniens tnledning ~drrän efter brev-

växling med mig. Denna lapsus, 80m begioks vid stUmmornas tryokning, har i

det närmaste om<ijliggjo rt symfoniens framf"öranda i utlandet t vilket f"ör mig

har varit en stor sorg. emedan den alltid har gjort stor lyoka vid konserterna.

Under snart 60 år har jag själv dirigerat symfonien ett otal g~n~er och

18 Alfveniana 2-3/2003 Besö]; Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

- 2 -

etter hand gjort en del betydande förbättringar i instrumentationen, som jag

har infört i mitt partitur och i mina stämmor.

DA.jag fCSnnodar att piltarna alltjämt äro bevarade, skulle jag därf"dr vilja

fCJreslli Herr Hansen att ~ på stämmornas pIltar enligt mitt partitur lAte.

infHre. l:lymtoniens inledning fram tillorienteringsnumret [!] och.~ pi pIltar-

na - Eåv~n i partitur som i stämmor - lAta in1'"cSrade av mig gjorda- instrumen-

tala förbiittringarna ooh sedan nytryoka hela symfonien. Därigenom skulle den

räddas åt framtiden. Den skulle då ftireligga i slutgiltigt skick och kunna

spelas i vilke t land som hel st med J.;de rt eget not1ltAte rial. Jeg-är ÖV&l"tygad

om att kostnaden fijr nytryokningen efter hand skulle ~äokas av inkomsternafrån symfoniens framt"d randen.

De av mig gjorde retusoherna äro påvisJ'\de med en book ( V ) i marginalen

vid de il'rAgavarande notsystemen 1 mitt partitur, som jag sänder Eder till

på seende jämte inlagan till första-flöjtstämman f"ör s.tt -visa inlagans omfatt-

ning i samtliga stämmor. Jag skickar r;der partituret därftlr att det klarare

lin ord kan belysa mitt ~cSrslag.

Med f"drhoppning om ett positivt svar sände r jag Eder min hjärtligaste

hälsning.

Ede r tillgivne

Hugo Alfven

Tonsättare kommer inte sällan på bättre tankar. Om de har otur har verket redan gått till tryckning. Såvar fallet med Symfoni nr 2 vars partitur Alfven hann åtgärda men vars stämmor han förloratkontrollen över. Därav detta brev till hans förläggare Wilhelm Hansen åtskillliga år efter verketstryckning (brevet daterat 1950 och tryckningen gjordes år 1900). Man kan räkna ut vilken verkanbrevet hade. Av innehållet framgår att början är olika i partitur och stämmor. Därför finns i Uppsalauniversitetsbiblioteks och Akademiska kapellets stämuppsättningar en mot trycket avvikande börjanpå inklistrade lappar.Detta är inte det enda exemplet på Alfveris korrigeringar av de tryckta noterna. Alfvenlana återkommertill detta ämne. Brevet finns i Uppsala universitetsbiblioteks handskriftsavdelning.

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 19

Alfvensällskapets höstmöte ägde rum den 19november i Hugo Alfvenrummet på GrandHotel. Därvid presenterades den nyutgivnaantologin Hugo Alfven - en vägvisare av denärvarande författarna Lennart Hedwall ,Martin Tegen, Carl-Gunnar Åhlen, Jan OlofRuden och Gunnar Ternhag. Ett trettiotalinbjudna medlemmar i Alvensällskapet. med-lemmar i Alfvenfonden och representanterför media deltog i denna pressvisning.Boken har utgivits på Gidlunds förlag medstöd av Alfvenfonden. Innehållet har huvud-sakligen hämtats från artiklar i Alfvenlanaoch annorstädes men det finns också ny-skrivna artiklar. På detta sätt kommer deninformation som tidigare stått endast tillmedlemmarnas förfogande att bli allmänttillgängligt.Antologin är inte avsedd ätt läsas från pärmtill pärm utan när man söker svar på en vissfråga eller vill hämta information om ett spe-ciellt verk eller verkgrupp. Därför finns HugoAlfvens liv i årtal och utförliga verkförteck-ningar. Boken är ett första exempel i Sverigepå vad engelsmännen kallar "a companion"

Vårmötet 2004 kommer att äga rum den 26mars i samarbete med Peterson- Berger-Sällskapet

Hugo Al/ven - en vägvisare(red Gunnar Ternhag &Jan Olof Ruden, 2003).

Denna bok ger en heltäckande bild av tonsät-taren Hugo Alfven. v: tär hans liv iårtal ochvi möter yrkesmannen i dennes olika roller-tonsättaren, dirigenten, skrifställaren. Kapi-telvis redovisas symfonierna, rapsodierna,den sceniska musiken, kantaterna, körmusi-ken och solosångerna. Vi besöker Alfvensgårdar i Tällberg och Tibble. Vidare innehål-ler boken en opusförteckning, en systematiskverkförteckning samt en lista över Alfvensskrifter.

Bokens författare: Lennart Hedwall, Jan OlofRuden, Gunnar Temhag, Jan Ling, Carl-Gunnar Åhlen, Martin Tegen, Jan LennartHöglund, Anna Greta Ståhle, Ola Nordenforsoch Sven Wilson.Inbunden, 228sISBN 91-7844-363-6

2004

16/1 Symfoni nr 1Gävle symfoniorkester, dir PetterSundkvist

16- RAPSODI. Urval av Alfven-verk17/1 Koreografi Örjan Andersson

Helsingborg stadsteatern, Helsing-borgs symfoniorkester dir MatsRondin

27/2 Symfoni nr 1Helsingborgs konserthus, Helsing-borgs symfoniorkester dir StefanSolyom

17/4 Gästspel Ol) bl.a.med musik avAlfven i Göteborgs konserthus

3/6 En skärgårdssägenStockholm, Kungl Filharmonikerna,dir Hans Graf

Alfveniana 2-3/2003 Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se